Etikett: läkarbesök

Granar med spets och nyinflyttade grannar

~ livsglimtar ~ 2 kommentarer

Sitter på trappan till vårt lilla hus på landet, borstar nytvättat hår och skänker ofrivilligt allt för mycket hår till mina vänner fåglarna.
Jag spanar efter den vecka som flytt, granarna har fått sin ljusgröna vårspets som en lyftande volang runt om som tecken på växtkraft och välmående.
Björkarna som talar till min själ är i sitt esse och jag suckar djupt av välbehag av att bara se dem. Nya gräsmattan växer så det knakar och våra första egenplanterade vårblommor sjunger på sista versen.
Maken fyller på fågelmaten och bjuder till buffé, bofinken och domherren är inte sena att låta sig väl smaka.

Jag har nu fått ordning på några av vårens nyinflyttade fåglar, svartvita flugsnapparen så klart med fru på baksidan av vårt hus. Nötväckan är närmsta granne, men sen vet jag inte vad det är för sort, de är så snabba in och ut, men jag har några dagar på mig. Domherren, talgoxe, gulsparv, gråsparv, pilfink och rödhake mumsar nu på i buffén till min stora glädje.

Veckan som gick var ett stort flängande mest varje dag, blodprovstagning, utrensning i mammas hus, besök hos mamma, besök hemma av barnbarnet T och avslutade veckan med läkarbesök och inlämning av 25-30 pocketböcker till sjukhusets korridorbokhyllor till glädje för alla.

Min fina njurläkare och jag pratade om den onda, besvärliga kroppen min och jag undrade vad jag ska ta mot smärtan då jag inte får äta inflammationsdämpande medicin vilket inte är bra för min njure.
Hon berättade att det fanns tre olika tabletter som jag kan äta, för ont ska jag inte ha. Nu prövar vi med Alvedon665, har funkar fint sedan igår, fanns en till att testa som jag inte minns och så morfin, måtte nu Alvedon665 räcka och fungera bra.

Tvi vale

~ livsglimtar ~ 3 kommentarer
Så här ser fibromyalgi ut

Idag har jag varit hos njurläkaren vilket var den enkla biten av det hela, att ta sig dit var värre på grund av köer. En timme tog det och då var jag för sen … blev så stressad,  fick sitta och vänta på att få boka in mig i kassan, det är ju hopplöst när de slår ihop många mottagningars kassa och bara har en som sitter och ska sköta allt.

På mottagningen löste det sig bra för patienten efter mig var där för tidigt så vi bytte tid. Allt är bra med njuren, men jag har fått vatten i kroppen och ska ta vattendrivande nu ett tag. Hem kom jag och tog ett tablett före lunchen, sen var det som om någon slog mig i skallen med något hårt. Har sovit i nästan två timmar, vinglat upp och kissat och somnat om flera gånger. Det är inte min dag kan jag säga …

För att prata om något roligare så blev premiärturen med husbilen väldigt trevlig med våra vänner fast vädret var ruggigt och regnigt. Vi fick blommor och jag fick ett litet paket av mannen, han sa att han hade letet efter en ”tjurskalle” men hittade bara ett mjukt gulligt lamm att ha på nyckelknippan och den får symbolisera ”fårskallen” i mig. Ha ha är man envis så är man …

Men så kallt det har blivit, idag fryser jag har både tröja och fårskinnstofflor på mig. Fibron härjar i min kropp och jag gav nyss upp, tog en värktablett. Det händer lite saker runt mig men jag har inte orkat skriva, när man mår skunk då blir en massa saker inte av.

Ikväll ska vi till veterinären med Watson och få svar på proverna vi tog sist, det slog mig idag att man aldrig vet om de har hittat något som inte är bra. Jag menar att det är lite läskigt att göra en sån här hälsokontroll av vår lilla fyrbenta senior.

Just nu skulle jag vilja lägga mig i badkaret i varmt vatten med några droppar av något som doftar lugn och ro men det kan jag glömma vi ska ju som sagt iväg med Watson.

T-fat i plåt med läderhandtag

~ livsglimtar ~ 9 kommentarer

Dagens lyft var solskenet   när maken och jag kom ut till bilen, kallt som bara den men så vackert ute. Barndomens vintrar var ju kalla, soliga och gnistrande som jag minns dem. Lovikavantarna med de där extratussarna av fuktigt ullgarn som jag pillade på där inne i vanten. Pjäxorna som varken var så varma eller snöfria … kavade runt i backarna med skidor eller kälke, T-faten i plåt med handtag av läder gjorde entré. Jisses, så vi åkte i backarna så mycket energi upp och ner hela dagarna och kvällarna. Kommer ihåg hur jag kom hem med iskalla fötter som jag och syrran stoppade in i elementet för att få lite värme i dem.

Idag styrde vi kosan mot Huddinge sjukhus för ett läkarbesök som avlöpte bra då alla mina värden var bra. Om det inte var för det där höga Hb jag tidigare hade före blodtappningen så skulle jag inte behöva ta prov varje vecka. Nu får jag stå ut med det några veckor till, sen glesas även provtagningarna ut om Hb sköter sig. 

