Att det ska vara så svårt att låta drömmar vara just drömmar

Ibland drömmer jag om prylar jag har haft förr som en perkulator, den gjorde sitt tills den inte fungerade längre. Då tänkte vi att det var en modern dyrare kaffebryggare vi ville ha och köpte en sån. Det gick bra med bryggandet, men hela tiden sa vi att ”den där perkulatorn va allt bra”.

Eftersom vi ständigt glömde att avkalka maskinen fick vi köra dubbla avkalkningsomgångar när omsorgen om bryggaren dök upp. Men efter många år gurglade den och väste som om den plötsligt drabbats av KOL i sista stadiet och kaffet blev därefter.

Perkulator sa vi och tittade nickande på varandra, äntligen.

Så blev det … nu brygger jag mina ensamma koppar med den gamla hederliga metoden, Melitta och filter stående på min kopp och det smakar gudomligt. Perkulatorn var en dröm som var en dröm, svår att dosera både med vatten och kaffe. Maken får sköta den till kvällskaffet, själv håller jag hårt i mina två Melittor en mindre i gul plast, hundra år gammal och still going strong, sen Melittan med stort M den vitt glaserade som är fin att ta till när många gäster dyker upp om nu inte maken är hemma, han som studerar och tränar konsten att dosera en perkulator.

Morsning korsning …