How to use a useless man

Man har inte roligare än man gör sig …

Känner mig blåst, värre än vanligt, ute närmar sig stormväder som Watson och jag har trampat runt i. Tror det blir värre senare under dagen så vi klarade oss skapligt bra.

Jag känner mig lite piggare idag än igår … ska bräsera tjocka revbensspjäll under dagen till middag och så måste jag slänga ihop ett matbröd. Mer kommer det inte att hända idag … ska inte gå ut i parken till Tim. Han var hit igår en sväng, sonen slängde i en tvätt i maskinen under besöket. 

Jag är ännu inte klart med syrummet … i helgen ska vi ut och handla lite saker vi saknar. Jag skulle vilja ha tag i ett stort täckande klisterbart plast till mitt mönsterbord. Är det någon som vet vad sånt heter och var man hittar sånt? Jag har hört att det finns sånt som ser ut som trä, men jag skulle vilja ha helt vitt … eller så köper jag en vit vaxduk och spikar fast. Jag ska fota det hela när jag är klar .. för den delen har jag en del vantar och annat som jag också ska foto, allt  kommer senare.

Igår slängde jag ihop nya saffransskorpor de blir kanongoda och är så lätta att göra.

Nu säger klockan att det är dags att äta lunch, min mage är inte speciellt hungrig har fått lite ätproblem. Ingen värre men är inte hungrig på dagarna ..

Huller om buller eller hjärnsläpp

Hopp kan ses på en väldig massa olika sätt

I förrgår natt vaknade jag allt för tidigt, långt innan makens väckarklocka började snacka med oss. Konstigt det är ibland att man vaknar så där vid fyra tiden och skallen är fullproppad med tankeverksamhet. Oftast är det något som man försöker klura ut eller rent av klara av, men det är väl en okristlig tid att sätta igång med hjärnstormning. När makens klocka väl satte igång då var jag ännu vaken men vände mig och lyckades somna om för några timmar.

Fotot jag har inne idag är jag (kossan) mitt i ett hopplöst språng ha ha … Precis så där omöjlig kan jag känna mig nu för tiden, som om kroppen ännu inte riktigt är min och passar på att göra lite som den vill.

Sen var det som om resten av den dagen var på kant. Allt gick sin gilla gång men halvdant, kökspersiennen passade på att fastna ni vet så där med ena halvan halvägs upp för att snöret inte var som det skulle. Ok, den fick hänga på trekvart resten av dagen, sen ringde min bloggvän som skulle besöka mig, hon kunde inte komma för hon var på väg att bli förkyld. Då blev jag lite ställd för jag hade bakat och gjort mig till, men det går fler tåg för vår del. Sen somnade jag i soffan och var rätt slak under eftermiddagen när jag plötsligt slogs av att det är ju ikväll vi ska på kalas. Men klart att jag visste det, men min hjärna spelar mig ofta spratt nu för tiden. Jag rotade fram papper och tape för att slå in böcker och en film, bad maken på vägen hem köpa lite sushi för jag ville verkligen inte laga mat.

-Vi ringer på dörren hos födelsedagsbarnet som öppnar och tar emot paket och bjuder till så socialt trevligt. Sen strömmade kärleken mot mig från ”min andra familj”, den fd grannfamiljen, familjen buller och bång med mest pojkar/gubbar i alla åldrar. Men de kvinnor som finns i familjer går inte av för hackor, här finns det omsorg, kärlek och humor så det räcker och blir över.

Det var en underbar kväll att få sitta där och njuta av hembakt och mysigt sällskap, kan inte nog värderas. Vi kom fram till att det är över två år sedan vi var med på ett kalas, så visst förstår ni att jag njöt av att vara frisk nog för att delta igen. Yngsta grabben som föddes när vi blev grannar kom och slingrade sig upp i mitt knä och det var nog det finaste på hela kvällen. Åhh, han är så vacker och nu med två tappade tänder i överkäken så läspade han lite lagom när han pratade och det gör han som ett rinnande vatten, gud vad truten går på honom. Han bor i mitt hjärta precis som de andra pojkarna, men minstingen har en speciell plats.

Idag har jag varit iväg och tagit blodprov, kilade ner till fiket efter provet och tog en latte och en smörgås, njöt i stora drag. Sen upp igen till mitt möte med kuratorn, hon är vass, vilken tur att jag inte fick kökslådans slöaste kniv till kurator. Nu har jag massor att tänka på framöver, tänk bara så fantastiskt det är när någon trycker på en ”knapp” och man plötsligt inser saker eller ser saker helt enkelt. Nuet hänger ju så starkt ihop med förr fast man ska leva i nuet får man dras med det som var, släppa och gå vidare och det är så skönt.

