De e mycke nu

Med brödpåsen till fåglarna i handen går vi vår tur Watson och jag. Det är en seg dag inte bara vädermässigt, kroppen … säger inte mer. Igår blev det akututryckning till dagis då marsipangrisen blivit dålig igen.

Tror han tyckte det var skönt att komma hem till lugnet hos oss, han åt en varmkorv, drack lite mjölk och sen såg vi barngram så klart en stund. När farmor sa att det var dags att vila så protesterade han och sa att ”han inte ville sova”. Det bestämmer farmor sa jag, kom nu och välj bok som vi kan läsa. Då gick det fort att komma i sängen, vi tar fram hans kudde och täcke, drar ner rullgardinen och kryper upp i sängen. Vi har fått våra egna rutiner och dem känner han igen, ser att han myser där han ligger och väntar på sin saga. Boken har han lagt på min kudde och så rättar han till sig så att vi båda får plats.

Sen sover vi som stockar, vet inte vem som bäst behöver sova av oss två.

Idag var det mycket av allt ute, knopparna, jag säger bara knopparna på träd och buskar, att man kan bli så lycklig av att se dem varje vår. Blåsippan uti backarna stå, niger och säger nu är det vår … tussilago, vitsippor små, små, krokus och annat nickade mot mig i sina vackra färger. Naturen är verkligen så underbar vid denna tid.

I helgen ska allt hända i stugan på landet, elektriker ska komma på lördag och dra både hit och dit så vi blir nöjda. Söndag kommer rörpular kompisen och installerar radon avskiljaren så att vattnet blir kanon att dricka. Man vill ju inte bli självlysande med åren …

Själv tänker jag hålla mig hemma, det har blivit lite för mycket för min del sista veckorna. Jag ska beställa lite gardiner och annat som vi vill ha till stugan, igår var vi till Ikea och handlade påslakan. Ett fint till marsipangrisen med mörkblå botten, ugglor och gula stora månar, vill att han ska tycka om att lägga sig från första stund på landet. Jag tänkte bädda fint till honom och har köpt en mysig mjuk råtta som också ska ligga nerbäddad hos honom. Hans på landet mysdjur.

Vi har tänkt oss premiär på landet till påsk och det kommer med all säkerhet att fungera om dock lite haltande. Jag oroar mig för allt som ska ordnas, vi måste ännu en tur till Ikea för att köpa vår säng, det blir ett besök på Uppsala Ikea för det ligger närmast och så kan vi hyra släp hemmifrån. Sen är det allt som ska med för att kunna bo där några dagar … kastruller, stekpanna, fat, koppar ja, ni vet allt i ett hem. Klart att det blir det mest viktiga denna första tur … Det är roligt men jag blir trött bara jag tänker på det hela.

Nu ska jag vila en stund.

Ett grönt bandage

Hem kom han med ett stort grönt bandage på foten, allt har gått bra.

Veterinären sa att det såg ut som ett hudveck som på något vis hade trängt upp mellan tårna, tror inte hon har sett något liknande och glad blev jag för då var det inte något farligt, fast de tog ett prov och skickade iväg på test för säkerhets skull.

Igår var han pipig och vem skulle inte vara det nyopererad, maken köpte en överdagssko som man kan sätta på när han ska rastas. Usch ett elände att dra den på och av vid rastning, han vaktar sin fot.

Idag haltar han och vill inte gärna gå på foten, när vi var ute vände han om och gick hem innan jag hade fattat att vi kommit ut, så ”pigg” är han.

Jag har fått en släng av en förkylning, den första på åratal så jag ska väl inte klaga … bara lite som vanligt. Kunde nog sova mest hela dagen men har inte gjort det, konstigt ibland att jag är trött men kan inte somna. Maken är på julmiddag ikväll så jag får gå ut med Watson tre gånger denna dag och det är inte vad min kropp vill.

Ännu har ingen julmat tillverkats i mitt kök … vad är det med mig? Har fått julkort i vanlig ordning men inte skrivit ett enda, första gången i mitt liv som vuxen utan att skicka julkort, märklig jag har blivit.

 

 

 

Vill prata med famom

Var igår över och träffade Marsipangrisen, det är så mysigt när han sätter sig nära i soffan och som av en händelse lutar sitt rara huvud mot mig då och då. Vi hade med en tårta för att fira Fars Dag …

Han Marsipangrisen hade blivit dålig under natten, vaknade hela tiden och hade feber när vi kom, så ännu en förkylning.

Imorse så ringde telefonen när jag satt och drack te … ”Han har tjatat hela morgonen om att ringa famom” sa sonen. Klart vi pratade … gud så truten går på honom, jag blir himla full i skratt för han säger så mycket utan att säga ett ord rätt. Men man hör riktiga ord här och där, så lite fattar man vad han håller låda om. Han är en glad och pratig unge vilket betyder släkt med mig och det kommer att glädja mig till dödagar, ha ett barnbarn som gillar att prata samtidig som han är glad. Inte behöver han vara glad hela tiden, men det underlättar att ha den läggningen.

