I höstens ljumma sol

på landet snickrar 7-åriga barnbarnet och farfar gräver ner vårlökar. Idag har det varit städdag här på landet, så maken och barnbarnet har gjort sin insatts.

Själv ställde jag precis in en porchetta (fläsksida utan svål ihoprullad med massor av kryddor) i ugnen och vi kommer inte träffas igen förrän tre till fyra timmar har gått. Funderar på ugnsbakad potatis och jordärtskockor till och kanske gele.

Maken klipper av de mest spretiga grenarna på hasseln, den vill vi ha kvar, men inte ha den in i huset. Det är så spännande att studera ekorrarna när de varje höst tömmer trädet på hasselnötter. Vi har också satt upp en ekorrmatare, ser för roligt ut när ekorren lyfter på locket och stoppar in huvudet och förser sig med nötter.

Efter några vissna dagar är jag på väg att bli piggare igen, ser fram emot nästa veckas varande som nästan normal mänska.

Visade nyss en bild för barnbarnet över hur mycket socker det är i en cocacolaburk. Usch, vi förfasade oss och sen stoppade jag en marmeladbit i munnen, vilket hycklande 😉 Jag är så svag för marmelad …

Nu hör jag hur de sparkar fotboll farfar och gossen, glada rop och skratt. Vi väntar barnbarn sonens familj, det fjärde barnbarnet vilken dag som helst och vi är de som ska ringas in och ta hand om de andra två ungarna.
Hoppas vi slipper åka hem nu i helgen, den fjärde är det uträknat, men det vet vi alla att det sällan stämmer.
Sen kommer femte barnbarnet i februari till dotterns familj. Tänkte på att jag en period tänkte ”undrar om jag får något barnbarn”? På åtta år fem stycken, hade jag aldrig trott.

Fast jag kan se vissa likheter med barnbarnen och mig själv, så är jag mest häpen över att de alla är så olika. Det är riktigt spännande när de börjar bli lite större och en personlighet tittar fram. Vissa drag anar man tidig och andra sent.
Nu gillar jag alla mina barnbarn, men olika tycker jag om dem, det första har en egen plats och om folk är ärliga så är det nog ofta så. Nr 1 är ett under på många vis och får man då mycket och efterlängtad kontakt så är man ju salig.
Jag var själv nr 1 i vår släkt, mormor och jag satt alltid ihop. Hon gillade självklar alla de andra barnbarnen men vi visste att det var hon och jag.
Samma med vår dotter som var nr 1, hon och min mamma har haft mest av det där speciella kärleksfulla förhållandet till hennes barnbarn.
Nu vet jag att vissa tänker och gärna vill säga att ”Jag älskar alla mina barnbarn lika mycket”. Nää, man vill inte förfördela något barn, vilket man inte alls behöver, men olika känslor skapas av olika människor/barn i mig och så är jag, lever nära och i känslan och vill vara ärlig i den.

Så knäpper det från altanen och segerropen skallar och jag funderar på vad de gör, farfar och vår nr 1? De tävlar och knäpper plastgrodor i en burk. 🙂
Själv tänker jag spraya lite mer kortison i näsan och astmaspray ner i lungorna, vill bli frisk helst i förrgår.
Tar fram stickningen, trevlig helg på er alla.

I den tidiga morgonen

går jag bararmad i den ännu rena och klara luften.
Svalorna, himlavalvets flygaress gör sina hisnande vändningar och mina älskade måsar svävar i en självklarhet över mitt huvud och möter mig med sina skratt. Sekunden jag känner lycka är mäktig, suger på stunden som på en god karamell. Jag och mitt nu upphöjt till salighet.

Tänk den som fick klä av sig och gå med bar överkropp i värmen, månne männen förstå vilket privilegium det är att få klä av sig i värmen.
Inte tänker de på sånt som bara är, vem tänker på självklarheter?

