Så de skrattar, högt och lågt, se där

flyger mina kära skrattmåsar utanför fönster och balkong igen efter vinterns uppehåll.
Så vackra att betrakta här uppe i himmelshöjd när de smidigt glider omkring.

Något annat som glider är tiden, jag tänker att jag ska skriva och så händer det där konstiga med tiden att den bara har dragit ifrån mig.

Maken och jag har dykt in i mammas hus och börjat rensa ut och tömma. I normala fall gör man ju detta när föräldern är död och plockandet i minnets förvar gör ont. Olika saker väcker känslor och tusen och en tankar.
Samma sorterande och utrensande med föräldern i livet väcker andra sorters känslor och ändå inte.
Det är konstigt helt enkelt att rota runt där i resterna av ett helt liv.
Finner gamla brev, både från mig själv och min döda syster till mamma, läser, häpnar och gråter.

Tänk att jag har glömt så mycket av de rader jag läser, när börjar minnen glida iväg och ut ur minnet? Vad minns man av sitt liv och varför minns man just de delarna?

Ringer olika instanser och säger upp bredband och TV det gick bra tills jag kontaktade Radiotjänst …
Licensen går inte att säga upp om TV apparaten står kvar i mammas hus. Men herregud det är ju ingen som bor där, vi städar ur huset.

Myndigheten ter sig löjeväckande i sin paranoida galenskap efter licenspengar.
Så om jag vetet detta kunde jag ha ljugit och sagt att TV:n var kastad. Som vanligt lönar det sig att vara oärlig i samhället. Ska fan vara vettigt uppfostrad, medveten om att alltid tala sanning och göra rätt för sig.