Gungan lyfter hela familjen, ser ni hur jag svingar lätt i själen.
Snart ska jag sätta mig i roddmaskinen och hoppas att det snea onda på ett nytt ställe i ryggen rätar ut sig. Jag blir ju handikappad av alla rörelser, min stackars kropp är inte van att använda alla muskler.
Känner mig så lycklig idag, äntligen ska vår son få en egen lägenhet, tänk att alla våra barn får hålla på så här, ensamstående och inget eget boende. Nu äntligen får hans familj bo i något som de inte kan bli utkastade ifrån. Att födas i detta land, växa upp, börja jobba och betala skatt, göra rätt för sig och sen inte få ett boende fast man är ensam med ett barn. Flytta in och ut hos vänner i åratal … medan flyktingar får förtur till boende, tror inte jag är ensam som tycker att det förhållandet skapar rasism.
Men det var ju lycklig jag var idag … ❤
Själen får vingar dagar som dessa, barnens väl och ve överskuggar alltid allt i mitt liv, det är väl det som är att bli mamma. Alla dessa samtal, möten man har, som ett flöde genom livet, barn väntas och föds, högtider för äldst och yngst, julklappar och dans runt majstång, vardagsmöten, ilskan, problemen, ekonomi, utveckling, avveckling, fostran i evighet både för mig, mina barn och barnbarn i en evig cirkel av familj och kärlek.
Nu är det konstigt här inne igen, texten jag skrev är borta även fotot jag la in, allt är snett i fälten runt om texten.
Här är rester av min text.
Jag suckade och tänkte att det var onödigt att överhuvudtaget klä sig och gå ut när han vill hem direkt, hoppas han nu inte vill ut och kissa allt för snabbt.
Igår var jag till husläkaren den bästa av alla … en remiss är skickad för utredning av min tarm och sen fick jag vaccinet så nu är det gjort. Tog sen en buss ner till centrum och handlade julklappar till marsipangrisen, lika skönt att ha det gjort.
Sitter och väntar på att det ska rinna till när jag skriver men inte sjutton händer det ett dugg i min trötta skalle ..
Ska äta lite lunch och sen sova, barnbarnet ska hämtas senare i eftermiddag och då vill jag vara lite piggare.
Maken är iväg och byter julklappar, det är svårt att få rätt storlek när det gäller skor. Själv tänkte jag njuta lite av ensamheten, morgonen började tidigt med blodprov så jag känner mig mest trött och tom i bollen just nu.
Jag har letat upp många recept på hemgjord korv för jag har tänkt att vi i familjen skulle träffas en kväll och göra egen korv. Vi ska träffas före den kvällen på en fika och recept genomgång. Det finns ju så många sorters korv och kanske vi gör en smakmässigt snäll korv och så en med lite fart på. Jag har ett recept på en tysk citronkorv som jag tycker låter väldigt spännande, tror nog att maken och jag prövar den för oss själva någon dag.
Jag började tänka på nyår och vad vi ska äta men kom på att vi i frysen redan har pilgrimsmusslor, löjrom och räkor ska nog bara köpa en krabba så får det räcka med det. Laga till lite aioli eller citron majonäs hemgjord så klart och så rostat bröd så klarar vi oss fint. Löjrom på rostad toast med hackad lök och gräddfil det är det bästa jag vet.
Igår var vi iväg till våra fd grannar de med alla grabbarna för att se hur deras nya lägenhet såg ut. Det var verkligen en fin lägenhet som jag tror passar den stora familjen fint. Så roligt att träffa dem igen, det var verkligen länge sedan och jag trivs så bra med dem båda kände jag så starkt när vi satt där och hjälpte till att länsa faten efter deras jul. Mycket gott godis, saffransbröd och skinkmacka till kaffet, det är kanon det. Åh min lilla plutt har blivit en lång smal drasut som har börjat skolan och var lite blyg för mig.