Tror jag är på rätt väg med att ta de flesta medicinerna före sängdags, allt för att slippa lågt blodtryck. Jo, det är fortfarande för lågt, men jag tror att jag mår lite bättre överlag.

Idag regnade det rejält när vi gick vår tur, har en granne med hund som pratar hål i skallen på mig när han får syn på oss. Visst är det trevligt att prata med folk när man går där och luftar sina hundar. Men han är en sån som käften går på oavbrutet och han är helt immun mot de där vanliga signalerna vi alla delar med oss av när vi vill avsluta ett samtal och gå.

Jag har testat allt möjligt på honom, även överdrivna signaler men inget går fram. Till honom får man helt enkelt bara börja gå mitt i en mening för det tar aldrig slut och så säger jag redan på väg att jag måste kila vidare. Det är inte ofta man träffar folk som är så där totalt inne i sig själva och där meningarna aldrig tar slut. Ska jag säga som är duktig på att prata .. 🙂 men jag är väl medveten om när folk vill gå, det tror jag de flesta av oss är.

Efter en helg med sällskap av maken så mår jag faktiskt bättre, det var en redig deppardag sist när jag skrev. Men nu hoppas jag att det ska bli en mer normal vecka. Watsons sår har läkt igen med stor omsorg från husse, här har shamponerats med bakteriedödande, smorts med kortison och bandagerats varje dag. Redan på lördagen hade det mesta gått ihop av såret, som en krater var det först och blödde rätt mycket under fredagen. Men nu ser det helt ok ut och veterinären som varit bortrest och hade sin första dag idag har ännu inte hört av sig och det är helt ok för vår del eftersom vi lyckades läka det hela. Nu får vi se hur lång tid det hela håller, fortsätter det så här så måste de operera bort den där hårsäcken som växer fel på honom.

Nu ska jag ut i köket och snacka med lammkorven … något ska vi väl ha till den och det har jag inte klurat ut ännu.

Bajs i brevlådan?

På tal om kurvor

Inte är det lätt att få på sig promenadbandet runt magen när vi ska ut Watson och jag. Min mage har blivit för ”cortison” stor.  Tycker jag ser gravid ut som damen på bilden med återvändsgränd tecken på sig, har nog drag av kurvig vägdam också. Det jag pratar om är ett brett band med resår i som gör att Watsons dragande inte drar omkull mig, svårare än så är det inte. Men nu börjar jag bli för tjock helt enkelt, tja, det är ju inte en enkel match att göra något åt, tål att tänkas på och införa en lång planering inför framtiden. 😉

På vår tur såg jag de första vårtecknen titta upp ur jorden, jag suckar nöjt och stannar en extra stund för att begrunda kraften i de små växterna. Tänk att de överlever den strängaste vinter år efter år.
Straxt före jag såg växterna såg jag Watsons tass … nä, dra mig på en skottkärra, hunden gör mig galen. Igår tog vi bort struten han har fått leva med i väldigt många dygn. Alla som har haft hund med strut vet att det låter en del om struten när hunden missar dörröppningar och envist försöker tränga sig in under sängen fast det inte går. Igår sa vi att nu ser såret på tasstån bra ut och han fick vara utan strut hela dagen och kvällen utan att slicka på såret.
I morse passade han på innan jag kom upp, så nu har han ett sår igen som en krater. Äh, det blev duschning när vi kom hem och torkning av tass med hårtork, insmörjning med en salva som en bekant sa var bra på hennes hunds sår, inotyol och så förpackning om det hela. Nu jäklar om det inte blir bra … då är det bara veterinären kvar.
På tal om det man kan hitta ute när man vårspejar så har vi fått orange skyltar ute på gräsmattorna/snönhögarna där en person hotar med att stoppa ner hundbajset i brevlådan hos dem hon ser inte tar upp efter sig.
Som hundägare och upptagare av bajs håller jag med personen, det är rent vidrigt vad som göms i snö. Men hädanefter går det inte snabbt för mig att ta upp bajs, jag gör processen längre för att verkligen visa att jag tar upp efter hunden, ,måtte personen verkligen se det. Vem vill ha en klutt i brevlådan när man faktiskt sköter sig?
Ikväll blir det varmkorv och snabbmakaroner precis där är jag i matlagandet just nu, har ingen som helst lust. Har lagat god och vällagad mat nu två kvällar i rad, får väl vara någon måtta på det hela.

