Etikett: öroninflammation

En av många fantastiska

~ livsglimtar ~ 3 kommentarer

… himlar utanför mitt fönster.

Tystnaden är så där hovrande tyst, ganska skönt att bo i ett område utan för mycket  oljud. Hufudstadens bakgrundsljud tror jag inte att jag hör så tydligt längre, det här med ljud är lite märkligt. Vi flyttade in i en lägenhet i närheten av den lilla förortsstadens stolthet, det gamla skramlande tåget med anor från tiden när folk var betydligt smalare än nu och mindre kräsna på bekvämlighet, sätena var små, smala och hårda och tåget krängde och skakade men se så ville de ha det i den lilla staden, tåget var deras stolthet. Själv föredrog jag självklart buss, så mycket mer praktiskt, de går alltid, har inga fel på varken räls eller annat som faller ner när det passar som minst och stoppar hela trafiken.

Nå, nyinflyttade stördes vi oavbrutet av tågets skrammel och tutande. Efter ett tag hade vi gäster hemma som efter ett stund undrade vad i hela friden det var som lät? Vi stod som fån maken och jag innan vi kom på att det var tåget, vi hörde det inte längre, eller stördes inte av det längre.

Ljud och ljudkänslighet har hängt ihop med mig sedan en tidigare fästman med vana att se sin far misshandla sin fru,  dessa vanor tog han med sig in i vårt förhållandet. Att sitta gränsle över mig och fullständigt vråla saker rakt in i mina öron gjorde min hörsel en otjänst om jag säger så. För ett tag framåt blev jag totalt döv och det pep hiskliga ljud där inne i mitt viktiga hörselorgan. Ja, Götapetter mycket har jag varit med om, ut tog jag mig med hjälp av psykmottagningens stöd. Tack gode Gud att de fanns en plats och tid för mig, för hjälp behövde jag så tilltufsad som jag var då.

Sedan dess har jag varit känslig för ljud och som om inte det var nog var öronen redan sedan barnsben min känsliga punkt. Otit betyder öroninflammation och se det var min barndom fylld av, syrran och jag åkte som skottspolar till öron-näs och halsavdelningen på Danderyds sjukhus. Där tjuvhölls jag i knät av en sjuksyster, medan läkaren tog hål på mina trumhinnor. Idag är de inte så barbariskt längre att få otit, ingen tar hål på trumhinnan med en nål utan det hela får läka ut av sig själv. Prisa utvecklingen!

Varje läkare som kikar in i mina öron brukar säga något om alla ärr jag har på trumhinnorna, de ärr som turligt nog bara gett lite hörselnedsättning på en örat.

Tame sjutton ser det inte ut som en sjukjournal även denna gång, jag måste ha ett uppdämt behov av att ösa ur mig någon kroppslig plåga varje gång just nu.

 

 

Aj både här och där

~ livsglimtar ~ 11 kommentarer

Här har vi sjukläger igen, maken har fått halsfluss och öroninflammation och en ny penicillinkur. Igår värkte hans öra så att jag nästan inte klarade av att vara i samma rum som honom. Det låter kanske konstigt men jag är sk öronbarn och har genomlevt den där värken så många gånger att det ger mig ångest när andra får ont i öronen. Jag är så lycklig att mina barn inte hade problem med öronen för det hade jag nog haft svårt att klara av.

Nu snarkar maken i soffan och hundvakten tog Watson idag på eftermiddagen på en lång promenad.

Men inte räcker det med att maken har gått i backen även jag har något nytt att gnälla över, min rygg.

Igår fick vi fullt hus här hemma, sonen och marsipangrisen skulle komma över och äta mat. Vi hade handlat en stor skinka billigt på Willys, grilljerade den och kokade potatismos och rotfrukter i stavar (smörslungade) till middag. Vid femtiden ringer dottern och är på väg hit för att handla ved till ett bra pris, kan de äta hos oss? Ha ha man kan ju tro att vuxna 30-åringa inser att man inte direkt ber om middag klockan 17.15 men icke sa nicke. Nu var det ju tur att skinkan var stor och vi skyndade oss att slänga ner de sista potatisarna i moskoket så att det räckte till alla, en sallad slängde vi också ihop. Sen var det dags för maken att åka iväg till jourläkaren.

Jag trivs väldigt bra när alla är här och pratar och har sig, fast jag blir trött och tänker ibland att de inte inser det, pappa deras är dålig (tillfälligt) och jag är ju sedan gammalt en ruskprick när det gäller orken. Lite väl bekväma kan jag tycka att de alla är då och då … men jag får väl skylla mig själv när jag inte säger att leksakerna ska plockas ihop, bordet plockas av osv. Ibland tänker jag att det kanske är priset för att man får besök ofta … men jag vet att det är fel. Om jag sa till skulle de självklart göra det jag bad om, men jag tror inte att ”kom i håget” är så bra till nästa gång. De är vana vid föräldrar som har serverat och ruschat runt med allt, vilket jag som frisk inte hade ett dugg emot och egentligen inte nu heller det är bara det att jag inte orkar. Mitt ryggonda tror jag kom sig av att jag lyfte Tim snett igår, han ska ju lite upp och ner så där som ungar är och jag satt snett när jag lyfte honom några gånger. Är man otränad så är man och då kan det bli aj ja där bak … det onda drar ner i vänster skinka precis som ischiasvärk som jag minns den från graviditeten.

