Mot Uppsala och in

på Ikea, bilen med släpet parkerades och vi såg fram emot att beställa köket till Atterfallshuset.

Kändes rörigt på deras Ikea, kök, sovrum och allt här och där, liksom ingen ordning och så den förbaskade labyrinten, återkommer till den.

Fick erbjudande om hjälp att räkna ut precis vad som behövdes i det lilla köket. En trevlig tjej, knappade och räknade ytor så det stod härliga till.

Själv fick jag en släng av min förbenade IBS och skyndade mot toa. Men far och bada vilket jäkla Ikea, skylt på skylt om var toaletterna låg men allt de bjöd var bara rundgång i labyrinten som sldrig tog slut, inga genvägar som de har på Ikea Kungens kurva.
Jag svettades, muttrade, svor och hatade Uppsala Ikea. Hittade och hann, men fy vilket dåligt planerat varuhus.
Ger mig samma känsla som affärer (de flesta) som bygger mjölkkylen längst in för att tvinga folk att gå igenom hela affären.

Sen ta mig tillbaka till maken och hon som räknade, krävdes högre studier i röran, hur vore det om de sålde kök på ett ställe, sovrum på ett annat, som de har det nu är det insprängt det ena och andra lite här och där, ingen rak tråd där inte.

När allt efter en timme var uträknat, alla delar inplacerade på inköpslistan så bad hon en kollega kolla att allt var rätt. Under resans gång visade sig köksvasken vara slut, vilket den inte var, fanns sex kvar, suck.
Sen när allt var klart, då först av en slump upptäckte hon att kylskåpet inte fanns, själva skåpet till hörnskåpet fanns inte heller.
Men blir man galen någonstans så är det garanterat på Ikea.

Först storknade vi och undrade varför inte lagersaldot hängde med varefter hon byggde upp delarna i vårt kök?
Kylskåp skulle komma in på fredag … toppen kan vi beställa ett och hämta då? Nej, vi jobbar inte så, men det kommer in två kylskåp på fredag. TVÅ?

Vi bara tog våra papperskopior och stolpade iväg i labyrinten, muttrande om Ikea igen, folkets varuhus. Jag har aldrig förstått varför de har lagersaldo i datorer, när de inte beställer in så fort det bara finns en viss mängd kvar.

Tänk er Ica, Coop vad ni vill utan mjölk, hur ofta har ni hört att mjölken är slut, smöret, yogurten? Nej, tänkte väl det, där beställer man i god tid för man vet att åtgången finns garanterad. Men sånt kan inte Ikea räkna ut …

Vi åt lunch/middag där och dividerade hur fan vi skulle göra. Jag föreslog att vi skulle beställa allt på nätet, det ter sig bara bättre och bättre. De plockar ihop allt och kör hem det, hur mycket är inte det värt?

Det slutade med att maken for som en skållad råtta i gångarna och plockade ihop allt som låg kvar på beställningen.
Det blir en tur dit igen på fredag 10 mil, jag kan ge mig den på att kylskåpen inte kommer, alternativt är slutsålda då det är fler än vi som väntar på kylskåp, räcker med två till.

Att jag sen fick sitta och glo i en stol när maken plockade alla delar kan jag bara skylla på mitt konstrande blodtryck som låg stationerat någonstans i knävecken och jag tittade suktande på det grova målade golvet i min längtan att stabilisera trycket. Fantiserade om att våga resa mig, hasa mig fram till avdelningen med exponerade solstolar. Där skulle jag sträcka ut och försöka se ut som en kund som bara prövar solsängarna.

Men jag satt hopsjunket kvar och svettades i den obehagliga yrseln och halvgunget kroppen bjöd.
Tänkte ett tag att jag gungade jorden runt … människor med olika språk hastade förbi mig, fler invandrare än svenskar tänkte jag ett tag. Men klart de flesta har ju inga jobb, tid att hasa runt på Ikea dagtid.

Jag blev faktiskt studerad med intresserade ögon av invandrade män i olika åldrar, inte yngre då så klart. Kändes väldigt märkligt att synas som kvinna i pensionsåldern i vårt land. Svenska män slutade att titta på mig för många år sedan. Händer det sig att något intresse glimmar till i en blick, så är inte jag sen att uppmärksamma det.

Men de här ”tittandet” var nog ett utslag av det främmande asylsökande bjuder i sin totala okunskap om att umgås med kvinnor, ens att se dem utan hucklen, burkor och annat sjukt att gömma kvinnofolk i.

Men hem kom vi med alla platta lådor och doningar till köket och jag var så in i norden trött, men glad att det mesta var med hem.
Hackade ihop en sen fetasallad till middag och sen var det Allsång på Skansen och Morden i ja ni vet, inget ställe har väl så många mord som Midsomer.

