Spotta upp sig …

… verkar många behöva nu för tiden. Var på väg hem efter tandläkarbesöket när en man ljudligt harklar upp sig och spottar mellan sina egna fötter sittandes vid busshållplatsen. Jag bara känner hur hela mitt jag skakar på sig, vem ska gå i hans loska om en stund? Äckelhögar det har blivit allt för många av nu för tiden. En stund senare går en ung flicka förbi med sin spottande kompis. Men … skärp er! Varför i hela friden spottar så många nu för tiden? Har salivblandningen ändrats sedan jag växte upp eller?

Landet i helgen var rena Sibirien för maken och sonen, gud så de sågade, yxade och släpade. När de var klara fick vi som en ny tomt, så fint och öppet det blev. Nu har vi en enorm hög med sly och rester från träd och buskar som ska köras till tippen. Antar att de får åka många vändor för att bli av med allt skräp.

Förra veckan var jag till Danderyds sjukhus på en informationsträff för personer som är i njursvikt stadiet, själv var jag där för att sätta lite ord på det som hände med mig och min resa genom njursvikten, dialysen och transplantationen för att avslutas med hur jag mår idag, svara på frågor. Det blev en trevlig eftermiddag, med många värdefulla tankar som dök upp att prata om. När det hela var slut blev jag sittande en stund och prata med J som satt bredvid mig, jag sa att jag hade skrivit blogg under hela tiden för att sätta ord på det jag upplevde. Då frågade han vad min blogg hette … jag sa det och då visade det sig att han hade läst min blogg. Världen är inte så stor alla gånger, jag blev så häpen och tror nog att även han blev det. Han skulle höra av sig och jag hoppas verkligen att han gör det, alltid roligt om jag kan hjälpa till på något vis. Efter träffen frågade min syster I om de fick ringa mig igen till nästa träff och det är klart att de får.

Idag ska jag ner på fotvård vilket ska bli skönt, men nu ska jag göra mig iordning så att Watson kan få sin tur.