Etikett: kaffe

En krater stor som

~ livsglimtar ~ 3 kommentarer

en slocknad vulkan dras min tunga till där den allt för ofta möts av en kant vass som värsta kockkniven.
På väg att hämta släpet som tillfälligt bor hos dotter biter jag till i en seg halstablett och vips känner jag hur fel det blir. Plomben längst bak lossnar och följer villigt med halstabletten runt i munnen och ut i min hand.
Lustigt det där att jag alltid vet på en nanosekund att något i tandväg plötsligt lossnats eller bitits av, fast det ibland inte ens hörs ett ljud.

Vi sätter på släpet och packar in dotter med barnbarn i bilen, vi ska hem till mammas hus och hämta möblerna hon behöver i sitt nya boende.
Dottern och mannen bökar ut en mindre soffa till släpet och jag kryper omkring efter sladdar till golvlampor.
Då skriker ryggslutet stopp och hotar med katastrofläge, jag bara svettas och vägrar bry mig om ryggfan. Måste ju hjälpa till, det är min mammas prylar som ska packas på flaket.

Dottern skickas ut på tomten och plockar en ljuvlig bukett till mamma av hennes egna blommor, de blommor hon dragit upp, men aldrig mer får njuta av till våren. I famnen med blommorna i bilen åker vi till boendet mamma kommit till samma dag, jag går med snabba steg i korridoren och möts av en manlig undersköterska som blir så soligt glad när jag presenterar mig så där i farten på väg mot honom. Han berättar att mamma har något slags problem och han var på väg att ringa mig?
Hon hade ramlat ur rullstolen? Näää, säger jag när han frågar om hon har gjort det förr.

Jag går in till mamma som ligg/sitter ovanpå i sin säng, det är som att kliva in i ett getingbo.
Hon är så förbannad, för ingen kommer när man ringer, sen påstår hon att hon har klivit ur sängen över skyddet, kanten för att inte trilla ur sängen. Kravlat runt på golvet i en evighet … All frustration, ilska bara väller över mig där jag står med buketten i famnen.
Hennes första dag på boendet, så oförskämd personal, en sa att ”jag skulle klaga till Löfven om jag hade klagomål på vården”.

Jag förstår vårdarna som var en man kort, svårt att hinna allt i normal tid. Men det där oförskämda vet jag att mamma aldrig skulle ha hittat på, så det får vårdaren stå för. Ambulansen skickades efter, varför fattar jag inte, inte mamma heller hon hade inte brutit något.

Ja, hon skällde, vevade på och på mig rann svetten, inte arg själv, mer bedrövad och trött, så förbannat trött. Bara vid ett tillfälle blev jag förbannad och det var när hon började klaga på att hon inte ens hade telefon. Då röt jag till att hon faktist kommit dit för några timmar sedan och jag kan inte flytta en telefon utan att veta var hon skulle bo, allt har ju gått på mindre än en vecka. Vi kommer med dina möbler nu, hon verkade inte medveten om det i sin ilska.
Dottern lirkade, lyssnade och barbarnet bjöd på sånt en snart treåring gör, skratt och mjuka hjärtan.

Innan vi åkte tittade hon tårögd på mig, hon sittande i sängen och jag i den dit släpade soffan och sa ”Jag älskar dig”.
Det finns stunder när sekunder och minuter liksom hänger sig i tiden, detta var en sån stund. Just då visste jag att hon var min mamma inte jag ”mamma till sin mamma”. Med gråten hängande svarade jag att jag älskade även henne. Hon såg min smärta och jag såg hennes, vi var så i varandra man bara kan, som mor och dotter.

När vi åkte var hon på gott humör, men jag kände mig så beklämd och oron drog igång som en avlöning. Dagen efter blir jag uppringd av en sjuksköterska och vi pratar om mamma och tusen och en saker omkring allt.

Det visar sig att hon har bott där vi bor nu och att vi har jobbat tidigare på samma äldreboende, vi kunde namn på gemensamma arbetskolleger, fast vi inte hade jobbat där samtidigt.
Det hela slutade med att vi ska träffas idag till fikastunden där mamma bor, jag har många idéer till ”underhållning” för de boende som jag tidigare tänkt ut och använt i mitt tidigare jobb med äldre. Hon blev eld och lågor över mina förslag och vill att jag träffar kvinnan som har hand om just den sociala biten.

