Päron Pitt

På dagis frågar dagisfröken om marsipangrisen vill ha en glass? ”Ja, säger han, en Piggelin”. Nej, säger fröken vi har bara päronsplitt. Då svarar marsipangrisen att han vill ha en päronpitt. 🙂

Han bjuder på så många skratt att det inte är klokt ….

Igår var sonen här och bjöd på fantastisk middag, maken och jag satt mest i soffan medans sonen flängde runt i köket. Lammkotlett panerad med brödsmulor, citronrasp och rosmarin. Till det fick vi potatis och morot i ugn glaserad med senap och honung. Sen var det en röra av äpple, mynta och något mer som jag inte kommer ihåg. Förrätten var nykokt tunnskivad rödbeta på ett lager av senapskål numera känd som ruccola, och smulad getost, ovanpå det hela balsamsirap. Jag har lyckan att båda ungarna är fenomenala på att laga mat, så kul att de för lusten till matlagning vidare i familjen.

 

När vi nu ändå är inne på pitt …. kämpar tappert för att hålla ihop ämnet ha ha.

Eru dum eller eru dum?

Ibland kan jag riktigt stoppa fingrarna  i hålen som gör att  (skeppet) jag sjunker … veckan som gått har bjudit på många tårar både i väntade och oväntade stunder. Vacker musik bara måste jag hålla mig ifrån, filmer och dokumentärer med innehåll är en fasa då får jag ta fram stora lakanet och snora i.

Tänkte för mig själv att det här går fasen mig inte, jag får lov att öka upp tabletterna mot depression. Ikväll när Figge dansade så vackert så brast det så klart och tårarnas förbaskade rinnande retar livet ur mig. Då slås jag av att jag måste kolla i min medicindosa om tabletten finns där???

Kan bara konstatera att jag har blivit helt dum i skallen under resans gång, man ska inte säga/tänka sånt om sig själv så nedvärderande, men så är det jag har blivit dummar för varje år som har gått. I min dosa fanns inte den halva tablett som har hållit mig från tårar och ynkedom, fråga mig inte hur jag som kollade medicinlistan inte såg att tabletten som gör mig till den jag egentligen är inte låg på sin plats.

Känner ett ursinne mot mig själv som är svårt att slå, vad gör sjukdom och kropp emot mig? Jag har varit rejält utbränd och aldrig kommit tillbaka vilket jag kan upplysa er om som inte har varit  i närheten av utbrändhet; man blir aldrig, jag säger aldrig sig själv igen efter en sån upplevelse. All slags stress lämnar dagligdags spår som man inte kan hantera som förr när man var sig själv. Jag har mött rätt många som har råkat ut för utbrändhet och snopet insett att inget någonsin blir sig likt fast man med rätt hjälp kan få tillbaka det mesta av livet igen.

Det jag släpar på detta liv med rester av utbrändhet, fibromyalgi, biverkningar och organoperationen har gjort något med inte bara min kropp och psyke utan även påverkat tankeverksamheten och minnet. Det känns urgröpande och frustrerande allt blir som en jäkla gröt jag försöker trampa runt i utan att jag kommer så långt.

Men livet det sprudlande, sprittande tränger sig på fast skallen är under armen och tårarna så gärna vill rinna. Inte kan man smita undan från livsglädje allt för länge … barnbarnet är väl största upplyftet, mitt stickande och planeradet av det jag vill sy, inköp av en interlock nästa vecka. Maken som börjar bli sig själv igen om än en smalare variant. Snöandet, ovädret som jag älskar … solen som plötsligt bryter igenom och glittrar i snön som lättar i tunna skyar från taket. Livet ett samtal med mina vänner, min familj, att finnas och vara bra för några andra det är så fint att få vara just det. Att betyda något som förhoppningsvis ger ringar på ytan till något som fler kan ha användning av.

Min skalle som ständigt tänker på allt jag vill göra för andra som förr var en självklarhet, idag tänker jag många tankar men kroppen minimerar min ork till att fullfölja. Just nu har jag två tulpanbuketter som jag (bara enligt mig själv) är skyldig att lämna till två fina damer som nyss blev änkor. Jag håller på i tanken och lagar en mysig lunch med efterrätt till barnbarnets dagis, en dag kommer jag att ta ansvar för den tanken och vara dagens lunchkock till dem.

En buffé till påskafton håller jag på och planerar vi blir 11 vuxna och Tim om han är hemma den helgen, det är underbart att leta recept, bestämma sig för hur bordet ska dukas. Det lär bli väldigt trångt, men det struntar jag i här ska bjudas och umgås. Har också köpt ett spel som vi ska roa oss med … frågekort om allt som har med matlagning att göra. Man får välja mellan olika kategorier, svara på frågan inte så svårt bara roligt.