Vi är väl alla mer eller mindre tillknycklade av det som var, det som har hänt skapar nya sätta att vara oss själva, men om vi inte ser det vi påverkas av då kommer det konstiga uttryck som man inte förstår sig på. Hänger ni med?

Man kan gå många, många år med osedda saker hos sig själv, men så händer det påfrestande situationer i ens liv som liksom skakar fram reaktioner som bara har legat i träda för att få en möjlighet att flyta upp. Inte fattar man ett dugg när man då får en reaktion för själva reaktionen hänger inte alls ihop med nutiden och ofta tänker man att man själv eller någon annan överreagerar ibland på en liten skitsak. Men det är då det undermedvetna har passat på att pysa ut lite gammal skit. Tål att tittas på och vridas runt för att lära sig något om sig själv.

Idag när jag väntade på bussen så kom det fyra dyra special Volvobilar med diplomatskyltar, de har en ambassad i husläkarhuset. En mörkhyad kvinna blev framkörd till porten och chauffören rusade ut och runt öppnade bildörr och port. Kvinnan bara gled förbi och in … jaha tänkte jag, vilket låtsasliv en hel del lever. Glider runt i sin tillvaro på andras bekostnad, inte nog med att de ofta kliver på oss andra, det är vi som betalar deras glidande liv. Tänk att vi har det så här 2010, vi behöver överheten för att buga inför. Kungligheter och annat sk adligt krafs som ska ha sina fördelar i samhället och vi går med på det. Samtidigt som vi säger att vi ska ha ett jämlikt samhälle, kyss mig där bak 😉

Läste en gång om drottningen som skulle göra ett besök och då behövde gå på toaletten. Då fick man stänga av den allmänna toaletten för andra tills hon var klar. Det var då jag verkligen kände att det här är inte klokt … undrar hur hon gör när hon går på toa som behöver total enskildhet? Ok, jag fattar att man som känd inte vill ha nyfikna Svensson sittandes i båset bredvid, tänk om Svensson hörde drottningen prutta. Men det hör vi ju direkt att sånt inte går för sig 🙂 Men i mig vaknade upprorsmakaren som talar sitt tydliga språk, jämlikheten vi slår oss för bröstet av inför andra länder är inte mycket att tala om.

Tänk bara när överheten ska hit och konferera … det är då de stänger av hela stan plus vägen från Arland till Stockholm. Vi andra kan väl inte ha något viktigt att passa? Va, kostar det samhället många miljoner varje gång alla blir försenade till sina arbeten pga överhetens gräddfil. Vilken cirkus som kommer till stan då och då, får kosta hur mycket som helst. Jämlikt äh.

Ånk?

Det här kom i mailen och jag lider

helt klart av Ånk, hur är det med

dig?

 

HAR DU ÅNK?


Verkar detta bekant?

 


Jag blev nyligen diagnostiserad med ÅNK

 


(Åldersbetingad nedsättning av korttidsminnet).


Så här visade sig symptomen:


Jag bestämde mig för att tvätta bilen. När jag är på väg ut till garaget upptäcker jag posten i hallen.
Bäst att kolla posten innan jag tvättar bilen, säger jag till mig
själv. Jag lägger bilnycklarna på bordet, kastar reklamen i papperskorgen och märker att den behöver tömmas.


Därför lägger jag räkningarna och ett brev med en svarsblankett på bordet och bestämmer mig för att tömma papperskorgen först.
Eftersom jag trots allt går förbi en brevlåda när jag ska till
pappersinsamlingen kan jag lika gärna posta svarsblanketten.
Men då behöver jag en penna.


Mina pennor ligger på skrivbordet i arbetsrummet, så jag går in dit
och hittar en flaska juice som jag börjat dricka ifrån. Jag ska börja
leta efter pennan, men först måste jag flytta juicen så jag inte råkar spilla
på skrivbordet. Juicen håller på att bli varm och bör sättas in i kylen.
På väg till köket med juicen får jag syn på en blomvas som står på bänken.


Blommorna behöver vatten, så jag ställer ifrån mig juicen på bordet.
Då ser jag mina glasögon som jag letat efter hela förmiddagen.
Det är bäst att jag lägger dem på mitt skrivbord, men först ska jag
vattna blommorna. Jag lägger glasögonen på köksbänken och fyller vattenkannan med vatten.