Det blir bra, allt ordnar sig med tiden, på Valborg kom unga volontärer till boendet, tog med mamma ut i solen där de satt och pratade. Så mamma var nog glad både åt sällskapet och utesittandet.

Idag åker vi över med nystrukna gardiner i soligt gult på en kopp kaffe med mamma och sjuksystern, ska bli så trevligt.

En glimt av

~ livsglimtar ~ 1 kommentar

… av sol idag mellan än så länge lättare vita moln. Igår fick jag så jag teg, ett åskväder av det redigt hukande slagen utspelade sig i området. Ut slet jag alla tänkbara kontakter och satt här i ett märkligt gult sken fast det tidsmässigt var kväll. Var det inte något gult man fick laborera med i kemin, något gult som luktade illa? Ljuset igår fick mig att tänka på kemin …

Avslutet på åskan var ett subtropiskt hinkhällande av regn, ni må tro att jag lever upp, dansar som en egen liten hysterisk snoa. Sen blev det lugnt och jag kunde stoppa in kontakterna igen och försjunka i virkning och tv tittande.

Här bygger två snickare vårt hus till ungarna och ev gäster, det har gått så snabbt, killarna är verkligen duktiga och trevliga så det räcker och blir över. Jag har bjudit på kaffe och idag gjorde jag mig till och bakade muffins, idag åker de hem och kommer tillbaka nästa vecka.

Jag har inte skrivit något eller visat bilder som jag hade tänkt, det är helt omöjligt att få in bilder, det bara rullar men nu ska jag testa igen. Blir det utan bild så vet ni och jag blir glad om jag ens får in dessa rader.

Hurra … tror jag?

~ livsglimtar ~ 4 kommentarer

Phu, hamnade i soffan, tar en liten paus. Nu skulle jag göra mig tjusig inför dagen, sminka mig lite och se om kärringa kan hyfsa till sig en aning. Men det slutar nog här, nyduschad, fönad i håret och lite luktgott.

Smörgåstårtan ska garneras, och biskvitårtan skäras upp med en varm kniv så den inte spricker hur som helst i chokladen. Kaffe i termosen och saft till ungarna, ett berg av jordgubbar har jag rensat till alla som vill ha. Tänkte mig glass och jordgubbar till de små för biskvi är inte deras melodi.

Helgen har flängt iväg med besök på landet och hos sonen med familj som äntligen flyttar in i sin egen lägenhet, ljus, nybyggd och doftande av framtidshopp. Paus …….

Så nu har jag dukar fram allt, bara brygga kaffet kvar och lite sista i farten dona. Nu när gästerna snart kommer så stänger vi många dörrar här hemma, det är Storm på väg, 2- åringen som är kompis med Stålmannen. 🙂 hon är ljuvlig, med ögon fulla av bus och en kropp i full fart när den inte trotsar och kämpar emot åtgärder från härdade föräldrar.

Jag liksom ler invärtes när jag vet att de snart är här de små, lycklig bara att få se dem några timmar. Ps. Blev ingen sminkning, typiskt mig.

Gnölande på bana sju

~ livsglimtar ~ 4 kommentarer

Inte riktigt där ännu, bara molnigt och gudomligt svalt ute. Denna morgon är jag så trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen, gör det  som jag förväntas göra för att komma upp och ut med Watson. Promenaden som blir seg som jag vet inte vad, han känner så klart att jag är svag dessa dagar och visar mest hela tiden att han vill själv och på sitt vis … jag blir argare och tröttare och känner så klart att jag verkligen inte orkar ha hund, får dra honom hem. Hem kommer vi och äter gör vi och sen sover vi … kul dag.

Nu börjar det bli så fint i vårt område, vi har alla städat i omgångar och de som sköter om vår gemensamma ”trädgård” hela området har verkligen gjort fint. Soffor både här och där och nya bord med bänkar runt om vid nya grillplatser. Precis utanför vår port har en lönn målat hela marken ljusgrön av allt sitt pollen, inte svårt att fatta att de som är pollenallergiker drabbas hårt när ett enda träd har så mycket frön.

