
Mjölkig halvdimma ligger över Värtan och jag drar på Watson regn”rocken”, han har en i militärgrönt och när jag drog på mig min egen ”regnvädersrock” så såg jag att vi matchade varandra. Men ute var det inte mycket regn att tala om.
Tre ärenden stod på min lista, först inhandlades en Aftonbladet på ICA, så långt gick allt bra men sen skulle jag in till vår förvaltare och hämta ”bajspåsar” till Watson. De har tillfälligt flyttat och huserar två trappor upp, men på skylten står det bara deras namn och hissen var avstängd. Jag gick en trappa upp och ringde på en stängd dörr, gick ner igen och frågade en snubbe som jobbar på förvaltningen var sjutton de håller hus?
Ja, arg och otrevlig blev jag för jag orkar inte gå upp och ner i trappor .. nu visade det sig att det var till att gå upp för samma trappa igen och ännu en, när jag väl var upp så var dörren låst och man fick ringa på. Gud så jag ringde arga, otrevliga signaler och så skällde jag när jag kom in över att de inte kunde skriva på skylten hur många trappor upp de låg.
Jo, jag skäms över mig själv, men jag orkar inte med att det tar emot fysiskt jag blir så slut. Tog mina rullar med bajspåsar och gick till min vän och fotvårdare L som rullade ihop två små dynor med gasväv runt om som jag trär på en stortå som har fått spunk.
Tår ska ligga rakt ner har jag fått lära mig av L men min ena tå petar uppåt och då går man på själva tåleden vilket leder 😉 till att man blir svullen där och får ont. Men trär jag på den där lilla tutten så beter sig tån som den ska och tåleden blir avlastad. Spännande va? 🙂
Nu håller jag på och kokar jordgubbskräm med rabarber igen, tänkte först att jag skulle koka någon ny sort denna gång som aprikoskräm eller katrinplommon med lite citronskal i, fick för mig att det skulle vara gott med lite citronskal i plommonen, vad tror ni? Nästa krämkok blir nog katrinplommonen måste ju variera det hela.
Dagen ligger här som en blank spegel framför mig och aldrig i mitt liv har jag väl varit så rik på tid samtidigt som jag ingen tid alls har. Jag menar sova bort större delen av dagarna är inte mycket till fritid eller hur. Jag längtar efter allt det där vanliga vardagliga som att umgås, tänk att bara få för sig att gå över gatan och in till en vän och fika precis när det passar mig, inte när det passar min kropp. Vilket det för den delen nästan aldrig verkar göra, vi har ju husbilen stående runt hörnet, kunde ju bjuda en vän på kaffe i den en regnig dag. Tankarna och lusten finns men sen var det det där med orken och vips blev det inte ett smack av något.
Inatt drömde jag om dialys och transplantation i en väldig röra, vaknade med skallen full av orostankar, vilken tur att det bara var en dröm … men det var det ju inte så där rörigt är det ju just nu 😉
Men jag lever ännu en dag och är glad för det fast det köstar på …