Lite spar tips

samliv4241

Januari är väl den fattigaste månaden för de flesta och jag har nu bidragit med ett tips om besparing när det gäller toapapper. Själv är jag inte på roligt humör alls, tror lågtrycket håller på att slå ner hela mig i tofflorna. Det blåser så att jag får ont i öronen och för varje stund verkar det bara bli gråare och mörkare ute.  Inte upplyftande för humöret alls.

Igår tog jag tag i en låda med enbart broderade tavlor, oinramade ligger de där. Jag broderade mig långsamt men säkert ut ur utbrändheten och det tog några år, först funkade inte ett dugg utan det var bara sova och vila, men sen började jag långsamt brodera. Små sk petit point korsstygn, små väldigt små. Jag blev verkligen häpen över att det var så många jag hade broderat, en del väldigt vackra på fint linne. Vet inte vad jag ska göra av det hela, har tänkt rama in de vackraste, kanske hela högen så kan jag ge bort dem varefter om det nu är något att ge bort. Det är lite svårt det där att ge bort saker som andra kanske känner sig tvingade att ha på sin vägg.

Idag ska jag bara ta det lugnt, vi ska åka på födelsedagskalas ikväll och jag är inte på topp, men vill försöka ta mig dig.

Om tappad lust och glädje

 

Om ni undrar vad jag har för mig så ser ni det på bilden, oftast tar jag mig en lur och sen hasar jag runt lite mellan kastrullerna och tv-soffan. Har blivit sämre mer påtagligt och blir lite orolig att jag inte ska orka eller klara mig fram tills undersökningen av min vän är klar. Det är ju inte så att jag kommer att dö, utan det jag vill undvika är ju att behöva operera in en slang i magen och börja med dialys tills jag får en ny njure.

Tänker alldeles för mycket på om inte vännen är frisk nog att få ge mig sin njure, det är inte mer än 7% av vår befolkning som har A- blodgrupp (6% i hela världen) och sannolikheten att jag då skulle ha turen att få en nekronjure (från en avliden) är väl minimal. Tänker på vad det innebär med dialys och undrar hur livet blir?

På tal om att tänka så märker jag så tydligt att tankeverksamheten påverkas av det här tillståndet. Inte nog med att jag inte orkar skriva alla gånger, när jag väl gör det så får jag anstränga mig och jag stavar oftare fel och får inte ihop meningarna som jag är van vid.

Lusten .. jag undrar så var den har gömt sig, det finns mest lust till att sova och vara ifred. Jag har ju hela tiden vetat att man kommer att bli sjukt trött och få en massa hopplösa symptom från kroppen. Men det är tungt kan jag lugnt säga, inte alls som jag har föreställt mig det hela.

Idag fick vi en inbjudan om ett 50 års kalas med allt som hör till i en festvåning i stan i januari. Det var som en tung sten sjönk i mitt bröst, för jag vet redan nu att det bara inte går. Bara det här att klä upp sig, föna håret, måla sig .. där tog det stopp, jag blir helt slut bara av att tänka på det hela.

Sen ska man ta sig dit, sitta vid ett bord och ha bordsgranne som förväntar sig att jag ska prata under middagen. Jag orkar inte med så där mycket på en gång. Har en inbjudan till ”Skyttens” 55-års kalas den 20:de och dit ska jag ta mig, över gatan, hissen upp och in till gamla goa vänner som vet hur det är. Ingen som kommer hissa några ögonbryn när jag behöver gå hem tidigt.

Man tappar mycket av allt det där självklara när man blir sjuk, man måste hela tiden gardera sig. Ett tag går det att gå över sina gränser, men det kom en dag när jag kände att nu går det inte att tänja så mycket mer på vissa företeelser. Envis som jag är så gör jag fortfarande en hel del som jag väl i ärlighetens namn borde låta bli. Men vad gör man med en envis oxe som vill så mycket? Jag har ju snart lagt av med det mesta, så vad ska man ta av till slut? Kommer jag att sova mest hela tiden till slut, hur långt kommer det att få gå?

