Kunde ge mig den på att kroppen skulle vägra påsk, men det ska vi bli två om. Jag har stekt lammsteken och samtidigt marinerat mina händer i vitlök och rosmarin, Jansson står i ugnen och svettas, äggen är hårdkokta och allt finns framme till potatisgratängen senare idag.

Här ska fjädras och pyntas, tänk varje gång vi ska ha något hemma så packar min kropp ihop, så in i norden svårt att acceptera att det inte funkar som förr. Känner mig som en trotsig fyraåring, vill inte bry mig om kroppskrället. Men kroppen den skakar på och knäna gungar och det susar i öronen och golvet verkar vilja hoppa upp och slå mig om jag inte då och då lägger mig ner lite var som helst. Ja, det är sig likt, inget drama egentligen bara sånt jag lever med, och förbannar mest hela tiden. Men jag har haft som en frist i en hel vecka av bra mående, om jag tar det lugn efter torsdagen så kanske jag kommer igen.

Imorse låg det ett fint brev från maken till mig, så vi är på normal fot igen. Ska bara säga det till dig som inte känner mig så bra att vi sällan, väldigt sällan är osams, lite snäs o fräs till vardags, men som sagt inte ofta och jag brukar inte vara så barnslig som jag blev igår.

Påska på nu så mycket ni orkar …