Tankar om midsommar

I vårt normalt tysta stugområde surrar det av röster, skratt och skrän, det tävlas i ett stort pojkgäng och gapflabben ekar triumferande över nejden.
Närmsta grannarna har mer ”normalt” umgänge med lugnare röster och skratt.
Nyss gick maken med son, sonhustru och min älskade 7-åring ut för att köra ett sent krocketrace, lillskrutten somnade som en stock efter en lång dag med typiskt midsommarfirande. Matjessill och matjestårta på kavring, kokt korv till ungarna och jordgubbstårta till kaffet, middagen blev grillat med en toppenmarinad med rödvin.
Idag fick jag för första gången kontakt med lillskrutten, oftast har han lämnats in till oss vid middagstid, trött och alltid gråtande och skrikande efter ”Pappa dä” vilket han upprepar med stora tårar rullande. Herregud, inte är det kul och jag har nog kallat honom för gaphalsen. Sen övriga möten är han en solig farfarsgris så jag har inte brytt mig så mycket, tänkt att vår kontakt kommer när det är dags.

Idag har vi hittat varandra, jag har hämtat mängder av bilder på alla djur han gillar på paddan och sen har vi nöffat, hånkat, bäääat, gnäggat och haft oss. Vi har pratat och pekat på näsor, öron, munnar och allt som tänkas kan. Helt underbart att ha de lilla plutten i famnen, lugn och glad. Han och jag har sökt varandras blick under dagen och bekräftat varandra med nyfiken glädje.

Nu är jag ett vakande öra till lillskrutten som sover i nya huset, de har en liten apparat som lyssnar av om han piper det minsta.
När vi skulle testa den skrattade vi ihjäl oss åt ungarnas mamma. Sonen sa, gå ner i huset med apparaten på och gör ljud, prata så vi hör om den funkar.
Efter en stund satte hon igång med pip och hej, hallå, Hallååå?

Hon slutade inte och vi skrattade så vi höll på att dö, konstaterande att hon tror att det fungerar som en Walkie talkie.

Snart tänker jag borsta tänderna, ta med mig avlyssningsapparaten och krypa ner i sängen, läser slutet på en deckare.
Midsommar, en så trevlig dag och kväll med familjen, synd bara med alla fyllevrålen som fyller kvällen gråa sista skymning.

Tycker jag har blivit så orolig och faktiskt ”rädd” för alla avarter folk känner ett tvång att spela upp våra större helger. Gillar det som är typiskt för oss svenskar, vår matjessill, lilla nubben som i år blev en ny variant med smak av körsbär och vinbär, riktigt god. Själva lekandet och skrattandet, sångerna, blommorna under kudden, ljuset, men gud så jag kan vara utan allt supande, knarkandet och osämjan det ofta skapar.

Lite för ofta känner jag mig som om jag borde bo i skogen långt från allt det här som surrar och skränar runt om just nu.
Är det åldern eller är det mig det är fel på? Folk ”roar” sig och jag längtar bara tills tjejerna slutar yla och killarna slutar låta som grottfolk.

Fan att jag inte kan skriva något glatt …

Nu sitter vi ensamma

… kvar i kåken med städningen när en del av familjen åkt hem. Vi har haft trevligt och ätit otroligt gott, jag känner mig nöjd med helgen, framförallt med kramande på 9-månaders gogrisen som mest bara skrattar med sina två små pliggar i nedre käken. Jag har mosat potatisar med smör och blandat med sylta, imorse var han hungrig och gröten de köper smakar väl bläk, så det blev till att röra ihop äggröra med lite smör och mjölk, sen blev han glad igen.

Tystnaden nu är så givande, nu hör jag naturens ljud igen och jag tänkte i natt när jag gled upp ur sömnen och kände hur hjärnan gick på helvarv när den borde varit mest avstängd, då insåg jag att det påverkar mig att vara mitt i full rulle med vuxna och barn. Nu vill jag mest bara sitta här och göra ingenting, men det är bara att fortsätta städa.

Har det regnat på er i helgen? Vi har inte fått en droppe på oss, de två senaste dagarna har varit  halvsoliga, just nu är det  20 grader ute, maken målar det sista på första strykningen på kåken och grannens två katter turas om att sitta på nedre delen av tomten på jakt efter något som rör sig. Själv ska jag ta tag i badrummet, torka golv och skura av bara tusan och sist men inte minst byta handdukar, sen är jag nöjd.

 

Flyt

Är huvudet dumt får kroppen lida, stod ute länge igår och pratade med vänner i en klänning med korta ärmar, inte var det så soligt att jag tänkte på min tidigare ”solskada” på bröstet och lite på sidorna på kinderna. Så inatt har jag kliat och kliat, smorde mig imorse med aloe så jag blänker som ett nybonat golv. Tänk att det är så svårt att komma ihåg detta vår efter vår.

Igår var en dag att njuta av, började med fotvård, träffade vänner utanför Ica, handlade, fikade, stekte kotletter i hast, iväg till sonen med fästmö, kaffe och midsommarplanerande, krama på mina barnbarn.

Idag ska jag hämta barnbarnet och gå till friSören, vi har varit på väg dit många gånger men vi har båda blivit sjuka och fått skjuta på det hela, men idag ska det ske.

Sommarblomster skänker jag er

Till er alla med kärlek
Till er alla med kärlek

Igår satte jag igång och rensa vissna blommor i blomlådan, de där penseérna som vi satt tidigare i vår, de har vuxit helt hysteriskt och mätte en halvmeter upp och hängde på väg ur lådorna de blommade så jag höll på att bli galen på allt visset som måste tas bort. Jag orkade inte med det hela utan började klippa ner ”buskarna” igår och det såg ju inte klokt ut, så när maken kom hem fick han helt enkelt kasta blommorna och jorden och ordna nytt. Tursamt kom han hem med en liten fröpåse med ringblommor som han sen sådde ner.

