Mot Uppsala och in

på Ikea, bilen med släpet parkerades och vi såg fram emot att beställa köket till Atterfallshuset.

Kändes rörigt på deras Ikea, kök, sovrum och allt här och där, liksom ingen ordning och så den förbaskade labyrinten, återkommer till den.

Fick erbjudande om hjälp att räkna ut precis vad som behövdes i det lilla köket. En trevlig tjej, knappade och räknade ytor så det stod härliga till.

Själv fick jag en släng av min förbenade IBS och skyndade mot toa. Men far och bada vilket jäkla Ikea, skylt på skylt om var toaletterna låg men allt de bjöd var bara rundgång i labyrinten som sldrig tog slut, inga genvägar som de har på Ikea Kungens kurva.
Jag svettades, muttrade, svor och hatade Uppsala Ikea. Hittade och hann, men fy vilket dåligt planerat varuhus.
Ger mig samma känsla som affärer (de flesta) som bygger mjölkkylen längst in för att tvinga folk att gå igenom hela affären.

Sen ta mig tillbaka till maken och hon som räknade, krävdes högre studier i röran, hur vore det om de sålde kök på ett ställe, sovrum på ett annat, som de har det nu är det insprängt det ena och andra lite här och där, ingen rak tråd där inte.

När allt efter en timme var uträknat, alla delar inplacerade på inköpslistan så bad hon en kollega kolla att allt var rätt. Under resans gång visade sig köksvasken vara slut, vilket den inte var, fanns sex kvar, suck.
Sen när allt var klart, då först av en slump upptäckte hon att kylskåpet inte fanns, själva skåpet till hörnskåpet fanns inte heller.
Men blir man galen någonstans så är det garanterat på Ikea.

Först storknade vi och undrade varför inte lagersaldot hängde med varefter hon byggde upp delarna i vårt kök?
Kylskåp skulle komma in på fredag … toppen kan vi beställa ett och hämta då? Nej, vi jobbar inte så, men det kommer in två kylskåp på fredag. TVÅ?

Vi bara tog våra papperskopior och stolpade iväg i labyrinten, muttrande om Ikea igen, folkets varuhus. Jag har aldrig förstått varför de har lagersaldo i datorer, när de inte beställer in så fort det bara finns en viss mängd kvar.

Tänk er Ica, Coop vad ni vill utan mjölk, hur ofta har ni hört att mjölken är slut, smöret, yogurten? Nej, tänkte väl det, där beställer man i god tid för man vet att åtgången finns garanterad. Men sånt kan inte Ikea räkna ut …

Vi åt lunch/middag där och dividerade hur fan vi skulle göra. Jag föreslog att vi skulle beställa allt på nätet, det ter sig bara bättre och bättre. De plockar ihop allt och kör hem det, hur mycket är inte det värt?

Det slutade med att maken for som en skållad råtta i gångarna och plockade ihop allt som låg kvar på beställningen.
Det blir en tur dit igen på fredag 10 mil, jag kan ge mig den på att kylskåpen inte kommer, alternativt är slutsålda då det är fler än vi som väntar på kylskåp, räcker med två till.

Att jag sen fick sitta och glo i en stol när maken plockade alla delar kan jag bara skylla på mitt konstrande blodtryck som låg stationerat någonstans i knävecken och jag tittade suktande på det grova målade golvet i min längtan att stabilisera trycket. Fantiserade om att våga resa mig, hasa mig fram till avdelningen med exponerade solstolar. Där skulle jag sträcka ut och försöka se ut som en kund som bara prövar solsängarna.

Men jag satt hopsjunket kvar och svettades i den obehagliga yrseln och halvgunget kroppen bjöd.
Tänkte ett tag att jag gungade jorden runt … människor med olika språk hastade förbi mig, fler invandrare än svenskar tänkte jag ett tag. Men klart de flesta har ju inga jobb, tid att hasa runt på Ikea dagtid.

Jag blev faktiskt studerad med intresserade ögon av invandrade män i olika åldrar, inte yngre då så klart. Kändes väldigt märkligt att synas som kvinna i pensionsåldern i vårt land. Svenska män slutade att titta på mig för många år sedan. Händer det sig att något intresse glimmar till i en blick, så är inte jag sen att uppmärksamma det.

Men de här ”tittandet” var nog ett utslag av det främmande asylsökande bjuder i sin totala okunskap om att umgås med kvinnor, ens att se dem utan hucklen, burkor och annat sjukt att gömma kvinnofolk i.

Men hem kom vi med alla platta lådor och doningar till köket och jag var så in i norden trött, men glad att det mesta var med hem.
Hackade ihop en sen fetasallad till middag och sen var det Allsång på Skansen och Morden i ja ni vet, inget ställe har väl så många mord som Midsomer.

Kärlek

Synnerligen ruggigt ute idag, inga vantar ingen mössa … så hanterar optimisten livet och frysen ändan av sig.

