En kula har krympt…inte julgranskulor jag pratar om

Denna ynkedom jag känner vissa dagar är så bortom allt jag vill ha i mitt liv. Igår var jag till sjukhuset och träffade kuratorn vilket var ett härligt möte. Tänk att möten kan vara så lustfyllda, men hemresor så utmattande. Jag fick vänta en timme på taxin så hem kom jag först vid 17.30 tiden helt slut var jag, då hade jag fått stå ute och svaja i väntan på taxin en kvart extra från den tid den skulle komma. Inte är en timmes väntan på taxi så jobbigt när man är frisk, men som jag mår så är det lite för mycket för kroppen, den blir så slut.

Väl hemma så var det bara att göra sig iordning för nästa tur, min hund har blivit sjuk och skulle till efterlängtat veterinär undersökning. Det började i tisdags med att han fick värsta anfallet av ”grissjuka”, han snorklar in så det inte låter klokt och jag tänkte direkt att nu har han fått noskvalster igen och beställde en tid till vetten. Men snorklingarna har mer övergått i nysningar, harklingar och ett snörvlande så förkylning gissade jag på. Veterinären började sin undersökningar med att säga att Watson bara har en kula kvar? Va? Det är ju inte julgranskulorna jag prata om utan det som dinglar där bak på hunden.

Nu är inte det något vi behöver bry oss om, det blev så efter testikel infektionen han fick för två år sedan. Men det visste ju inte vi,  jag klämmer inte honom på ballarna så det var ju något nytt. Watson har något som kan liknas vid halsfluss… penicillin och en kur mot noskvalster ifall snörvlandet fortsätter efter penicillinkuren. Det var skönt att få det gjort, jag blir alltid lika orolig när han är sjuk som när barnen var sjuka eller för den delen om de blir sjuka även idag.

Så gårdagen gick bort, jag orkade inte varken läsa eller skriva… det är väl lite si och så med orken nu mera. Den slänger fram och tillbaka och har jag något att uträtta så blir det inget mer sen. Så ta inte illa upp om responsen från mig är svag eller obefintlig vissa dagar.

På lördag får vi en trevlig flytt för vår dotter. Äntligen är hennes lägenhet färdigbyggd och klar för inflyttning. Det ska blir så härligt för henne att få eget boende och sonen är nog också nöjd nu med att hon flyttar ut från honom. Jag kommer inte att hjälpa till men ska ner och titta hur det ser ut och det ska bli så kul. Funderar på att baka bullar imorgon och ta med kaffe till flyttgänget. Men det får jag se då hur jag mår och vad jag orkar… förr hade jag självklart gjort något sånt utan att tänka på det.

Som om inte presentation av lägenheten är nog så kommer min dotter nya kärlek att vara med och flytta. Ska bli så trevligt att få kika lite på honom, stackarn han är nervös för det har jag hört.

Men nu står tredje advent för dörren och jag har inte gjort ett dugg här hemma. En favorit tomte har fått ta plats på skänken och jag har planterat vita hyacinter med mossa runt om i min fina Valdermarsuddekruka, den som kostade en förmögenhet. Jag njuter och näsan blir bara snorigare och snorigare….jäla allergier. Men jag har sagt till mig själv att bara en jul måste jag få ha det jag vill i den krukan, skit samma med doften och allergin.