Under förmiddagen hände ett under

här på landet.

Efter ett tidigt samtal med min läkare som påpekade att mirakel sker …
De där pillren jag fick mot smärtan i tinningen och ut i ögat har tagit bort min hopplösa värk i kroppen. Så klart sa min bästa läkare Louise, värken är neurologisk och pillren fixar sånt.
Men kryss i taket sa jag för mig själv och planerade en längre promenad, längsta på länge.
Tog den och kroppen hängde med, jag vågar inte tro än att det är sant, jag har redan bestämt mig för att gå samma tur imorgon oavsett väder.
Det blir nog tuffa tag, snöregn och oväder, men ut ska jag.
Bara tanken på att få motion triggar mig otroligt, utan värk och en kropp som bara vill svimma på vägen.

Jag har stannat kvar här på landet efter helgen, min man och barnbarnet kommer ut till lunch på onsdag, lite semester tar vi samtidigt med skolbarnets höstlov. 7-åringen längtar enormt efter att komma ut till landet, till oss och vi blir lika lycklig när han är med oss. Ren kärlek, jag ser fram emot att de kommer min bästa killar.

I helgen gick larmet till vår toalettcistern, den nergrävda började bli full, dags för tömning. Inte kunde vi vänts till fredag när kontoret sa att de skulle komma, vi ska vara här tre stycken så idag kom slamtanken och gjorde sitt jobb.

Nu ska jag lägga mig och läsa min deckare, det är så tråkigt på TV, Obamas historia som president eller Lenin och polare i den andra supermakten. Näää, farao så trist, tacka vet jag lite hederliga deckarmord.

Gnatt på er!

Brahma gömde gudomligheten

 img_44feb95d3ff2b.jpgJag har precis läst ut en bok som heter Kraftens osynliga väg och den är skriven av Caroline Myss. Jag har läst hennes tidigare böcker, men inte varit så förtjusta i dem, men den här tycker jag om. Jag har ju själv funderat i många år på kraften i att hjälpa och bli hjälpt, det handlar denna bok om. Mirakel, finns det mirakel i våra liv?

 

Ja, jag anser att det hela tiden sker mirakel, men vi har ett dåligt seende för den typen av händelser och framförallt så letar vi efter fel sorts mirakel. Om jag säger Mirakel till dig vart drar dina tankar då? Antar att du tänker på stora omvälvande saker, sånt som man kan läsa om i tidningarna.

 

Men jag tänker på små ringar på vattnet… de där vardagliga små sakerna som händer oss alla. Synkronism, det ordet hänger för mig ihop med mirakel. Det sker olika saker som sammanstrålar i ett mirakel för just mig. Här skulle jag kunna berätta om många olika tillfällen som jag räknar som mirakel som har hjälpt mig vidare i livet.   

 

Vi människor söker så ofta utanför oss själv, vi ska bli så mycket med andras hjälp. Verkar som om vi aldrig riktigt förstår att vi ska söka i oss själva, vi är som en oslipad diamant, ett andligt väsen med kraft att finna i oss själva. Det finns en historia med sensmoral som jag tycker om, jag har läst den tidigare i andra sammanhang, men här kom den ännu en gång i den här boken jag nyss har läst..

 

En gammal hinduisk legend berättar om en tid för länge sedan då alla människor var gudar. Människornas uppskattning av sin gudomliga natur var emellertid så ringa att de andra gudarna bestämde sig för att ta den ifrån dem. Brahma, den högsta guden, ville gömma människornas gudomlighet på ett ställe där de aldrig skulle hitta den och bad de andra gudarna hjälpa honom att finna den bästa platsen.

 

En föreslog att de skulle begrava människornas gudomlighet djupt i jorden, men Braham trodde att de säkert skulle gräva tillräckligt djupt för att finna den. En annan gud ville sänka den i det största havet, men Brahma trodde att människorna så småningom skulle lära sig att dyka tillräckligt djupt för att hitta den och ta upp den igen. En tredje föreslog att de skulle gömma den på toppen av det högsta berget, men Brahma visste att människorna till slut skulle klättra så högt att de erövrade varenda bergstopp på jorden. Frustrerande slog de församlade gudarna fast att det inte fanns en enda plats på jorden som människorna inte skulle lära känna och erövra så småningom.

 

Så Brahma själv började fundera på olika sätt att gömma människornas gudomlighet. Han tänkte länge, men till slut sa han: ”Vi kan inte gömma deras gudomlighet på jorden, för de är fast beslutna att äga hela planeten. Men vi tar och gömmer den inom dem själva, för där kommer de aldrig att söka efter den.”Ända sedan dess har vi människor letat efter vår gudomlighet.