Vi traskar förbi alla kontainar där skräp ska lämnas och får trängas förbi en äldre dams bil som går på tomgång under tiden hon långsamt plockar ut sitt sparade skräp. Vad är det för konstigt tänkande, kasta skräp på rätt ställe samtidigt som bilen går på tomgång? Jag kunde inte vara tyst men var inte otrevlig i tonfallet utan sa i frågande tonfall ”bilen på tomgång är inte bra”. Hon svarade inte … men kanske tänker hon på det vid annat tillfälle. Tänkte på pensionärer när jag såg bilden där upp … får ofta en känsla att de gör lite som de vill med det mesta och tycker att de har rätt till det, oavsett vem som drabbas.

Dagen idag är inte klok  … efter helgens oavbrutna umgänge med marsipangrisen är jag helt slut. Han var här i lördags när männen i familjen var till huset och satte upp större delen av köket tillsammans med en polare till sonen som fixade elen. På söndagen var grisen och jag med till huset, nu var det bänkskivor som skulle sågas både av och upp för inpassning av spishäll och diskbänk. Allt blev så fint och jag måste säga att jag blev imponerad av deras flit och fina samarbete.

Denna dag sov jag tills det var dags att ta medicinerna 10.00 … drack te, åt en macka och somnade om i soffan tills klockan var 13.15 men fatta att jag flög upp, snurrig i bollen så klart, skyndade mig in i duschen och ut med Watson. Nu först har jag ätit lunch … två varmkorvar med bröd och klockan är 15.05, blir ingen ordning alls idag.

Men allt umgänge med marsipangrisen gör mig ok trött men så lycklig, den där smekningen över kinden, han står där framför mig och tittar på mig … så kommer den lilla handen och smeker mig flera gånger medans han tittar mig rakt in i ögonen. Det är så mycket kärlek i honom. Igår på landet så gick killarna ut, de skulle såga och grisen skulle sparka boll i snön. Men han kom farande och ropade FARMOR i hallen flera gånger och jag sa JA? Så står han där och tittar på mig som ligger i soffan (herregud kan mänskan aldrig göra något annat än att ligga i soffan). Vad vill du frågade jag? Bara titta på dig svarade han och gick ut och kom snart in igen och gjorde samma sak. Gullungen.

Nej, det blir inget påskande på landet detta år, vi har för mycket kvar att ordna och vi vill inte stressa ihjäl oss. Ska istället passa på att handla sängar och annat som ska ut till landet i helgen, så dit kommer vi en sväng vilket fall som helst.

Nu ska jag ringa och beställa en skinkstek med svål som vi ska bjuda på till påsk … inget lamm eller lax detta år. Men lite rökt lax lär det bli till förrätten. Tjingeling!

Välkommen på en fika

Välkommen på förmiddagskaffe i mitt kök, igår bakade jag en sockerkaka så det bjuder jag på till kaffet. Jag är ju som vanligt så sent ute att förmiddagskaffet kanske förvandlas till eftermiddagskaffe istället. Fotot är från tidigare så lite förändringar är det nu i köket, bordet har vi flyttat så vi sitter framför fönstret och stolarna för er som minns har ju blivit brunmålade nu.

Jag älskar mitt kök och vi sitter ofta rätt länge när vi äter middag med ungarna eller gäster, för mig är köket navet kring det liv jag lever. Jag har verkligen tyckt om att laga mängder av mat och baka genom åren, det finns inte mycket jag inte har prövat på att göra själv.

Idag har jag lagt en svart säck på golvet framför mina garderober, den ligger där som en kadaversäck och väntar på sitt innehåll. Jag bara måste rensa ut och det hårt av bara den, jag ger upp klädmässigt. Det är ingen idé att ha så många olika storlekar som bara hänger i väntan på ja, vadå? Att jag ska gå ner i vikt? Äh, glöm det jag känner mig som en tjocksmock och har givit upp. Jag har nu väntat på rycket i över en vecka men tänkte att en säck på golvet skulle tvinga mig att få fart.

Igår var jag flitig, bakade både matbröd och den där sockerkakan. Kokade tjocka revbensspjäll som jag sen stekte i ugnen med god marinad på penslad. Jag har ju fått lite nytt att fundera över när min man nu har fått problem med gallan. Han ska inte äta så mycket fett eller råa grönsaker och vi som äter så mycket sallader i stället för potatis och annat.

Jag ser att dagiset har fått besök idag av polisen, det är så spännande tycker ungarna att få titta i polisbilen och jag ser att en polis visar sin batong för dem. Så hör jag polissirenerna och kikar ut, ser då polisbilen som åker iväg över gräsmattan förbi alla ungarna med blåljuset påslaget. Åhh, så spännande livet kan vara när man är liten och så fint att poliserna tar sig tid med samhällets yngsta.

Igår var jag lite deppig över att jag inte orkade vara med och samla skräp ute i vårt område. Vi gör så några gånger om året och jag har alltid varit med, dels för att jag tycker det är självklart att ha städdagar även när man bor i ett vanligt lägenhetsområde och sen för att jag tycker det är kul att göra fint i närområdet. Men igår insåg jag att jag skulle hoppa över det hela, med viss sorg i hjärtat men det kommer väl att finnas nya möjligheter.