På söndag kommer mamma över med en julkrans hon har gjort till oss som vi kan hänga på dörren, även sonen ska få en, dottern har redan handlat sin. Då tänker jag genast säga till ungarna med respektive över på en kaffe, ska baka en god kaka imorgon. Jag vill ju träffa min familj fast det är jobbigt och tänker att jag slår ihop så många som möjligt så är det gjort för ett tag. Låter kanske inte snällt, men det är bara för att jag ska orka och samtidigt känna mig lite nöjd med mig själv. Att även jag bjuder till …

Egentligen är det det här jag inte gillar med mig själv just nu och mitt bloggande. Jag tycker att jag bara gnäller och tjatar om min kropp om och om igen. Känslan av att jag borde sluta skriva och dra något gammalt över skallen tills jag är frisk igen. Men så tänker jag att bloggen är ju min och den skulle ju handla om den här förbaskade resan mot en ny njure. Men jag trodde inte att jag skulle bli så dränerad både fysiskt, mentalt och själsligt. Men blir helt enkelt kort i roten av att ha njursvikt.

Nu ska jag avsluta med glädjen över att Kevin i idol gick vidare till final. Han har hela hösten givit mig så enormt mycket kraft i sin naturliga glädje, man är inte van vid att se sån glädje i vårt land. Kevin är en stor själ, ödmjuk med en fantastisk röst och utstrålning. Jag är övertygad om att han kommer vinna idol.

Man är vuxen när man ser kvinnan inte mamman

tatty_20teddy_1181980713Nå ja, inte hade jag något bubbel med till min mammas 75-års dag men två stora nybakade tårtor hade jag med mig. Tänk att det är så skönt att träffa släkten, så trevlig att se dem alla och få skratta och prata om allt och ingenting. Släkt kan vara så härligt att växa upp med, jag minns hur vi alla träffades hos mormor så länge hon levde. Hon var som ett nav där allt i släkten möttes, i glädje i sorg och visst blev vi osams ibland, så är det ju när man är släkt.

Men när jag ser in i min kusins ansikte då klappar mitt hjärta extra mycket, jag gillar alla släktingar, men vissa är mer nära och jag känner släktskapet så tydligt. Kusinens pappa bodde fortfarande hemma när min mamma och jag flyttade hem till Sverige och in hos mormor. Klart att jag blev förtjust i R och har varit det i hela mitt liv, han bytte blöjor på mig och lärde mig en massa bus som liten. Att sätta fast mackan under bordet var kul tyckte R när han lurat mig till det, men mormor hon blev ju arg .. en stund. Sen kunde man skjuta ärtor med skeden, vilket inte heller var så poppis hos mormor. Klart ni fattar att R var som min bror och att jag såg upp till honom under uppväxten.

Samma känsla har jag för hans dotter, kusinen. När vi ses så kan jag aldrig fatta att vi inte har mer kontakt med varandra. Men klart det är en del år mellan oss och vi bor ju inte grannar, men varför blir det så här kontaktlöst mellan människor? Jag ger mig själv lite dispans för de senaste åren pga min kropp som inte orkar, men vad ska man skylla på de år som gick tidigare?

Kalaset var precis så trevligt som jag vet att mamma önskade, mycket folk, god mat och dryck. Det var mysigt att se henne sitta där med alla presenterna och jag såg att hon var glad och nöjd. Sen kom hennes vänner och grannar och de damerna fick galant service av min mamma hela tiden. Hon gödde dem med extra av allt .. det är fint att se henne med sina vänner, som för den delen är så trevliga så jag kunde nog låna en del av dem till mig själv.

Det här med att fylla år … fylla 70 eller 75 som min mamma, det är helt otroligt när jag ser på henne och hennes bror som är 70. Unga ser de ut båda två och jag kan inte fatta att så många år har gått, tänker på alla år man bodde hemma som en idiot till tonåring, missnöjd och uppkäftig. Att jag inte såg min mamma då som ”mer” än mamma. Idag ser jag kvinnan bakom mamman den hon är på det vis jag ser på andra kvinnor. Konstigt är det att man större delen av sitt liv konfronteras med mamman men inte ser människan bakom mamma. Fattar ni hur jag tänker eller låter jag bara hemsk när jag skriver så? Jag vet ju nu att mina barn ännu mest ser mamman i mig, tror att dottern är på väg att se kvinnan i mig, men det är en bit kvar.