Mitt bland fågelbuffé och dofande av både det ena och andra

Igår träffade jag min sjukgymnast, samma som jag hade tidigare. Vi gick igenom vad som har hänt med mig sedan sist, sen visade han mig runt i nya maskinparken. Jag får börja från noll med få rörelser, det fick jag pröva på oj, oj, arma kropp säger jag bara. Det kommer att bli jobbigt och det kommer att ta tid, men jag har ju gott om det så kör igång kärringen.

Han insåg att jag efter ett litet träningspass kommer att vara helt slut, han vill inte att jag åker bussen utan sa till mig att ringa min läkare som får skriva ut sjukresor eller färdtjänst under en tid. När jag stapplade mig därifrån upp till bussen så insåg jag att han hade rätt.

Blodtrycket är knasigt lågt, låg nyss och läste en stund och passade på att kolla trycket som låg på 88/48, som ni säkert förstår känner jag mig osäker när jag reser mig upp och rör mig lite för hastigt. Ibland när jag blir trött så kommer det där silvriga som förebådar ett hastigt horisontellt läge, även kallad svimning. Klart att jag klarar mig, tar saker lite långsammare än snigeltakt, jag har ju inget annat för mig än att ta det lugnt. Fick en tid till min husläkare på tisdag, samma dag som jag ska lämna nytt blodprov och träna för första gången ordentligt ombytt och allt.

Men jag kan sitta och i lugn och ro och umgås då är det inget som helst fel på mig bara jag inte anstränger mig för mycket.

På bussen hem igår så satt det en dam som doftade så gott bredvid mig, pudrigt varmt och ombonat doftade hon. Man kan ju inte anfalla folk och börja nosa på dem hur som helst, så jag satt snällt stilla och njöt, doftnjöt i det tysta. Men vid nästa hållplats kom två av A-lagets polare med sina systemkassar och då doftade det av en helt annan kaliber blandat med rök och otvättade ytterkläder.

Vet inte vad det är med folk som aldrig tvättar sina ytterkläder det luktar ju apa, ren skitlukt. Oftast är det testosteronfalangen som luktar illa, förstår ni när och varför män i alla åldrar slutade tvätta sina jeans? Jeansen är så skitiga att de kan stå för sig själva och så går man runt i tillvaron helt nöjd? Förr när jag växte upp då var det bara kufarna som fanns i varje litet samhälle som kunde se skitiga ut, uteliggare var inte så vanligt då, fast de alltid har funnits folk som inte vill ta del av det som är vårt samhälle. Inte att förväxla med de som ställs utanför av samhället idag.

Dagen till ära i solskenet så matade jag åter fåglarna med solrosfrön och så kom jag på att vanliga flingor nog kunde passa på lunchbuffén jag bjöd dem på. Jag har ju inte hur mycket gammalt bröd som helst och det gäller att variera sig. Ska köpa mer frön av alla sorter i veckan. Pratade med en granne som också var ute och blev luftad av sin hund, han sa att det inte var bra att mata för nära huset för råttornas skull. Men det skiter jag i just nu för jag orkar inte pulsa iväg i snön för att komma en bit ifrån huset och hälla ut min gåva till hungriga fåglar. Det räcker med den stora vall jag fick klättra över för att jag skulle kasta bajspåsen i rätt soplåda. Trodde ett tag att jag skulle bli liggande där över vallen helt slut av att ta i för att komma över, även Watson hängde ett tag och såg lustigt på mig och mitt vägval. Inte lätt med hans korta ben att ta sig upp, men hem kom vi.

Av alla njutningar man kan få så är nog fotvård bland det bästa. Inte nog med att jag vandrade ut från fotvården idag på lätta fötter, okey en illusion,  men f*n så skönt att känna sig lite lätt som omväxling. När jag blir stormrik då ska jag ha egen fotvårdare som kommer hem och vårdar mig, en massör som kommer när det passar mig och håller på så länge jag vill, inte någon halvtimme eller timmer här inte. Hårvård, ansiktsvård ja, all vård i världen ska jag förse mig med när jag blir rik som ett troll och så ska jag betala väldigt generöst till alla de som vårdar sig om mitt välmående. Sen skulle jag bjuda alla mina vänner på resor och den där typen av vård jag nyss skrev om.

Har ni aldrig funderat över vilken typ av stormrik person ni skulle bli eller vilja vara? Jag har så svårt för snåla människor, att just de som har gott om det vi andra suktar efter är så snåla. Hur kommer det sig? Jag skulle ofta ha öppet hus med massor av gott att äta och dricka. Se efter mina vänner och skicka iväg flera av dem nu direkt på något lyxigt resort där de kunde få lapa sol och njuta av att bara vara.

Nu ska jag sluta drömma och gå ut i köket, dags att börja skramla med kastrullerna igen.

Puss på er alla goa bloggvänner!

Surprise med bröllopsdag varje år

Så kan det gå när man köper en ballong.

