Ingen mindfulness för tummen

Blev inspirerad att köpa 24 pennor med olika färger och en bok med mönster att färglägga själv. Snopet blev det när min artrostumme inte klarade av färgläggandet,  det som skulle  bli mindfulness blev bara ”ro hit en Panodil, tumskrället värker så jag blir galen”. Borde jag väl ha räknat ut, jag som har svårt att skriva vissa dagar.

Idag har jag tänkt så många saker att jag nog inte kommer iväg på ett dugg. Välja mellan en tur till Ica eller bussen till Kupan eller några hållplatser till och kliva av i vårt Centrum. Att liksom skvalpa runt och inte komma sig för är nog det värsta jag vet. Vissa dagar avundas jag er friska som kliver upp och iväg varje dag utan en tanke på er kropp, som om den plötsligt skulle svika er. En frisk kropp är en tyst kropp, tänker man aldrig på när man är frisk.

Nu ska jag tvinga mig igång, orkar inte med mig själv när jag mår så här, då får jag ta fram min inre piska. Om jag nu inte tar mig iväg så blir det till att koka grytan jag pratade om igår och så bakar jag ett bananbröd då några bananer ser ut att inte locka någon att sätta tänderna i dem.

Suck …

här gör jag mig till och samlar in enkronor i en plastpåse, kollar turlistan med nytt bussnummer och sträckning. Åker iväg till Kupan Röda Korsets trevliga ställe, tänkte mig både lite sällskap vid fikabordet och köpa deckare för en krona styck. Det var där min påse med enkronor passade in …

Tji fick jag, sommarstängt, tog en annan buss tillbaka och klev av vid Ica och gled in på apoteket vilka inte hade det jag ville ha. Köpte två lösfranska i bageriet och gick hem. Skyltfönster kan verkligen vara det ruskigaste som finns, halva vägen hem speglade sig min kropp i dessa jäkla rutor. Jag sneglar mot allt det där som är jag, i hopp om att figuren på något mirakulöst vis ska smalna av, drömma kan man, drömmer gör man, men inte hjälper det. Jag var lika fet när jag flåsade mig upp för Ica backen som vanligt.

Jaha, äter mina franska med Italiensk Cotto en skinka som ligger på plus hemma hos oss, latten min är mer som kaffe med uppvispad mjölk gillar den så.

Nu ska jag öppna första boken Att föda ett barn i Kristina Sandbergs trilogi.

 

Surprise med bröllopsdag varje år

Så kan det gå när man köper en ballong.

Hrmf …

Snacka om surprise …

Man har inte roligare än man gör sig som man säger. Jag har det inte alls roligt mest tröttsamt och segt, tror det har med Hb att göra som var för högt igen. Imorgon ska jag förhoppningsvis tappas och måtte jag då få tillbaka lite av den kraft jag nyss ägde.
Idag har jag bara tagit det lugnt, gick en sväng med Watson och passade på att handla mjölk och bröd, orkar inte baka, orkade nästan inte ta mig hem.
Sen har jag mest sovit på soffan men fick ett ryck och började skära gammalt bröd i tärningar och blandade med fågelfrö, hittade en stor fågelboll och en påse med nötter, de satte jag snören i och hängde på ett staket här på min baksida. Jag lider med fåglarna som har så lite mat nu och kallt är det för dem.
Hoppas ni alla köper fågelmat och hänger upp i vilken gren som helst.
Bröllopsdag
Tur att man ser dagens datum i sina inlägg, vi har bröllopsdag idag kom jag på. Hm… vi är lika dåliga på detta datum båda två så det är ingen fara på isen.
Jag ska göra en kycklingsallad till middag och kanske har vi en vinare som ligger och väntar på att öppnas.
Vill baka något till kaffet men hoppar nog över det, jag försöker verkligen att inte äta för mycket sött nu.
I helgen ska jag och maken hälsa på Kidneybönan på sjukhuset vilket jag ser fram emot. Det är så härligt att hon har fått en ny njure, njuren funkar utmärkt men hon har en del andra problem som läkarna säker fixar.
Vi ska under helgen även träffa Vb, det ska bli spännande efter alla våra mail, samtal och kommentarer på bloggarna sedan flera år.
Kidneybönan och jag har faktiskt träffats för två år sedan på ett fik i stan så vi har ju sett varandra inte bara pratat i luren och mailat och sånt.
Söndag är det barnvakt vi ska vara åt marsipangrisen vilket jag verkligen ser fram emot.

