Som ett Ufo svevar jag i tillvaron…lite över allt och ingenting. Ibland får jag den där känslan av att inte höra till längre. Klart att jag gör, men känslan kan skölja över mig vissa dagar och det blir väl så när man inte riktigt orkar leva med utan blir en betraktare.

När Ufot går in för landning så väntar tvätt och sängar som ska bäddas, disk som ska plockas ur diskmaskinen och och och ähhh, jag tror att jag fortsätter att vara ett Ufo.

Idag ser det ut att vara en strålande dag…hundpromenaden väntar. Men just idag vill jag helst smita och bara sitta här i nattlinnet och vara för mig själv…i alla fall några timmar till. Min ena kompis kommer idag och jag ska köpa något gott till kaffet då hon fyllde år i måndags och det vill jag fira. Min mamma fyller år på fredag, så vi ska dit på söndag hela familjen och äta middag. Skorpionmamma har jag….som det är full fart på, den generationen är det go i kan inte säga annat.

Men så olika man kan vara fast man är mor och dotter, visst har vi likheter, men kanske inte när jag tänkte på vad som roar en. Mamma hon springer på konserter och teatrar hela tiden hejdlöst och jag suckar för nä jag är stugsittare jag om jag jämför mig med henne. Hon satt till och med utanför Stadion och lyssnade på Rod Stewart när han var här. Utanför på en filt med kaffe och bulle med sig, det var ju gratis. Ja, hon är mycket för det där att tjäna in några ören här och där. Där är vi väldigt olika..är det i Vita Bergsparken hon gratis ser teater hela sommaren? Är det bara för att det är gratis hon tar sig besväret undrar jag? Nej, jag vet att det är för att hon har behov av att underhållas. Jag är glad åt att hon orkar och kan göra allt det där som roar henne.

Snålheten som många äldre lider av gillar jag inte, jag hoppas vid gud att jag inte blir så bara för att några år kommer till min ålder. Fattar ni varför vissa blir så sjukt snåla? Det finns för den delen rätt många yngre som är snåla också, ogenerösa människor är inte så kul att umgås med. De som har fullt upp med att alltid tänka på sig själv, hålla sig framme och förse sig om något bjuds, men sällan tänker på andra. Alla sorter möter man i livet och ibland kan man ju själv hamna i snålhetens vinddrag. Jag tänker på de år när jag var hemma och min man var i början på sin inkomstkurva. Då levde vi under existensminimum i många år, allt för att jag ville vara hemma med våra barn.

Jag gjorde långa veckolistor med allt vi åt, långa menyer för att se till att vi fick i oss det vi behövde och så hade jag fullt upp med att göra all mat själv. Långkok och stora veckobak för att vi skulle klara oss. Klart att det går och när jag hör hur mycket pengar många familjer har idag och inte verkar klara sig, så mår jag lite dåligt ska jag ärligt säga. Många är för jäkligt bortskämda och vet inte ett dugg om hur man tar hand om en ekonomi i en familj. Det ska resas och upplevas, kosta vad det vill… sen gnäller man att barnfamiljer har det såå dåligt.

Finns säker de som har det, den fattiga familjen finns alltid, men du ska ju inte tro att det är de familjerna som DN och Svenskan gör reportage om. Den så kallade genomsnittsfamiljen är i mitt tycke otroligt rik hela tiden, så var det även när jag var fattig mamma. Jag undrade var de hittade den där genomsnittsfamiljen som hade så mycket pengar.

Att laga mat och baka för att hålla ordning på sin hushållskassa verkar inte många kunna. Det jag ser i kundvagnarna när jag är i affären är bara halvfabrikat..som de går hem och mikrar och bjuder familjen på. Men ursäkta, hur har det blivit så här dåligt med ätandet? Alla köper vi halvfabrikat någon gång och det är så det ska vara, någon gång inte större delen av veckan som vissa gör. Det blir dyrt och näringsmässigt jäkligt fattigt, smakmässigt ska vi inte tala om….

Oj, nu rann det visst ur mig tankar igen, jag undrar var alla de där tankarna lagras för det verkar ju som om jag har det på lager.