Nu ska jag sätta mig i soffan igen … ta en påtår och sticka det sista på den sista lila strumpan.

Mitt i smeten

Här sitter jag mitt i smeten, tack gode gud att maken gillar att laga mat och städa. Vi har nu gjort kavringtårtan med rökt lax, laxpatén och pannacottan med honung och kaffesmak, snart ska vi sätta igång med äggterrinen som ska serveras med matjesill, schalottenlök och dill på toppen … vi har lite kvar att dona med om jag säger så.

Jag såg när jag höll på med elvispen att den och mina andra köksmaskiner var fläckiga från tidigare tillfällen. Jag bara hatar när det ser ut så där med mina maskiner, jag vill inte inse att jag inte har funkat som vanligt under allt för lång tid. Köket en ”helig plats” för mig liksom badrummet och inte har den heligheten hjälpt mig att hålla så rent som jag vill, förbaskade kropp som inte orkar som förr. Jag vill inte titta på skåpluckor eller för den delen inne i skåpet och se att det behövs en massa torkande för att godkännas av mig. Det där förbaskade ”gilla läget” har fått regera allt för länge i mitt liv, se mig nu sparka ut fanstyget.

Igår kom maken hem lite tidigare för vi skulle åka och handla de där små choklad bitarna petit four (tror det stavas så) som ser ut som små tårtor till kaffet. Men väl på Martin Olsson så fick jag ge mig de kostade 330:- så mycket att jag verkligen fick kämpa för att inte slita åt mig en kartong och gömma bland resten av varorna. Nu blev det en annan tårta inte alls som jag har tänkt en Toscanatårta, nu fick det bli så.

Sa jag att jag fick en fantastisk bukett av maken igår med tulpaner som ser ut som polkagrisar, randigt rödvita blandade med gula hyacinter som jag aldrig förr har sett, gula påskliljor några små vita blommor och så lite grönt. Älskar att få buketter från ”vår” blomsterbutik de gör så underbara buketter.

Låångfredagen minns jag från barndomen som en domedag utan slut, allt som spelades på radio var religiös musik som gjorde alla deprimerade. Hela stan hade stängt och det var en kuslig tystnad i området, tack och lov är det inte lika illa i dagens samhälle.

Nu måste jag tillbaka till maten och städningen …

Lite ditt och datt

butterflyNatten vår sååå lång, kunde inte somna som folk och då blir ju morgonen så seg för då sover man minsann som en stock. Måste ju upp och ta mina tabletter, åt lite frukost och somnade om i soffan, inte blir det här en dag som jag har önskat mig.

Efter Watsons långa promenad med husse och vår dotter så åkte han in i duschen, han är skitigare än ungarna var som små när man hade galonkläder på dem för vädret var extra skitigt och blött.

Så idag blir det en lugn dag, vi gjorde det mesta igår var både till läkaren och handlade på vägen hem. Maken frågade läkaren hur pass känslig jag var med mitt sänkta immunförsvar och läkaren sa då att det var ok att leva som vanligt inte isolera sig fast tänka sig noga för när folk är förkylda. Som vanligt då med andra ord och jag som har varit så försiktig till och med haft munskydd i affären, har ju inte varit i så många. Men jag ska nog ändå hålla mig i skinnet ett tag till, dels så har inte vaccinet verkat förren i slutet av nästa vecka och då ska jag ju få ännu en dos för att det ska ta ordentligt.

Läkaren sa också att många upplever att de inte får förkylningar på samma sätt när de har fått ett organ, blir liksom inte lika förkylda om de ens blir det. Jag har ju inte själv varit förkyld på väldigt många år, har haft halsont och trott att nu är det på gång men så blev det inget mer. Ska bli intressant att se hur den biten blir för mig.

Jag inser ju ändå att åka buss och trängas i julhandeln inte är så bra för mig, andra blir ju smittade nu av allt möjligt så jag får nog ta ansvar för mig själv och vänta lite till.

Ännu en dag utan början och slut … november är sig likt och jag kan inte fatta varför det måste vara så här varje år? Maken förklarar väder för mig, men jag vill inte alls lyssna på det, ro hit med solen på en gång.

Igår bakade jag ännu en dubbel sockerkaksbotten i långpannan, öste över med äppelklyftor och kletade ihop smör, socker, kokos och rivet citronskal som jag klickade ut över äpplena. Det blev så himmelskt gott med citronsmaken som gjorde att det inte blev sötsliskigt. Dottern glufsade i sig och fick med hem till fästmannen och kvällens kaffe. Idag fick jag höra att han hade mumsat i sig och hälsade att det var sååå gott. Lite kul när man gör något påhittat.

