Början som en misslyckad sufflé och slutet som högsta vinsten i livet

Något utslagen vaknar min knopp före kroppen, tänk så den beter sig nu för tiden. Försöker verkligen somna om, men masar mig upp och sätter på kaffet.

Gårdagen startade med frustration från min sida, det här att passa tiden när man blir bjuden på mat har jag fått lära mig är viktigt. Hur kul är det när gratänger och annat står där i sin värme och torkar in, nu bjuder jag inte på sufflé i denna familj, skulle vara helt bortkastat. Men till slut satt vi där ca 1 1/2 timme senare än beräknat. Jag var nära frostpunkten, men släppte det hela och tinade upp. Jag älskar min familj och det skrattas så mycket och käftar slängs och ungarna hänger med så gott det går. Minsta Häffaklumpen gick ur famn i famn under middagen, den goingen är så glad att det inte är sant. Tvååringen är något i hästväg, tiden står still när hon som en sökande robot far runt och liksom föser det förbjudna hon når, får tag i i farten med sig. Dottern far som en skållad råtta efter henne hela tiden och då ska ni veta att vårt hem är barnsäkrat, och de kan leka de har ett helt rum med leksakslådor, sen en barnsmart lägenhet som man kan springa runt i som i en cirkel. Där smög 6-åringen runt och utförde pangande uppdrag med en Brio Mekano pinne som vapen, eller jagade 2-åringen runt till hennes stora lycka.

Maten blev ok, smaklös potatisgratäng pga utebliven lök och purjolök, allt för att vara snäll mot svärsonens mage som inte gillar lök. Jansson med lök blev god och det Italienska stora fatet med buffédelikatesser plockades det oavbrutet ifrån. Tunnskivad lammstek blev bra till potatisgratängen. Ägg så klart med majjo och räkor. Alla killarna diskade och städade undan i köket medan vi tjejer satt i vardagsrummet, det var en uppskattad hjälp.

Kaffe tårta och Philadelphiabullar, sen var vi alla proppmätta. Äldsta barnbarnet bodde praktiskt taget i sitt påskägg och mulade i sig godis.

Idag plockas det lite i tystnaden, robotdammsugaren ska få ta hand om smulorna efter gårdagen, servisen tillbaka i sitt skåp och vi packar ner och tar en sväng till landet.

Fjädrar amanna påsken rullar in

Kunde ge mig den på att kroppen skulle vägra påsk, men det ska vi bli två om. Jag har stekt lammsteken och samtidigt marinerat mina händer i vitlök och rosmarin, Jansson står i ugnen och svettas, äggen är hårdkokta och allt finns framme till potatisgratängen senare idag.

Här ska fjädras och pyntas, tänk varje gång vi ska ha något hemma så packar min kropp ihop, så in i norden svårt att acceptera att det inte funkar som förr. Känner mig som en trotsig fyraåring, vill inte bry mig om kroppskrället. Men kroppen den skakar på och knäna gungar och det susar i öronen och golvet verkar vilja hoppa upp och slå mig om jag inte då och då lägger mig ner lite var som helst. Ja, det är sig likt, inget drama egentligen bara sånt jag lever med, och förbannar mest hela tiden. Men jag har haft som en frist i en hel vecka av bra mående, om jag tar det lugn efter torsdagen så kanske jag kommer igen.

Imorse låg det ett fint brev från maken till mig, så vi är på normal fot igen. Ska bara säga det till dig som inte känner mig så bra att vi sällan, väldigt sällan är osams, lite snäs o fräs till vardags, men som sagt inte ofta och jag brukar inte vara så barnslig som jag blev igår.

Påska på nu så mycket ni orkar …

Jag surar mellan lammstek och nattning

Blev lite för mycket igår med färgning, bakning och tvättning, jag är ju så jäkla korkad att jag inte kan sansa mig när jag mår bra. Allt som jag som frisk gjorde ska ske just DÅ inte en annan dag. Den där andra dagen är idag och den började något sånär som en vettig dag kan göra men sen ballade allt ur och jag sov i timmar i soffan. Segade mig upp och iväg till fotvård vilket jag har längtat efter och såg fram emot, men det var motigt men gick utmärkt. Hann knappt hem så ringde maken och var på väg upp i backen med bilen, nu skulle vi handla allt inför påsk.

Han har haft det jobbigt de sista dagarna på jobbet, han har många under sig och igår dök inte en omtyckt, duktig arbetskompis upp på mötet och maken fick en konstig känsla i magen. Ringde och ringde utan svar … sökte hans familj och till slut åkte familjen hem till honom och fann honom död. Sorg och bestörtning och många samtal … så när vi hasar runt där på Ica bland andra mer eller mindre påskbesatta och slet i lammstekar och äggkartonger så blev han så sur på mitt korta tonfall (vem blir inte irriterad att handla med en karl som inte lyssnar på svaret när han frågar något) så han gick igång och var onödigt aggressiv. Okej, jag fattar att  saker ska/kan pysa ut någonstans när trycket blir högt, men jag kände att det var fel dag för mig att få en verbal smocka. Så jag surade och sa inget … Nu har jag surat hela kvällen, som om jag har fastnat, svarar på tilltal, men känner mig krängt och arg. Snart går den här griniga tonåringen och lägger sig, imorgon är det en ny dag när jag inte ska sura, barnsla mig. 🙂 det kan vara riktigt skönt att vara förorättad ett tag som omväxling. Det låter mer än det är haha!

Nu ska jag snart hoppa i loppsäcken och läsa min deckare som drar sig mot slutet.