Då får jag plötsligt syn på fjärrkontrollen till TV:n. Någon har lagt
den på köksbordet. Ikväll när vi ska se på TV kommer vi att få leta efter kontrollen, men ingen kommer att tänka på att den ligger på köksbordet.


Jag bör lägga den där den ska vara, men först ska jag vattna blommorna. Jag häller lite vatten i vasen, men det mesta hamnar på golvet. Jag
lägger tillbaka kontrollen på bordet och går för att leta en trasa. Så går
jag ut i hallen igen för att försöka komma på vad jag hade tänkt göra.


Vid dagens slut är bilen fortfarande smutsig, svarsblanketten har
inte blivit postad, det står en flaska med varm juice på bänken,
blommorna är vissna, jag kan inte hitta någon penna, jag kan inte hitta
fjärkontrollen till TV:n, jag kan inte hitta mina glasögon och jag har ingen aning om var jag lagt bilnycklarna.


Jag försöker komma på varför det inte blev något gjort idag. Det är
förbluffande för jag vet att jag har varit upptagen hela dagen och
jag är helt FÄRDIG. Jag förstår att detta är ett allvarligt problem och jag
ska söka hjälp för det, men först ska jag kolla min mail.


Paus underhållning

Kan aldrig vara fel att börja veckan med ett skratt.

Mer svenskundervisning åt läkare!

Man skriver inte alltid som man menar. Citaten är från
patientjournaler på Karolinska Institutet.

* Inkommer med kvadratmeterstor sårskada på lillfingret.

* Som preventivmetod har patienten använt oavbrutet samlag.

* Patienten arbetar som elektriker. Inga kända proppar i släkten.

* 12 cm långt, sårigt underben

* Vi ordnar med mat, hemkört och rollator till pat.

* Söker för fästingbett i huvudet. Huvudet borttages med pincett.

* Poängterar att det är viktigt att patienten håller sig ren mellan
fötterna.

* Smärtan i ryggen kommer när patienten ligger raklång med båda benen på
rygg.

* Blöder ibland ifrån vänster näsa.

* Patienten måste sova högt under kudden.

* Hon beskriver huvudvärken som spännande.

* Kräkningarna försvann på eftermiddagen, likaså maken.

* Lastbilschaufför med god kondition som åker en mil utan att bli andfådd
i vanliga fall.

* Går nu med stel rygg och huvudet ner i marken.

* Sköts i hemmet av maken som är militär.

* Patienten tål inte ost, mjölk eller smör, ej heller modern och en bror.

* Mat får han från sonen som ligger infryst.

* Har fått större hemsamarit men tycker inte att det räcker ändå.

* Halsen som patienten hade besvär med nu i höstas är nu borta.

* Nyligen varit på kontroll hos gynekolog som friat.

* Bihålor spolade 5-600 ggr.

* Patienten vägde 78 kilo i hemmet innan han gick hit utan kläder.

* Änka, bor med frisk make
 

Ett gapflabb kan aldrig vara fel

SVENSKA ÄR SVÅRT!  .
Några exempel på underhållande skyltning.

Ingen parkering förbjuden

(Skylt på bensinmack i Uppsala)

Vi utför rost och plåtskador billigt
(Bilverkstad utanför Göteborg)

Stekt röd tunga
(På en restaurangs lunchmeny)

Seriösa priser
(I fönster till pizzeria i Visby)

Sjuk gymnastik
(Skylt i centrala Lund)

Jag är sjukdom, kommer morgon
(Hos frisör i Stockholm)

Vid köp av klockarmband – gratis påsättning
(Skylt på loppmarknad i Göteborg)

Jämna pengar underlättar växlingen
(Lapp i cafeterian på Högskolan i Halmstad)

Ät fisk – bli frisk
Affären stängd pga sjukdom

(Skylt på dörren till mindre affär i Gnesta)

Posten hämtas då och då, ibland något senare
(På brevlåda utanför hotellet i Kittelfjäll)

Frigående ägg
(Affisch i ett fönster till en mataffär i Göteborg)

Para er tre och tre i liftkön. Se upp så inga klädesplagg fastnar i liften
(Plakat vid skidliften i Sunne)

Morgondagen inställd pga bristande intresse
(Lapp i Medborgarhusets foajé i Stockholm)

Priserna gäller endast när gatuköket är öppet
(Gatukök i Uppsala)

Tomgångskörning förbjuden högst 1 minut
(Skylt vid lastkaj)

Idag rabatt på underkläder som avdrages i kassan
(Skylt i mindre klädesbutik)

Extra mört kött. Vi hänger själv i butiken.  
 