På vägen dit så såg vi att det var stopp i trafiken på Essingeleden mot stan, vi  åkte åt rätt håll så det flöt på normalt. På väg hem så var det fortfarande hopplöst köigt på Essingeleden så vi fick åka via Globen för att komma hem. Det blev många tunnlar vi åkte igenom, skojade och sa att vi snart får tunnelseende. 🙂

Resten av dagen har jag varit  trött, försökte somna en stund men kroppen var för rastlös för att vaggas till ro.

Det spinner runt mig

~ livsglimtar ~ 4 kommentarer

Hela veckan har gått som  i spinn och jag som trodde att jag nu skulle kunna andas ut och tillsammans med maken laga en festmåltid för fira det ska vi idag. Var hos njurläkaren imorse och allt är ju bara bra, så vi pratade om annat och hade en trevlig stund. När vi kom ut så sa sjuksköterskan att jag inte behöver komma varje vecka på läkarbesök och så fick jag fem datum till provtagning och det sista är 11/1 2010. Men hallå, jag är klar med den där 3 månaders tiden, jag är fri igen så länge alla prover ser bra ut. Nu kommer provtagningen att dras ut så att det blir längre och längre tid mellan dem.

Det är verkligen något att fira.

På vägen hem handlade vi på Willys, kom hem packade upp och drack lite kaffe sen gick maken och hämtade Watson som har varit hos hundvakten idag. Det första jag ser är att han haltar gravt på bakbenet, maken tar bort en liten tagg som satt ovanför en klo, men Watson han går inte på benet så nu är maken iväg med honom till veterinären, vi fick sista tiden. Bäst att passa på för imorgon är det helg och då är det ännu dyrare att gå dit. Så alltid ska det vara något man oroar sig för och jag är med Watson precis som jag var med mina ungar, väldigt noga med omsorg på längden och bredden. Antar att han har vrickat foten, men lika skönt att veterinären kollar honom så slipper jag vara så orolig om det inte går över.

På Willy:s så köpte jag många 70% chokladkakor och nougat som jag ska ha till  julgodiset som jag ska göra. När vi kommer till kassan efter ett långt köande så börjar min man larva sig och suckar högt samtidigt som har plockar upp allt det där onyttiga och så säger han att ”du måste sluta att äta så mycket sånt här”, och så fortsätter han med att det inte är bra för mig och jag känner i nacken hur de bakom mig lyssnar och tittar. Där står jag med min kortison svullna mage och skurvar på mig, jäkla gubbskrutt att retas. Han ska nog få igen, att han bara vågar utmana mig … han har åkt på däng många gånger när jag har gett igen, inte med näven så klart utan med listiga uträkningar som han har gått på och fått stå med lång näsa.

Jag minns en gång när vår son var liten knatte, han kunde plötsligt inte gå på ena benet, han hade så ont så det gjorde ont i mig. Vi åkte in till Karolinska barnmottagningen och satt där och väntade med sonen som vi bar in. Vi bar honom vidare in till läkaren när det var vår tur och läkaren sa när vi berättade vad som hade hänt med sonen ” Få se om du kan springa ut i korridoren jättefort”. Vem försvann som en avlöning i dörröppningen och sprang som en olympier hela korridoren ner och tillbaka. Där satt vi och skrattade och såg fåniga ut. Jag har inte varit en pjoskig mamma med mina ungar, men där såg jag nog jäkligt pjoskig ut.

Så det skulle inte förvåna mig om Watson sprintar iväg på alla fyra i undersökningsrummet som det mest självklara i världen.

Veckan har rusat på mig med dels dagliga promenader med Watson vilket har gått bra. Sen har jag haft kaffebesök både onsdag och torsdag ni förstår det är mycket för mig … 😉 Sen har telefonen ringt mer än vanligt och det gillar jag som kan sitta som ett klister i luren. Blodprov har jag tagit och läkaren har jag mött så nog har denna vecka varit mer lik en normal vecka vilket jag inte har haft på väldigt länge. Jo tack, jag mår bra återhämtar mig snabbare mest hela tiden men jag kan bli väldigt utpumpad men det går att hantera på ett mycket lättare vis än tidigare.

Nu planerar vi för en eftermiddag med julklappar till marsipangrisen för han ska åka till Småland i jul och träffa moderns släkt. Det ska bli så kul att alla kommer hit och jag ska bulla upp med fika och annat gott under dagen. Så winernougat, mozartkulor och minttryffel ska vi göra själva, klart ni fattar att jag inte kan börja banta förren efter nyår eller hur?

Nu ska jag göra en stor smarrig sallad som vi ska ha till köttbiten ikväll …

Trevlig helg på er alla!

Fånga dagen

~ livsglimtar ~ 13 kommentarer

ankaJag är ju inte dummare än att jag försöker fånga en stund av tillvaron då och då.

Alla ni vänner som har hört av er, det värmer att läsa era hälsningar. Men det börjar bli trångt på hatthyllan, så jag kilar ner en stund.

