Etikett: motion

Vända på kuttingen

~ livsglimtar ~ 4 kommentarer

… har varit nästan hopplöst denna vecka, efter midsommar fortsatte de personliga uppdragen som suger musten ur mig, här inne har tankarna uteblivit.

Sover så länge att jag blir stressad när jag äntligen vaknar, drömmarna har jagat mig under morgonens alla timmar och så mycket som jag har varit med om är det inte konstigt att jag vaknar trött och förvirrad. Det här ”med att sova” tänkte jag skriva om, men det slog mig att det här ”med att leva” inte är lätt och ett bättre område att harva omkring i.

Att läsa tidningar är numera som att vandra i ett minerat område, inget lyfter upp mig snarare trycker de ner mig och jag kan bara konstatera att jag borde varit död för länge sedan.

Mitt midjemått ger en rak plats ner i kistan, min stegmätare ter sig som en död sill utan steg ens i närheten av vad som krävs per dag för att leva. Jösses här ligger jag i soffan i ett dödsförakt mest hela dagen utan att varje halvtimme ställa mig upp och röra på mig, utan uppställning inget liv.

Nu ligger jag illa till, för att inte tala om ätandet, antingen äter jag kolhydratsnålt och fettigt vilket borde ge mig en ståplats i Nybroviken eller så äter jag fettsnålt och kolhydrater och blir fet, ska sjutton vara människa när professorer inte kan komma överens om vad som är rätt eller fel matmässigt. Allt måste jag testa och utvärdera själv med medias hjälp vilket ger nya dieter nästan varje vecka, så något borde ta livet av mig i bara farten.

Socker, den vita döden, låter som rena knarket och det menar nog många att det är. Självklart hukar jag under lasten och prisar tårtor, bakelser och allt med sockerkickar i. Drömmer mig tillbaka till tider när fet och blank var ett rikedomstecken, att äga socker var fint och allt det som en normal mänska gillade var sett som något högt stående och fint. Visst dog de då med, men utan all jäkla ångest som ätandet idag skapar.

Motion ska vi bara inte tala om, att jag ännu lever är ju ett under då jag blir sjuk av motion. När vänner tycker att vi ska träffas och promenera en bit så blir jag  nervös för den fina promenaden förvandlas snabbt till ett mindre helvete. Är det så att kroppfan tycker att det är ok att gå en sväng kan du ge dig den på att magen som är högsta bestämmande organ i min kropp har något emot att röra sig. Så jag tackar snabbt som ögat nej till allt överdrivet rörande av kroppsdelar. Annars kan det sluta med generande fartränder i byxorna om jag inte hinner hem i tid. Skämt o sidor jag brukar hinna hem men brått är det.

Som ni ser är det inte lätt att leva, men jag framhärdar med om inte sju sorters kakor så en tårtbit här och där bara för att jag kan.

Fridens liljor på er alla.

Lycka är att se ssssssolen

~ livsglimtar ~ 2 kommentarer

lycka4.gifLycka är att se solen… och snart veta att du ska få gå ut och kisa mot den. Jag har äntligen kommit igång med att röra på mig, igår blev det en tur med hunden, en tur till affären och så cyklade jag framför TV:n på kvällen. Just nu har jag ordning på viktnedgång och så motion här ska kämpas vidare, inte så storslaget som det låter men visar på min vilja att gå åt rätt håll.

Idag hoppas jag att min kropp och mitt psyke har lugnat sig så att jag slipper sova två timmar i soffan på eftermiddagen som jag har gjort sedan i måndags. Inte mycket jag pallar med nu för tiden när det gäller motstånd och påfrestningar. Men solen gör mig så glad, förunderligt hur jag påverkas av ljuset.

Igår fick jag en bok med posten från Ingela Haraldsdotter boken heter Ingens vila och ska bli trevligt att läsa så fort jag har läst klart den jag håller på med nu. Jag återkommer med mina tankar om boken senare när jag har plöjt mig igenom den.