 

Färgblind?

Tror jag har blivit färgblind … grått, grått och grått dag efter dag. Är man inte deppig så blir man väl det, om man inte ser upp. Suckar gör jag idag, just nu ny duschad och fin i håret mår jag ”på väg upp” bättre än igår.

Maken kickoffar på jobbet, men kommer snart hem som tur är. Idag måste jag till bibban och slita åt mig ännu ett gäng deckare, jag har ju massor av olästa böcker av alla slag, men deckare passar mig så bra just nu.

När en läkare ska ligga i skiten då är det snusk och ska åtgärdas

Idag kände jag en längtan efter något humoristiskt, men det var inte så lätt att hitta bland alla bilder. Lite farligt får man allt leva här i livet .. man får vara beredd på en stör i baken vilken sekund som helst. En del verkar för den delen nästan födas med en ingjuten från början. Tänker på stela, ospontana människor, det har jag svårt för kanske för att de är mest olika mig. Så just jag borde kanske få en stör där bak för att lära mig något.

Även jag läser ju nyheter fast jag förstår att det inte verkar så när jag skriver alla gånger. Nyheter har ju inte blivit speciellt upplyftande med tiden, en nyhet är oftast bara något man mår dåligt av att få ta del av. Om jag var vettig så hade jag slutat både läsa tidningar och se nyheterna på tv för länge sedan, allt för att bevara en inre frid och  framförallt ett hopp om andra och deras val av liv.

En nyhet så som den om ostädat sjukhus ger ju först känslan av att det är bra att sånt kommer fram. Såg ju själv när jag låg inne för hjärtat att fläckarna på golven var kvar när städaren hade svept förbi och insåg då själv att det var snusk på sjukhuset. Har tänkt många gånger att de som sprider de där ruggiga bacillerna som ingen av oss vill ha, det är ju personalen på sjukhus som inte sköter hygienen. Har funderat över vart alla hygiensjuksystrar tog väg… finns de kvar? Vad gör de då för sin lön?

Nå, nu låg den där läkaren på sjukhus och såg själv skiten i näröga, då kom tidningar och sjukhuschefen reagerade och det skulle tas om hand osv. Han lovades t.o.m eget rum när han skulle ligga inne nästa gång och jag lovar att det rummet kommer att skina av renhet som aldrig förr, allt för att han är en läkare. Men genom alla år har alla vanliga anställda klagat, folk har dött och ingen har väl brytt sig mer än att sjukhuschefen har tittat i sin börs och snålat ännu mer på just den kostnaden som städningen innebar. Att städningen rädda liv verkar helt ointressant för chefer inom vård och landsting.

Ibland så får jag sura uppstötningar av den här typen av nyheter … som sagt bra att det kommer i ljuset, men för jävla ynkligt att det måste till en läkare som blir sjuk och själv kan råka illa ut för bacillerna. Men samma läkare har väl gått där i alla år och sett skiten när han har jobbat men inte brytt sig. Vem är man närmast då? Jo, sig själv så klart, då gick det bra att gå ut i media.

Nu har jag försökt ha humor vilket var svårt idag, sen har jag försökt analysera ännu en dålig/bra nyhet. Får väl vara måtta på allt som kan komma ur en seg surdeg en så här grå dag.

Hur sin din humor ut?

Sitter och bläddrar bland humorbilder… humor vad är det egentligen? Det vissa kallar humor kan jag må dåligt av att se. Jag ska visa er en bild som många skrattar åt som jag nästan gråter av.. humor.jpg alla dessa armar djur som vi människor ständigt utnyttjar. Är den här bilden humor för er? I så fall hur tänker ni då?

Eller är detta humor normal_any_key.jpg Press any key står det på notbladet….

Eller det här bosses-office-humor.jpg 

Jag har kommit fram till att humorn ändrar sig med åren, jag skrattar inte alls åt det mina barn tycker är väldigt humoristiskt. Konstigt det där att man liksom har generationshumor om jag nu får kalla de så. Att jag inte förstår det roliga i en del av det min son skrattar läppen av sig över. Jag minns när jag först mötte MAD och den typen av humor tog tid för mig att uppskatta när jag var yngre. Vissa delar i den tidningen hoppade jag alltid över, men andra sidor skrattade jag gott åt.

Undrar just vad det är som gör att humor kan vara så olika för olika personer? Är det bara en fostrings sak? Vad tror ni att ni har fått er humor ifrån?

Min humor kan vara vara väldigt fräck, men jag gillar aldrig när man roar sig på andras bekostnad på ett förnedrande vis, djur får man inte heller vara dum emot på ett elakt vis om jag ska skratta.                