Idag blir det inte mycket kreativt gjort … ska koka högrev och har ännu inte bestämt om det blir gryta, pepparrotskött eller kalops, det sista är aldrig fel med rödbetor till.

Valborg

1596008r9qq1pkxwpEfter att ha flängt i flera dagar tänkte jag idag sova lite längre och dra runt hela morgonen i nattsärken. Men tji fick jag som väcktes av en kvinna som ville ställa några frågor. Jädrans undersökningar, fattar inte varför de ska ringa till mig?

Häromdagen såg jag vad jag nu förstår var en rödhake, tror de heter så och jag blev så lycklig för en sån har jag aldrig sett här förr. Så innehållsrika är mina dagar att jag går igång på en liten fågel. 😉

Igår var maken och jag och handlade till smörgåstårtorna för det blir nog två stycken, lika bra att ha till 20 personer, så kan folk äta så mycket de vill och resterna kommer inte jag rynka på näsan åt. Sen var vi in till Martin Olsson och köpte en ask med 40 stycken petits fours så nu har vi något till kaffet att bjuda på. Så kylskåpet är smockfullt med lax, kräftskjärtar, pastej och rom. Imorgon sätter vi igång med smörgåstårtan så kan de stå i kylskåpet över natten och gucka in sig, klart för garnering på lördag det blir bra.

Idag ska maken fixa lite rosévin några flaskor går väl åt, likör finns hemma redan om någon vill ha en skvätt.

Igår när jag åkte till kuratorn så kom det fram en dam och undrade om jag visste hur man gjorde med mobilen för att få en bussbiljett? Hon kunde ju inte fråga någon dummar än mig … men jag sa ”du är väl pensionär och kan åka på min remsa om du betalar mig vad det kostar så kommer du med bussen och kan handla biljett på ett annat ställe”? Damen blev så glad men när vi kom på bussen så kunde chauffören fixa med hennes mobil så hon kom med. Hon var så tacksam över mitt erbjudande och jag sa att det är som ringar på vattnet någon annan ställer upp på mig vid annat tillfälle.

Denna dag hann jag inte mer än kliva in på bussen hem igen, såg då att min biljett precis hade gått ut, men chauffören han nickade med skalle och sa ok. Små saker som gör mig glad, det fungerar väldigt bra att vara snäll, det lönar sig.

Valborg kallade vi fyllborg när jag växte och inte verkar det har ändrat sig under åren som gått. Vi kommer inte göra något alls och det passar mig, en lite godare middag har jag tänkt ordna med en liten laxsmörgås till att börja med och sen blir det nog en stor sallad med lite getost och rostade pinjenötter till en stekt köttbit, enkelt och gott.

Matlagning mest hela dagen

118px-gustav_klimt_035Smiter en stund från laxpudding, kålpudding och korvgrytan, antar att jag får hoppa in snart och göra kalopsen. Just idag har jag ont i halsen och känner mig risig, jag tror det halsonda hör till fibromyalgin som har satt sig i skinkorna och baksidan av låren.

Det gör ont … minst sagt, konstigt att jag ofta får ont i halsen när fibron spökar.

Igår när vi kom hem till sonen (han fyllde år) så låg mitt barnbarn på en filt på golvet och blev så till sig när jag satte mig och ”pratade” med honom. Nu hör man början till joller och en del högre ljud som plötslig kommer ur den lilla munnen. Jag kan baske mig inte sluta titta och klämma på den lilla godingen.

Idag blir det nog inte så mycket mer än matlagning, jag funderar på att svänga ihop en banankaka till kaffet men det återstår att se om orken finns. Jag tror att min man nu börjar inse varför man ska ha en extra liten frysbox. Det blir mycket mat över och det vore så smidigt om jag kunde packa matlådor på en gång och frysa ner till kommande veckas luncher till sonen.

Vår nuvarande frys är proppfull och vi förgriper oss ständigt på den i våra försök att klämmer in mer än den mäktar med. Jag och min önskan om en liten frysbox … vi får väl se nu när han själv står med mig och lagar mycket mat varje söndag Det har till och med varit han som har lagat mestadels av maten för jag är rätt trött, han säger att det är kul att laga mat. Vilket jag inte har svårt att förstå som själv normalt älskar att laga mat.

Nu ska jag ta tag i kalopsen om inte min flitiga man har klarat av det själv.

Var är solen?

1301542nt1q254oblJag är vaken men dagen verkar inte ha vaknat ordentligt. Jag var så övertygad om att solen skulle skina som igår, men inte då. Ännu en av de där grå… säger inte mer.