Inte nog med att de får gå med bar överkropp, inte bryr de sig om stora magen, den är pondus, på mig heter det, att jag är en fet kärring, svårare än så är det inte. Fast det kanske är så att jag i verklighetens nu har mer pondus än de flesta män jag möter.
Jag gömmer mig i överdrivet stora överdelar, gissar att jag skulle se lite smalare ut i en mindre.

Äntligen avklarat besök hos frissan, ni vet stadiet när inget fungerar i håret, där finns ingen frisyr, luggen egenhändigt klippt med en usel sax när luggen en dag gjorde mig galen i sitt hängande. Utandning, suck, lättnad.

Packar inför landet över helgen, vattna och lugga gräsmattan, så mycket mer är det inte på agendan. På söndag drar vi hem tidigt på barnbarnskalas.

Sa jag att jag har kommit in i ett flow av brödbakning, så pass att surdegen startats upp igen, men denna gång nytt recept och det verkar inte bli något vettigt med surisen. Kanske får jag starta en ny till veckan som kommer.

Nu försenad frukost.

Skyfall

Igår kom dotter med familj och en vän till familjen, här skulle firas födelsedagar både dotterns och mannens på samma dag.
Det var tänkt att sitta ute men även denna dag brakade åskan och blixtarna for omkring i regnet.
Sen kom det befriande regnet för andra dagen i rad och vår AC gick för fulla muggar inne.
10 mm igår och 28 mm i förrgår som tur är när det kvava nästan kväver en då blir åska, blixt och regn som vräker ner befriande.
Ska bara säga att det är på G nu igen, kvavt, stålgrått som drar åt natta, allt står still, inget liv som ögat i en storm.

Åskan mullrar lite avlägset och nu drog någon ner ljuset …
Blåsten kommer och med den regnet, tungt hällande rakt ner, så där ja, mina nyputsade fönster är randiga igen. Jösses nu smäller det ovanför huset, knallar som får mig att huka, skyfall.
Och skallen känns konstig nu när åskan rullar närmare, konstigt att jag upplever väderomslag så fysiskt.
Om jag bortser från åskan och blixten så älskar jag dåligt väder. Som nu om ni bara kunde se och höra detta skyfall, jag blir euforisk.

Hudcancer och solande går inte ihop

Där for dottern och maken till Skottland, dotterns present till pappa på 60-års dagen.
Sonen hämtade vår bil och drog till vårt land med familjen.
Själv sitter jag här och brukar prisa den självvalda ensamheten, men just nu känns det mest, jaha, tomt.

Jag provringde till mamma för att se om Telia hade flyttat och öppnat hennes telefonnummer på den nya adressen, men så var inte fallet. Jag ringer Telia och frågar, då säger hon att ”den ska uppgraderas hela natten och vara klart till imorgonbitti”.
Jaha, säger jag.
Alltid lika förvånad att de inte kan säga saker på en gång när man pratade med dem om flyttandet.

Ute är det så vacker och somrigt att jag blir helt förskräckt, nu börjar årstiden när jag ständigt kommer känna en inre stress över att man borde så mycket.

Framförallt är det ute man ska vara, helst i solen hela dagen och på kvällen ska grillarna osa och getingar i solgass girigt söka sig ner i saftglasen eller på bullkladdiga småbarnsfingrar.

Det ska spelas krocket, kastas pil och alla tänkbara utelekar ska förhöja glädjen för oss alla. Ljuset, värmen och friheten, den eftersökta efter mörker och kyla har äntligen kommit till oss.

Till alla som mår bra av värmen och solens strålar, jag räknar mig inte till soldyrkarna. Värmen suger ut orken och drar värmen iväg uppåt 30 grader, då självdör jag. Strålandet får någon annan bjuda sitt fläsk på, min immunodepressiva medicin, ni vet den som ser till att njuren inte blir utkastad av kroppen. Den medicinen ger stort ökande av hudcancer, hudcancer och solande går inte ihop. Så det är skugga, keps och gärna en svart säck att dra över hela kärringen.
Där har ni mina somrar i ett nötskal.

