Som en strandad val men torr i baken

 En kort rundtur med Watson var så händelselös något kan vara, jag såg inget, hörde inget och ville inget. Där har ni mig i ett nötskal, om jag ska vara lite rättvis mot mig själv så är det magens fel. Fick ett pulver av doktorn för att förhoppningsvis stabilisera det hela, men självklart slog allt bakut i min kropp och blev fel i alla öppningar.

Så nu ska jag bara gå i snigeltakt, skulle det vara någon skillnad mot normalt? Nä, just det.

Jag trampar på i den mentala dyn och sjunker stundtals ner till knäna, till skillnad mot i lördags då vi plockade svamp. Där satt jag på min trebenta pall och plockade trattisar i solskenet … det här med tre ben i mossan är inte en höjdare. Plötsligt försvann ena benet rakt ner i mossan och jag följde med i slow motion. Som en strandad val låg jag där på sidan och ylade till maken att dra upp mig. Om jag hade vänt på mig och satt ner ändan så förstod jag att det skulle bli väldigt blött i baken … vi behövde inte åka hem och byta kläder, men vi fick ändå åka hem pga den jävla magen. Nä, jag sätter mig inte och gör nr 2 i skogen, haha då kommer jag väl inte upp igen. En kompis till mig som också fick en njure var ute på träning med sina hundar efter operationen, kissnödig blev hon men kom inte upp.

Jag har som inget krut kvar i benen efter min operation, mår inte så bra att jag någonsin kommer igång med träning, har  givit upp efter tre års ständiga försök med både det ena och andra. Någonstans måste jag inse att det är som det är och inrätta mig efter det, så klokt tänker jag när kroppen inte orkar, men så fort den är lite piggare så har skallen fullt med ideér om vad jag kan passa på att göra.

Watsons öra ser avsvällt och friskt ut i min lekmannablick, han äter ännu kortison varannan dag och ska snart tillbaka till veterinären och kolla att det verkligen är som det ska. Jag är oändligt tacksam över att han inte behövde bli av med sin hörsel på högra örat, han verkar höra dålig ändå och fatta också för den delen, har blir 12 år nästa år så lite senil och långsam har han med ålderns rätt rätt att vara.

På tal om rätt … så borde det serveras någon rätt så här vid sen lunchtid … men den här klockan är som en seg deg. Watson har dock fått sitt så han har nu somnat i sin fäll nöjd efter luftning, mat och lek.

 

Krage eller bandage

 Visst är hon fin Watsons mamma Galanta. Börjar i slutet på dagen med att berätta att vi nyss kom hem från veterinären med Watson. Han har som svarta födelsemärken på två tassar och har på sista tiden gnagt på ett så att det har svullnat och ser inte alls bra ut. Vi lät operera bort ett sånt där födelsemärke på honom för en del år sedan för vi ville veta att det var ofarlig, vilket det visade sig vara, men vi skulle hålla ett öga på dem sa veterinären. Jag har haft dåliga vibbar om de där födelsemärkena hela sommaren och kikat på dem med jämna mellanrum, när han började gnaga blev jag orolig.

Så nu har vi varit där och fått en avsvällande gel att sätta på och sen är det bandage runt benet eller krage runt halsen tills han ska opereras om 14 dagar när penicillinkuren har gjort sitt och tagit ner svullnaden. Jag kan inte annat än hålla tummarna att det inte är någon slags cancer, jag hatar cancer och orkar inte med att det ska hända vår hund något nu. Orkar inte med att det händer ett dugg överhuvudtaget i livet som det är nu, jag vill bara vara utan oroande influenser, händelser.  Lite på sne med go ändå.

Mannen har varit hemma idag och följde mig till njurläkaren. Hon gick igenom prover och så här ligger det till nu, jag är plötsligt lite stabilare har lite bättre värden, kan ju ha med att jag kan andas att göra, underlättar i alla fall för mig i mitt liv. Nå, nu ska vi fortsätta att vänta in provsvaret på benmärgsprovet som kan ta upp till en månad. Sen ska hon samla ihop provsvaren som transplantationsläkarna vill ha, skicka dem över till dem och efter det är gjort så sätter de igång och undersöker min donator. Vilket blir mot jul till, skulle tippa att Lucia är det dags för det. Så vad som än händer så händer det inte ett smack med mig förren nästa år, skulle gissa mars, april som det ser ut efter denna dags information. Men ingen vet säkert, jag kan tappa sista njurfunktionen tvärt av en infektion och då blir det dialys akut i vilket fall som helst. Det bästa är ju att det går i en långsam takt nu på slutet så att allt hinns med och blir så bra som det kan bli helt enkelt ett planerat ingrepp.

Vi pratade om att jag är tröttare än vad jag borde vara och det var rätt skönt att hon pratade om min andra sjukdom, jag har fibromyalgi och det är nog den som spökar när jag går ner för räkning så där total för det är så fibro är till sin natur. Men med den här cystnjuren så har väl fibron fått stå bak eller hur jag ska skriva, jag orkar bara inte med att hålla på och dela upp mitt mående i det ena och andra, utan det flyter väl mer ihop till en smet.

När vi kom hem åt vi en räksmörgås och sen var det som att dra ut en propp… jag sov i nästan tre timmar och var helt väck när jag vaknade. Huvudvärk… ont i kroppen apropå fibron tack för den du. Så var min dag .. hur har din varit, jag har inte varit runt och läst hos er ännu.