Början som en misslyckad sufflé och slutet som högsta vinsten i livet

Något utslagen vaknar min knopp före kroppen, tänk så den beter sig nu för tiden. Försöker verkligen somna om, men masar mig upp och sätter på kaffet.

Gårdagen startade med frustration från min sida, det här att passa tiden när man blir bjuden på mat har jag fått lära mig är viktigt. Hur kul är det när gratänger och annat står där i sin värme och torkar in, nu bjuder jag inte på sufflé i denna familj, skulle vara helt bortkastat. Men till slut satt vi där ca 1 1/2 timme senare än beräknat. Jag var nära frostpunkten, men släppte det hela och tinade upp. Jag älskar min familj och det skrattas så mycket och käftar slängs och ungarna hänger med så gott det går. Minsta Häffaklumpen gick ur famn i famn under middagen, den goingen är så glad att det inte är sant. Tvååringen är något i hästväg, tiden står still när hon som en sökande robot far runt och liksom föser det förbjudna hon når, får tag i i farten med sig. Dottern far som en skållad råtta efter henne hela tiden och då ska ni veta att vårt hem är barnsäkrat, och de kan leka de har ett helt rum med leksakslådor, sen en barnsmart lägenhet som man kan springa runt i som i en cirkel. Där smög 6-åringen runt och utförde pangande uppdrag med en Brio Mekano pinne som vapen, eller jagade 2-åringen runt till hennes stora lycka.

Maten blev ok, smaklös potatisgratäng pga utebliven lök och purjolök, allt för att vara snäll mot svärsonens mage som inte gillar lök. Jansson med lök blev god och det Italienska stora fatet med buffédelikatesser plockades det oavbrutet ifrån. Tunnskivad lammstek blev bra till potatisgratängen. Ägg så klart med majjo och räkor. Alla killarna diskade och städade undan i köket medan vi tjejer satt i vardagsrummet, det var en uppskattad hjälp.

Kaffe tårta och Philadelphiabullar, sen var vi alla proppmätta. Äldsta barnbarnet bodde praktiskt taget i sitt påskägg och mulade i sig godis.

Idag plockas det lite i tystnaden, robotdammsugaren ska få ta hand om smulorna efter gårdagen, servisen tillbaka i sitt skåp och vi packar ner och tar en sväng till landet.

Fjädrar amanna påsken rullar in

Kunde ge mig den på att kroppen skulle vägra påsk, men det ska vi bli två om. Jag har stekt lammsteken och samtidigt marinerat mina händer i vitlök och rosmarin, Jansson står i ugnen och svettas, äggen är hårdkokta och allt finns framme till potatisgratängen senare idag.

Här ska fjädras och pyntas, tänk varje gång vi ska ha något hemma så packar min kropp ihop, så in i norden svårt att acceptera att det inte funkar som förr. Känner mig som en trotsig fyraåring, vill inte bry mig om kroppskrället. Men kroppen den skakar på och knäna gungar och det susar i öronen och golvet verkar vilja hoppa upp och slå mig om jag inte då och då lägger mig ner lite var som helst. Ja, det är sig likt, inget drama egentligen bara sånt jag lever med, och förbannar mest hela tiden. Men jag har haft som en frist i en hel vecka av bra mående, om jag tar det lugn efter torsdagen så kanske jag kommer igen.

Imorse låg det ett fint brev från maken till mig, så vi är på normal fot igen. Ska bara säga det till dig som inte känner mig så bra att vi sällan, väldigt sällan är osams, lite snäs o fräs till vardags, men som sagt inte ofta och jag brukar inte vara så barnslig som jag blev igår.

Påska på nu så mycket ni orkar …

Ingen såpad kvast detta år

Vaknar tidigt och försöker verkligen somna om, gick inget vidare när hjärnan satte igång med förberedelser till påskmiddagen på torsdag. Idiotiskt och så typiskt mig den här oron så fort något ska gå av stapeln. Här ska bjudas på en Italiensk/svensk buffé så det är en del som ska förberedas, ikväll ska vi handla och imorgon ska vi laga Jansson och potatisgratäng, koka äggen och skala, steka lammsteken och skära den tunt, den ska serveras med de kallskurna, baka bullar, duka och pynta … Maken jobbar halva torsdagen och familjen kommer kl 14.00 så det gäller att ligga i framkanten för att få ihop det hela.