Nakenfis i solen

200640 Jag stod där i backen .. nej inte den backen utan Ica backen, hade tappat andan. Bakom mig stod dramaten och bara väntade på att jag skulle just dra den hem. Tog ett tag, fick skärpa mig för att komma hem.

När jag stod i backen så kom den ena föräldern efter den andra släpandes på vagnar, kassar och ungar, det grinades och småskälldes, snoren rann och barnen kinkade. Så väl jag minns den här jobbiga timmen runt Bolibompa och middagen. Alla var hungriga, var ungar griniga så var det just då och själv hade man lust att skita i allt och bara gå.

Minns ännu längre tillbaka när de var väldigt små och kunde hänga sig i benet på mig när jag stressade som en galning för att laga middagen. Det var en bedrövlig stund när känslan av att ha en hund som bitit sig fast i benet var stor och lusten att bara sparka till för att bli av med hunde… ungen. Men det gjorde jag ju inte utan räckte väl över en morot eller vad som helst som kunde intressera det arma hungriga barnet under tiden jag hysteriskt rörde i alla grytorna.

Det fanns många stunder när man som förälder funderar på om man håller på att bli galen, det är påfrestande att ha barn. Min dotter var sån där som var överallt, högt som lågt och petade i allt hon inte borde. Det finns många galna dagar med min dotter,en bra dag kunde hon hoppa i toaletten med kalasbyxor och toffor på fötterna. Hon var inte så poppis då om jag säger så. Sen hände det att hon stoppade ner ett storpack med bindor en gång, hon var inte så poppis då heller.

Blomkrukor tyckte hon var mest larv, tog tag i växten och ryckte upp allt på en gång … jord överallt, så jag har sopat efter henne. För att samtidigt höra hur det kluckar på något konstigt vis bakom mig, då gick hon runt med en vattenkanna och för varje steg så pluppade det ut vatten på parketten. När hon tränade sig på att snyta sig så snöt hon sig i allt som såg lämpligt ut, gardiner, underlägg på bordet och höjdaren var när maken och jag satt och åt pizza med henne. Vi sa inte ett ljud utan bara betraktade hur hon rakade av allt på pizzan med sin hand tog upp själva botten och snöt sig i den. Något fixerad eller hur? Om vi skrattade? Den kan man lugnt säga.

Hon var en äkta nakenfis, frös aldrig och fattade inte varför jag skulle larva mig med kläder hela tiden. Dagmamman döpte henne till Stormen … Stormen låg en solig mars dag helt näck på stora stenen till dagmammans fasa. Men vadå, dottern solade, så var det med den saken.

Sonen var lugn tack och lov. Men han gjorde en del kul saker, en sommar cyklade han iväg på sin trehjuling. Vi letade, alla letade, tills jag fick en konstig känsla och rusade till vårt Ica. Jo, där var han på väg ut med en stor glass på flaket till trehjulingen. Jag gick in till affären och pratade med dem, de sa att han kom cyklande helt näck in i affären hoppade allt vad han kunde ner i en glassfrys, hängde där med ändan i vädret, tog en glass la den på flaket och cyklade ut. De skrattade så de höll på att dö och bjöd på glassen för det hela såg så kul ut.

Vi hade en dusch på en äng där vi alla mammor var med ungarna så det var därför han var naken.

Ännu en dag när jag har gjort lite mer än jag borde, det var den där gardinen i sovrummet som jag ville sätta upp, den hänger på plats nu. Nu ska jag laga lutfisk till middag tänkte att det skulle passa min mage, den där luten sägs vara bra för magar, vi får väl se hur det är med den saken.