Jag har tänkt mycket på det här med kroniskt trötthetssyndrom … igår lyssnade jag på ett föredrag om fibromyalgi och där sa de att det inte var ovanligt att fibron överlappades av den här trötthetssjukdomen. Mitt största problem är ju denna hopplöst sjukliga trötthet som suger, verkligen suger musten ur mig. Måste sova vissa dagar och kan knappt vakna, jag menar förr om jag var trött en morgon eller la mig en stund på soffan så vaknade jag utan problem, klev upp och fortsatte dagen. Men mina sömnstunder nu för tiden är ju rena sjumilasovandet … Att lära sig leva med en massa tillkortakommanden kan man ju tänka och säga till andra att de får lära sig leva med, men att göra det är en annan femma.

Mina senaste 12 år har varit stundtals rent ”bortkastade” om jag jämför mig med friska människor, klart att man inte ska jämföra sig, men samtidigt klart att man gör vad skulle man annars ha för mall att gå efter? Klart att jag tänker på hur jag var som frisk, det är ju det måttet jag strävar efter fast jag idag vet att jag inte kommer att komma dit igen. Spelar ingen roll hur frisk blodproverna säger att jag är när jag i min egen kropp inte har kraft att leva som frisk.

Liten kaffetår har jag bryggt, dricker i mina fina nya handgjorda kaffekoppar som jag fick av dottern och maken i födelsedagspresent. De är gjorda i keramik inte helt runda och greppvänliga i sin litenhet så härliga att hålla i att jag känner lycka varje gång jag tar fram dem. Ska fota …

Så har ännu en vecka gått och jag känner en viss desperation när jag inser att veckorna går så fort att jag inte hinner med. Denna vecka tog jag mig själv på utflykt till Kupan, Röda Korsets ställe där jag hittade en hel del fina saker billigt. Sen har jag hämtat Tim och haft honom på middag två kvällar och lekt och funnits till på längden och bredden för honom. Hundens promenader och handlande på Willys …skorporna jag skulle baka finns ännu bara i min trötta fantasi, samma med matbrödet, solhatten jag håller på att sy håller jag ännu på att sy … de beställda kalsongerna räcker inte tyget till och att beställa nytt var sjukt dyrt  … jag vill inte sy helt gratis, men vara till lags ändå …

Fredag igen, maken ska golfa med sonen imorgon och jag tänker att nu jävlar ska jag sy … slipper gå ut med Watson, men vi får se hur det blir med det hela. Söndagen vill jag ut och sätta sprätt på pengar, nya sandaler och lite annat jag har tänkt köpa, hur mycket jag orkar när vi väl är i ett köpcentrum är en annan femma. Ibland får jag sätta mig och bara glo, svetten strömmar och all energi  i min kropp är helt borta och vi får åka hem utan att ha fullföljt de ärenden vi har planerat. Kul va?

Idag en njutare av livet

~ livsglimtar ~ 6 kommentarer

Redan imorse startade jag dagen med att träffa min allra goaste husläkare Louis, lite uppdatering sedan sist och så hjälp med sånt som behöver en lösning.

Efter det var det in till ”stickerskan” på labbet som satte sina nålar med bravur, jag har precis ringt för provsvar och alla värden låg som det skulle.

Köpte gott bröd på Gataeu, åkte bussen hem och fixade en härlig macka bakad på surdeg till latten, salami och grönsaker. Satte mig under skuggan av parasollet på balkongen och njöt av livet. Det är svalare idag vilket gör stor skillnad för mitt mående.

Vissa dagar så är det som om livet är intensivare än vanligt, fåglarna sjunger som om allt hängde på den sista vackraste drillen och måsarna seglar mäktigt emot mig på balkongen och liksom blänger till på mig innan de försvinner över taket.

Sonen dök upp till lunch och åt upp resterna från igår av kokt färsk kyckling, currysås och ris. Hur lättlagat som helst, koka kycklingen i dubbla tärningar buljong så där 30-40 minuter … kolla med sticka att köttet är färdigkokt.

Fräs 2 msk smör i en kastrull med 1-1½ tsk curry .. blanda ner 2 msk vetemjöl och späd med buljongen till lagom såskonsistens, dutta i lite grädde på slutet för att lena av det hela … salt och peppar efter smak, riset kokas som vanligt. Tataaa färdigt! Klart du kan koka grönsaker i kycklingkoket … morot, palsternackor, kålrot … ta vad du har hemma och skär i bitar.

Alla som somnade i soffan efter att sonen gått och Watson fått en promenad sträck upp handen!

