Fredagsdrama och lite smått o gott

Sitter och väntar på att få gå på en pedikyr hos min duktiga fotvårdare Laura. Jag borde äta något men matlusten vet jag inte vart den har tagit vägen …

Tänker på att det snart är jul, maken pratar om mat vi ska ha och jag känner mig mest avslagen och oinspirerad. Förr kunde det hända vad som helst med mat och bak före en stor helg hos oss, det var då de. Inte ens lussebullarna har jag fått ihop, fick ett bullbaksryck men då blev det bullar med kokossmak, inte alls dumt men borde väl få till de där gulingarna vilken dag som helt.

Egentligen skulle jag gå ner till vårt nya kondis och inviga det efter fotvården, en kaffe och en smörgås kanske sitter fint så dags?

Sa jag att Watsons tass började blöda rejält i fredags? Han skrek när vi försökte sätta på bandage … vi hamnade på Albano djursjukhus och fick en operationstid till nu på måndag, nu ska ”svullnaden” bort vad den nu är för något. Veterinären var upprörd över att vår veterinär inte har brytt sig ett dugg på två år … vi har ju smord med salvan han skriver ut när det svullna har spruckit tills det har läkt ihop. Visade sig vara antibiotikasalva, jag som varit rädd för hudförtunning då jag har trott att det var kortisonsalva. Verkligen inte bra varken för oss eller hunden om det hade blivit resistenta baciller. Vore väl fint för mig att bli smittad av något sånt, jag som har sänkt immunförsvar. 😦

Själva fan när man inte kan lite på en veterinär … undrar varför han inte har gjort något åt det hela. Känner mig svikt både å Watsons vägnar och mot oss som hundägare. Men när det här är klart så ska han nog få veta vad jag tycker. Den nya veterinären vet inte alls vad svullnaden är … kan vara en tumör … röntgen visade att själva benen inte var påverkade, så jag  hoppas att det är något ofarligt som går att ta bort. Det känns som om vår rara Watson har fått klippkort till operation, jag kommer inte ihåg alla födelsemärken som de har tagit bort som tursamt visat sig inte vara något. Det är ju svårt när veterinären säger att man ju självklart får välja själv om hunden ska opereras. Man är ju så rädd att han ska bli sjuk om man struntar i något de säger, då skulle jag aldrig sluta klandra mig själv. Ungar och djur de kostar i tid och pengar och det får det lova att göra, annat finns inte.

I tisdags var jag till dagis och såg fina Luciatåget … marsipangrisen var pepparkaksgubbe, så söta var de alla. Kaffe med dopp blev vi bjudna på och hade en trevlig stund. Ibland när jag kommer iväg på något trevlig så mår jag himla bra och tänker att det här att sitta hemma och ha ont inte är en höjdare för något människa.