Hrmf …

Snacka om surprise …

Man har inte roligare än man gör sig som man säger. Jag har det inte alls roligt mest tröttsamt och segt, tror det har med Hb att göra som var för högt igen. Imorgon ska jag förhoppningsvis tappas och måtte jag då få tillbaka lite av den kraft jag nyss ägde.
Idag har jag bara tagit det lugnt, gick en sväng med Watson och passade på att handla mjölk och bröd, orkar inte baka, orkade nästan inte ta mig hem.
Sen har jag mest sovit på soffan men fick ett ryck och började skära gammalt bröd i tärningar och blandade med fågelfrö, hittade en stor fågelboll och en påse med nötter, de satte jag snören i och hängde på ett staket här på min baksida. Jag lider med fåglarna som har så lite mat nu och kallt är det för dem.
Hoppas ni alla köper fågelmat och hänger upp i vilken gren som helst.
Bröllopsdag
Tur att man ser dagens datum i sina inlägg, vi har bröllopsdag idag kom jag på. Hm… vi är lika dåliga på detta datum båda två så det är ingen fara på isen.
Jag ska göra en kycklingsallad till middag och kanske har vi en vinare som ligger och väntar på att öppnas.
Vill baka något till kaffet men hoppar nog över det, jag försöker verkligen att inte äta för mycket sött nu.
I helgen ska jag och maken hälsa på Kidneybönan på sjukhuset vilket jag ser fram emot. Det är så härligt att hon har fått en ny njure, njuren funkar utmärkt men hon har en del andra problem som läkarna säker fixar.
Vi ska under helgen även träffa Vb, det ska bli spännande efter alla våra mail, samtal och kommentarer på bloggarna sedan flera år.
Kidneybönan och jag har faktiskt träffats för två år sedan på ett fik i stan så vi har ju sett varandra inte bara pratat i luren och mailat och sånt.
Söndag är det barnvakt vi ska vara åt marsipangrisen vilket jag verkligen ser fram emot.

Kreativ eller?

Precis så är det idag med mig, jag lider verkligen av ett påslag av kreativitet som får mig att släpa fram kassar med garn och mönster som jag lägger i högar samtidigt som jag ska planera för en veckas ätande med böcker och recept som jag också släpar fram och lägger i nya högar. Mitt i allt så får jag för mig att skriva ett inlägg om något som var viktigt, men jag glömde bort vad det hela handlade om hrmf, hjärnan är sig inte lik ännu.

Så ligger en CD-skiva med kundalini meditation och glor på mig och jag låssas inte komma ihåg det infallet från tidigare idag. Just nu är kroppen full av energi och vill göra saker, inte lägga sig och slappna av. Egentligen är det skallen som är full av energi, kroppen vet jag inte var jag har ännu. Den släpar sig runt på hundturen som om den vilken stund som helst skulle lägga sig ner i snön och bara ligga kvar. Men det där utspelar sig bara i min skalle, jag segar mig hem med hunden och flåsar väldigt när jag äntligen kan slå ner ändan på en stol och bara sitta en stund.

Watson han tittar på mig när jag flänger runt här hemma och skapar nya högar, han ser ju att matte har blivit mer bananas än vanligt.

Sniglar vidare

Aj, träning gör ont

Natti natti skulle jag kunna säga, men det gör jag inte för solen den skiner och jag vet att det inte är någon idé att lägga sig då.

Sitter här och tycker synd om mig själv, har en kombination av träningsvärk och fibromyalgi värk. Igår masserade maken in axeln med tigerbalsam men det hjälpte inte mycket, det är nog ett muskelfäste som jag har satt fart på genom qi gongen.

Idag tog jag på mig ett brett specialgjort dragkoppel som jag sätter fast runt min mage, sen sitter hans koppel fast i den fjädrande delen av midjebältet så jag slipper Watsons dragande, jag går mycket säkrare när han inte kan rycka omkull mig så lätt.

Vi såg gnistrande snö och isen som ligger lite här och där på vattnet, det är makalöst vacker och som om det inte räcker så klär sig naturen så tjusigt i vitt. Träsoffan såg ut som om den hade fått vita pösiga kuddar att skjunka ner vilsamt i. Rönnarnas klasar lyser färggrant med en mössa av gnistrande vitt, så vackert att jag har svårt att sluta titta.

Idag ringde jag ännu en gång till tidningen Laura för att höra vart den utlovade dressen har tagit vägen? Vid det första samtalet sa en kvinna att hon skulle ta reda på vad som hade hänt och ordna det hela, kyss mig där bak … korkad man är som tror på folk.

Ni vet man får erbjudanden om olika saker om man tar en prenumeration på fyra tidningar eller så. Jag tänkte att en mysdress att ha hemma är väl inte fel och så skulle jag få ett halsband. Det var i höstas det och ännu har jag inget sett av gåvorna. Nu visade det sig att jag även skulle ha fått ett brev där det står att tidningen upphör. Jag ser ut som ett frågetecken? Men dressen ska komma i slutet av januari, så i februari kommer den kanske till mig och så fick jag välja ny tidning i farten. Det blir bara precis de nummer jag skulle ha fått Laura för jag vill inte ha någon av deras andra tidningar.