Igår färgade jag garn för första gången i mitt liv, det var så roligt och inte alls svårt som jag trodde. Det som behövs tränas på är ju själva tekniken hur man bäst får dit färgen och det finns olika vis att göra det på. Jag känner mig väldigt nöjd och ska nu snurra upp garnet till nystan igen, sen fundera på vilket garn jag ska börja med. Garnet är ett sk superwash, 75% ull och 25 % polyamide passar fint till sockor då det går att tvätta i 40 grader. Jag har ju tre barnbarn och alla behöver sockor till nästa vinter.

Fläsksteken blev en kalkon blev en lammstek

 Glad Påsk!

En konstig påsk … började med beställningen av fläsksteken med svålen kvar för er som hängt med, något sånt kunde inte min handlare skaffa fram fyra dagar före påsk.

Nähä, maken rotar i stora frysboxen och jublar när han hittar en kalkon. Så bra då äter vi upp den till påsk.

Men det gnager i mig, en kalkon … du får ta upp den säger jag och visa mig hur stor den är. Maken tycker att jag mest är besvärlig … men tar till sist upp ”kalkonen” som visar sig vara en redig bit lamm, lagom till en gryta. Hur i hel*ete kunde du tro att det här var en kalkon sa jag med ganska stora bokstäver?

Äru dum eller skojar du???

Så där stod vi igår utan själva middagen inför påskaftonens bjudning. Jag förlitar mig enbart på maken för jag orkar inte, det bara är så. Vi drog iväg och köpte två lammstekar på så där 2,5 kg tillsammans så nu är vi på banan igen. Kokos Pannacottan kan ni glömma, jag gjorde precis som det stod i receptet och fick en kokosdel som gelead flöt ovanpå och undertill kokosvattnet eller vad man ska säga, såg bara äckligt ut så det slängde jag. Ähh, sur blev jag … det blir ostbricka efter middagen.

Man ska inte tro att man kan laga mat om man inte mår bra det blir bara skräp av det hela. Nu har maken tagit över köket och det mesta är snart klart, gode gud att han finns och gillar att laga mat.

Så Påska på NU alla påskkärringar och gubbar!

Paradiset

I snigelfart, men äntligen är det klart på balkongen. Vi fick tag i självvattnande balkonglådor och köpte finaste jord och små penseér, mörkt lila och mörkt blå, står sig fint mot det nymålade Stockholmsvita. Nu är det bara de flortunna vita gardinerna som jag väntar på, posten tog nog påsklov rätt tidigt i år tror jag.

Vi har hjälpts åt, men maken har ju tvättat fönstren och donat med det tyngsta sakerna, jag fjuttar runt och pyntar, planterade blommorna och nu har äntligen pelargonerna fått ny speciellt jord att trivas i.

Imorse satte jag mig där ute i vårt paradis, strålande solsken, spegelblank vattenyta och sjöfåglar som skriar i alla dess tonarter seglandes förbi mig. I buskarna och träden håller resten av små fåglar serenad med trillande toner av alla sorter, antar att det mest lockas och pockas för att få bilda familj.

I påsk är många bortresta så lugnet har lägrat sig över nejden, jag mår som bäst när det är tyst, så tyst det nu kan bli när man bor i ett hyreshusområde och med den stora larmande staden tvärs över fjärden. Det är det som är så skönt när jag sitter på balkongen, jag ser staden och hör ett avlägset brus men slipper delta när tröttheten hänger på.

Ikväll ska vi till dottern på påskmiddag, hela familjen samlad och lilla marsipangrisen längtar jag efter att få krama på, nu har vi inte setts på en vecka så det är verkligen på tiden. Det är roligt med dottern som ger sig i kast med middagar och klarar det med glans. Roligt för att hon går i mina fotspår och gillar att ställa till med trevligheter och bjuda till. När jag tittar på bekantskapskretsen så är det inte många som orkar bjuda till på sånt. Om det är lathet eller kassa som styr vet jag inte. I vår familj bjuder vi till när det finns anledning att festa, att det sen inte har blivit så mycket att skryta med de sista 4 åren kan jag inte göra så mycket åt. Njursvikten och fibromyalgin tar sitt och det som blir kvar räcker knappt åt mig själv.