Skönt att det är måndag så att jag kan bara vara, har ett ärende att göra, men sen är det lugnt.

Igår blev det maken som lagade all mat, han satte igång och var så effektiv att jag drog mig för att klämma mig i mellan kastrullerna  Jag sa till honom när han var klar efter flera timmar att han var väldigt duktig, lika duktig som jag brukar vara när jag förr alltid gjorde sånt, utan applåder. Det där sista är en eftersläng åt mig själv, det här att jag alltid berömmer honom när han gör sån som jag har gjort i alla år utan att en käft har sagt att jag har varit duktig.

Minns från mitt första boende med en kille, när jag släpade tvättkorgen tre portar bort till tvättstugan, så var det aldrig någon som sa något. Men när killen släpade samma tvättkorg fick han höra att han var såååå duktig. Äh, dra mig på en kärra, vet ni vilka som är sämst på det där? Jo, kvinnorna, det är vi själva som håller igång den där olikheten med hur duktiga män är när de gör sånt som är kvinnors vardag. Skäms på oss! 

Nu står vår pelargon här framför balkongdörren nedklippt, men full med nya små gröna blad på väg. Tänk att den överlevde vintern i källaren … den ska snart få ny jord och planteras om. Men det lär dröja innan den kan komma ut på balkongen. Det är inte en pelargon utan flera som är planterade i en vacker hink.

Nu ska jag sätta fart på dagen.

Sjunde himlen igår snorgänget idag

Det var den ljuvaste kvällen på länge, med det lilla knytet djupt sovande på min arm. Han är verkligen bedårande och sov lugn hos mig några timmar, knorrade lite och fick välling, sen sov han på makens arm till föräldrarna kom tillbaka.

Lite mer välling och ett blöjbyte senare bjöd han på början till joller och stora skrattgrops leenden. Jag var i sjunde himlen.

När de gick var jag så nöjd med trött, lite spänd var jag i alla fall på hur det hela skulle gå. Sen har jag sovit som en stock hela natten fram till 10.30, vaknar av att jag drömmer att jag plötsligt har två söner och en dotter? Kan ju tolkas på en massa olika vis.

Ute strålar solen, husse har gått en lång tur tillsammans med Watson och dottern. De har sina turer i helgerna, de trivs att gå den där långa svängen och prata om allt dottern och maken. Jag och ”kanske” blivande svärson sover vår tunga morgonsömn medans de är ute och går.

Idag är det dags att börja med matlagning igen och denna gång blir det inte så många olika matsorter för vi har lite fryst sedan tidigare som är iordning för sonens matlådor. Menyn ser ut så här; Rotmos med fläskkorv, Makaronilåda, Köttfärslimpa, Frikadeller med citrongrädde, en vitkål/morotssallad/dressing som håller sig i många dagar. Jag försöker tänka ut matlådor som ger rejält med mättnadskänsla och så använder jag grädde för att han behöver energi, han är ju hantverkare, jobbar med hela kroppen.

Nu ska jag sätta mig i soffan och titta hur det går för snorgängen i Vasaloppet, de där som är först är jag helt ointresserad av, jag vill se blåbären där bak i spåret, de med den rätta kämpaglöden och humorn som vapen.

Husmors demonen tar plats

Husmorsdemonen har tagit över min kropp
Husmorsdemonen har tagit över min kropp

Söndagen har åter förvandlats till matlagningsdag precis som förr när barnen var små och vi båda jobbade. Den här husliga sidan kröp fram när vi fick för oss att hjälpa sonen lite med matlådor. Sånt gör man inte utan planering,  mysigt att höra sonen undra vad som ska serveras i lådorna i veckan som kommer.

Som det ser ut just nu så blir det bruna bönor och stekt falukorv, lasagne, strömmingslåda med pepparrot/dijonsenapsås och sen har jag i frysen kycklingfilé med gnocchi och en underbar dijonsås.
Nu har jag tagit rast efter strömmingen och falukorven med bruna bönor, maken håller på med lasagnen.
Ute har snöovädret tagit över och jag är glad att jag kan sitta här inne och mysa med lite tända ljus.
Jag kom på att det är sportlov den här veckan och kanske blir det lugnare på bloggen under den tiden. Kanske skulle jag lägga mig i träning rent av? Kunde ju dra lite i mina gummiband framför TV eller sätta mig på huk och resa mig upp ett par gånger framför ja, TV När (om) jag blir frisk ska jag skaffa mig en sån där Wii fitness, då kan jag åka slalom framför TV och allt annat man kan behöva i ett modernt vardagsrum 😉
Måste säga att gårdagens melodifestival inte var så kul att titta på, jag bara ruttnade på den gapande icke roliga värdinnan. Hur lågt kan de sjunka när de väljer folk som ska representera program. Den typen av ironi och elakheter som hon spottar ur sig mår i alla fall inte jag bra av och skulle inte vilja möta det om jag deltog i programmet
Nu ska jag sätta mig och sticka en stund …

Som ett Ufo i tillvaron svevar jag..