Jag ska dra mig tillbaka, lägga mig och läsa en stund, känner mig trött efter promenad och lunch.

Slappna av i naken

Får det lov att vara en påtår?

Upp med tuppen och iväg för blodprovstagning, väl hemma igen så tog jag det lugnt, åt lite och somnade en stund i soffan. Vaknade av solens starka sken och insåg att det var dags att masa sig ur soffan, Watson och jag skulle ut på promenad. Det var verkligen strålande ute och vi njöt när vi hasade oss runt efter strandpromenaden, hela tiden hörde jag att någon kom bakom mig, vände mig om flera gånger för att inse att jag var ensam, tills jag kom på vad det var för ljud … isen ligger ju som ett stort prasslande pussel och rör sig långsamt i vågorna.

När vi hade det som bäst så kom det en lös hund flängande och jag blir alltid lika rädd, jag vet ju inte om den är vänligt lagd. Jag ställer mig modigt framför Watson och motar bort hunden, okej då inte så jättemodig, det var en mops.  😀  Efter kom en kärring ja, just då kunde jag slänga ner henne i sjön bland pusslet, för hon är skyldig till att min lilla energi helt enkelt tog slut.

Jag gick hem med långsamma steg och bannade kärringen som förstörde promenaden för mig. Förstår inte att vissa hundägare är så egotrippade, de tänker inte längre än näsan är lång. Spelar väl ingen roll om de ber om ursäkt när de medvetet släpper sina hundar lösa. Bor man på landet kan man nog ha sin hund lös både här och där men i ett tättbebyggt område med väldigt mycket folk och hundar så krävs det att man har hyfs när det gäller dessa enkla regler som finns för att alla ska kunna gå ut och gå, små som stora, fyrbenta som tvåbenta.

Sen när vi kom hem så började jag min diet med att värma resterna från igår, mycket smärtfritt. Men nu lite senare på eftermiddagen så kom det där kaffe och något till suget som jag nu måste kämpa rejält med. Något som är tillåtet i min diet är 70% choklad så jag sitter här och mumsar på jordgubbar doppade i choklad. Kaffestunden blev en succé.

Trot eller ej

Jag har ännu inte klippt till tyget som ska bli ett par byxor till marsipangrisen, allt ligger nu där det ska och symaskinen trängs här på mitt arbetsbord med mig. Men när jag trodde att jag skulle sätta igång så kom jag på att idag var dagen när jag skulle ta upp mitt Qi Gong program igen. Så nu är jag igång med både promenad och Qi Gongen, jag har funderat och erkänt för mig själv att jag behöver lite mer vardagsmotion innan det är någon idé att börja på gym. Det här med Qi Gong var något som jag var väldigt tidig med, gick en kurs i Dalarna med en av mina killpolare för många år sedan. Maken körde oss dit och tog en liten semester med sonen på annat håll i Dalarna.

Kursen leddes av en kines som numera väl är mer svensk än kines då han träffade en svensk kvinna och fick barn med henne. Kursen var väldigt trevlig och vi fnissade rätt ofta då Pu Guang inte hade det så lätt med svenskan. Det tog ett tag att förstå vad vi skulle slappna av när han sa ”slappna av i naken”. Då tittade vi frågande på varandra, men varefter dagarna gick så lärde man sig hans sätt att tala svenska eller misslyckas med det hela kanske man ska säga. Ska väl lägga till att det var nacken vi skulle slappna av.
Vi fick väldigt god kontakt så när nästa kurs var i Stockholm så bjöd jag hem Pu Guang och hans assistent en svensk kvinna som var väldigt trevlig, tror hon hette Anne-Maj. Jag ställde mig och lagade kinesisk wokmat men med annorlunda smak. Jag använde mig av pesto, hemgjord både grön och röd och Pu han åt och åt, han som lagade så mycket mat när han var hemma ville ha receptet. Det var modigt av mig att bjuda en kines på kinesisk mat har jag tänkt efteråt, men inte hade jag en tanke på det då, det var ju tur att det blev en sån succé. Några månader senare när de hade kurs i stan igen så bjöd Pu  på restaurang, min familj och så min killkompis så klart han var med hela tiden.
Nu ska jag snart sätta mig och klippa tyg …

Lite ditt och datt

butterflyNatten vår sååå lång, kunde inte somna som folk och då blir ju morgonen så seg för då sover man minsann som en stock. Måste ju upp och ta mina tabletter, åt lite frukost och somnade om i soffan, inte blir det här en dag som jag har önskat mig.