Med en roddbåt i arslet, vilken otur jag har

Vägde mig imorse, bara för att njurläkaren nästa vecka kommer att vilja  se vikten på pappret. Suck, stavar i blick och roddbåt i arslet. 🙂

Vad i hela friden gör man med sig själv när man inte vill, gå ner i vikt vill jag, men att ta ansvar för att det hela sker, verkar så långt bort att jag nog är både död och begraven innan jag kommer dit. Synd att man inte går ner i vikt av stickning, då hade jag nog sett anorektisk ut sedan länge.

Jag har sedan fyra dagar slutat med vanlig mjölk och allt med laktos i i ett desperat försök att få hejd på min krånglande mage. Magen håller på att knäcka mig och jag vet inte vad jag ska ta mig till om det är IBS som är väldigt vanligt hos oss med fibromyalgi. Just IBS vet de inte varför man får eller har något bot för heller för den delen, det är väl en sån sjukdom där ”gilla läget” gäller. Jag vill inte alls vara laktosintolerant, men nog skulle det vara skönt om jag kunde påverka magen med att välja bort laktos. Bara måste pröva det hela.

Tiden är som ett flöde som sköljer över mig allt för snabbt, jag hinner inte det jag vill och hinner jag så orkar jag inte, helgen blev inte alls som vi hade tänkt, det där ovädret snöade bort lördagens resa till Ikea och landet. Men skit samma för min del jag sov nästan hela dagen,  en sån där hopplös dag, spelar ingen roll om det är helg eller vardag.

Söndag bar det iväg med hyrt släp, Ikea är sig likt allt fanns utom madrasserna, för mig är det samma service som om Ica några dagar var och varannan vecka inte har mjölk hemma. En madrass i det där mellanläget som nog de flesta väljer, inte för dyr inte för billig. Undrar vad de har all uppdatering till, när de inte i god tid kan lägga in en order om påfyllnad. Teknikens under som skulle hjälpa och avlasta oss alla så mycket, vilken bluff.

På vägen till landet funderade vi på om vi fick in madrasserna i vanliga bilen? När maken plötsligt sa vi kör till Uppsala, okej, Uppsala, där fanns allt som tur var. Många timmar försenade kom vi till landet, maken började skruva ihop sängen och det höll han på med tills det var dags att åka hem. Det sista vi gjorde var att lägga på madrasserna och bäddmadrasserna, så skönt att det är klart. Men jag tror att jag var dum som tog den fasta madrassen, enligt min vikt är det den jag ska sova på, men tyckte den var som en planka att provligga.

Landet bjöd på två skilla, kan det vara allt som har planterats under alla år huset har stått där? Ska bli kul att se vad som ev dyker upp senare i vår.

Idag har jag planterat om alla pelargoner, tack och lov att det hela är klart nu.

Veckan som kommer ska sonen till Barcelona med dottern, hon bjuder honom dit på 30-års resa, vi håller med fickpengar och får leva med marsipangrisen tills pappan kommer hem igen. En hopfällbar gästsäng, köpte vi också till marsipangrisen i går på Ikea, ska bli roligt att ha honom här. Imorgon ska jag göra fyra papper med collage, en för varje dag som ”pappa hans” är borta. Tänkte att tiden för honom skulle kännas mer hanterbar om vi tar bort ett collage för varje dag och sista dagen är det ett flygplan på. Vi ska hämta ungarna på Arlanda, tror det blir en höjdare för marsipangrisen.

Tid och längtan är inte lätt när man är barn om det viktigaste man har reser bort ett tag, därför ska jag göra dessa collage till honom.

Nu är det dags att laga middag.

En riskaka i örat

Nu är det varmt så det räcker och blir över … jag svettas och svindeln tar mig när jag reser mig. Promenaden med Watson blev inte alls som jag hade tänkt mig, han är som en ko och vill bara beta grästuvor mest överallt. Jag som vet hur det slutar drar i honom och bannar honom, inte bryr han sig och slut blir jag för det är en stark rackare att dra omkring med.

Så får han sin belöning med en uppkastning och jag bara avskyr de där förbaskade tuvorna och ni ska inte tro att han äter vad som helst, en speciell sort är det som duger. Så när vi kom hem droppade det från håret bak på mitt huvud, det är sjukt för att vara min kropp, jag som aldrig förr svettades som alla andra. Sen får jag ligga och bara försöka sluta svettas …

Förr gick helgerna så snabbt nu tycker jag att varje dag går i raketfart. Igår var vi till Ikea och handlade ny säng till marsipangrisen, det blev en snabb tur runt för att rycka åt oss det vi behövde, en snabbfika och så hem. Tim tror att han får springa fritt på Ikea men det kan han glömma för så snabb som han är skulle han med lätthet gå upp i rök. Han är fena på att manipulera pappa sin, farmor är lite tuffare … låt han skrika en stund vem bryr sig, vi bestämmer att han ska sitta i barnvagnen?  Men pappan orkar inte alltid hela vägen ut och inte vill jag banna honom för det, inte är det lätt att vara ensamstående och alltid vara tillgänglig för sitt barn, finns gränser för vad man orkar. En sån där nagelbitar stund är väl när ungen vrålar på allmän plats.

