Mot Uppsala och in

på Ikea, bilen med släpet parkerades och vi såg fram emot att beställa köket till Atterfallshuset.

Kändes rörigt på deras Ikea, kök, sovrum och allt här och där, liksom ingen ordning och så den förbaskade labyrinten, återkommer till den.

Fick erbjudande om hjälp att räkna ut precis vad som behövdes i det lilla köket. En trevlig tjej, knappade och räknade ytor så det stod härliga till.

Själv fick jag en släng av min förbenade IBS och skyndade mot toa. Men far och bada vilket jäkla Ikea, skylt på skylt om var toaletterna låg men allt de bjöd var bara rundgång i labyrinten som sldrig tog slut, inga genvägar som de har på Ikea Kungens kurva.
Jag svettades, muttrade, svor och hatade Uppsala Ikea. Hittade och hann, men fy vilket dåligt planerat varuhus.
Ger mig samma känsla som affärer (de flesta) som bygger mjölkkylen längst in för att tvinga folk att gå igenom hela affären.

Sen ta mig tillbaka till maken och hon som räknade, krävdes högre studier i röran, hur vore det om de sålde kök på ett ställe, sovrum på ett annat, som de har det nu är det insprängt det ena och andra lite här och där, ingen rak tråd där inte.

När allt efter en timme var uträknat, alla delar inplacerade på inköpslistan så bad hon en kollega kolla att allt var rätt. Under resans gång visade sig köksvasken vara slut, vilket den inte var, fanns sex kvar, suck.
Sen när allt var klart, då först av en slump upptäckte hon att kylskåpet inte fanns, själva skåpet till hörnskåpet fanns inte heller.
Men blir man galen någonstans så är det garanterat på Ikea.

Först storknade vi och undrade varför inte lagersaldot hängde med varefter hon byggde upp delarna i vårt kök?
Kylskåp skulle komma in på fredag … toppen kan vi beställa ett och hämta då? Nej, vi jobbar inte så, men det kommer in två kylskåp på fredag. TVÅ?

Vi bara tog våra papperskopior och stolpade iväg i labyrinten, muttrande om Ikea igen, folkets varuhus. Jag har aldrig förstått varför de har lagersaldo i datorer, när de inte beställer in så fort det bara finns en viss mängd kvar.

Tänk er Ica, Coop vad ni vill utan mjölk, hur ofta har ni hört att mjölken är slut, smöret, yogurten? Nej, tänkte väl det, där beställer man i god tid för man vet att åtgången finns garanterad. Men sånt kan inte Ikea räkna ut …

Vi åt lunch/middag där och dividerade hur fan vi skulle göra. Jag föreslog att vi skulle beställa allt på nätet, det ter sig bara bättre och bättre. De plockar ihop allt och kör hem det, hur mycket är inte det värt?

Det slutade med att maken for som en skållad råtta i gångarna och plockade ihop allt som låg kvar på beställningen.
Det blir en tur dit igen på fredag 10 mil, jag kan ge mig den på att kylskåpen inte kommer, alternativt är slutsålda då det är fler än vi som väntar på kylskåp, räcker med två till.

Att jag sen fick sitta och glo i en stol när maken plockade alla delar kan jag bara skylla på mitt konstrande blodtryck som låg stationerat någonstans i knävecken och jag tittade suktande på det grova målade golvet i min längtan att stabilisera trycket. Fantiserade om att våga resa mig, hasa mig fram till avdelningen med exponerade solstolar. Där skulle jag sträcka ut och försöka se ut som en kund som bara prövar solsängarna.

Men jag satt hopsjunket kvar och svettades i den obehagliga yrseln och halvgunget kroppen bjöd.
Tänkte ett tag att jag gungade jorden runt … människor med olika språk hastade förbi mig, fler invandrare än svenskar tänkte jag ett tag. Men klart de flesta har ju inga jobb, tid att hasa runt på Ikea dagtid.

