Precis så är det idag med mig, jag lider verkligen av ett påslag av kreativitet som får mig att släpa fram kassar med garn och mönster som jag lägger i högar samtidigt som jag ska planera för en veckas ätande med böcker och recept som jag också släpar fram och lägger i nya högar. Mitt i allt så får jag för mig att skriva ett inlägg om något som var viktigt, men jag glömde bort vad det hela handlade om hrmf, hjärnan är sig inte lik ännu.
Så ligger en CD-skiva med kundalini meditation och glor på mig och jag låssas inte komma ihåg det infallet från tidigare idag. Just nu är kroppen full av energi och vill göra saker, inte lägga sig och slappna av. Egentligen är det skallen som är full av energi, kroppen vet jag inte var jag har ännu. Den släpar sig runt på hundturen som om den vilken stund som helst skulle lägga sig ner i snön och bara ligga kvar. Men det där utspelar sig bara i min skalle, jag segar mig hem med hunden och flåsar väldigt när jag äntligen kan slå ner ändan på en stol och bara sitta en stund.
Watson han tittar på mig när jag flänger runt här hemma och skapar nya högar, han ser ju att matte har blivit mer bananas än vanligt.
Kvack, kvack, sitter här och känner mig så nöjd med dagen som började bra med hundpromenad, lunch och en lite lur på soffan. Sen pratade jag med Vendettanbettan som äntligen hade fått post från mig. Då var jag lite trött och sliten först med piggnade till av pratet.
På eftermiddagen var jag och fick manikyr vilket var på tiden, jag är nagelbitare vissa delar av året och sen när jag av någon anledning slutar att bita, så får naglarna växa sig fina. Nu fick jag alla jämna och välskötta och då kan jag lättare sköta om dem själv.
Idag när jag kom låg det en plastkasse i vår postburk, den där som vi har ställt utanför dörren för att Watson inte ska bli så galen när posten kommer farande i brevlådan. Det var lite omtanke från en god vän som låg i påsen, hon fick tag i en bok om stickning och virkning från början på 50-talet. Direkt tänkte hon på mig och tog den till mig.
Jag har lusläst mönster och drömt mig bort till 50-60-talet och där i den här boken låg det en liten ”katalog” som en föregångare till IKEA katalogen med med serviser och en massa andra saker till hushållet. En sida med barnvagnar, dyrast kostade 172 kronor. Sånt blir jag salig av, alla olika modeller av skålar som jag själv minns från uppväxten fanns där, helt underbart.
När jag och Watson igår gick vår promenad så såg jag en dam med en tax som jag känner igen från mina hundpromenader. Man får så många nya ”vänner” när man går ut med sin hund. Jag tittade på hennes tax, den strävhåriga varianten av tax som jag är så svag för. Han, Astor gick som en gammal sjuk gubbe och jag som gick på andra sidan gatan tänkte för mig själv, men han är väl lika gammal som Watson, har han blivit sjuk?
Jag vandrade vidare och i slutet av min promenad så mötte jag damen med taxen Astor och det första hon sa när jag hälsade var, ”att hon var ensam nu”. Mannen hennes som var så super trevlig hade dött i sin cancersjukdom och Astor sörjer så. Oj, tänk att han sörjde så tydligt att jag såg det på honom, jag blev ledsen å hennes vägnar och Astors vägnar. Han tittade bara lite snabbt på Watson och sen stod han bara där helt avstängd.
När jag kom hem ville min matfriska hund inte äta lunch … jag tror att han påverkades på något vis av den sörjande hunden som han normalt brukar hälsa på och ”umgås” lite med när vi träffas.
Som om det inte var nog så mötte jag idag på väg till manikyren en dam med en av de hundar som Watson alltid skäller ut, en stor svart labbe, snäll så det inte är klokt. Vi nickade till varandra hundens matte och jag och då sa jag till Zorro som haltar lite han är ju rätt gammal och har nog lite ont, ”lilla gosse hur har du det”? Han kom direkt fram till mig och startade en fantastisk pratstund samtidigt som han tryckte sig mot mig med sin bakdel vilket är en fin hundgest. Jag pratade med honom och sa att han hade så mycket att prata om… då sa hans matte, tänk om man kunde förstå vad han sa?
Då visade det sig att kvinnans man som också har varit cancersjuk i många år bara hade rasat ihop hemma i januari och dött innan ambulansen kom. Han var inte gammal husse och Zorro sörjde sa hon … Inte klokt två hussar som har gått bort, två trevliga personer som jag kommer sakna. Jag har inte pratat så mycket med Zorros husse för Watson blir ju galen när vi möts. Men trots det så var Zorro så till sig när vi möttes, kände verkligen att han hade mycket att berätta och det var en klagosång utan like.