Så idag har vi varit skruttiga var och en på sitt vis … jag tänkte att vi skulle äta lutfisk har ett paket i kylen men nu är ju potatisen slut och ingen av oss orkar gå ner och handla. Så det får bli majskyckling stekt i gryta, grönsaker och ris i stället.

Nu ska jag vila en stund före skramlet med kastrullerna till middag.

När en man är sjuk är han ….

~ livsglimtar ~ 5 kommentarer

Barnbarn är livsfarliga för farföräldrar … maken har lyckats få både öroninflammation, ögoninflammation och  halsinfektion inte illa pinkat, allt på en gång stackarn. Jag suportar med te, inte mycket mer jag kan göra.

Så nu hostas det och droppas i ögon och har sig mest hela tiden, han har aldrig haft varken öroninflammtion eller gegga i ögonen … välkommen i  gänget säger jag som var en härdad sjukling förr när ungarna var små. De delade med sig och jag tog så vänligt emot alla baciller de bar hem. Men idag peppar peppar så verkar det som jag klarar mig, har början till öroninflammation, men har sprayat kortisonspray som jag har fått lära mig tidigare så det med tiden går bort.

Idag strålar solen och jag ska snart iväg till husläkaren, det var de där papprena som skulle fyllas i för fortsatt färdtjänst. Ska passa på och handla ett gott bröd hos bageriet på vägen hem, vill inte baka idag.

Nu är det dags att göra sig iordning ….

Gått på en propp har man ju gjort, men en med vax?

~ livsglimtar ~ 3 kommentarer

Urk nu känner jag mig gammal… vaxpropp i örat sånt har väl bara gamla människor? Så nu är jag gammal då, livet är kört men hej och hå så bra jag ska höra när proppen lossnar. Allt som har med öron att göra är så läskigt för mig, är man ”öronbarn” så är man tänker jag. Man får sina trauman med sig från barndomen på ena eller andra viset. Jag sattes i systers knä hos öronläkaren hela uppväxten, vad de gjorde med mig? Jo, de stack hål på trumhinnan varje gång jag fick öroninflammation. Det gjorde fasansfullt ont och i samma veva så slutade det att göra ont för att trycket släppte i örat.

Ofta sa de åt mig att säga pepparkaka och det kan man ju tycka är ofarligt att säga, men akta dig om du är hos en öronläkare och de ber om det ordet. Innan du vet ordet av, så har de blåst till med en grej så att det öppnade sig både här och där i alla tänkbara gångar i allt som finns i skallen på en.

Jag hatar sånt, tänk att jag satt hos min läkare nu i veckan och de kollade öronen igen, ”de” skriver jag för det var en läkare under utbildning som gick med min vanliga husläkare. Hon under utbildning fick ju uppdraget att kolla mina öron och det gjorde hon länge och jag blev stelare och stelare i hela kroppen. Åhhh, det är så obehagligt när de pillar i mina öron, håll för näsan och blås ut sa människan. Äru galen sa jag,  jag får ju ågren bara du säger sånt till mig. Sen fick jag ju tillfälle att berätta om barndomens misshandel, för det var det banne mig.

Vilken tur att jag är vuxen så att jag kunde säga ifrån och slippa blåsa ut. Men vaxproppen i örat skulle jag ta bort hemma själv med den där Revaxör som syns på bilden. Jag var nog lite rädd och feg när jag droppade in det i örat, för att inte tala om hur rädd jag var när jag skulle ta den där lilla blåsan och försiktigt stråla ut lite ljummet vatten för att skölja bort vaxproppen. Inte såg jag något konstigt som kom ut, kanske blir det bara som vatten det hela? Jag får nog göra allt en gång till och nu är jag inte lika rädd för det längre har ju testat och det var inte så farligt.

Sent ska syndaren vakna…

~ livsglimtar ~ 22 kommentarer

Sent ska syndaren vakna… nu är det inte morgonväckningen jag tänker på utan min vikt. Kom på att jag gick med i aftonbladets viktsajt i juni, betalade för ett år och har sen inte varit in där. Klart jag har fått mail från dem där de vill höra min veckovikt… ha ha ha ja, nu blev det ju nästan ett halvårs vikt och inte hade jag gått ner i vikt. Så där ser man att det inte hjälper att vara med i viktsajter….jasså, måste man äta rätt också?

Nu jäklar blir det hårda bandage igen, jag har kopierat och studerat veckans matsedel som om mitt liv hänger på den och faktiskt gör livet väl det. Om inte allt för länge så ska jag ju tillbaka till min njurläkare och vägas. Då är det dags igen för att känna hur misslyckad jag är, spelar ingen roll hur bra jag sköter allt annat…inget är som vikten i min läkares ögon. Jag får nästan en känsla av att hon väntar in den dag hon kan säga att jag inte kan få en ny njure för jag är för tjock. Men det är väl min fantasi sånt händer i…

Öroninflammationen vill inte riktigt ge med sig och jag känner av bihålorna då och då så jag ska tillbaka till min husläkare idag och kolla hur det ser ut. Har jag vatten i öronen, skvalpar det i hela skallen nu eller håller det sig lokalt? Det var frågan det och lite mer slemlösande behöver jag….

Jäkla ämne att dra upp…. men jag är i botten nu och måste ta tag i mig själv viktmässigt. Jag har tänkt mig 10 kilo ner….ska det vara så sketans svårt?

Men så det regnar idag… jag önskar att jag fick sitta här hemma och kura med tända ljus. Men nä, hunden ska ut och så iväg sen till doktorn, har tänkt lämna in alla mina recept på apoteket, så får de hålla ordning på det hela åt mig, en fin service man kan få numera.