Syrliga tankar …
Smyger sig runt mig, in i mig och får mig att bli sittande, denna förlamande känsla av uppgivenhet, med all säkerhet sprungen ur att jag sitter här och inte mäktar med att komma igång. Som tur är går det upp och ner och jag tvingar mig upp, upp och igång var och varannan dag. Ibland vill något i mig bara vråla rakt ut om det orättvisa med kroppar. Kroppar som gör allt de ska, smidiga, smäckra och vackra. Inte vara som min fylld av cellgifter, smärtsamma leder, fettringar och total avsaknad av kondition. När började jag se så gammal och ful ut, hela tåget har gått, drog till och med med sig stationen och jag varken såg eller hörde. 🙂
Det är nu man ska prata om insidan, det är den som ska glöda och vara vackrare än vacker. Ärligt talat vem sjutton ser insidan hos sig själv? Andra kan se ut precis hur som helst och jag ser dem som helt ok personer, men se sig själv med samma glasögon finns inte på kartan. Jag är bara en tant i mängden som har blivit övermogen av allt kroppen och jag har varit med om. Tanten som jag har älskat så i alla år sedan ungdomen, tanten som är livets salt, trygghet, kärlek, värme, klokskap. När sjutton blev jag tant?
Har ett par äkta tanter i området som jag brukar titta på med fascination när de kommer gående med foträta breda skor, tjocka strumpor, vid kappa och en hatt. Inget som en gång i framtiden kommer väcka köplust hos second hand publiken.
Abrupt blir jag så trött på alla mina ord att jag nu tar fram piskan och tvingar mig upp och igång. Så fridens …. solen skiner idag fläckvis och jag ska ta mig ut och hem, baka sockerkaka till picknicken imorgon på barnbarn nr 2 dagis som nu inte heter dagis utan föris … ska ta med mig barnbarn nr 1, vi kommer dit i taxi, ska bli en kul dag utan gnäll från bana fyra som nu står i startgropen för att inbilla sig att hon fångar dagen. 🙂