Fjädrar amanna påsken rullar in

Kunde ge mig den på att kroppen skulle vägra påsk, men det ska vi bli två om. Jag har stekt lammsteken och samtidigt marinerat mina händer i vitlök och rosmarin, Jansson står i ugnen och svettas, äggen är hårdkokta och allt finns framme till potatisgratängen senare idag.

Här ska fjädras och pyntas, tänk varje gång vi ska ha något hemma så packar min kropp ihop, så in i norden svårt att acceptera att det inte funkar som förr. Känner mig som en trotsig fyraåring, vill inte bry mig om kroppskrället. Men kroppen den skakar på och knäna gungar och det susar i öronen och golvet verkar vilja hoppa upp och slå mig om jag inte då och då lägger mig ner lite var som helst. Ja, det är sig likt, inget drama egentligen bara sånt jag lever med, och förbannar mest hela tiden. Men jag har haft som en frist i en hel vecka av bra mående, om jag tar det lugn efter torsdagen så kanske jag kommer igen.

Imorse låg det ett fint brev från maken till mig, så vi är på normal fot igen. Ska bara säga det till dig som inte känner mig så bra att vi sällan, väldigt sällan är osams, lite snäs o fräs till vardags, men som sagt inte ofta och jag brukar inte vara så barnslig som jag blev igår.

Påska på nu så mycket ni orkar …

En ikon

120px-gerbera_jpgVaknar tidigt och kan inte somna om …. solsken idag och humöret åker upp en bit.

Jag är helt tom i skallen dag efter dag, jag har satt mig här flera gånger för att skriva men jag har kommit in i en idétorr period.

Har inte gjort så mycket de senaste dagarna, tar mig upp och ut med hunden, lunch och sen sover jag ett par timmar. Eftermiddagarna har jag varit så seg och avslagen att inte mycket blir gjort. Tiden rullar och jag vet inte vart den tar vägen.

Tänker att det är som om allt i mig har stannat upp, bara väntar på de här sista provsvaren som kommer om så där tre veckor. Jag längtar verkligen tills vi får gå vidare och slutligen hamna på Huddinge, men rädslan att det inte blir så sveper över mig rätt ofta. Dottern dök upp igår och var pratglad, jag är glad för besöket men blir så trött orkar inte umgås så där som jag är van vid och middagstid är som vanligt min sämsta tid för besök.

Igår pratade jag med min vän S sedan många år, han är ikonmålare och jag fick i 50-årspresent en fantastisk ikon med Maria av honom. När vi pratar så säger han att jag ska få ännu en ikon av en ängel Michael Jag blir så rörd att jag gråter, vi ska ses efter påsk. Jag behöver ett skyddshelgon sa han, så får det bli. Om ni visste hur lång tid det tar att måla en enda lite tavla, han får nästan sluta andas för att inte darra med penseln.

S är till åren och har fått sina krämpor, men inte ger han upp utan planerar att åka till Indien och insupa lite andlighet i ett ashram dit han har varit många gånger. Förr fantiserade jag ibland om att åka med men nej,  jag är inte gjord för den sortens reser och så spartanskt boende. Bara tänka sig värmen fick mig att avstå redan som ganska ung. Man måste inse sin begränsning ibland.

Jag läser och kommenterar inget vidare just nu i era bloggar, känner mig ledsen för det men orkar inte just nu.

Nu ska jag ta mig upp och ut med hunden passa på så länge solen skiner.