Sen ringde telefonen och väckte mig, min goa vän Angeli ringde och gjorde mig glad som vanligt. Hon är en ängel som går här på jorden, hon gör mycket gott för andra oroliga själar. Hennes öron är nog extra stora för att kunna lyssna så bra på oss alla osaliga runt henne. För att inte tala om hur stort hjärta hon har, samma med Carita min vän som var här igår. Det är en stor välsignelse att ha fantastiska vänner att få vara nära.

Nu ska jag ta en kopp kaffe … vad gör man inte för att hålla igång sin magkatarr? Tjingeling …

Dagen efter trött

~ livsglimtar ~ 9 kommentarer

Känner mig så glad över hur gårdagen blev … fick fina presenter och smörgåstårtan var supergod och såg fantastisk ut, titta själva.

Mums för alla
Mums för alla

Visst var jag trött men jag kunde sitta där lite i mig själv utan att jag tror att någon hade tid att bry sig så mycket, alla åt och pratade. Senare när vi satte oss i soffan så var det mest marsipangrisen (barnbarnet om nu någon har missat det) som fick min uppmärksamhet och ett tag snurrade det så jag trodde jag skulle svimma, men det var det bara jag som märkte.

Tänk att min vän S kom och jag fick ännu en ikon som var fantastiskt vacker jag blir väldigt rörd över att han vill ge mig så värdefulla gåvor, han har säkert suttit en helt vinter med denna ikon, får hålla andan när han målar vissa partier för det är så mycket små detaljer. I tjugo år har vi känt varandra kom vi fram till, han är i min mammas ålder och har börjat bli lite skröplig och sa att livet inte blir som man har tänkt. Alla hans vänner har dött det är bara jag och en man kvar, fast han skaffade sig många yngre vänner som han trodde skulle göra livet trevligare för honom, men alla har dött.

Sen kom min bästa väninna sedan över 30 år hon ska passa på att fylla 60 år nu den 16 maj och jag kan banne mig inte fatta att tiden har gått så fort för oss båda. Jag kan ännu se henne som rätt ung, uppklädd och på väg mot något trevligt, världens snygging. Hon är fortfarande så fin men visst syns det att åren går på oss alla.

Maken gav mig en stickig present som jag blev jublande glad över, en spikmatta. Idag låg jag på den en stund med nattlinnet kvar känns lite läskigt att lägga sig med bar hud men det ska jag snart göra. Kom på att jag ska sätta in en bild på en bukett jag fick av maken för någon vecka sedan.

Alla gillade petit four som vi bjöd på till kaffet, det är ju som små vackra bakelser med olika fyllningar, just det här att det finns flera att välja på så alla kan hitta sin favorit. Man får en liten broschyr där det står vad det är för smak på dem.

Tröstbukett från maken en dag
Tröstbukett från maken en dag

Blombudet som kom igår med en väldigt vacker bukett i vitt och gult precis vad jag önskade att ställa mitt på bordet. Jag hade dukat med vit och solgul servett och fina silvret och vårt porslin med guldkant, så det var exakt vad jag behövde för att lyfta hela bordet. Det var Angeli som skickade den till mig och jag blev väldigt glad och rörd. Tro inte att ni kan ge mig något utan att jag gråter … sån har jag blivit, fast jag är glad.

Idag har vi varit iväg till Bauhaus och köpt en isskrapa   😉

Äh, det vi skulle ha fanns inte och vid kassan såg jag isskrapor och fick för mig att sonen behövde en sån bred som han kan skyffla undan även snö med. Han skrattade gott när jag berättade vad vi hade köpt, undrade om vi åkte dit bara för att köpa det till honom mitt i värmen? 😉 Ja, vad gör man inte för sina barn? He he … Nej, men en baden baden dyna till vår sköna gamla stol hittade vi till ett bra pris. Är ju inte skönt att sitta i stolen när fjädrarna liksom borrar sig in i ändan på en.

Nu ska vi äta smörgåstårta till middag, njuta i lugn och ro så här dagen efter kalaset. Tänk att jag skickade med båda ungarna och mamma varsina stora bitar av smörgåstårtan och ändå har vi kvar till oss.

Tack så mycket för alla Grattis som ni har skickat till mig. Ni är guld värda hela högen var och en på sitt eget vis!!!!!

