Genom det öppna …

fönstret lyssnar jag på ett hällande regn, du ljuva svalka och grå himmel. Tacksam att få andas och landa några dagar med normal svensk sommar. Solexemet kliar ännu men börjar lägga sig, har testat det mesta när det ännu en gång bröt ut.

Första semesterdagen för maken, passar bra tänker jag, han sitter och läser, går ner i varv, inget pockar på uppmärksamhet när det regnar, man får faktiskt bara vara.

Plötsligt gick luften ur mig, har tänkt en del om de svängningar jag nu långsamt ser i media när fler och fler journalister/debattörer börjar våga skriva om det missnöje vi vanliga människor ventilerat sedan länge vid kaffekoppen och vetelängden. Inse att politikerna tycker sig ha nått toppen, utan de studier de anser så viktiga för alla oss andra oavsett vilket jobb vi ska utföra. Det är väl bara i politik man ingen skolning behöver och det märker vi alla på saknaden av resultat. Almedalen, jag tittade, lyssnade och blev lika besviken som vanligt, floskler, lögner, undvikanden av viktiga ämnen var väl det som gör mig mest upprörd.

Att de ännu inte kan begripa varför folk går över till SD är ju så kränkande att det inte är klokt. Ett parti som talar tydligt, framförallt om det som de flesta av oss oroas av, vilket inte ens finns en susning av kunskap om hos de övriga partierna. Politikerna och deras kolleger vid de större PK styrda tidningarna fattar inte ett dugg?

Målar de korkat in sig i ett hörn så krävs det något som saknas i politiken idag, mod för att ta sig ut i verkligheten och börja agera utifrån den verklighet vi alla andra lever i.

Där är vi inte idag …

 

 

Ett inlägg med irriterande tankar

Ser varken rött, blått eller grönt

Tänka är inte mitt gebit just nu är så himla tom i bollen efter lunchen, väntar på att läkaren ska höra av sig om odlingen. Nä, inte potatisodlingen precis utan mer den där urinodlingen.

Vem kan undvika det eviga käbblet i media om valet? Jag är varken röd, blå eller grön nu för tiden. Känner mig som om jag har blivit färgblind av allt jag har lärt mig genom åren om politik. Jag är nog mer för Sverige än att vara partipolitisk … jag menar vore det inte bättre att partierna gick tillsammans och tittade på vårt lands plus och minus och bara såg till vårt väl och ve. Sluta med ert skit trams och ljugande för att få röster, jag kräks på er.

Tycker sossarna har blivit ett kletigt parti … de vill ha allt det där nya via tunnelbanan men Rut ska bort. Äsch, de vill bara ha lite fler röster.
Jag har tappat lusten på socialdemokraterna .. känns som ett parti som har överlevt sig själv och inte blev det ett dugg bättre av att sätta Salin vid rodret.

Jag saknar friska vindar i vårt samhälle, vindar som ser till att stat och kommun tar hand om de små, gamla och sjuka. Ett samhälle som inte har råd med just, små, gamla och sjuka är inget samhälle att ha. Då har man tappat allt förnuft och drivs bara av mammon, hur vore de om politikerna ställde sig ett tag på fötterna och verkligen tittade vad som saknas i vår egen ankdam.

Att se och höra dessa politiker ger bara en fadd eftersmak i munnen … de sitter i sin sandlåda och kastar sand på varandra. Få av dem har något att komma med, antar att de har fullt upp att bevaka sin egen plånbok och makt. För det är väl bara de som politik på den nivån handlar om och vi andra luras ständigt utan att inse det.

Alla dessa röstningar vi har haft har bara varit ett påhitt för att lura oss, kärnkraften inte brydde de sig ett dugg om att vi inte ville ha den. EU- medlemskap det skrev Ingvar Karlsson på för Sverige långt innan vi ens fattade att EU fanns. Så det var bara lurendrejeri att fråga om vi ville vara med. För den delen har väl vi haft de sämsta förhandlarna i EU, vi betalar mest till EU av alla och varför kan man undra?

Det finns grundläggande saker i sossarnas sätt att tänka som jag gillar, men det här att alla ska gå på hörntänderna samtidigt, alla ska ha det lika dåligt/bra det funkar ju inte så. Är det någon vuxen som ännu tror att livet är rättvist? Nej, tänkte väl det, vi är ju alla olika och drivs av olika skäl till att tex jobba olika mycket. De som sliter och vill något ofta redan i unga år varför ska de inte få betalt för sitt slit?
Varför ska de betala slöa Sunes liv? Om Sune är sjuk kan jag fatta och tycka att det är rätt, men det har varit så mycket som bara har gått an i vårt land under alla år som sossarna satt vid makten. Det här som vi alla lider av lite till mans att staten som förr ska ta hand om oss. Att vi själv inte har huvudansvaret för oss själva som sossarna lärde alla förr, det är det som gör att vissa ännu åker utomlands utan försäkring och anser att staten/konsulatet ska betala hemresan när allt gått åt pipan. 