Efter Watsons långa promenad med husse och vår dotter så åkte han in i duschen, han är skitigare än ungarna var som små när man hade galonkläder på dem för vädret var extra skitigt och blött.

Så idag blir det en lugn dag, vi gjorde det mesta igår var både till läkaren och handlade på vägen hem. Maken frågade läkaren hur pass känslig jag var med mitt sänkta immunförsvar och läkaren sa då att det var ok att leva som vanligt inte isolera sig fast tänka sig noga för när folk är förkylda. Som vanligt då med andra ord och jag som har varit så försiktig till och med haft munskydd i affären, har ju inte varit i så många. Men jag ska nog ändå hålla mig i skinnet ett tag till, dels så har inte vaccinet verkat förren i slutet av nästa vecka och då ska jag ju få ännu en dos för att det ska ta ordentligt.

Läkaren sa också att många upplever att de inte får förkylningar på samma sätt när de har fått ett organ, blir liksom inte lika förkylda om de ens blir det. Jag har ju inte själv varit förkyld på väldigt många år, har haft halsont och trott att nu är det på gång men så blev det inget mer. Ska bli intressant att se hur den biten blir för mig.

Jag inser ju ändå att åka buss och trängas i julhandeln inte är så bra för mig, andra blir ju smittade nu av allt möjligt så jag får nog ta ansvar för mig själv och vänta lite till.

Ännu en dag utan början och slut … november är sig likt och jag kan inte fatta varför det måste vara så här varje år? Maken förklarar väder för mig, men jag vill inte alls lyssna på det, ro hit med solen på en gång.

Igår bakade jag ännu en dubbel sockerkaksbotten i långpannan, öste över med äppelklyftor och kletade ihop smör, socker, kokos och rivet citronskal som jag klickade ut över äpplena. Det blev så himmelskt gott med citronsmaken som gjorde att det inte blev sötsliskigt. Dottern glufsade i sig och fick med hem till fästmannen och kvällens kaffe. Idag fick jag höra att han hade mumsat i sig och hälsade att det var sååå gott. Lite kul när man gör något påhittat.

Idag blir det inte mycket kreativt gjort … ska koka högrev och har ännu inte bestämt om det blir gryta, pepparrotskött eller kalops, det sista är aldrig fel med rödbetor till.

Det köstar på

Vi har väder ...
Vi har väder ...

Mjölkig halvdimma ligger över Värtan och jag drar på Watson regn”rocken”, han har en i militärgrönt och när jag drog på mig min egen ”regnvädersrock” så såg jag att vi matchade varandra. Men ute var det inte mycket regn att tala om.

Tre ärenden stod på min lista, först inhandlades en Aftonbladet på ICA, så långt gick allt bra men sen skulle jag in till vår förvaltare och hämta ”bajspåsar” till Watson. De har tillfälligt flyttat och huserar två trappor upp, men på skylten står det bara deras namn och hissen var avstängd. Jag gick en trappa upp och ringde på en stängd dörr, gick ner igen och frågade en snubbe som jobbar på förvaltningen var sjutton de håller hus?

Ja, arg och otrevlig blev jag för jag orkar inte gå upp och ner i trappor .. nu visade det sig att det var till att gå upp för samma trappa igen och ännu en, när jag väl var upp så var dörren låst och man fick ringa på. Gud så jag ringde arga, otrevliga signaler och så skällde jag när jag kom in över att de inte kunde skriva på skylten hur många trappor upp de låg.

Jo, jag skäms över mig själv, men jag orkar inte med att det tar emot fysiskt jag blir så slut. Tog mina rullar med bajspåsar och gick till min vän och fotvårdare L som rullade ihop två små dynor med gasväv runt om som jag trär på en stortå som har fått spunk.

Tår ska ligga rakt ner har jag fått lära mig av L men min ena tå petar uppåt och då går man på själva tåleden vilket leder 😉 till att man blir svullen där och får ont. Men trär jag på den där lilla tutten så beter sig tån som den ska och tåleden blir avlastad. Spännande va? 🙂

Nu håller jag på och kokar jordgubbskräm med rabarber igen, tänkte först att jag skulle koka någon ny sort denna gång som aprikoskräm eller katrinplommon med lite citronskal i, fick för mig att det skulle vara gott med lite citronskal i plommonen, vad tror ni? Nästa krämkok blir nog katrinplommonen måste ju variera det hela.

Dagen ligger här som en blank spegel framför mig och aldrig i mitt liv har jag väl varit så rik på tid samtidigt som jag ingen tid alls har. Jag menar sova bort större delen av dagarna är inte mycket till fritid eller hur. Jag längtar efter allt det där vanliga vardagliga som att umgås, tänk att bara få för sig att gå över gatan och in till en vän och fika precis när det passar mig, inte när det passar min kropp. Vilket det för den delen nästan aldrig verkar göra, vi har ju husbilen stående runt hörnet, kunde ju bjuda en vän på kaffe i den en regnig dag. Tankarna och lusten finns men sen var det det där med orken och vips blev det inte ett smack av något.

