Dagbok om döden

Med början igår hos tandläkaren som konstaterade att kratern tappade plomben lämnade efter sig ska bli ännu en krona.
Återbesök redan imorse bevare mig väl så tidigt för en stel, gnällig kropp.
Nerven var hel i tanden så han la en redig bedövning då han slipar ner den. Svårt var det för jag ser tydligen annorlunda ut anatomiskt långt där bak i käften.
Så vi skrattade och konstaterade att bedövningen tog överallt utom i tanden.
Så min latte och smörgås, försenade frukosten när jag kom hem var inte lätt att få i sig. Jag bet mig själv i läppen och kinden på den bedövade sidan. Fick skära smörgåsen i småbitar och bara tugga på ”rätt” sida.

Igår läste jag ut en bok jag hittade i bokhyllorna i vårt grovsoprum.
Plötsligt så nära
Dagbok inför döden av Birgitta Ek

Boken är gammal kom ut 1977 men tog tag i hela mig, lättläst, intensiv, ärlig, rak. Den hade allt jag gillar och söker i andras texter. Boken var sammanställd av hennes dotter och jag kände in i själen att jag ville personligen tacka henne för att hon gjorde möjligt för andra att ta dela av hennes mammas dagbok.

Sagt och gjort jag letade upp dottern Ann-Mari Hofsten och ringde. Hon blev väldigt glad och det kändes fint att få prata med henne om hennes mamma och boken.