Mitt i skrivandet, middag

Ibland går det i ett och jag blir utarmad, tänk att trevligheter kan utarma min kropp, det är så märkligt. Helgen var ju rent underbar med solsken, grillkväll, Y kom med grävskopan och grävde ut till nya huset och barnbarnet T var mer än förtjust på första altanparkett. Väl hemma åker vi en extrasväng till ett nybyggt område strax nedanför vårt där sonen äntligen har fått en bostad till sig och sin familj efter 4 1/2 år i andra hand.

En Facebookvän dök upp idag på finbesök från Norrland, tänk vilket fint kontaktnät nätet ofta är. Oj, nu ropar maken att middagen är klar, vår hemgjorda korv ….

Just idag fick själen vingar

Gungan lyfter hela familjen, ser ni hur jag svingar lätt i själen.

Snart ska jag sätta mig i roddmaskinen och hoppas att det snea onda på ett nytt ställe i ryggen rätar ut sig. Jag blir ju handikappad av alla rörelser, min stackars kropp är inte van att använda alla muskler.

Känner mig så lycklig idag, äntligen ska vår son få en egen lägenhet, tänk att alla våra barn får hålla på så här, ensamstående och inget eget boende. Nu äntligen får hans familj bo i något som de inte kan bli utkastade ifrån. Att födas i detta land, växa upp, börja jobba och betala skatt, göra rätt för sig och sen inte få ett boende fast man är ensam med ett barn. Flytta in och ut hos vänner i åratal … medan flyktingar får förtur till boende, tror inte jag är ensam som tycker att det förhållandet skapar rasism.

Men det var ju lycklig jag var idag … ❤

Själen får vingar dagar som dessa, barnens väl och ve överskuggar alltid allt i mitt liv, det är väl det som är att bli mamma. Alla dessa samtal, möten man har, som ett flöde genom livet, barn väntas och föds, högtider för äldst och yngst, julklappar och dans runt majstång, vardagsmöten, ilskan, problemen, ekonomi, utveckling, avveckling, fostran i evighet både för mig, mina barn och barnbarn i en evig cirkel av familj och kärlek.

Ibland blir det överraskande trevlig

                                                                                                                    

 

 Kan ni tänka er att jag fick en så härlig promenad idag att jag åkte raket rakt upp i himlen. Jag gick så långsamt att jag förlängde själva promenaden med att gå svängen ner i vitsippsbacken, den natursköna. Där efter stigen ligger sista huset av köpta lägenheter och längst ner,  längst ut ligger en lägenhet med fantastisk uteplats och som ett extra rum med bara fönster från golv till tak, där har jag sett så vackra möbler, och där har jag drömt om att få sitta och njuta i många herrans år.

När jag kommer där i snigeltakt så ser jag ett par som sitter ute och har det så gott. Inte kunde jag vara tyst, jag sa till dem att det är ljuvligt ert ställe… och mannen ropade genast in mig och bjöd mig på en tur runt i lägenheten. Vilken lycka, låter kanske larvigt, men jag är inte så mycket för att drömma om olika saker har nog alltid varit rätt realistisk och drömt rätt vardagliga drömmar. Nu fick jag se att lägenheten var så där underbar som jag misstänkte. Han berättade att de varit ett dagis där tidigare och det har ju jag sett, ingen ville köpa lägenheten när dagiset flyttade ut. Men paret såg möjligheten istället för besväret och fick en arkitekt som ritade detta fint planerade boende.

Vita väggar och vackra tavlor och en inredning som fick mig att sukta… i ett rum stod en stor vävstol som frun i huset nu hade tagit hem från landet. Om jag någon dag får lite ork och lust ska jag baka en sockerkaka och ställa på deras utebort som tack för titten, det var faktiskt en höjdare för mig.

Sen när jag kom hem så satte jag på datan, tänk att jag lyckades stänga av den idag större delen av dagen? Va, det är till att pina sig själv… men det var nyttigt idag för jag är lite för trött vissa dagar och borde stänga av den lite oftare. Läste hos Margareta att hon hade köpt ett hängsmycke av en Jammla och jag in och tittade på hennes kollektion. Två armband köpte jag och känner mig nöjd med det, tänkte att dottern kan få ett.

Sonen har ont och är rejält svullen lite ovanför handleden efter den där intensiva paddlingen i lördags. Jag fick i uppdrag att försöka få en tid till honom, men det är väl nu man ska jubla över sjuksköterske strejken, jubla i solidaritetens tecken, allt verkar stängt. Vår kvällsjour var stängd och de hänvisade till den stora akuten, vilket inte alls var vad sonen hade tänkt sig. De kan ju inte se genom armen, så en röntgen måste nog till, han är svullen och det ser konstigt ut. Han kan inte dra skruv på jobbet, så det går inte att ignorera det hela längre, själv säger han att det verkar fånigt att sitta på akuten för att sen kanske bara få höra att man ska smörja sig med Zon eller något sånt. Jag förstår hur han tänker och känner men vad säger en mamma? Åk till akuten…

Med posten kom idag min vinst från Allas, tack Charlotte så trevlig att få ett paket så där mitt i veckan. Här ska fötterna få sig en duvning och sen smörjas med vinsterna. Nu drar det ihop sig till middag, men jag kommer lindrigt undan ikväll då vi har pannbiffar kvar sedan min man gjorde det häromkvällen.