Så nu är det två tomma lådor att titta på ett tag men förhoppningsfullt kommer det nytt snart.

Jag har varit uppe tidigt idag blev körd till Vårdcentralen där blodsugarna skulle ha lite mer blodprov inför operationen nästa vecka. Sen flängde jag omkring och fick lite gjort i farten, nu är det mest packning som återstår inför helgen. Men nu har vi lärt oss hur vi snabbt ska få ner allt i bilen, så inte halva dagen går.

Tror att vi ska ligga i ett naturreservat i Kapellskär, det var så sist maken och jag pratade, men han kan ha ändrat sig vi får se var vi hamnar. Sonen med familj ska ner till fästmöns släkt och fira midsommar, det tar vår bil för den står ju bara i helgen. Mormor blev kattvakt till sonens röda katt och det ska bli spännande att höra hur det blir. Katten är ju rätt vild och mormor bor i radhus, så det gäller att inte glömma stänga dörrarna för katten är en innekatt. Dotter får hålla fortet här hemma iår, hon har ju precis flyttat ihop med sin kille och det har haft fullt skägg de senaste veckorna så de vill nog bara softa runt.

Önskar er Alla en Skön Helg

Det var midsommar det

Det minsta man kan begära efter en långhelg med massor av frisk luft och uteliv är väl att man är pigg när man kommer hem…

Men jag är som en seg deg, har nog andas för mycket frisk luft tror jag.

 

Vi drog iväg redan på torsdagskvällen och styrde mot Gävle, mycket trafik och köer gjorde att jag fick Ågren över tanken att vara på en camping över midsommar. Jag hatar verkligen fylla och slagsmål och har man otur på en camping så kan mycket hända. Så vi stannade vid samma badplats som vi var vid förra helgen och där har vi haft det så lugn och härligt. Så förlåt Turez att jag inte dök upp som jag sa… men du det går fler tåg.

 

Så vad har vi gjort de här dagarna? Nästan inte ett dugg bara läst, vilat och grillat. En kväll när jag låg i sängen och kikade ut på min man som var ute och luftade Watson en sista gång före nattningen så var sjön så vacker. Helt svart med silver som glittrade så fantastiskt, då såg jag två svanar som i mörkret var helt svarta, de simmade förbi med sina 5 ungar. Det var en mäktig syn och i bakgrunden var även alla granar och träd svarta, såg ut som om de vore utklippta i papperssiluetter.

 

Jag älskar att ligga på vår dubbelsäng i husbilen och titta ut på livet där ute, gräset som vajar i vinden och alla fåglar som har så mycket för sig på åkern. Vi öppnar alla fönster och dörren i husbilen och använder oss av de myggfönster som finns överallt. Så man är så nära naturen fast man går in och lägger sig en stund och vilar. Även denna gång var jag väldigt trött när vi väl kom på plats, som om jag då släpper taget och låter min trötthet komma fram på ett tydligare sätt.

 

Denna gång har allt tagit slut eller fyllts upp, vi har skratta så mycket åt hur det är att ha husbil. Så nu vet vi hur länge våra förråd håller…

Redan från start fick vi problem med kylskåpet som inte gått igång som vi trodde, mannen han ålade runt och letade kablar och gud vet vad han pysslade med, men plötsligt gick kylskåpet som det skulle. Just då var jag för trött för att skratta och blev väldigt lättad när det funkade igen. Sen hade vi dåligt med el och mannen började böka runt igen och då visade det sig att det var dåligt med batterivätska i batteriet. Vi fick lov att gå på tomgång ett tag för att ladda oss lite mer, kändes vidrigt att stå still och tuffa så där.

 

När jag satt där på toan så tänkte jag, undrar hur man vet att den är full? Reste mig upp och den lyser väldigt rött på en knapp jag inte sett tidigare. Hm, den var full den… och mannen skulle smyga in i ett jättebuskage i skogen och tömma ut lite kiss och plöjde fram som en galning för det var så jädrans hoppväxt där vi stod. Vi skojade om diket som han skulle ta sig över för det gäller ju att gå till ett ställe där verkligen ingen går. När han i mörkret var på väg tillbaka så tog han ett jäkla rejält kliv för att komma över diket. Det var bara det att klivet han tog kom för tidigt, så nästa steg gjorde att han bara försvann rakt ner i diket. Gud så vi skrattade…

 

Sen tog vattnet slut och kranarna bara gurglade och pumpen flämtade urtrött på oss som inte fattade att han inte kunde spotta fram något som inte fanns. Men som tur var hade vi en extradunk med vatten som vi hade tagit med hemifrån. När då allt vatten var slut så talade husbilen om att nu var det fullt i slaskvattenbehållaren så klart efter 4 duschningar, diskning och annat. Men den tömmer man i en vanlig gatubrunn för det är ju inget farligt medel i det vattnet.

 

I naturreservatet som låg granne med vårt ställe växte det enorma ekar och där var så vackert med all orörd natur. Där fanns även en Vikingaby som var öppen att hälsa på om man ville, till själva midsommarn var det en kvinna som satte igång att kula där inne och vi som var en bra bit ifrån henne hörde det så tydligt som om hon stod på sidan av oss. Märkligt det där ljudet är, så vackert på ett sällsynt sätt.

 

Så skönt att vara borta ett tag och så skönt att komma hem igen, märkligt är det att man alltid känner att det är skönt att komma hem.