Dagen efter tankar

~ livsglimtar ~ 14 kommentarer

Just idag är jag trött, alla känslor inför förlossning och barnbarn tar ut sin rätt. Det här att det sjunger i hjärtat, kan jag tala om är sant, en sån där jublande sång med religiösa förtecken. För att inte tala om den nesliga rördheten om det nu finns ett sånt ord, låter lite konstigt. Fick skärpa mig  rejält igår, för att inte falla i stor gråt när jag såg bebisen och mamman ligga där.

Man kommer farande som en vårvind med massor av kläder och kalla händer och vill bara kasta sig fram och klappa, krama, men så står jag där och tårarna stockar sig och orden liksom bara simmar iväg ut genom dörren och vi, mamman och jag ser varandra i de tårfyllda ögonen och känner en sån där obeskrivlig närhet.

Jag vet vad hon har gått igenom och hon vet nu att jag vet, kvinnonärhet och jag älskade henne stort i denna stund och det känner hon.

Att det är omvälvande att få barn vet vi som har gjort vårt, men att det verkligen var så här stort att få barnbarn, har jag inte fattat förrän nu. Vännerna har ju varit så där mormor/farmor terrorister som hela tiden framhäver sina fantastiska barnbarn, som man hela tiden ska se foton på och höra på oändliga helt enastående berättelser om. Nu ska jag tillhöra den där enögda farmors skaran, som tar varje tillfälle i akt för att visa upp mitt, just mitt barnbarn, som är så mycket mer än andras barnbarn 🙂

Imorgon börjar livets vardag igen, maken ska börja jobba och det är dubbel. På ett vis ska det bli skönt att få ordning på sig själv, komma upp, gå ut med hunden och äta sin lunch normal tid. Sen ser jag fram emot lite ensamhet, jag gillar sånt och det kan man ju göra när den är självvald. Faktum är att jag får mer gjort när jag är ensam hemma, så har det alltid varit. Men samtidigt så har maken varit ett sånt stöd med allt här hemma under sin ledighet att jag inte vet om jag vill att han åker iväg och lämnar mig med allt här hemma.

Har nu fått en tid till gastroskopin, tvi vale den 23 januari, men jag har insett att jag nog har magkatarren som man får av njursvikten och behöver nog lite starkare doningar för att få ordning på det hela. (Det var magsår.) Tänk att jag som har varit en stor kaffekonsument har slutat helt med kaffe. Räcker med att jag känner lukten så mår jag illa. Har prövat en koffeinfri kaffeampull, ni vet jag har ju en espressomaskin som man stoppar ampuller med en dos kaffe i och det finns koffeinfritt. Igår drack jag en sån med mjölk det var första sedan julafton om jag inte minns fel och den gick ner. Det blir så konstigt när man är van att dricka kaffe, framförallt på kvällarna, det saknas något hela tiden när man inte får sitt kaffe. Jag dricker te och välling, men samma sak är det inte.

Jag har en plan

~ livsglimtar ~ 7 kommentarer

Jag har en plan för dagen och det är ju ovanligt… till att börja med är det duschen, hundpromenaden och lunchen som gäller. Sen om jag orkar ska jag gå ner till vårt centrum, där har det öppnat en drop in och jag funderar på att låta dem tvätta och klippa mitt hår.Bara tanken på att sätta sig där och få håret tvättat får mig att njuta. Igår var det Watsons tur att bli klippt och tvättad, hem kom en liten bäbis, korthårig och doftande av nytvättad päls. När mannen har köpt nya batterier till vår kamera ska jag foto honom så ni får se hur han ser ut nu utan allt lurv han gömde sig i tidigare.

Just nu vet jag inte hur jag ska hinna allt som jag har planerat till idag…Som ni säkert förstår blir det lite högar och rörigt när jag oftast inte gör ett dyft hemma utan sitter här och skriver/läser eller lägger mig och sover i soffan. Så nu är det dags för

städning och så minns ni väl svarta säcken som ligger framför garderoberna. Ungefär så är det i dagsläget, men det finns sockerkaka kvar om någon vill ha en slurk kaffe även idag och en sockerkaksbit. Kom gärna och stör mig så att jag kan skylla på det när högarna ligger kvar.

Drömma kan man väl få göra?

~ livsglimtar ~ 13 kommentarer

kaffe.jpg

Så är startar jag varje morgon för att vakna med intravenöst kaffe. Jag har funderat över det här med abstinens av kaffe. Det lider jag inte av, fast jag kan längta ihjäl mig efter en kopp då ibland. En del får ju ont i skallen och kan inte leva utan en kopp.