Men ni andra ska fortsätta njuta i solen, vattnet, vid bryggan, i en segelbåt, på picknick filten, altanen, vid grillen var sjutton ni nu vill tillbringa sommaren. Själv håller jag mig utanför, lite i kanten av bilden av sommaren, i skuggan njuter jag av surrandet, fågelsången och att bara vara.

Här fladdrar ingen orolig själ idag, från min soffa med sen frukost ser jag ut genom mitt eget ”panoramafönster”, dungen där min älskade fåglar förser sig av den frukost vi bjuder dem på. Solen fullständigt invaderar min värld och jag tänker sätta mig på altanen och öppna upp för allt det goda ljuset med nyinköpta solglasögon som bara är att sätta utanpå de vanliga glasögonen.

Denna vår, sommar kommer bli spännande, intensiv, rolig och sjukt jobbig. Ett mindre hus ska tas ner och ett Attefallshus ska byggas på samma plats. Vårt hus är inte stort, tänkt till oss två, vilket blir galet trångt när ungarna med familj ska hit och hjälpa till med byggandet av det hus de sen får dela på. Jag oroar mig verkligen, känner en djup rädsla för hur det kommer bli för min kropp, det är inte knoppen som inte vill det sitter i kroppen. Jag tänker katastroftankar som jag mår dåligt av och försöker planera hur jag ska klara av det hela. Jag får nog helt enkelt stanna hemma i stan när de håller på …

Min man han förstår och vet hur knaggligt mitt liv är till vardags, de andra förstår inte att jag inte orkar, fast de säger att de ska ta hand om allt, så orkar jag likt förbenat inte. Ja, jag är svag och inte frisk i kroppen vilket min njurläkare vet om och har hjälpt mig med så långt det går. Jag har verkligen kämpat med att ställa upp så långt jag orkar och lite till genom åren, verkligen, verkligen inte visat att jag är så dålig att jag helst inte vill finnas till alls allt för många stunder. Det här är det absolut viktigaste att få ihop i mitt liv och jag klarar inte av det, bitarna har jag med våld tryckt ner i mitt livspussel och själva motivbilden har blivit skev. Ja, jag skriver om det fast jag har svårt att hitta mitt vanliga flöde, det där ärliga flödet jag har haft och har sånt behov av. Allt för att den där ”Följaren” har klämt sig in i mitt liv, det liv hon spottar på och föraktar. Att den elaka sjuka fan ska sitta och läsa om mig som hon föraktar så djupt, det hämmar mig, jag har alltid haft ett stort behov av ärlighet i mitt skrivande. Jag är inte alls van vid den typen av små människor som vill andra illa, som växer ju mer de trampar sönder, som alltid mår bäst när de sårar, förnedrar, förgör, förminskar andra för att själva må bra.

Usch, skakar på mig, gör en mental rensning för att gå vidare ut i flödet av ljuset, skrota lite på tomten och bara vara i nuet med min man.

Kärlek

Synnerligen ruggigt ute idag, inga vantar ingen mössa … så hanterar optimisten livet och frysen ändan av sig.

Vi traskar förbi alla kontainar där skräp ska lämnas och får trängas förbi en äldre dams bil som går på tomgång under tiden hon långsamt plockar ut sitt sparade skräp. Vad är det för konstigt tänkande, kasta skräp på rätt ställe samtidigt som bilen går på tomgång? Jag kunde inte vara tyst men var inte otrevlig i tonfallet utan sa i frågande tonfall ”bilen på tomgång är inte bra”. Hon svarade inte … men kanske tänker hon på det vid annat tillfälle. Tänkte på pensionärer när jag såg bilden där upp … får ofta en känsla att de gör lite som de vill med det mesta och tycker att de har rätt till det, oavsett vem som drabbas.

