Så där som bara mammor kan

Igår när vi genade via entréhallen ut genom sjukhuset efter besök hos min mamma så ser jag blomsterhandeln. Det slår mig att man inte får ha blommor med sig till de sjuka, men det lönar sig kanske att sälja till alla anställda.

Mamma är lite piggare, har förflyttats till ett rum för två, nästa steg blir väl ett rehab om inget inträffar. Jag hjälper mamma att dricka smoothie som jag har tagit med, så tärd hon har blivit i ansiktet på bara sex dagar. Vi pratar, en stund kan jag nästan lura mig själv att allt är som vanligt. När vi ska gå klappar jag och pussar på hennes lena kind och jag blir så in i själen rörd av att hon, min mamma ligger där. Alla gånger hon smekt min kind, torkat min tår och bara funnits där, så där som bara mammor kan.

Så mycket liv som har strömmat genom oss, alla åren vi växte tillsammans, likheten som både gav oss en stark igenkänningsfaktor och samtidigt många gräl. Våra evinnerligt långa telefonsamtal, aldrig pratade vi så bra som sittandes med varsin lur. Många gemensamma intressen i det rätt typiskt kvinnliga, sticka, virka, sy, laga mat, baka och allt runt omkring familjen. Men det viktigaste gav hon mig i tidig ålder, ett stort läsintresse, vilket egentligen inte kom från hennes hem, utan från min pappas som var mer åt det akademiska hållet.

Min mormor och morfar tillhörde arbetsklassen och slet fysiskt hårt för att föda familjen. Jag tror inte många idag riktigt förstår hur folk slet förr rent fysiskt, upp okristligt tidigt på morgonen och sent i säng. Jag vet att min mormor inte åt sig riktigt mätt när hon bar min mamma, maten fick gå till mammas äldre syskon, det är inte böcker man tänkte på att köpa till hemmet när man inte kan äta sig mätt.

Så i mitt hem stod bokhyllorna i täta rader, mamma plockade ut böcker varefter till mig och lockade mig in i böckernas värld.

 

Lyckan samlad i mitt hjärta

 

Tur att vi kan ringa efter grannen med plogen, så att vi slipper möta den här lustigkurrer.
Tur att vi kan ringa efter grannen med plogen, så att vi slipper möta den här lustigkurrer.

Julfrid var verkligen namnet på gårdagen, familjen samlad kring den goda maten och vår älskade snart fyraårige charmör. Hela dagen lekte han snäll i väntan på tomten, hans pappa sa att han tjatade hela förmiddagen om att gå till oss men inget om tomten. 

Det var fest vi skulle ha och för honom är det nog optimalt att vara här hos oss samtidigt som pappa hans. Under vår fina julmiddag så började sonen rysa och frysa, jag såg att han var blank i ögonen och under kvällen rasade han ner i feberfrossa och elände. Jag hämtade Alvedon och tänkte att det var väl själva fan, han blev ju lika dåligt en helg på landet när han skulle bjuda oss på god middag som blev helt pannkaka, men det var verkligen inte hans fel utan handlaren som hade för varmt i kylen.

Den gången åkte sonen och grisen före oss till landet för att ta emot oss med förrätt och varmrätt … allt såg fint ut när vi kom, laxsmörgås som förrätt och vin i glasen, potatisgratängen i ugnen …. tills han öppnade paketet med entrecoté. Stanken var vedervärdig och snabbt åkte köttet ut på altanen, sonen ringde ursinnig till affären.

Vi åt smörgåsen och sen kokade vi varmkorv vilket sonen vägrade äta, han sa att han äter så mycket sånt hela veckorna med lilla grisen. Besvikelsen var stor, han som ville ge igen lite till oss för att vi ställer upp och så blir det pannkaka. Men potatisgratängen han hade gjort smakade underbart, vi var alla så hungriga och klockan rätt sen efter turerna med köttet.

För att återknyta till att han blev sjuk igår så satt jag denna kväll på landet plötsligt med en man som sov i solstolen och sonen som sov ännu tyngre i soffan. Jag väckte dem och bad dem gå och lägga sig … det var då sonen kropp fick spunk. Febern rasade i hans kropp och vi tänkte att det var lika bra att vi var på landet med grisen så att sonen fick sova hela helgen.

Jag får idag avslöja att jag i sommar kommer att bli mormor och det är en välsignelse att gå i väntans tider tillsammans med vår dotter. Så jag drömmer om detta barn …  

En flicka är jag lika säker på som jag var när jag födde ”Hanna” … som visade sig vara vår son, tog verkligen tid att fatta att det var en pojke jag födde. Så nu tror jag att vår dottern föder ”Hanna”. Jösses vi måste få det där avklarat nu så att jag kan få handla söta flickkläder och kanske sy en del puttenuttigt … sonen är så konservativ när det gäller färger till barnbarnet att jag vrider mig invärtes. Ser fram emot en kaskad av tänkbara färgkombinationer som omväxling till blått och blått.

I julklapp fick jag en iPod som jag nu tränar med, helt suveränt verktyg men knepigt att försöka skriva med, den rätta sig själv och lägger till lite egna ord här och där. Som om inte det räckte så fick jag en ny mobil som förhoppningsvis ska gå att använda på landet vilket inte min gamla gjorde något vidare. Så nu har jag mer teknik än jag önskar att lära mig …

Sonen, dottern och hennes man fick biljetter till Jesus Christ Super Star en kväll i februari vilket de blev väldigt glada över.

Idag har jag varit som en misslyckad sufflé tom och innehållslös, soffan har fått sällskap nästan hela dagen och kudden där fick mig att somna till ett tag. Kroppen har varit duktig nu i några dagar och det tar ut sin rätt.

Sa jag att jag gick till en kinesiolog? Det var ett väldigt bra möte och en behandling som jag tror kan hjälpa mig, inbillar mig att jag har varit piggare sedan jag var där, men först efter att jag helt säckade ihop två dagar efter behandlingen. Jag har även fått näringstips som jag tror har hjälpt mig redan fast jag inte ska kicka in allt förrän efter nyår.

Nu ska vi passa grisen en vecka då sonen jobbar, det ska både bli mysigt och samtidigt vet jag att jag kommer att bli trött, blir till att lägga sig tidigare.

Nu ska vi äta julens bästa middag … äta av allt och avsluta med lutfisken som värms i såsen från igår och så i med bitar av den kokta potatisen, jag säger bara nymald kryddpeppar ahhh.