Det är verkligen inte konstigt vi har inte setts på väldigt länge och ska man hålla den där närhetskontakten med barn så vill det till att man har vardagskontakt. Han ålade och krålade och det första han sa var att han ville se min njure … Ha ha skitungen där, så jag fick dra ner blixtlåset och visa alla mina ärr. Han konstaterade torrt att det inte alls såg ut så där som han trodde ni vet som de tecknar ett ärr, lite korsaktigt tror jag att han förväntade sig det hela. Men läkarna på Huddinge har varit duktiga på att sy smalt och fint.
När maken kommer hem ska vi åka och titta på två träningsgym här på ön. Vi fick tips igår om att Svettis och friskis har ett gym där det bara kostar 1.300 per år jämfört med SATS och Iform som kostar över 700 kronor i månaden för oss båda. Men jag vill titta hur det ser ut först, det är inte så kul att träna om det är gamla redskap och skruttigt runt om, sånt betyder mycket för mig när jag ska sätta igång med det svåra uppdraget att komma igång. För mig som inte har tränat på över ett år kommer det att bli en seg historia till att börja med. Jag har högt flygande planer för det mest nu för tiden, lite som om jag vore pånyttfödd. En del planer kommer väl av naturliga själ falla platt till marken, men siktar man mot talltoppen så kommer jag kanske halvvägs.
Igår sökte jag tyg på nätet och hittade ett seriöst ställe som hade allt jag sökte, efter all den tid det tog att hitta mönster, rätt tyg och sytråd så var det betalningen kvar. Inte funkade det med mitt betalkort som de sa skulle funka, då tog vi makens kort, men inte heller det funkade. Morr sånt blir jag rent av rutten på så sur och arg, inte är det första gången jag försöker köpa något på nätet och inte lyckas betala den vägen. Irriterande att man inte kan få betala direkt till deras konto, så fort de ser att betalningen kommit i så skickar de varan. Så gör de företag där jag köper garn och det funkar så himla bra. Men något tyg blev det inte …
Nu ska jag lägga mig och vila en stund innan maken kommer hem.
Hela veckan har gått som i spinn och jag som trodde att jag nu skulle kunna andas ut och tillsammans med maken laga en festmåltid för fira det ska vi idag. Var hos njurläkaren imorse och allt är ju bara bra, så vi pratade om annat och hade en trevlig stund. När vi kom ut så sa sjuksköterskan att jag inte behöver komma varje vecka på läkarbesök och så fick jag fem datum till provtagning och det sista är 11/1 2010. Men hallå, jag är klar med den där 3 månaders tiden, jag är fri igen så länge alla prover ser bra ut. Nu kommer provtagningen att dras ut så att det blir längre och längre tid mellan dem.
Det är verkligen något att fira.
På vägen hem handlade vi på Willys, kom hem packade upp och drack lite kaffe sen gick maken och hämtade Watson som har varit hos hundvakten idag. Det första jag ser är att han haltar gravt på bakbenet, maken tar bort en liten tagg som satt ovanför en klo, men Watson han går inte på benet så nu är maken iväg med honom till veterinären, vi fick sista tiden. Bäst att passa på för imorgon är det helg och då är det ännu dyrare att gå dit. Så alltid ska det vara något man oroar sig för och jag är med Watson precis som jag var med mina ungar, väldigt noga med omsorg på längden och bredden. Antar att han har vrickat foten, men lika skönt att veterinären kollar honom så slipper jag vara så orolig om det inte går över.
På Willy:s så köpte jag många 70% chokladkakor och nougat som jag ska ha till julgodiset som jag ska göra. När vi kommer till kassan efter ett långt köande så börjar min man larva sig och suckar högt samtidigt som har plockar upp allt det där onyttiga och så säger han att ”du måste sluta att äta så mycket sånt här”, och så fortsätter han med att det inte är bra för mig och jag känner i nacken hur de bakom mig lyssnar och tittar. Där står jag med min kortison svullna mage och skurvar på mig, jäkla gubbskrutt att retas. Han ska nog få igen, att han bara vågar utmana mig … han har åkt på däng många gånger när jag har gett igen, inte med näven så klart utan med listiga uträkningar som han har gått på och fått stå med lång näsa.
