Solen lyser med sin frånvaro

Barnbarn på gång

Han smider planer med farfar, det ska till lekparken, sparka fotboll, gå en sväng och varför inte bygga en koja?

Själv håller jag en låg profil jämfört med deras busande, kramande och tjoande, precis som jag minns att farfar höll på med vår son i den åldern. Själv lyssnar jag på fåglarna som verkar ha höjt volymen på sina glada rop, inser att fågelbona behöver rensas för nya generationen som ska födas om några månader.

Idag blir det inte många knop från mig, jag vill sitta här och bara njuta av träden, fåglarna och vinden som tar i för kung och fosterland.

Igår var det 33 år sedan jag födde vår son, en sån överraskande stund kommer jag nog aldrig mer att uppleva. I min något förvirrade gravidhjärna fanns det bara plats för en Hanna, så föder jag en pojk. Det tog tid att inse att vi kvinnor faktiskt inte bara föder flickor. Idag är jag överlycklig att ha en av var sort, drömmen för de flesta.