På tal om böcker så har jag beställt Syster Ysters helt nyutkomna bok om sin tid som utbränd, det ska bli spännande att ta del av hennes med möda skrivna bok. Vi har ju fått följa hennes tankar under tiden hon har skrivit och hoppats på att få den publicerad. Jag glädjer mig med henne och kan ju knappast tänka mig hur det känns att få hålla sin första helt egna skrivna utgivna bok i handen. Plats för tårar och glädjefnatt samtidigt som det ska kännas konstigt att det är min bok jag håller i….så kanske det kan upplevas.

Nu måste jag göra mig iordning så att hunden och jag kommer ut till solen…

Oj, kom på att jag måste tipsa om en efterrätt med chokladmouss som jag har satt in ett kanonrecept i min lilla matblogg (som du kan klicka på i min bloggroll). Moussen är kanon då den är i princip fettfri, så du som bantar och vill bjuda på något verkligt gott efter en middag ska titta in på receptet.

Dagar som silvriga pärlor

~ livsglimtar ~ 4 kommentarer

Nu är dagarna som silvriga pärlor, solen skiner så där blankt och lite kallt som den bara kan på vintern. Jag har haft mycket att stå i den senaste veckan och orken räcker inte till för allt jag vill göra.

Igår kom jag iväg till vårt lilla centrum, så nu har även jag fått handla lite klappar. Tog en sväng in på bibban och hittade lite böcker som jag blev nyfiken på, en handlar om vår sista tid i livet och jag har redan läst halva då den var så intressant. Den kvinnliga psykologen skriver på ett ställe om hur vi kan fixera oss vid ett speciellt datum eller händelse som vi vill överleva för att sedan släppa greppet och dö lugnt.

Det var intressant för i vår släkt har vi haft en del av just den sorten. Min morfar dog på min mosters 50-års dag och det var ju verkligen en konstig blandning av sorg och högtid på en gång. När min mormor låg på sjukhuset så frågade hon min mamma om det var långt kvar till min mammas 50-års dag och min mamma sa då att det är nästa vecka. Jo, mormor dog på mammas 50-års dag.

När min syster låg för döden så var vi alla så oroliga att hon skulle dö på sin dotters födelsedag den 10 januari, men hon överlevde några dagar till, vilket vi alla var så glada för.

Nu kastar jag mig från döden till livet igen och har i veckan sällskapat med min sons katt i flera dagar, ska dit idag igen och jag längtar efter honom han är för go. Men oj, så trött jag blir när det blir lite flera saker varje dag. Det håller inte i längden för mig att ta mig upp varje dag, ut med min hund och sen äta lunch. Där tar orken slut om jag ska vara ärlig, men så kan ju inte jag leva utan pressar mig iväg till katten eller vad man nu har för andra ärenden.

Igår kom vi äntligen iväg och handla julmaten, inte är det så mycket vi hade tänkt oss, men lik förbenat kom vi hem med många kassar. Bara jag får lutskinka och sillsallad så är jag nöjd, resten kan jag klara mig utan.

Jag bara sitter eller ligger här och ser omkring mig på allt jag skulle vilja ta hand om. Städa, laga mat och baka… Min man kommer att få det snärjigt nu några dagar, vilken tur att han är ledig i två veckor. Aldrig i hela mitt liv har jag varit den jag är just nu, en som inte orkar. Betraktaren har jag blivit, betraktaren av allt som är livet, det där vanliga som sker runt om mig hela tiden. Det är bara jag som har klivit åt sidan, bryr mig allt mindre kan jag ärligt säga men svårt är det att inte kunna, orka vara sig själv.

När jag åkte bussen till centrum igår så mötte jag en vän och det var så trevligt vi pratade på och jag kände mig för en stund nästan som vanligt. Men sen när hon klev av bussen så infann sig tröttheten för då hade jag på den lilla stunden ”slösat” med min energi så att jag fick gå väldigt långsamt när jag klev av bussen, sega mig runt på det jag hade tänkt och sen sikta på nästa buss hem. Benen har börjat göra så ont när jag är ute och går, mjölksyran i hela kroppen är sugande och jag har lovat mig själv nu när min man är hemma dessa två veckor att jag varje dag utan hund, ska gå ut med mina stavar och gå för att få upp flåset lite igen.