Som ni väl förstod tog det stop i mig, jag har ägnat dagarna åt att gråta och sova. Nu verkar det som om tårarna har torkat för denna gång och jag bräckligare än vanligt försöker komma på benen igen.

Igår var jag till njurmottagningen och träffade en jättemysig rätt ung njurspecialist, henne ska jag göra allt för att få behålla. Hon är ju bara tillfällig tills den andra nya som jag aldrig mött blir frisk. Hon berättade om mina provsvar och jag upplevde för första gången på alla år på denna mottagning en läkare som var lik min husläkare.

En läkare som tillsammans med mig kom fram till vad som var bäst att göra medicinmässigt, jag gillar att känna att jag är vuxen och kan ta  ansvar själv när det gäller min kropp. Det är ju ändå så att det är jag som sköter om den här kroppen år efter år. Det är jag som har sett till att jag har så pass stabila värden i den mån jag kan påverka det hela, min insats och läkarens recept på medikament. Man ska ju vara som ett team med sin läkare, men det har inte upplevt tidigare.

Jo, jag är sämre fast jag är stabil, det betyder att jag inte störtdyker utan långsamt får sämre värden. Nu funkar 8% av min njurfunktion, det är alltså inte  konstigt att jag mår dåligt och inte orkar så mycket. Min läkare visste inte något om min väns provsvar, så jag vet ännu inte om det hela har gått till Huddinge. Jag försökte höra med min ssk, men hon visste som vanligt inget och det där handlar ju om det etiska, min syrra och läkare ska inte vara inblandad i min ev givares journal. På måndag är min vän hemma igen, hon får väl ringa då och höra om de har fått in alla provsvar och skickat iväg det hela. Det kan vara så att något prov får tas om, men det vet man ju inte nu.

Jag ska själv ringa min koordinator på Huddinge och tala om att jag är risig och att jag nu bara har 8% som fungerar så att de om nu min vän är ok för att få ge en njure, sätter fart och inte kör långbänk med att kalla oss till ett besök där allt bestäms.

Jag känner mig väldigt ynklig när det gäller den här biten, nu när det inte är långt kvar att få veta om hon får ge mig sin njure så gråter jag mest. Det är ju vägs ände fast det för de flesta blir början på något nytt. Jag vet inte hur det kommer att gå, det är ju många saker som ska fungera och jag väntar som vanligt.

Jag har idag träffat min goa husläkare, hon känns som en vän när vi ses. Hon ordnar tid hos en kurator att prata med som ska vara kanonbra.  Jag behöver nog det nu, ösa ur mig och få lite stöd av någon utomstående.

Annars har jag inte gjort så mycket de här dagarna, mest ömkat mig själv och snutit upp en massa papper. Har haft svårt att skriva här för jag känner att det mest blir ynk och elände som kommer ur mig och jag vill inte att ni ska se mig bara som ett ynk. Det är ju inte jag, fast just nu är det ju så …

Nej, jag ger inte upp som några trott, men jag måste få lägga ner när det blir övermäktigt i känslolivet. Jag har skrivit blogg i dagboksform i många år nästan varje dag, så lite svackor får man nog räkna med.

Jag har mest sovit idag efter läkarebesöket, men ett ljust russinbröd med en klick surdeg i har jag iallafall bakat och middag blir väl som vanligt en köttbit. Men det blir makens besvär då jag inte orkar mer idag …

En mycket varm kram till ER ALLA och en trevlig helg önskar jag er.

En dyr dag

~ livsglimtar ~ 6 kommentarer

Så ja nu är jag hemma igen med mina kassar och tom plånbok. Doktorn kikade in i örat och sa att det var lite svullet fortfarande och näsan skulle hon också in i. Så det blev lite nytt att spraya både här och där.

Sen kilade jag in på Gateau och köpte 1/4 surdegsbröd,  var det veckans vara eller måndens får vara osagt. Tog en promenad ner till vårt centrum och in på Apoteket med min binge med recept. Jag har ju många olika tabletter som ska hjälpa njurarna att hålla balansen på kroppen, sen allergimedicinerna, sprayer och hormongel. Tror snart att jag är ett vandrande apotek hela jag. Så nu lämnade jag med lätt hjärta alla pappers recept till damen där. Samtidigt hämtade jag ut det som var sista gången på en hel del recept och fick betala över 1400 i kassan.

Sen gick jag in på en skoaffär och handlade ett par nya allvädersstövlar för 700 kronor, nu saknar jag bara lite snyggare promenadskor. Det får jag leta efter en annan dag för jag var så trött efter mina turer. Tog bussen hem och hann väl inte mer än in så kom dottern över på en fika som blev middag. Sen hämtade vi sonen och stack ner till Willys, det vill ju till att bunkra om man ska äta en ”ny” diet.

Så idag tisdag är jag sååå slak och satt i soffan och tänkte att phu! Sonen ska ju komma över och äta lunch, då han jobbar nära hemmet idag. Lite jobbigt kändes det men då ringer han och jobbade i stan idag istället. Det var riktigt skönt att det blev så, nu har jag bara hunden att serva idag och det räcker mer än väl, en sån dag är det.