Dagen idag är inte klok  … efter helgens oavbrutna umgänge med marsipangrisen är jag helt slut. Han var här i lördags när männen i familjen var till huset och satte upp större delen av köket tillsammans med en polare till sonen som fixade elen. På söndagen var grisen och jag med till huset, nu var det bänkskivor som skulle sågas både av och upp för inpassning av spishäll och diskbänk. Allt blev så fint och jag måste säga att jag blev imponerad av deras flit och fina samarbete.

Denna dag sov jag tills det var dags att ta medicinerna 10.00 … drack te, åt en macka och somnade om i soffan tills klockan var 13.15 men fatta att jag flög upp, snurrig i bollen så klart, skyndade mig in i duschen och ut med Watson. Nu först har jag ätit lunch … två varmkorvar med bröd och klockan är 15.05, blir ingen ordning alls idag.

Men allt umgänge med marsipangrisen gör mig ok trött men så lycklig, den där smekningen över kinden, han står där framför mig och tittar på mig … så kommer den lilla handen och smeker mig flera gånger medans han tittar mig rakt in i ögonen. Det är så mycket kärlek i honom. Igår på landet så gick killarna ut, de skulle såga och grisen skulle sparka boll i snön. Men han kom farande och ropade FARMOR i hallen flera gånger och jag sa JA? Så står han där och tittar på mig som ligger i soffan (herregud kan mänskan aldrig göra något annat än att ligga i soffan). Vad vill du frågade jag? Bara titta på dig svarade han och gick ut och kom snart in igen och gjorde samma sak. Gullungen.

Nej, det blir inget påskande på landet detta år, vi har för mycket kvar att ordna och vi vill inte stressa ihjäl oss. Ska istället passa på att handla sängar och annat som ska ut till landet i helgen, så dit kommer vi en sväng vilket fall som helst.

Nu ska jag ringa och beställa en skinkstek med svål som vi ska bjuda på till påsk … inget lamm eller lax detta år. Men lite rökt lax lär det bli till förrätten. Tjingeling!

De e mycke nu

Med brödpåsen till fåglarna i handen går vi vår tur Watson och jag. Det är en seg dag inte bara vädermässigt, kroppen … säger inte mer. Igår blev det akututryckning till dagis då marsipangrisen blivit dålig igen.

Tror han tyckte det var skönt att komma hem till lugnet hos oss, han åt en varmkorv, drack lite mjölk och sen såg vi barngram så klart en stund. När farmor sa att det var dags att vila så protesterade han och sa att ”han inte ville sova”. Det bestämmer farmor sa jag, kom nu och välj bok som vi kan läsa. Då gick det fort att komma i sängen, vi tar fram hans kudde och täcke, drar ner rullgardinen och kryper upp i sängen. Vi har fått våra egna rutiner och dem känner han igen, ser att han myser där han ligger och väntar på sin saga. Boken har han lagt på min kudde och så rättar han till sig så att vi båda får plats.

Sen sover vi som stockar, vet inte vem som bäst behöver sova av oss två.

Idag var det mycket av allt ute, knopparna, jag säger bara knopparna på träd och buskar, att man kan bli så lycklig av att se dem varje vår. Blåsippan uti backarna stå, niger och säger nu är det vår … tussilago, vitsippor små, små, krokus och annat nickade mot mig i sina vackra färger. Naturen är verkligen så underbar vid denna tid.

I helgen ska allt hända i stugan på landet, elektriker ska komma på lördag och dra både hit och dit så vi blir nöjda. Söndag kommer rörpular kompisen och installerar radon avskiljaren så att vattnet blir kanon att dricka. Man vill ju inte bli självlysande med åren …

Själv tänker jag hålla mig hemma, det har blivit lite för mycket för min del sista veckorna. Jag ska beställa lite gardiner och annat som vi vill ha till stugan, igår var vi till Ikea och handlade påslakan. Ett fint till marsipangrisen med mörkblå botten, ugglor och gula stora månar, vill att han ska tycka om att lägga sig från första stund på landet. Jag tänkte bädda fint till honom och har köpt en mysig mjuk råtta som också ska ligga nerbäddad hos honom. Hans på landet mysdjur.