Den här bilden är en hälsning till Palljettenq                       

20060110-017.jpg

Jag seglar på en kålpudding och kollegan kliver ner i ett svart hål

Visst är det konstigt att dagen när jag har fullt upp längtar jag och tänker på nästa dag, när jag har det lugnt och på allt jag ska göra då när inget stör. Men blir det något gjord den här lugna dagen? Nej, konstigt att man får mest gjort när man har mycket att göra. Undrar varför det är så?

Igår blev det kålpudding och inga kåldolmar som jag hade tänkt. Träningen tog min dag, precis som jag misstänkte. Dottern kom över nyfrisserad och fin och åt njutningsfullt upp sin del av kålpuddingen. Vi äter den med kokt potatis och lingonsylt. Sonen han fick sin bit levererad hem av dottern, då han var för trött att komma över själv.

Tro sjutton det, han har ju varit på sin roligaste Finlandsresa under helgen. Kvällens ämne var tydligen lek, så roligt de hade haft uppdelade i två lag. Några ämnen jag hörde var att fotografera maskinisten och kaptenen sen bygga en mänsklig pyramid. Ja, den skulle ju jag velat se för de var säkert inte nyktra.

Leken ja, den har för lite plats i våra liv. Om jag tänker tillbaka så är det fester där vi har lekt, som jag minns och de jag än i dag kan fnissa åt för mig själv. Varför är vår värld så sjukt seriös och tråkig?

Jag har alltid gillat att spela spel och det bästa som finns är när man kommer på fest hos några som verkligen har tänkt till och hittat på lekar och utmaningar.

Tänker på jobbet jag hade en gång, vi skulle festa hemma hos en chef. Där i trädgården slet vi i två lag för att vinna. Dragkamp med tjock tamp var verkligen rolig, att jag sen hamnade i buskarna och nästan inte kom ut igen, var en annan femma.

Eller det andra företaget där vi några gånger per år åkte iväg och bara hade kul. En gång skulle vi paddla kanot och gänget var i olika åldrar och jag tillhörde väl de äldre och brukade ha en av de yngre killarna som min medtävlare när det begav sig.

Denna gång sa han att kanot kunde han för jag bara stirrade och visste inte vad som var bak och fram på kanoten. Vi satte oss och paddlade ut…sen skrattade alla andra för jag satt visst bakofram, jag har aldrig fattat det där riktigt, men vi tog oss i land och bytte plats. (Han bara lurade mig, det var första gången i kanot även för honom). Han såg till att sitta bak själv och så lät han mig paddla som en galning. Alla paddlade om oss och jag fattade inte att han bara satt där och slöade mycket nöjd bakom mig. Så fort jag tittade bak, så paddlade han ju av bara helvete, skitungen.

Sen var det en liten fors med ett litet fall som vi skulle paddla genom och över skallen gick en smal bro. Det gällde att ducka för att komma under och vidare. Nog duckade jag alltid, la mig nästan ner i kanoten. Men den här yngre killen han hann inte med så vi fick bada.

Gud så jag skrattade, jag skrattade så att jag inte kunde kliva i kanoten igen. Han bönade och bad att jag skulle kliva i,  men ni vet när man skrattar så där ohejdad då har man ingen styrsel alls på kroppen.Till slut lyfte han över mitt ben i kanoten och slängde ner mig för att vi skulle komma vidare.

Målet var en sandstrand där resten av gänget redan väntade på oss. Vi hör hur de vrålskrattande när vi närmar oss platsen och tittar på varandra, undrande?

Med det var så att en av killarna som kom från Lappland, var en tvärhand hög. När han och den han paddlade med kom fram till stranden så gjorde han som alla andra. Han tog ett skutt ur kanoten för att gå i land. Men just där han klev ur var det ett hål i botten så han bara försvann rakt ner hela han. Tror sjutton att de vrålskrattade…

Sen kom ju vi blöta och själva målet för resan var Kalle på spången Värdshuset och där väntande Jarl Borsén på att hålla ett mycket roande föredrag för oss och inte kunde han hålla truten om oss två som hade badat. Tacksamt ämne…

Våra resväskor hade inte kommit till värdshuset, så jag fick torka mig så gott jag kunde med pappers servetter och en sån där blåsgrej på muggen. Ni som har sett hur Sven Melander i en humoristisk scen torkade sig hukande under en sån blås vet hur jag höll på.

Sen finns det hur många andra resor som helst, men de med gapflabb i de minns jag bäst.