Ikväll kom sonen över med sina tomma matlådor och tog veckans sista fyllda matlåda med sig. Maken och jag har börjat planera för nästa veckas matlagning, som det ser ut nu så kommer menyn se ut ungefär så här. Laxpudding med smält smör, kålpudding med lingonsylt och en korvgryta. Så långt är vi klara men vi ska ha två till, måste tänka lite mer på det.
Jag ser med spänning fram emot det som ska komma. Solen bländar mig sittandes vid mitt arbetsbord, jag njuter av värmen och ljuset. Det känns hoppfullt inför kvällen med fint och klart väder.
Vi kommer att köra nyårsmenyn i repris ikväll men denna gång med gratinerad hummer istället för krabba. Maken ska ge sig iväg och köpa två lyxiga desserter eftersom vi redan igår åt upp de två som hörde till middagen.
Jag såg att det blev något fel på förra inlägget att det inte gick att svara där, fråga mig inte varför, jag har inte gjort ett dugg tekniskt. Hoppas nu att det funkar som vanligt med detta inlägg.
Dottern ringde precis, hon och sonen med respektive ska fira nyår tillsammans med ett gäng. De ska låna vår bil så att alla kommer med, sonen har ju sin bil via jobbet och i den finns det bara två framsäten, där bak har han verktyg. Vi skojar om att det bara är att kasta in folk där bak, men det är ju förbjudet så det blev vår bil.
Här hemma ska vi mysa med goda maten och se Mamma Mia, jag har inte sett den än så det ser jag fram emot.
En sista Nyårs Hälsning till Er Alla. Skulle det vara någon helt ny inne och läser så skulle jag bli väldigt glad om du lämnade ett litet spår efter dig i form av några ord. Funderar ofta över vilka det är som läser mina ord, ni som ökar besöksfrekvensen utan att hojta till.
En dag för en vecka sedan satt en reklamlapp på vår bil. En restaurang på ön erbjöd en nyårsmeny som vi tyckte var ok. Jag ringde och beställde den för avhämtning på nyårsafton så klart. Igår kväll ringde det och jag svarade, en kille frågade om vi kunde hämta vår meny idag efter klockan 16.00? Jag blev så ställd att jag sa ja, men efteråt så tittade på maken och jag på varandra och skakade på skallen. Vad är det för service, erbjuda en tjänst och sen dra in den? Nu var ju jag korkad som inte bara tackade nej och avbokade min beställning. Jag är rätt korkad ofta nu för tiden, borde väl vänja mig vid det någon gång.
Så nu har vi bestämt oss för att äta den ikväll. Snart ska vi hämta en förrätt: O.P. Anderssons gravad oxfilé med ört och valnötskräm. Varmrätt: halv hummer, halv krabba med pilgrimsmusslor coh skaldjurs ceviche. Dessert: Två sorters chokladmousse vit och mörk mousse serveras med hallonglaze och färska bär. Happy New någonting va!
Men jag kommer ju att säga vad jag tycker när jag är där och hämtar. 🙂 Jag sa inte ett ord… tur var väl det så generöst och fint som allt var som vi hämtade. Ibland är det bra att ta till sin lite hämmade svenska sida och hålla käften. Maken står och säger mmm där ute i köket bäst jag hoppar in och hjälper till.
Imorgon kan man ju äta en pizza eller nått festligt. ha ha 🙂
Måste berätta att vi har hämtat ett väldigt lass med fantastisk mat, massor av allt, vi delar det till två måltider ser supergott ut. Nu ska bröd med vitlökssmör in i ugnen tillsammans med krabba och hummer gratineras med vitlökssås, sen ska vi smörsteka skaldjurscervichen som ska serveras till.
Precis så är det idag med mig, jag lider verkligen av ett påslag av kreativitet som får mig att släpa fram kassar med garn och mönster som jag lägger i högar samtidigt som jag ska planera för en veckas ätande med böcker och recept som jag också släpar fram och lägger i nya högar. Mitt i allt så får jag för mig att skriva ett inlägg om något som var viktigt, men jag glömde bort vad det hela handlade om hrmf, hjärnan är sig inte lik ännu.
En dag för en vecka sedan satt en reklamlapp på vår bil. En restaurang på ön erbjöd en nyårsmeny som vi tyckte var ok. Jag ringde och beställde den för avhämtning på nyårsafton så klart. Igår kväll ringde det och jag svarade, en kille frågade om vi kunde hämta vår meny idag efter klockan 16.00? Jag blev så ställd att jag sa ja, men efteråt så tittade på maken och jag på varandra och skakade på skallen. Vad är det för service, erbjuda en tjänst och sen dra in den? Nu var ju jag korkad som inte bara tackade nej och avbokade min beställning. Jag är rätt korkad ofta nu för tiden, borde väl vänja mig vid det någon gång.
Livsglimtar 