Jag minns en gång när vår son var liten knatte, han kunde plötsligt inte gå på ena benet, han hade så ont så det gjorde ont i mig. Vi åkte in till Karolinska barnmottagningen och satt där och väntade med sonen som vi bar in. Vi bar honom vidare in till läkaren när det var vår tur och läkaren sa när vi berättade vad som hade hänt med sonen ” Få se om du kan springa ut i korridoren jättefort”. Vem försvann som en avlöning i dörröppningen och sprang som en olympier hela korridoren ner och tillbaka. Där satt vi och skrattade och såg fåniga ut. Jag har inte varit en pjoskig mamma med mina ungar, men där såg jag nog jäkligt pjoskig ut.
Så det skulle inte förvåna mig om Watson sprintar iväg på alla fyra i undersökningsrummet som det mest självklara i världen.
Veckan har rusat på mig med dels dagliga promenader med Watson vilket har gått bra. Sen har jag haft kaffebesök både onsdag och torsdag ni förstår det är mycket för mig … 😉 Sen har telefonen ringt mer än vanligt och det gillar jag som kan sitta som ett klister i luren. Blodprov har jag tagit och läkaren har jag mött så nog har denna vecka varit mer lik en normal vecka vilket jag inte har haft på väldigt länge. Jo tack, jag mår bra återhämtar mig snabbare mest hela tiden men jag kan bli väldigt utpumpad men det går att hantera på ett mycket lättare vis än tidigare.
Nu planerar vi för en eftermiddag med julklappar till marsipangrisen för han ska åka till Småland i jul och träffa moderns släkt. Det ska bli så kul att alla kommer hit och jag ska bulla upp med fika och annat gott under dagen. Så winernougat, mozartkulor och minttryffel ska vi göra själva, klart ni fattar att jag inte kan börja banta förren efter nyår eller hur?
Nu ska jag göra en stor smarrig sallad som vi ska ha till köttbiten ikväll …
Tänk att tiden går så fort, maken fixade stjärnor och ljusstakar så allt var klart till i söndags. Mitt bidrag var bara att stoppa mossan i staken och sätta dit lite svampar och ljus. Mamma tittade in med en egenhändigt gjord krans till vår dörr, den var jättefin lite glamourig med pärlhalsband som slingrade sig runt kransen.
Nyss var vår hundvakt här och lämnade in Watson, vi bestämde att jag nästa vecka ska ta honom ut på promenad själv, det är dags att ta tag i det hela nu kan inte vänta längre.
Idag har jag inte gjort så mycket mer än ringt ett samtal till en kär släkting som de har hittat en ny metastas i ryggen på. Ja, vi trodde alla att han hade klarat sig, men nu vette sjutton hur det ska gå. Han har gått ner allt för mycket i vikt, kroppar är inte så starka när cancern den aggressiva sorten sätter in allt den kan för att inta och förgöra. Jag lägger till en kvällsbön om hälsa för honom när jag håller min ängel och sänder mina tankar mot högre makter för att om möjligt få lite hjälp på vägen.
Jo, jag ber nu för tiden, inför min sista operation bad jag om precis allt jag skulle möta och vill så gärna tro att bön ger svar när jag blev så fantastiskt bemött.
Jag har skickat efter barnkläder till marsipangrisen i julklapp, om jag har förstått saken rätt så passar det inte med vad som helst, tror inte det är sonen som är petig, han inser nog att det är för dyrt att låta barnet se ut som en modell i klädväg, sen kan mamman önska sig vad hon vill, men det är för dyrt med den typen av kläder. Det är mest larvigt att köpa så dyra saker till ett så litet barn som inte ens nöter ut kläderna, sen när de blir äldre är det väl vettigare att satsa på lite dyrare kvalitet då de sliter mer på allt. Men det har ju visat sig att inte ens sk kvalitetskläder är värda sitt pris. Många gånger är billigare kläder bäst i test, snopet för snobbarna.