Äsch håller jag på att trassla in mig för mycket nu … kanske är jag för trött efter kalaset, men jag hoppas att ni fattar vad jag är ute efter.

Nu sitter jag här och trampar mina av vatten svullna fötter, har inte skött mig idag utan ätit lite för dåligt och det brukar sluta med stubbar till ben och klumpar till fötter. Konstigt att det ofta blir så när jag vet att jag har slarvat med maten. På tal om mat så åt jag gott hos mamma, men jag åt ingen lunch och jag var inte så hungrig när jag var hos mamma, så konstig är jag ibland. Tänkte roffa åt mig en bit av smörgåstårtan när jag gick hem men äh, det blev inte av.

Nu ska jag lägga mig i soffan med benen högt …

Livet tränger sig på vare sig man vill eller ej

Solen skiner med höstens lite svala och kyliga ljus, jag har sovit lite oroligt inatt på grund av en del turbulenta saker i mitt liv. Det finns ju mer i mitt liv än bara mina pruttiga njurar. Men det är ju så här livet är, man kan aldrig sätta sig ner och tro att man fått nog att dra på sina axlar. Det kommer alltid mer belastning som man måste ta del av vare sig man vill eller ej. Det händer saker omkring en som man inte  kan blunda för och även om man verkligen försöker blunda hårt, så tränger det sig igenom allt p.g.a av sin alvarliga natur. Här finns så mycket jag skulle behöva lufta, men så är det i livet och på bloggen att man får hålla truten då och då av hänsyn till andra.

Idag ska husbilen in i ladan för vinterförvaring, mannen och sonen ska snart ge sig iväg. Jag funderade på att hänga med, men bestämde för mig själv att jag ska gå ner och få håret tvättat och fönat, låter väl mycket bättre. Sen kan jag ta med mig dramaten och handla på vägen hem…

Pratade med mamma igår och hon planerar nu för sin 75-års dag. Jag har verkligen blivit så glad och stolt över min mammas och min kontakt de senaste åren. Hon har ju funnits där i alla år, men inte förren nu tror jag att vi verkligen ser varandra och det ger mig en stor glädje. Jag hörde hennes oro med att få ordning på allt till sitt öppna hus och jag är ju inte mycket till dotter när det gäller sånt, jag orkar ju inte ställa upp. Men om hon bakar smörgåstårta, så kan väl jag köpta några tårtor till kaffet som present från oss för att samtidigt lätta på det stressande tryck hon känner av att göra allt själv. Det var skönt att höra att stressen lättade något när jag presenterade min idé med tårtorna, annars skulle hon baka även dem själv. Man är sin mors dotter, så jag vet ju precis hur hon funkar när det kommer till att bjuda folk. Hade jag varit frisk hade jag nog kunnat baka både tårtor och smörgåstårta till henne, men det går ju bort som det är nu.

Lite balans i tillvaron

Natten har jag använt till att sova som en stock, så fort jag fick i mig lite hjärtrytm lugnande tablett så la sig ett lugn i kroppen. Satt i soffan igår och tog tryck/puls och såg att jag sittandes i lugn och ro hade nästan hundra i puls, (före jag tog tabletten) så det är väl inte konstigt att kroppen får svårt att slappna av. Men nu har jag sovit till nästan 9.30, har inte ett skvatt jag måste idag så jag ser fram emot dagen.

Här ska stickas och mysas i soffan efter att Watson varit ute sin tur.

Igår kväll släpade min man in motionscykeln i vardagsrummet, nu kan jag inte snacka längre nu har jag börjat trampa.  Fem minuter tog jag som första tur och ska nog inte cykla mer de kommande kvällarna, sen gäller det att öka lite i taget. Förvånade mig att det gick så pass bra som det gjorde, men jag tog det väldigt lugnt.

Nu ska även sovsäcken fram och liggsolstolen som vi köpte i somras? Nu undrar ni väl vad jag har tänkt mig med de sakerna. Jo, allt ska ut på balkongen, jag ska nu varje dag med början imorgon lägga mig på balkongen och sova en stund på dagen. Öppna upp alla fönster och snarka i friska luften varje dag, det är min tanke, att få extra ljus och luft i höst/vinter.