Väl hemma satte sonen ihop sängen och bäddade med fint nytt påslakan med bilar och motorcyklar sånt som Tim jublar över att se … men se det gick inte alls han skulle ha sitt gamla täcke och kudde. Inte mycket att bråka om men visst är de knasiga ungar ibland. På tal om knasighet så hittade jag vad jag först trodde var en sten i Tims öra, den låg där så fint i det yttre örat. Efter en stund insåg jag att det var en bit av en riskaka … en sån som är smaksatt för det luktade riskaka om den. Den som spar han har tänkte han kanske eller så tänkte han inte ett skvatt.

Igår la jag in en isbitsplastpåse i frysen så att jag till idag har fått fina isbitar till mitt iskaffe som jag sitter och slurpar i mig, inte dumt alls.

Nu ska jag vila en stund ska hämta Tim senare och ha honom på middag och ett tag på kvällen. Imorgon bär det iväg till njurläkaren på besök och provsvar …. maken kör mig dit men hem ska jag ta mig själv vilket jag oroar mig för, kommer vara helt slut när jag väl är hemma igen. Den här veckan blir inte nådig … vi ska vara barnvakt på torsdag kväll och fredag ska jag till ögonläkaren och kolla den där skelningen så att jag kan få nya glasögon, därifrån ska jag också ta mig hem. Det var den här veckan och all övrig tid kommer jag att vara urlakad, oförmögen att göra ett skvatt. Watson ska som tur är få vara hos sin hundvakt de dagar jag ska bort. Så att jag kan lägga mig och sova så fort jag kommer hem … ska fråga min njurläkare om jag kan få sk sjuktransport=taxi dit och hem var tredje månad så att jag slipper oroa mig för att svimma på vägen.

Jäkla ynk jag har blivit har svårt att verkligen ta till mig att det är mig det handlar om.

Lyckan är en ofarlig tumör

Är väl ingen risk att jag tappar annat än orken … Har börjat morgonen med provtagning, ska ringa imorgon och höra hur det ser ut. Sen efter den sena frukosten (jag skulle vara fastande till provet) så somnade jag och sov i massor av timmar. Så nu har jag liksom gått upp igen och denna gång luftat Watson, pratat i telefonen och ätit varmkorv med bröd.

Strålande väder om än blåsigt … Igår var C hit, min vän som gjorde en gastric bypace för ett tag sedan, 25 kilo mindre är det av henne nu. Hon mår bra och ser strålande ut …

Tycker det ska bli skönt att höra att proverna ser bra ut imorgon, jag är så sjukt trött hela tiden att jag behöver höra att allt ser ut som det ska. Makens nyupptäckta syster ringde och vill så gärna träffas och jag tycker så mycket om dem men det är svårt att förstå för andra det där att jag inte orkar och egentligen inte alls mår bra av att åka bort fast de har en egen stuga till oss med dusch, kök och allt. Jag kan lägga mig och sova när jag vill säger hon så vänligt men usch så svårt det här är för andra att förstå.

Nu ringde maken … veterinären hade ringt och talat om att tumören de opererade bort på Watson var en helt ofarlig rackare som satt i en hårsäck. JIPPI! Så nu ska vi dit och ta bort stygnen på lördag, tänk så lycklig Watson ska bli när han slipper struten han kämpar med dygnet runt.  Tänk om jag kunde få Watte till att ta upp efter sig själv?

Nu ska jag först knåda ner en deg i en bakform, jag köpte en slags snabbgröt med blåbär och aprikoser som ingen gillade att äta som gröt, så nu har jag släng ner en näve i matbrödet. Få se hur det blir … sen ska jag sy.

Sonen ringde och vi bestämde att det är dags att köpa en riktig barnsäng till Tim, så nu blir det en tur till IKEA i helgen. Det finns lite annat jag vill titta på och så behöver jag ett överkast till dagbädden som Tim och jag har gjort lite lekstuga av.

Tjingeling ….

Första övernattningen

Gårdagen blev bara för mastig, vi var till Huddinge för sista gången, jag blir nu remitterad till Danderyd, de får ta hand om kommande provtagningar. Det var med en konstig känsla jag lämnade Huddinge, på samma gång som jag kände mig lycklig över att det här första året snart har gått till sitt slut, så är det vemodigt att avsluta något. (Sista gången på Huddinge blir det bara, om inget tillstöter, då är det Huddinge som har ansvaret för mig.)

