Första övernattningen

Gårdagen blev bara för mastig, vi var till Huddinge för sista gången, jag blir nu remitterad till Danderyd, de får ta hand om kommande provtagningar. Det var med en konstig känsla jag lämnade Huddinge, på samma gång som jag kände mig lycklig över att det här första året snart har gått till sitt slut, så är det vemodigt att avsluta något. (Sista gången på Huddinge blir det bara, om inget tillstöter, då är det Huddinge som har ansvaret för mig.)

Samtidigt som jag känner en lättnad över att slippa känna den numera välkända ångesten som själva synen av Huddinge ger mig varje gång vi har kommit dit. Fast jag fick livet åter där och har blivit fantastiskt omhändertagen hela vägen, så var det också där jag trodde att jag skulle dö. Aldrig i mitt liv har jag varit så sjuk och känt mig så övergiven blandat med de där obehagliga psykiska upplevelserna jag fick av medicineringen. Det fanns stunder när jag hur lätt som helst hade lämnat in för gott, utan minsta problem. Livet, själva levande livet har aldrig någonsin känts så overkligt och oviktigt för mig.

Efter Huddinge åkte vi direkt till IKEA och strosade runt i det svala varuhuset, det var inte mycket folk vilket jag var glad över. En lättare lunch och sen hem för att vara barnvakt till marsipangrisen, tills det var dags att gå ner till dotterns födelsedag med grillmiddag. Jag älskar verkligen min lilla marsipangris och han verkar må bra av att vara med oss, vi är ju hela tiden bara med honom och det måste vara underbart för alla barn att två vuxna bara ser dem hela tiden. Det är väl sånt farmor/mormor, farfar/morfar är till för?

Imorgon ska han sova över här för första gången, det ska bli spännande vi har många planer för hur söndagen ska förlöpa. Här ska grävas i sand och sen när vi kommer in ska han få sitta i badkaret och leka, han har bara dusch hemma hos sig, så ett bad i ett badkar ligger nog högt på hans tycka om lista. Idag ska vi laga en god mild gryta med lagom stora bitar av allt som han får till lunch imorgon.

Igår var ju marsipangrisen och sonen också med på dotterns kalas, så vi skrattade åt den lille glada token när han åt de där pyttesmå korvarna som dottern köpt speciellt till honom. Han är glad och sällskaplig den lille, rolig helt enkelt och fick oss alla att skratta gott.

När maken och jag stolpade hem ja, jag stolpade hem med värkande kropp av all rörelse jag fått under dagen då var jag så trött rent fysiskt, men så härligt det är med både kalas, släkt, barn och barnbarn. Det är gudagott att ha familj omkring sig.

Bak och fram och helt ur led …

Det är skönt att se att det inte bara är jag som är bak och fram, bortgjord och säkert det dummaste som går i ett par skor.

Maken kom hem för att hämta mig och köra mig till Huddinge för att kolla det där födelsemärket. Vi var där på håret tidsmässigt och jag blev så stressad, ny mottagning och inte visste jag var den låg eller var man skulle betala. Hastar in till informationsdisken och får veta av damen att de inte har hudmottagning på Huddinge, jag ska till Karolinska i Solna.

Just då och där fick jag kämpa med att inte ställa mig och storgråta. Först besvära maken med att åka från jobbet och sen inte komma till läkaren på uppgjord tid, sånt klarar jag inte av något vidare. Damen i information ringde om och om igen för att få kontakt med hudmottagningen i Solna men ingen svarade.

Sen ringde jag själv på vägen till bilen till deras telefonsvarare och talade om var jag var och att jag inte hann komma. Sen sa maken ”ring till växeln och be dem koppla om det nu är någon som svarar”. Det var det och jag fick ett nytt nummer och Syster Barbro var så vänligt mot mig, tyckte att jag skulle lugna ner mig och gå och ta en fika för hon har redan satt upp en ny tid till mig till på måndag. På mig rann tårarna … f*n att jag ännu är så himla skör i kombinationen med stress. Svårt det är när man är en sån som inte vill besvära och alltid gör allt för att komma i tid och så skiter sig allt totalt.

Det är ju så att Huddinge och Karolinska har slagit sina påsar ihop, så det står ofta bådas namn på deras papper så jag reagerade inte en gång över att det stod ”Kallelse för besök till tumörenheten Solna”. Det var läkaren på Huddinge njurmottagning som skrev remissen … Är man en planta så är man, ska läsa noga hädanefter.

Nu ska jag lägga mig i soffan och äta något till tröst … inte tröst  för bantare utan för själslig tröst. Köpte två inbundna böcker som var lika billiga som pocket på vägen hem i vår Ica. Fick tag i Hypnotisören och Läckbergs Fyrvaktaren, ser fram emot att läsa dem båda när min Roland Hassel deckar snart är slut.

Idag har vi en förträfflig dag med solsken och lite svalare ute, synd att klaga så länge det håller i sig.