Lobotomi tack

Lusten att skriva om tillvaron har kympit, huvudvärken och auraseendet har hållit i sig sedan söndag den 17 januari. Det är helt galet och jag är numera inte bara rädd för alla tänkbara glädjeyttringar, ilska, upprördhet och vassa solstrålar in i ögonen, allt kan vara en igångsättning av mer flimmer och dov huvudvärk.

Har idag fått tid till en sjukgymnast, speciellt duktig på nackar för allt detta handlar nog om spänningar. Maken och en vän har masserat allt vad de kan och det blir lite bättre, men känns efteråt som om de har kört över min rygg, nacke och axlar med en ångvält. Maken säger att det rullar knutar på olika ställen i ryggen. Hoppas sjukgymnasten kan ge mig laser eller vad som helst bara jag blir bättre, till och med lobotomi tror jag skulle göra underverk för dagsformen.

Så jag tänker inte så mycket, jag har mest sjå med skallebang och flimmer. Inte får jag något gjort heller, rätt uppgiven lever jag på här ute i kanten.

 

Citrusdoftandet gör mig gott

Temat för kvällen är citron … jag sitter här och doftar som om jag har badat i citron, maken har masserat mig med en mandelolja doftsatt med citrus. Jag vet inte vad det är med mig och citrondoft har i många år sökt den optimala parfymen med frisk citrondoft men inte lyckas hitta någon ännu. Köpte en parfym före jul så där impulsaktigt, frågade efter en med citrusdoft och damen sa att det här var den med mest sån doft. Visst doftar den citrus när man sätter på den, men efter en stund kommer andra dofter fram och då känns det inte lika bra för min näsa.

Idag har vi varit till en stor djuraffär i Bromma, kalaset kostade över tusen kronor och inte köpte vi en pinal i onödan. Allt har lätt att bli fel när det gäller prylar till Watson. Han har ju bott i sin strut nu i ett par veckor för att såret ska få läka på tån och struten är inte bara han skitsur på, vi är också rätt trötta på oljudet struten för när han springer in i dörrar och annat i sin framfart. Vi köpte en helt ny variant som är som en halskrage mjuk och uppblåsbar, naturligtvis var det en för liten krage, så den måste vi byta till en större. Som om inte det räckte så var även det nya tasskyddet vi köpte lika dålig som de andra och föll av direkt ute. Nu är vi inne på tasskydd nr 3 och inget verkar funka som det är tänkt.

Så vi lär få åka till Bromma och byta hundsakerna, får passa på och handla till påsk när vi ändå måste dit.

Ännu en helg som bara har runnit ut i ett intet, vad gör man med sin tid undrar jag. Ett vet jag att jag är arg som ett bi tänkte jag skriva men det är nog lite för snällt sagt. Jag är helt och hållet tvärförbannad och börjar känna mig som en övermogen banan när det gäller humöret. Jag som ska vara så lycklig nu när jag lever och njuren arbetar så fint i min kropp. Jag ska väl vara som en nyfrälst över livets alla små rörelser, bara ”TACKA LIVET” som hon Arja gör. Men vad sjutton gör man när man är en sån otacksam medelålders skitkärring som jag känner mig som just nu? Jag kan inte annat än vänta in min tid hos kuratorn, den stackarn hur ska hon tackla allt det här som bara vill välla ut ur mig? Usch, helt oresonlig har jag blivit … mest mot maken så klart han får sina fiskar varma mest hela tiden när jag riktigt är på bettet. Tur att han känner mig så väl efter över 30 års äktenskap.

Men imorgon en ny vecka och nya tag … börjar med blodprov, nu var det fyra veckor sedan jag lämnade prov sist, ska bli lite läskigt måtte inget ha hänt under tiden.