Jag tog gärna emot begagnade kläder när våra ungar var små, ibland hittade jag de där små lapparna med ”fina” namn på, jag klippte ut dem och sydde fast på andra kläder när framförallt dottern var i en känslig period. Själv har jag aldrig brytt mig om sånt … men kvalitet på kläder tycker jag om, vem gör inte det?
Men jag har ju sett att Polarn o Pyret passar så jag har skickat efter kläder för en helt förmögenhet och passar inte det kan de ju stoppa upp det någonstans ärligt talat. Sen ska maken få gå på leksaksaffär och handla saker vi har sett ut i en katalog.
Det blir inte så mycket klappar i år och det är väl inte fel, jag har redan sett ut vad som ska handlas så det ordnar sig snabbt. Vi ska vara hemma hos mamma detta år, vi gör så att vi har varsitt år, när man har haft sitt år så är man ledig tre jular i rad då någon annan av släkten har julen. Alla tar med sig lite olika rätter så att det blir ett trevligt julbord.
Ärligt talat så vill jag inte vara lagom till jul, jag vill ha ett överdådigt julbord och en stor hög med klappar till alla mina kära. Men de äldre i familjen har sånt besvär med både klappar och ett generöst julbord, så vi har fått dra ner på allt. Egentligen är min lust till maten och paketen ett arv jag fick från min familj när jag växte upp, men jag tror att det mesta av den lusten hängde ihop med min pappa. Han finns inte i livet mer och då har en del saker förändrats. Jag har nog alltid velat vara generös och bjuda till extra om vi ska ha kalas av något slag, inget är liksom för jobbigt att fixa och det får kosta det är ju det som är hela meningen med ett kalas/julafton/middag/födelsedagar osv. Som gäst ska man känna att det inte har sparats på något när han kommer, det ska vara en middag där jag reser mig och känner att här har de bjudit till så det räcker och blir över.
Vardagen är ju full av lagoma middagar och kaffestunder med sniket köpebröd. Om jag inte ens kan kosta på varken energi att göra saker eller att köpa dem vad ska de då vara för mening att ha fest? Livet behöver firas och fast man kanske inte har så mycket energi så kan man alltid göra lite mer än man tror, ta sin ork ett snäpp högre och få till något litet extra.
Men det här är hur jag tänker på fest, det är inget som jag förväntar mig eller kräver av andra, andra får göra på sitt vis. Men snålhet har jag svårt för om det nu ska vara fest. Min dotter hon kan verkligen få andra att känna att hon har gjort allt och lite till när hon bjuder, är så glad att hon har sugit upp det som jag fick med mig från mina föräldrar.
Nu ska jag lägga mig i soffan en stund och läsa en ny tidning som jag köpte när jag var ute och gick, den heter Reko och verkar handla om kravmärkt-slowfood-elologiskt tänkande, får väl se hur kul den är att läsa.
Så har ännu en julafton bara glidit iväg in i det som var.
Dotterns första julmiddag stod uppdukad och det var bara att förse sig. Det var så fin hemma hos henne och vår lilla familj lät sig väl smaka, åtminstone alla vi yngre, den äldre generationen två denna gång, la sordin på värdinnans glädje med att stå där och klaga över att det var för mycket på julbordet och det hela var Maggans fel. När blev det fel att bjuda generöst vid fest, när dessutom någon annan bjuder?
Det var inte det där vanliga suckarna som vi väl alla känner när vi står inför ett julbords dignade läckerheter utan mer ren elakhet. Den äldre generationen har ju dragit ner på julbordet när de bjuder och det ska man inte få glömma ens när någon annan har kostat på sig och planerat, arbetat med sitt julbord, dukat vacker och bjuder till bords.
Ibland är det bra med en delete knapp och jag tog till den i mitt inlägg.
Tänk att jag fick ett så kul spel som heter Bezzerwizzer i julklapp, jag gillar verkligen frågesport precis som alla i min familj. Så det blev en omgång innan vi gick hem. Vi sopade mattan med killarna och det var vi malliga för.
Så har ännu en julafton bara glidit iväg in i det som var.
Livsglimtar 