Samtidigt som jag känner en lättnad över att slippa känna den numera välkända ångesten som själva synen av Huddinge ger mig varje gång vi har kommit dit. Fast jag fick livet åter där och har blivit fantastiskt omhändertagen hela vägen, så var det också där jag trodde att jag skulle dö. Aldrig i mitt liv har jag varit så sjuk och känt mig så övergiven blandat med de där obehagliga psykiska upplevelserna jag fick av medicineringen. Det fanns stunder när jag hur lätt som helst hade lämnat in för gott, utan minsta problem. Livet, själva levande livet har aldrig någonsin känts så overkligt och oviktigt för mig.

Efter Huddinge åkte vi direkt till IKEA och strosade runt i det svala varuhuset, det var inte mycket folk vilket jag var glad över. En lättare lunch och sen hem för att vara barnvakt till marsipangrisen, tills det var dags att gå ner till dotterns födelsedag med grillmiddag. Jag älskar verkligen min lilla marsipangris och han verkar må bra av att vara med oss, vi är ju hela tiden bara med honom och det måste vara underbart för alla barn att två vuxna bara ser dem hela tiden. Det är väl sånt farmor/mormor, farfar/morfar är till för?

Imorgon ska han sova över här för första gången, det ska bli spännande vi har många planer för hur söndagen ska förlöpa. Här ska grävas i sand och sen när vi kommer in ska han få sitta i badkaret och leka, han har bara dusch hemma hos sig, så ett bad i ett badkar ligger nog högt på hans tycka om lista. Idag ska vi laga en god mild gryta med lagom stora bitar av allt som han får till lunch imorgon.

Igår var ju marsipangrisen och sonen också med på dotterns kalas, så vi skrattade åt den lille glada token när han åt de där pyttesmå korvarna som dottern köpt speciellt till honom. Han är glad och sällskaplig den lille, rolig helt enkelt och fick oss alla att skratta gott.

När maken och jag stolpade hem ja, jag stolpade hem med värkande kropp av all rörelse jag fått under dagen då var jag så trött rent fysiskt, men så härligt det är med både kalas, släkt, barn och barnbarn. Det är gudagott att ha familj omkring sig.

Ikea fick besök

Handla på Ikea har vi gjort i denna värme, men där inne var det klar helt ok att vara. När vi kom där och gick mellan kuddar och täcken så fick jag syn på min lärare i hypnos, jag blev så jätteglad för vi har inte setts sedan jag gick min utbildning. Han och frun höll på och inredde deras nya kurslokal i Stockholm och vi berättade om att vi handlade till husbilen. Så nu är vi inbjudna att hälsa på dem i Gränna när vi har vägarna förbi, kan alltid vara kul att stanna på en fika och se hur de har det. Även till lokalen i stan ville han att jag skulle titta in, men sånt vet jag inte om jag orkar fast det skulle vara kul, vi får se.

 Idag är det andra dagen när jag tror att jag håller på att bli pigg igen… vågar nästan inte skriva eller tänka det högt… ta i trä. Inte på hela dagen har jag haft den där ruggiga huvudvärken från tinningen ner över örat och bak till nacken. Det här var avdelning hälsa som jag nu struntar i ….

 Igår stickade jag färdigt mina första sockor och jag känner mig rätt mallig över att de båda är färdiga och användbara. Här utanför bölar båtarna, det är så mycket turister som kommer in här hela tiden, det är ett nöje att stå och titta på dem både när de åker och kommer. Tänk nästa helg då åker vi första turen med husbilen, jag längtar faktiskt efter det. Blir bra att åka en sväng och träna den helgen för till midsommar vill vi veta hur allt fungerar och vad vi ev. mer behöver i bilen. Till och med Watson har fått en ny hundbädd att mysa i när vi är ute och åker och vattenbunke med kanter så att vattnet stannar kvar där det ska vara. Oj, mycket är det som ska fixas.

Kaffekoppar hittade vi billiga rätt nätta att ha med sig, men själva bordet och stolarna fick vi glömma på IKEA, det var så utplockat och det lilla som var kvar funkar inte för oss. Så nu har mannen ett uppdrag att gå ner i källaren och hämta ett litet bord som vi hade för länge sedan, jag tror att det finns kvar. Stolar har vi som vi kan ta så länge för vi vill inte köpa vad som helst för att man ska ha något utan leta tills vi hittar sånt som är stadigt men ändå går att klappa ihop.

Värmen sa jag att det har blivit svalare? Lögn var det, men möjligen molnigare och blåsigare. Nu ska jag göra en sallad med stora scampi räkor.