Ikväll var vi bjudna på 40 års kalas, öppet hus med buffé… som vi båda såg fram emot, men så ringde frun i huset igår och sa att de hade ändrat sig och skulle fira det hela någon annanstans senare. Näää, så tråkiga de är!

Visst var vi medbjudna, men det var ju ingen hemlighet att jag inte skulle orka något sånt. Men några ville komma ändå som födelsedagsbarnets mamma, så det skulle bli en fika…

Vi människor är bra olika… jag skulle aldrig göra så, utan helt enkelt köpa en smörgåstårta eller baka en paj och bjuda dem jag redan har bjudit hem på öppet hus med buffé, de som inte kan resa till annan ort senare för att festa. Jag säger inget så där när vi pratar, folk hantera sina liv så olika, men jag tänker för mig själv att det är väldigt oplanerat det hela, så olikt det jag brukade arrangera när det var fest.

Men vissa lever rätt mycket så där oplanerat, de tänker sällan på hur andra ska få till det hela när det inbjuds i sista stund eller bara utgår ifrån att andra ska veta vilka dagar man har kalas, fast det är olika varje år. Antar att man behöver vänner som är så där oplanerade som motsats till sig själv som håller på att planera ihjäl sig när man ska ha något. Men jag kan ju inte låta bli att se och fundera över hur olika val vi alla gör i tillvaron med andra. Jag ser så klart fram emot kaffe och kaka ikväll med lite tur så kanske hon har bakat ihop en av sina jätte goda tårtor.

Sitter här och känner efter………………… nej, inte minsta frustration, ingen ilska och ingen gråt. Kan bli en bra dag det här.

Lite av varje framskakat i en häxhatt..

Fastnade i ett långt samtal med min äldsta vän som bor i Småland. Så härligt att få babbla om allt och ingenting med en som har känt mig sedan lekskolan. Jag är jag och får vara så, hon är hon och får vara som hon är, en gåva med vänner.

Sen ringde dottern och ville att vi skulle sätta oss och scrappa. Ni vet när man dekorerar runt foton med vackra saker. Klart vi ska göra det idag när regnet vräker ner. Jag stressade lite för duscha bör man annars dör man, så känner jag det varje dag och så är jag vaneätare så grötlunchen före ut med hunden lunken stressade på mig. Då ringer dottern igen och säger att hon kommer snart och går ut med hunden. Så nu fick ni en stund med mig istället tack vare det.

Jo då dottern hann med en kväll i Münchens ölfestival och det bekräftade alla ALLA fördomar hon hade om just den ölfestivalen. Men så kul de hade haft…hon och kollegan köpte filthattar att ha på skallen, dotterns såg ut som en häxhatt och det passar ju henne vi är ju häxor i familjen. Kollegan köpte en hatt som såg ut som ett ölstop om jag förstod det hela rätt.

Nu ringde grann mamman och bjöd på barnkalas imorgon. Men jag hinner inte handla present sa jag för min man jobbar hela helgen och  jag orkar inte åka iväg och handla sånt själv. Men det gick så bra att ge pengar sa hon, så jävla tråkigt om jag ska vara ärlig. Men jag minns ju också att det var häftigt att få lite pengar när man var i den ålder. Kan inte fatta att hon aldrig kan ringa en vecka före sina kalas. Lite som om man kommer på att bjuda oss i sista stund jämt, är kanske inte så viktigt, men jag kan fundera på sånt när det är ett mönster och inte en engångsgrej.

Nu fick jag ett bra ryck även idag, köket härjade jag runt i satte en deg i degmaskinen den gör allt så jag behöver bara blanda och sätta på knappen. Sen gräddar jag i ugnen för det blir faktiskt bättre än i degmaskinen, jag sätter den på dough, bra va? Sen kokar jag ett fläsklägg till ikväll tänkte ha rotmos, hemkokt till som är så gott.

Nu kom dottern i sin nya häxhatt och den är ju perfekt att ha i regnet. Tjingeling….