Sån puls i rusningstid

Ett möte inne i stan med en Fb kompis… var faktiskt många år sedan jag åkte till stan själv, lusten var stark till detta möte och nog kom jag dit.

En så intensiv och härlig eftermiddag, så vi har pratat och jag har njutit av utbytet av tankar, känslor och samhörighet. Finns väl inget som kan slå ett möte när allt stämmer, vilken kick!

När jag kliver ut upptäcker jag att det är rusningstid, Götapetter jag har inte varit mitt i rusningen på jag vet inte när. Jag trampar ner i tunnelbana och känner mig lite överväldigad av mängden folk och energierna som rusar runt mig. Byter tåg i T-centralen och sitter där på en bänk i mullret från tågen, skriandet från räls, människor som hastar förbi, energierna fullständig överväldigar mig. På tunnelbana igen upptäcker jag att vi har drabbats av ett kraftigt virus i befolkningen, när jag åkte hem från mitt jobb i stan för många år sedan så läste jag och folk tidningar, var och en i sin lilla bubbla. Nu satt alla med ansiktet ner i mobilerna, jag blev faktiskt chockad över hur totalt absorberade folk är av mobilviruset. Insåg att det var väldigt länge sedan jag åkte i rusningen och folk har totalt bytt skepnad sedan jag sist deltog.

Sen slutligen bussen och där var det likadant, mobiler och icke närvarande resenärer, en lite kille i vagn var trött och jag log när jag såg att hans skor satt på fel fot.

Väl hemma ringer en Fb kompis från Norrland och skulle snart besöka hufudstaden, hon undrade om vi kunde ses. Klart vi kan, så hon kommer över på kaffe i början på nästa vecka, ska bli kul att ses för första gången. Vilken härlig dag!

Inte mer sprit

Iväg kom jag till Kupan och köpte kakor gjorde jag, när det nu inte blev något baka av. Idag var det lugnt på kupan, jag slamrade mig in med kakor och en plånbok full med pengar ifall jag nu skulle hitta något att köpa. Ett gäng pocketböcker och en snygg gul bordslöpare som nu hänger på tork, 29 kr kostade kalaset, känner mig så nöjd. När jag satt där och fikade dök K upp, hon som jag upptäckte att jag hade mött i en busskur några år tidigare, hon som var redigt dragen den gången, men väldigt trevlig. Nu hade hon fått svar på röntgen och var redigt uppjagad, maken hade hon med sig, hon var ledig från Kupan idag. Allt som hon var rädd för kom på skam, ingen cancer, men läkaren ville ha ett samtal … levern mådde inte så bra. Nähä sa jag, nu får du ge fan i spriten. Jaa, sa K inte behöver jag dricka för att min familj har gjort det. Invärtes suckade jag över det sociala arvet som så tungt lägger sig över vissa socialgrupper generation efter generation.

På bussen hem ser jag ett bekant ansikte som jag inte har sett på ett par år, jag sitter där och blir så lycklig över att se min kära bekant och vacker är hon som en dag, jag som trodde att hon var död. När vi kommer av bussen är vi båda så glada över återseendet, vi lassar ur oss om artros, sjukgymnaster, käppar och hjälpmedel, tro sjutton det damen fyller 90 i sommar. Hon är en sk hundkompis, jag har mött så många underbara personer under alla kissturer med min hund. Det har pratats något förskräckligt, skrattats och varit en oförglömlig tid med alla mina hundvänner de 13 år Watson fanns.

Nu i min soffa igen med stickningen i näven, ni får alla ha det så gott.

Invasion

Flugjävlar

Har aldrig varit med om maken här surrar det precis överallt inte den stora sortens flugor utan de små i alla tänkbara varianter. Jag har gått ut i krig och mördar hysteriskt alla jag ser som rör sig … var tvungen att tvätta fönsten idag för det blir kladdigt att mörda så många. Tror jag är upp i så där 100 dödade om dagen, inte vet jag hur ni är men jag går igång och blir som tokig när jag ser nya flugor i fönstret och på golvet, måste bara dit och ta bort dem. Maken han tycker jag är helt hysterisk men det skiter jag i och kämpar på så mycket jag kan.