Vi har tänkt oss premiär på landet till påsk och det kommer med all säkerhet att fungera om dock lite haltande. Jag oroar mig för allt som ska ordnas, vi måste ännu en tur till Ikea för att köpa vår säng, det blir ett besök på Uppsala Ikea för det ligger närmast och så kan vi hyra släp hemmifrån. Sen är det allt som ska med för att kunna bo där några dagar … kastruller, stekpanna, fat, koppar ja, ni vet allt i ett hem. Klart att det blir det mest viktiga denna första tur … Det är roligt men jag blir trött bara jag tänker på det hela.

Nu ska jag vila en stund.

Fars Dag, släng till honom en rejäl skurborst

Gå inte på allt ni ser … men nästan så att jag gymnastiserade igår, i alla fall armarna upp, ner och sträck. Väggarna var fulla av spindelväv i sommarstugan, det blev till att dammsuga sig runt för att få bort skräpet. Hur kan man bo i ett hus utan att städa bort sånt? Jag har så svårt att förstå folk som har skitigt runt omkring sig?

Tim var förkyld och hostade och jag har haft ont i halsen några kvällar, men mer har det inte blivit men nu får vi se hur det blir, det halsonda blev värre igår kväll och jag la mig otroligt tidigt så trött i kroppen att det inte gick att vara uppe längre.

Klart jag har ont i kroppen, om jag någonsin tvivlar om det även gäller under natten så sa maken idag att jag till och med gnäller i sömnen när jag ska vända mig om, trodde jag kunde hålla truten under sömnen, men icke sa Nicke.

Efter den sena duschen så började maken skratta och påstod att jag hade missuppfattat det här med botox. Va, hur har han mage att säga så, jag stod där i en ansiktsmask som gick lite i genomskinligt blått, stelt stelnat i det naturliga grin mitt ansikte bjuder. Inte en rynka så långt ögat når … bra mycket billigare och ofarligare än botox, jag kunde till och med prata utan att låta konstigt.

Igår rev maken och sonen ner köket i stugan och sen var vi ute på tomten och sågade, klippte av träd och sly, en gammal kattgård revs ner och vips så fick vi en ”ny tomt”. Marsipangrisen fick ett set med alla tänkbara verktyg som han kunde hänga i ett bälte runt magen. Han bankade så det stod härliga till på avhuggna stubbar med hammaren och var så nöjd med sina skyddsglasögon och hjälmen på skallen.

Fars Dag … igår i förtid fick sonen ett paket som vi köpt och placerade i Tims hand, ”Ge det till pappa, sa vi”. De hjälptes åt att öppna, lika bra det för Tim vill ha alla paket själv. En salladsslunga fick sonen, en sån ville han ha … kan han behöva så mycket mat och sallader han lagar.

Men hans egen Far ligger just nu och skurar köksgolvet med såpa, på knä, på riktigt som förr när jag själv höll i borsten och gjorde det hela några gånger om året. Grattis på Fars Dag ropade jag ut till köket. 😉 Är inte riktigt så handlarna har tänkt sig denna dag. Han skulle bada i gräsliga nyköpta slipsar och strumpor och barnen skulle komma över med tindrande ögon och mamman skulle bjuda på handlarns äckliga färdigköpta bullar. Allt han i verkligheten fick var en skurborst och såpa. Ska fan va Far i detta hus …