Inatt drömde jag om dialys och transplantation i en väldig röra, vaknade med skallen full av orostankar, vilken tur att det bara var en dröm … men det var det ju inte så där rörigt är det ju just nu 😉

Men jag lever ännu en dag och är glad för det fast det köstar på …

Ord

Varje frö är början till något nytt
Varje frö är början till något nytt

Lufsade runt med Watson i det strålandet vädret, valde skuggiga sidan att gå på när det gick. Värme och fysisk ansträngning är inte min bästa gren eller favoritsysselsättning just nu, det blir till att hasta hem och rusa på toa. Mår illa och ja, allt som kan komma ut kommer ut.

Helgen var skön med mycket sittande både ute och inne i husbilen. Vädret växlade mellan regn och sol, vi pysslade med att ta in och ut solstolarna mest hela dagarna. Jag sov som vanligt flera timmar och visst har jag blivit ännu tröttare och svagare, inte mycket att vinka på längre. Vi pratar mycket om döden och tankar runt allt som kan hända fast vi inte har tänkt att det ska hända. Jag fattar stundtals inte att det är mig det handlar om, kan känna mig så ledsen ibland, men det går ju över.

Konstig känsla att må bäst när inte ett dugg händer och inte ett dugg uträttas, så olikt mitt tidigare liv. När vi städade ur husbilen före hemfärden så drog jag mitt strå till stacken, rengjorde det lilla badrummet och blev totalt slut. Sätt dig sa maken och ja, nu gjorde jag det satte mig med en bok eller bara tittade när han skötte om mig och hemmet.

Han stryker mig över kinden så där utan anledning när vi sitter och tittar på tv eller läser. Jag förstår att hans tankar kan vara oroliga och tunga …         Jag sa till dottern en dag att måtte det inte hända mig något för sonen kommer få väldigt svårt med det just nu. Det kunde hon förstå och klart att jag inte menar att det inte skulle betyda något för henne. Då sa hon; men pappa då, han kommer att bli övergiven, vad är han utan dig? Jag ser ju hur hon tänker, men jag har aldrig tänkt så om honom. Jag svarade att han blir nog uppraggad snabbt som ögat och det var väl inte vad dottern ville höra just då.

Måste nog säga att jag oroar mig mer för alla andra än för mig själv på något konstigt vis. Hur mina barn ska ta det hela, min mamma som redan mist en dotter, min donator som vill få det gjort NU och kanske säger de på torsdag att det blir efter sommaren. Ibland vill jag bara skita i allt och göra sluta på det hela, jag är verkligen deprimerad över hur vården handskas med mig. Ena stunden vet de inte ett dugg, andra stunden utgår de från att Huddinge inte har plats för mig före midsommar. Hur vore det om min läkare slog en signal och kollade med Huddinge före mötet med mig så att hon inte behöver oroa mig med remisser om insättning av slang om det nu är onödigt. Det finns så mycket personligt lidande som de aldrig fattar.

De verkar inte prata med varandra typ mellan den sk koordinatorn som även Danderyd har och den läkaren som är min eller med Huddinge. Den där omsorgen för att se till att jag verkligen får min njure direkt som de har sagt är målet i alla år verkar inte så viktig när det kommer till kritan. Ingen håller liksom redan på hur turerna går och att det hela funkar som det är tänkt. Alla skyller på andra, ingen kan svara på ett dugg. När jag frågar min läkare om jag får sjuktransport under den veckan jag ska åka varje dag för att lära mig dialys. Så vet hon inte det … som vanligt är det inte hennes område? Hon skulle fråga min sjuksyster … men jag utgår från att jag får fråga mig fram själv. Det lustiga är att det är min läkare som ska skriftligt godkänna sjuktransporten. Men sån kunde hon ingen om och jag fattar som vanligt inte ett dugg? Nu hoppas jag att jag slipper den där dialysen och att Huddinge säger på torsdag att de kör. Men Danderyd gjorde mig väldigt osäker när de bara talade om att de kanske inte blir av.

För att tala om något annat så vann jag 50 kronor på skraplott i fredags och fick även ett mail att jag hade vunnit 150 kronor på postkodslotteriet det är ju aldrig fel att vinna lite.

I fredags Ninnibeth stod jag här och vinkade på min balkong, men inte såg jag dig inte. Ringde men du hade stängt av mobilen vilket väl var rätt när ni åkte på semester. Så var det med det.

Nu ska jag äta lite lunch och slänga i mig en näve tabletter.

Det var den dagen

Vafför e de på detta viset?
Vafför e de på detta viset?