 
Helgen har varit fullpackad av göranden, bara trevliga saker och jag har klarat mig riktigt bra. I lördags var vi i Riala hos släkten och firade en 89-åring och en 50-åring, nog är det härligt med den lilla släkt man har kvar. Mötte mina kusiner och det känns i hjärtat …
Åren går och arvet verkar vi alla kvinnor ha att lägga på oss, de flesta av våra gubbar är smala, men vi blir likt bondmora kraftiga med åren. Mina kusiners mammor lever inte längre men jag ser dem i kusinerna, rörelser … röster och gester.
På vägen till landet och festen hämtade vi två blombuketter som jag hade beställt tidigare. Kvinnan i affären håller upp två enorma buketter och jag säger oj, så vackra. Då påpekar hon för sin kollega att han har läst fel på beställningslappen; Det var två buketter för 450 kronor tillsammans han skulle göra inte två för 450 kronor var. Åhh, tänkte jag hur bli det nu? Men då frågade kvinnan om det var ok att betala 50 kronor till så var de nöjda? Så klart jag gjorde …. Passade på att beställa en kistbukett till onsdagens begravning när vi ända var där.
 
Men jag glömde att köpa en bukett till bloggvännen vi hälsade på igår. Hon som jag har cystnjure och har för inte så många månader sedan fått sin svägerskas njure. Det var så trevligt att träffas, vi fikade och pratade massor, klart vi ska träffas igen. Ute vräkte regnet ner och det var så svalt och skönt och det mår jag så gott av.
 
Idag grått och svalka … inget regn under promenaden med Watson och det var ju tur men nu ser det ut att komma en liten skvätt igen. Efter den helgen är det bara en sak som gäller för mig.
 

Möter kanske en skunk imorgon

051017_feber_90.gifHar ju inte helt tacklat av, halsont och säkert feber har jag, tänker inte ta tempen alls. Vaknade före åtta och mådde skunk i halsen och tänkte för mig själv att nu jäklar är det min tur att tycka synd om mig, ynk.

Fick ringa tandhygienisten och ställa in och boka nytt möte senare i mars, vilken tur att jag vaknade före åtta. Nu har jag tagit mig ur sängen och måste snart gå ut med Watson. Det blir banne mig ingen dusch denna förmiddag, tror att jag överlever utan. Jag vill bara sova…

alfons_kalas.gifKalaset var så trevlig igår, jag fick äta  lax.jpg och prinsesst_rta_261223w.jpg synd att klaga.

Morbror hade haft fullt drag hela dagen och kvällen, när vi kom satt delar av arbetarkommun där och firade, Coop hade varit där och andra vänner och ideella föreningar. Tänk så avslöjande gratulanterna är en sån här dag, jag menar som ett monument över födelsedagsbarnets liv… och jag var så glad för min morbrors del han är en pärla, ungdomlig med så stort hjärta. Han som har jobbat för sossarna i hela sitt liv på längden och bredden, han och hans vänner igår kunde berätta rövarhistorier som fick oss alla att gapskratta. Härligt med äldre personer som delar med sig av sitt liv.

När min mamma flyttade hem igen och födde mig boendes hos mormor så var morbror kvar hemma som sista och yngsta barnet, så han är på ett vis det närmaste jag kan komma en bror. Han tog hand om mig när jag var liten, bytte blöjor och lärde mig en del trix vid middagsbordet som mormor inte gillade. Jag satte tidigt mina mackor, smack under bordet med hans idoga träning. Man kunde även skjuta gröna ärtor med skeden men det var inte heller så poppis hos mormor.

vwtbbr9aoybyvxb-me6dacxc1hhiypmnhvbphvmmkop42fi-of1wojg8oqbjvkb2kpcpppfzowycannb6ee1fpi7agp14x1ze6fg2gvfpvneifx9fmamp6l3votbp_3ogtbhzhwgxmvu0w6kkhnfp.jpgOhh, nu kom jag ihåg att jag har lovat yngsta grannpojken att komma hit imorgon och leka. Måtte jag nu pigga på mig så att jag orkar det, för han blir så besviken och ledsen, det blir ju så sällan han och jag träffas nuförtiden. Han den lilla killen satt ”nästan hela sitt första år” i mitt knä, vi bodde ju dörr i dörr då. Stora djupa bruna vackra ögon har han och mitt hjärta fick han den söta lilla skunken…ja, jag kallar ungar så med varmt hjärta… skunkarna gillar jag.