Det är så roligt med sommarhuset … detta fantiserande om allt som ska bli så fint när det hela är klart är fantastiskt roligt att tänka på. Vi är alla helt insnöade på detta byggande och fixande … sonen ringde idag och ville prata med pappan sin och tror ni inte att han hade hunnit tänka en sjutusan massa nya tankar om hur det hela kan tänkas se ut om vi gör si eller så. Igår när jag la mig så satte jag väckarklockan på 10.00 det är då jag ska ta min hög med tabletter, den la jag på nattduksbordet för att bara kunna stänga av klockan och hysta in dosen i truten, vända mig om och somna om. Allt funkade väldigt bra om det inte var så att marsipangrisen bara skulle prata med farmor vid denna för mig okristliga tid. 🙂 Jag hasade motvilligt upp och svarade i luren efter 511 signaler och jag funderade/svor över vem i hela friden det var som inte slutade ringa så att jag kunde få somna om. Men säg den farmor som är arg när lillgrisen ringer och har så mycket att prata med farmor om?

Farmors snickare i farten …

Hittade ett foto som sonen tog på honom igår.

Finns bara landet i huvve

Både sonen och maken drömmer om sommaren som komma skall … jag kiknar i oset från deras fantasigrillar redan.

Veckan som gick var mer än proppad av göranden … var på Karolinska sjukhuset på en föreläsning om min njursjukdom, hela salen var full och folk fick sitta i trapporna för att kunna vara med. Spännande med genetiska informationen och allt annat också för den delen fast det hela handlade i mångt och mycket om perioden före transplantation.

Jag har tagit mitt influensavaccin, handlat och donat och så skrevs det sista på huset och betalades in … sen åkte vi dit för första gången det var spännande, som om jag inte riktigt fattar att allt det där är vårt. Dagen efter åkte vi tillbaka och alla var med, jag bjöd på en köpt smörgåstårta som var så liten och platt att det var det sämsta jag någonsin bjudit på. Alla var vi ännu hungriga när fatet var tomt..

Maken hämtade smörgåstårtan tidigare och ställde den på bilgolvet under barnstolen, så jag såg den aldrig förrän den ställdes på bordet. Förbaskad var jag när jag idag ringde, tjejen som var ansvarig sa att det alltid bara var 3 lager … så där 4½- 5 cm hög med garnering så snål att det var pinsamt för att inte tala om att de hade lagt garneringen kvällen innan, hur kul är salladen och gurkorna då? Men allt var så fint så enligt idioten jag pratade med … ska väl säga att jag har handlat många smörgåstårtor där förr … just det förr, för nu har de mist mig som smörgåstårtskund var så säker. Sitta där på landet utan mer att bjuda på …

Nu skriver vi långa listor till landet … helgen som kommer ska sonen och maken slå ner köket. Jag och lillgrisen har en rejäl lövhög att gräva i … ingen sandlåda här ännu utan lövlåda att roa oss med.

Kanske behöver jag en sån här gubbe på landet i vinter?

Igår skulle jag sova länge och bara slöa, sova länge hann jag men sen kom sonen och marsipangrisen över för att tvätta en maskin. De blev kvar under dagen … sen kom ett pling på sonens mobil om att marsipangrisens ”mamma” inte orkade bjuda på den middag som hon sagt… inget förvånar längre, så synd om vår älskade marsipangris som ska bli lurad om och om igen. De fick äta här i stället, sonen lagade supergod middag med strimlad fläskfile, i såsen färska champinjoner, citronrasp, små tomater, vitlök, purjolök och grädde … och så färsk spagetti.

Idag ska jag iväg med Watson som ska till sin hund frisör och bli både trimmad och schamponerad själv ska jag in och handla mat under tiden, husse hämtar mig och alla kassar i affären.

En dag i veckan ska jag hämta marsipangrisen och gå ner till frisören även med honom, första klippningen blir nog spännande både för honom och farmor. Jag tänker garanterat ha en godispåse i fickan att locka honom med när den naturliga farmorspondusen har tagit slut och springet i benen börjar ta över för mycket.

Ojoj så trött min kropp är … denna vecka ska jag verkligen ta det lugnt.