Men det ska väl bli ändring på det om jag får en chans. Blir nästan lite rädd när jag tänker på hur mycket jag vill göra om jag blir frisk, får nog lära mig att ta en sak i taget och fibromyalgin den sitter där den sitter, men den ska jag ge en käftsmäll så fort jag kan börja träna som en vanlig människa igen. Är helt övertygad om att man ska träna rätt ordentligt när man har fibromyalgi.

Sen kommer det tillfällen när man får skov och då ska man vila, men övrig tid ska man motionera.

Mötte en granne utan sin hund en dag och han passade på att hälsa på Watson som han aldrig kunnat då hans tik är så sotis. Vi stod där och pratade och han berättade att han efter många månader ännu höll på med en lunginflammation som aldrig verkar släppa taget om honom. Usch, så jobbigt förstod jag självklart, det här med andningen förstår ju en astmatiker. På något vis halkade vi vidare i sjukdomsträsket och jag sa att jag väntade på en njure. Hans min … tystnad och så ett generat skratt följt av; här går du och väntar på en njure och jag pratar om lunginflammation Det tyckte han var magstarkt …

Men jag sa som jag har sagt förr att var och en har ju nog av sin plåga och behov att ösa ur sig. Det är ju inte så att vi som är mer ”redigt” sjuka har monopol på att må dåligt. Fan man kan ju nästan dö av en kraftig förkylning, en sån kan sänka vilken stark bjässe som helst.

Sätter in en bild på balkonglådorna  20090210-005

 

Hur knyter du en rosett?

Så sitter jag här med en hel hög av påskägg, img_4614c78631589.jpg jag som inte skulle ha något sånt i år. Både sonen och dottern fick jag av och mannen fick från jobbet och inte nöjde sig han med att jag fick en så vacker påskbukett, nej jag fick även påskchoklad i går.

Idag har jag sovit länge och tungt, blev lite snopen när jag vaknade och halva dagen redan har flytt. Men idag blir det en slö dag med TV-tittande och det enda jag ska göra är att baka ett matbröd.

Igår var vi på middag hos dottern, så mycket gott hon hade lagat och jag satt där och bara väntade på att bli serverad.  En liten fin grön ärtsoppa först med en klick fetaost i, och till det mitt nybakade bröd med parmesanost i. Sen sillbord  och så kom de sedvanliga påskäggen fram med rom och räkor, lite lax och så över till varmrätten; lammstek med en härligt sås och ugnsbrynda rotfrukter för att inte glömma gelén. Ostbrickan var härligt då hon hade lite specialare som hon hade köpt i Spanien, ostarna åts med fikonmarmelad den där osötade sorten som finns nu i affärerna, himla god.

Sen fick vi en espresso under tiden hon plockade undan middagen och gjorde iordning kaffet och tog fram en Tiramiso som inte gick av för hackor. Till kaffet fick vi en liten slurk Italiensk citron aperitif som jag inte kommer ihåg namnet på, fast jag har haft samma sort hemma själv.

Vi tänkte spela spel som vi hade släpat med oss, men alla var vi så trötta efter den smaskiga middagen så vi hamnade i soffan och bara babblade. Soffan var ny och fin inte tu tal om saken och klaga gör jag inte som hamnade i den del av soffan där man kan ligga utsträckt och ha det gott. Jag tror att ungarna är lite extra trötta efter sin Italienresa förra helgen…

Under middagen kom vi att tala om höger respektive vänsterhänta personer. Pappa är mest vänsterhänt och det har ingen av ungarna blivit. Vi brukar reta mannen, han kan inte knyta en rosett rosett.gif på ett normalt vis och nu blev det vilda diskussioner om hur han egentligen knyter. Fram med en svettig gympasko och fram till bevis… när vi väl var färdigknutna visade det sig att vi hade tre olika sätt att knyta en rosett på. Så vi skrattade åt sonens rosett och han som trodde att han minsann kunde knyta en normal variant. skosnoere-two-loop.jpg Så nu kvarstår frågan hur ser en normal knuten rosett egentligen ut… Men så klart att det är min som är normal! lilla_my_color.jpg