Jag lyfter dig, titta ner, ser du …

… fågelungarna med gapande näbbar i en väggaskkopp som sitter på sidan av husets ingång? Åhhh, farmor så gulliga, en gång till vill jag se, lyft mig.

Farmor lyfter och vi pratar sen i munnen på varandra över hur söta de små är, sittande på en soffa väntandes på vår taxi.

Väl framme sitter vi framför Ellas dagisentre’ och får se alla dagisbarnen sjunga pedagogiska visor om var näsa, kinden och rumpan sitter, de små kommer av sig när alla föräldrar, syskon och släktingar i samlad trupp tittar på.

Jag vänder mig om och flyger tillbaka i tiden på en vinge av igenkännande känslor. Ser ut över alla samlade anhöriga, ser deras uppmärksamhet, så intensivt blicka på sina telingar, alla underverk där framme. Så där stod maken och jag och njöt av våra underverk som små, samma känsla generation efter generation, det känns tryggt att något i nutid går att känna igen sig i, glädjen, kärleken.

 

Vacker på insidan, pyttsan!

Syrliga tankar …

Smyger sig runt mig, in i mig och får mig att bli sittande, denna förlamande känsla av uppgivenhet, med all säkerhet sprungen ur att jag sitter här och inte mäktar med att komma igång. Som tur är går det upp och ner och jag tvingar mig upp, upp och igång var och varannan dag. Ibland vill något i mig bara vråla rakt ut om det orättvisa med kroppar. Kroppar som gör allt de ska, smidiga, smäckra och vackra. Inte vara som min fylld av cellgifter, smärtsamma leder, fettringar och total avsaknad av kondition. När började jag se så gammal och ful ut, hela tåget har gått, drog till och med med sig stationen och jag varken såg eller hörde. 🙂

Det är nu man ska prata om insidan, det är den som ska glöda och vara vackrare än vacker. Ärligt talat vem sjutton ser insidan hos sig själv? Andra kan se ut precis hur som helst och jag ser dem som helt ok personer, men se sig själv med samma glasögon finns inte på kartan. Jag är bara en tant i mängden som har blivit övermogen av allt kroppen och jag har varit med om. Tanten som jag har älskat så i alla år sedan ungdomen, tanten som är livets salt, trygghet, kärlek, värme, klokskap. När sjutton blev jag tant?

Har ett par äkta tanter i området som jag brukar titta på med fascination när de kommer gående med foträta breda skor, tjocka strumpor, vid kappa och en hatt. Inget som en gång i framtiden kommer väcka köplust hos second hand publiken.

Abrupt blir jag så trött på alla mina ord att jag nu tar fram piskan och tvingar mig upp och igång. Så fridens …. solen skiner idag fläckvis och jag ska ta mig ut och hem, baka sockerkaka till picknicken imorgon på barnbarn nr 2 dagis som nu inte heter dagis utan föris … ska ta med mig barnbarn nr 1, vi kommer dit i taxi, ska bli en kul dag utan gnäll från bana fyra som nu står i startgropen för att inbilla sig att hon fångar dagen.  🙂

Kladdkaka med vispad grädde

Packade picknick korgen med kaffe, kladdkaka och vispad grädde … Watson fick en vattenskål och så bar jag korg + stol, Watson i koppel och satte mig utanför vårt hus i skuggan. Watson gillar att bara ligga och jag att bara sitta i skuggan, till picknicken hade jag bjudit våra hundvakter B och I som kom med sina stolar och satte sig hos oss.

Trevligt att prata och fika en stund i all enkelhet, äntligen passade jag på att ge dem ännu en trerätters middag i form av presentkort. Lustigt nog väntade de just idag på det kylda/frysta paketet med förra presentkortets mat. De sa att de här middagarna verkligen har givit dem knorr på tillvaron. Vi vill så gärna att de ska mysa som tack för hjälp med Watson, för det är och har varit guld värt att de ställer upp.

När vi satt där kom sonen och marsipangrisen förbi, de var på väg till Tims första barnkalas, hans bästis fyller fyra år. De håller till på en stängd förskola, perfekt med staket runt det hela så alla ungar kan springa som de vill. Tänk att Tim skulle få fiska i fiskdamm för första gången, det kallar jag kalas.

Ännu en dag när det mesta i kroppen beter sig som det ska jippi!

Fick tre plastpåsar med sallad, kryddor, morötter, rödbetor, lök och rabarber av B och I, så nu blir det kokta pinfärska rödbetor och smör som förrätt, bland det bästa jag vet.

Nu ska jag sätta mig i soffan och sticka en stund har börjat med nya vantar efter att jag har stickat ett par sockar till Tim som han ska få i vinter.