3ufo.jpg Som ett Ufo svevar jag i tillvaron…lite över allt och ingenting. Ibland får jag den där känslan av att inte höra till längre. Klart att jag gör, men känslan kan skölja över mig vissa dagar och det blir väl så när man inte riktigt orkar leva med utan blir en betraktare.

När Ufot går in för landning så väntar tvätt och sängar som ska bäddas, disk som ska plockas ur diskmaskinen och och och ähhh, jag tror att jag fortsätter att vara ett Ufo.

Idag ser det ut att vara en strålande dag…hundpromenaden väntar. Men just idag vill jag helst smita och bara sitta här i nattlinnet och vara för mig själv…i alla fall några timmar till. Min ena kompis kommer idag och jag ska köpa något gott till kaffet då hon fyllde år i måndags och det vill jag fira. Min mamma fyller år på fredag, så vi ska dit på söndag hela familjen och äta middag. Skorpionmamma har jag….som det är full fart på, den generationen är det go i kan inte säga annat.

Men så olika man kan vara fast man är mor och dotter, visst har vi likheter, men kanske inte när jag tänkte på vad som roar en. Mamma hon springer på konserter och teatrar hela tiden hejdlöst och jag suckar för nä jag är stugsittare jag om jag jämför mig med henne. Hon satt till och med utanför Stadion och lyssnade på Rod Stewart när han var här. Utanför på en filt med kaffe och bulle med sig, det var ju gratis. Ja, hon är mycket för det där att tjäna in några ören här och där. Där är vi väldigt olika..är det i Vita Bergsparken hon gratis ser teater hela sommaren? Är det bara för att det är gratis hon tar sig besväret undrar jag? Nej, jag vet att det är för att hon har behov av att underhållas. Jag är glad åt att hon orkar och kan göra allt det där som roar henne.

Snålheten som många äldre lider av gillar jag inte, jag hoppas vid gud att jag inte blir så bara för att några år kommer till min ålder. Fattar ni varför vissa blir så sjukt snåla? Det finns för den delen rätt många yngre som är snåla också, ogenerösa människor är inte så kul att umgås med. De som har fullt upp med att alltid tänka på sig själv, hålla sig framme och förse sig om något bjuds, men sällan tänker på andra. Alla sorter möter man i livet och ibland kan man ju själv hamna i snålhetens vinddrag. Jag tänker på de år när jag var hemma och min man var i början på sin inkomstkurva. Då levde vi under existensminimum i många år, allt för att jag ville vara hemma med våra barn.

Jag gjorde långa veckolistor med allt vi åt, långa menyer för att se till att vi fick i oss det vi behövde och så hade jag fullt upp med att göra all mat själv. Långkok och stora veckobak för att vi skulle klara oss. Klart att det går och när jag hör hur mycket pengar många familjer har idag och inte verkar klara sig, så mår jag lite dåligt ska jag ärligt säga. Många är för jäkligt bortskämda och vet inte ett dugg om hur man tar hand om en ekonomi i en familj. Det ska resas och upplevas, kosta vad det vill… sen gnäller man att barnfamiljer har det såå dåligt.

Finns säker de som har det, den fattiga familjen finns alltid, men du ska ju inte tro att det är de familjerna som DN och Svenskan gör reportage om. Den så kallade genomsnittsfamiljen är i mitt tycke otroligt rik hela tiden, så var det även när jag var fattig mamma. Jag undrade var de hittade den där genomsnittsfamiljen som hade så mycket pengar.

Att laga mat och baka för att hålla ordning på sin hushållskassa verkar inte många kunna. Det jag ser i kundvagnarna när jag är i affären är bara halvfabrikat..som de går hem och mikrar och bjuder familjen på. Men ursäkta, hur har det blivit så här dåligt med ätandet? Alla köper vi halvfabrikat någon gång och det är så det ska vara, någon gång inte större delen av veckan som vissa gör. Det blir dyrt och näringsmässigt jäkligt fattigt, smakmässigt ska vi inte tala om….

Oj, nu rann det visst ur mig tankar igen, jag undrar var alla de där tankarna lagras för det verkar ju som om jag har det på lager.