Jag blev faktiskt studerad med intresserade ögon av invandrade män i olika åldrar, inte yngre då så klart. Kändes väldigt märkligt att synas som kvinna i pensionsåldern i vårt land. Svenska män slutade att titta på mig för många år sedan. Händer det sig att något intresse glimmar till i en blick, så är inte jag sen att uppmärksamma det.

Men de här ”tittandet” var nog ett utslag av det främmande asylsökande bjuder i sin totala okunskap om att umgås med kvinnor, ens att se dem utan hucklen, burkor och annat sjukt att gömma kvinnofolk i.

Men hem kom vi med alla platta lådor och doningar till köket och jag var så in i norden trött, men glad att det mesta var med hem.
Hackade ihop en sen fetasallad till middag och sen var det Allsång på Skansen och Morden i ja ni vet, inget ställe har väl så många mord som Midsomer.

IBS får mig att krokna

Ibland måste man ta tag i sig själv, skaka om sig, rent av piska sig själv vidare. Där är jag nu och inget får igång mig, spelar ingen roll hur jag skakar eller piskar mig mentalt, det är bara segt och tungt.

Hur jag än tänker blir det fel, betraktar mig själv och ser, vet så tydligt vad jag borde göra, men själen, kroppen vill inte lyssna på mig. Jag borde så mycket men tyngden i mig gör mig som förlamad. Andra skär sig, jag tröstäter eller äter minimalt, andra springer mil på mil, jag ligger och ligger i soffan, hela jag är verkligen en soffpotatis periodvis. Upp och ner, ner och upp, fram och tillbaka, ut och in för att sen landa i mig själv och må bra.

Motsägelsefull så det räcker och blir över … Så här är det med en bit av mitt liv, min IBS mage styr väldigt mycket av min vardag, det går inte att motionera eller ens promenera med någon behållning. Som en blixt från en klar himmel eller rättare sagt för att kroppen/tarmarna rör sig mer än normalt så sätter magen igång. Rusar hem så fort det bara går, rusa när ni håller på att göra på er så får ni känna hur roligt den situationen är. Jag fullständigt hatar hela den biten och framförallt IBS skiten.

Snart ska jag på kontroll igen av njurfunktionen och allt det drar med sig, även kolla kolesterolet och jag tänkte då att jag skulle se till att mitt kolesterol fortsätter att se bra ut, köpte på apoteket havrehjärtan, ett preparat som lär sänka kolesterolet litegrann. Allt för att jag inte vill tvingas äta kolesterolsänkande medicin igen vilket jag på eget bevåg har slutat med och har normala värden.

Men vad händer då? Jo, magen packar ihop, svullnar och känns ungefär som när värkarna satte igång vid förlossningarna, stenhård, jag får som konstiga kramper i hela magen som inte gör ont bara känns obehagliga och så rysfryser jag. Har haft det tidigare och jag vet inte vad det är, det vet inte läkarna heller. Kanske förstoppning någonstans fast jag går på toa. Jag hade tänkt gå till frisören med mitt barnbarn, det är vår grej och så går vi på fik efter klippningen och delar på en tårtbit. Delar inte av snålhet utan för att han vill ha tårta, men sällan äter ens den halva han har fått, därför delar vi. Nu blir det inget av med besöket hos fri..Sören som han trodde att det hette för några år sedan.

Det här med magen är en del av det som gör mig tung inte bara på vågen, begränsar mitt liv fast jag kämpar verkligen för att ta tillbaka det som är mitt liv. Men så kommer det stunder som jag skrev om tidigare och ibland så blir det för tungt helt enkelt och jag tvingas dra mig tillbaka någon vecka. Sen brukar jag komma igen, få upp farten igen och känna mig mer som mig själv.

Nu ska jag tvinga mig upp, duschen, ut, gå runt huset och antagligen få rusa hem på toa snabbt som bara den. Det finns alltid hopp om livet om än i små stunder vissa dagar, andra dagar kan det vara fullt ös, trot eller ej.