Tänker på att man väljer så mycket här i livet för nog är väl ni som mig att ni har en viss sorts kaffe som ni ständigt spanar efter i extraprishyllan? Svea säger jag bara…Classic en lagom tam mellanbrygg. I vissa perioder när jag var ung då var det mörkrost som gällde, men efter en magkatarr så pallar jag inte det där fräna i mörkrost, som om magen kommer ihåg hur dåligt den gillade när det svarta guldet gled ner där i tarmarna.

Det som är ännu konstigare är att magen min inte har något emot det betydligt mer mörkrostade kaffet som är i kapslarna till min espressomaskin.

Fredag igen … helg och inte har vi ett dugg på schemat, jo vi ska ner till Hemtex och byta gardiner. Minns inte om jag skrev om det, ny snygga gardiner till sovrummet och jag står där i kassan och frågar om de har de där klisterbanden som man lägger upp med. Ja, sa hon och tog fram en liten rulle på 3 meter. Men det räcker väl inte säger jag, varpå hon bestämt säger att det gör det. Jag fick väl en mindre härdsmälta i skallen för jag bara la mig och sa jaha.

När vi kom hem och jag packade upp gardinerna så  visade det sig att vi hade fått ta i de där smala gardinremsorna, är de 45 cm breda? Så då räcker ju 3 meter, men jag ska ju för fasen ha vanliga gardiner. Det minsta man inte är helt vaken så blir det fel nu för tiden.

Helgen betyder god mat, sovmorgnar då min man tar ut hunden och så får jag sällskap och vi kan vara spontana och ta bilen dit vi vill, något jag saknar ibland i veckorna när han jobbar.

Om jag fick drömma helt fritt så står det en liten sån där moppebil med tak parkerad utanför mitt hus. Den åker jag och hunden till skogen med…eller så åker jag över till vårt centrum när jag vill se lite folk och ta en fika för att i lugn och ro kunna sitta där och studera andra. Men nu drömmer jag bara….

Kaffepaus

~ livsglimtar ~ 2 kommentarer
                              344967j8ydwp5lec.gif 
Kaffetåren kan man ju inte vara utan, rent magiskt så trevligt man kan ha det tillsammans med en vän som tittar in. Jag tror att hon är en liten fe, min grannfe hon med alla barnen som är så duktig. Tänk er fyra söner och så guben då som moset på det hela. Att vara enda kvinnan med fem av manskön, det kräver sin kvinna.
Tänk så befriande det är att prata om sig och få dela det med någon som pratar om sitt. Jag tror att vi kvinnor har en stor fördel  jämfört med män i vårt sätt att träffas och bara lufta våra tankar om allt som händer runt oss.
Jag vet inte var jag skulle vara idag om jag inte hade haft mina väninnor genom åren. En handfull livgivande själar som jag inte nog kan tacka för deras tålamod och lyssnande öron. På tal om öron…långsökt men nu först har jag kommit på hur man tar min cortisonspray i näsan. Jag fick syn på en instruktion med medföljande beskrivning av allt man kan få av sprayen, ni vet börjar man läsa så tror man att man ska dö på studs.
Men där stod att jag skulle stå upp och titta på mina fötter när jag sprayade mig, sen när jag hade bytt händer, en för varje näsborre, så skulle man höja sitt huvud och dra in genom näsan. Tycker att jag har blivit lite bättre sedan jag gjorde som man ska, jag har ju sprayat som vanliga näsdroppar tidigare, så vi får väl se om det blir någon ordning på mig nu. Nu förstår jag varför de hade fotat hur man skulle göra det hela för min beskrivning låter ju inte klok.
Pölsan? Den blev jättegod, nu väntar jag bara på att min man ska komma hem så man får äta. Hur jag gjorde, enkelt som en plätt; koka ett stort fläsklägg i vatten och lite kryddpeppar, släng i 3 dl korngryn och koka med sista halvtimmen. Häll bort vattnet och ta upp läggen, lägg den i lilla hushållsmaskinen och kör sönder köttet. Stek 2 stora finhackade lökar i smör, så klart. Blanda sen allt; korngryn, köttmos, löken och krydda med salt, peppar och mejram eller timjan, lite sirap för den som vill ha. Koka potatis och ta fram rödbetorna…lätt som en plätt.