Dagen var min och Watson hemma, vi skulle gå vår sväng och mysa på balkongen med näsan i solen och lyss till tärnor och måsarnas vårskrän.

Fick en avi på ett paket som skulle hämtas så jag fick planera om lite, tog hunden och gick för att hämta paketet Mötte en fd granne i backen, den där mördarbacken som vi alla säger oavsett om vi är friska eller sjuka. Där vid sandkistan satt vi och pratade och pratade, trevlig värre. Åt lite lunch och blev så trött … Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Vaknar nu 15.30 hela dagen har jag sovit bort … näsan blev lång, inte röd av solen, snopet värre. Sjutton det var ju inte så har dagen skulle vara, nu är det bara att sätta igång med middagsmaten.

I paketet kom en mugg som jag har beställt till mitt barnbarn, tänkte att han skulle ha den här när han kommer på besök. Det står hans namn på, så sitter det en kanin på kanten och spanar ner i muggen på en morot som ligger där i botten så orange,  med grön blast så fin. En keramiker som heter Katarina Andersson har gjort muggen till den lilla … lär väl dröja ett tag tills han kan drick själv ur den. Jag vill se hans min när han har druckit upp och ser en morot i botten, sånt fantiserar och längtar jag efter.

Det är det bästa som finns här i världen att upptäcka den tillsammans med en växande unge. Jag fantiserar om att vara frisk och gå ut i naturen med den lille och titta på allt som är så fantastiskt, tänk att ha någon som lyssnar och vill vet allt och lite till igen.

Nu ska jag inte sitta här och såsa längre …

En brokig härva

Lyckan var stor när jag fick gå till posten och hämta lite mer raggsocksgarn.

Mitt liv en lång brokig tråd
Mitt liv en lång brokig tråd

Tror det har blivit min livsuppgift att sticka sockor … Kan man prata om beroende när det gäller att sticka sockor? I så fall är jag ett allvarligt fall och jag borde akut söka hjälp.

Watson och jag har idag gått vår sväng med betydligt mer kläder än igår, det blåser så snålt och solen den försvann redan igår. Jag känner att jag har bättrat på mig lite i konditionen denna vecka, märks att jag har gått en sväng varje dag. Ser lappen på mitt skrivbord och suckar över mig själv, där stod vad jag skulle göra när jag nu ändå var till posten och Ica, men som vanligt så glömmer jag det mesta. En utförd av tre möjliga får nog anses bra för att vara mig just nu, med eller utan lapp.

Tittar ut över Värtan där blåsten drar upp stålgrå vågor med vit kam, det ser så kallt ut och en ensam svan simmar omkring där nere sökandes efter en partner. Tänk att de håller ihop hela livet med sin utvalda, det är något jag gillar hos djur som bildar familj och håller samman.

Fredag igen och jag tinar en köttbit, som vanligt tänkte jag skriva. Är trött nu efter promenaden, posten och lunchen, blir nog till att sova en stund.

Önskar er alla en skön helg, tänk en stund på alla som inte kan göra allt som ni tar för så självklart, njut av livet.

Sjunde himlen igår snorgänget idag

Det var den ljuvaste kvällen på länge, med det lilla knytet djupt sovande på min arm. Han är verkligen bedårande och sov lugn hos mig några timmar, knorrade lite och fick välling, sen sov han på makens arm till föräldrarna kom tillbaka.

Lite mer välling och ett blöjbyte senare bjöd han på början till joller och stora skrattgrops leenden. Jag var i sjunde himlen.

När de gick var jag så nöjd med trött, lite spänd var jag i alla fall på hur det hela skulle gå. Sen har jag sovit som en stock hela natten fram till 10.30, vaknar av att jag drömmer att jag plötsligt har två söner och en dotter? Kan ju tolkas på en massa olika vis.

Ute strålar solen, husse har gått en lång tur tillsammans med Watson och dottern. De har sina turer i helgerna, de trivs att gå den där långa svängen och prata om allt dottern och maken. Jag och ”kanske” blivande svärson sover vår tunga morgonsömn medans de är ute och går.

Idag är det dags att börja med matlagning igen och denna gång blir det inte så många olika matsorter för vi har lite fryst sedan tidigare som är iordning för sonens matlådor. Menyn ser ut så här; Rotmos med fläskkorv, Makaronilåda, Köttfärslimpa, Frikadeller med citrongrädde, en vitkål/morotssallad/dressing som håller sig i många dagar. Jag försöker tänka ut matlådor som ger rejält med mättnadskänsla och så använder jag grädde för att han behöver energi, han är ju hantverkare, jobbar med hela kroppen.

Nu ska jag sätta mig i soffan och titta hur det går för snorgängen i Vasaloppet, de där som är först är jag helt ointresserad av, jag vill se blåbären där bak i spåret, de med den rätta kämpaglöden och humorn som vapen.