Om man i ett sånt land som vårt inte kan skaffa sig en grundskoleutbildning och ev högre studie så kan de banne mig inte skyllas på staten. Vi är alla olika, en del av oss kommer aldrig att läsa på högre ort och det är helt rätt för oss, det är ett slags val man gjort någon gång. Ett val som kan ha tagits för att man helt enkelt inte är gjord för att slå in kunskaper inför prov som sen ända bara rinner ut när allt är klart. Det finns mer folk som mig som ville jobba, inte slösa sin tid på skolbänken mer än nödvändigt. Samhället behöver dessutom fler av oss tror jag, vi som servar er andra på alla nivåer.

Jag har aldrig varit arbetslös för jag insåg tidigt att det alltid finns jobb för oss som vill. Men klart ska jag sitta där och vänta på just min höga tjänst som bara finns ett fåtal av, då finns det arbetslöshet. Visst är det märkligt att folk har fått gått arbetslösa även under goda tider för att de inte hittade det jobb de tyckte sig vara förtjänta av.

Jag tror att det är tufft där ute i dagens samhället, men en hel del tror jag är ”som man bäddar får man ligga”. Gamla stelbenta regler från sossarnas tid och för den delen ett samhälle proppfullt med manschettknapp arbetstagare inom stat och kommun som inte gör så mycket till utan mest är ett sätt att bevara det gamla och sina tjänster.

Nu har jag pipit klart och ska ni nu gå igång på mig så vill jag påpeka att det här inlägget började jag med hos frunatmen men insåg att det blev för långt för att ha som kommentar så jag flyttade över det i min egen blogg. Så jag skyller allt på dig frunatmaken 😉

Gäller att se om sitt valfläsk med garantilån

Jag vill inte sätta näsan i vädret men ibland tror jag inte på den uppblåsta verklighet som serveras oss av maktens män. SAAB … jag har alltid tyckt att det är fel att lägga våra gemensamma pengar på privata företag och framförallt de som inte går med vinst. Det var länge sedan Saab gick med vinst och det var väldigt länge sedan de byggde en bil i tiden och har man inte fattat vad som felas på alla dessa år lär inget hjälpa.

Nu ska vi stå som garanter för ett jättelån till ett privat SAAB som jag tvivlar på kommer att ro iland det hela. Personligen tror jag att den nya ledningen har helt andra tankar om framtiden när det gäller alla miljarder de kommer över än Saab folket har. Vad tror ni, ryssen som inte fick köpa finns ju med all säkerhet med som den som finansierade med en stor summa pengar för att det hela skulle gå ihop. Med det i skallen så förstår man ju att han kommer att finnas med i allt som görs.

Om tillräckligt många tror, blir alltihop verklighet.

– Refaat El-Sayed

Makten och ärligheten

Han om någon vet väl hur lätt det är att lura folk att tro på något som inte finns.

Blir det något vettigt för Saab folket av det hela så är jag den första att gratulera. Måste vara skönt att vara ett av få företag där vi alla ska se till att man får fortsatt lön fast man inte ens är lönsam, inte ens verkar ha en marknad. Tänker på alla tusentals som har fått gå detta krisens tider, senast häromdagen varslade Ericsson igen precis som Sony Ericsson har gjort i omgångar, men inte går staten in med våra pengar då. Nej, de är ju ett privat företag? Vad är Saab? Volvo har väl fått miljarder från oss i alla tider.

Men nu är det valår, att inte ställa upp med garanti till Saabs lån är likamed inget nytt mandat i regeringen. Det är bara det de hela handlar om.

Så där ja, nu var jag politisk tänkare idag, sällar mig till wordpress stora skara som inte gör annat än att skriva om samma som tidningarna skriver om, samma svada jämt i upprepande form. Det finns en del som har något att komma med, som lockar till både läsning och egen tankeverksamhet. Men de flesta är bara upprapningar av den text som fyller alla dagens tidningar. Så tråkigt och fantasilöst.

Vi skulle ha ett parti som var för Sverige i tiden, ett parti som såg till vår land utan de här larviga politiska uppdelningarna som finns nu. Jag fasar för allt det som vi har framför oss med fåniga debatter och sandlåde bråkande sk vuxna som ska sälja in sig själv för att få makten ännu ett tag. Val år borde vara förbjudet, så mycket trams för ingenting.

När ryssen kommer stängs E4:an åt alla håll

Ere höst eller ere?

Igår kväll tog det 1½ timme för maken att ta sig hem från jobbet. Det blir så så fort regeringen har statsbesök eller andra högdjur på besök. Det spelar ingen roll vilken tid på dygnet det är, antingen stängs hela stan av eller som igår hela E4:an både till och från Arlanda. Det blir tvärstopp överallt.

Ren idioti att de har rätt att göra så, begränsa alla som är på väg till och från i Stockholmstrakten. Man kan väl begära att idioterna som bestämmer kunde antingen sätta högdjuren i en helikopter som tar dem direkt från Arlanda till sitt mål, utan att trassla till trafiken för oss alla andra eller så kunde de helt enkelt hålla sig där ute vid Arlanda med sina överläggningar och middagar.
Ska det vara så svårt att tänka på hur mycket pengar folk får punga ut med när de inte kan ta sig varken till eller från jobbet. Det måste kosta vårt samhälle enorma summor varje gång och det är lite för ofta som de gör så här för att det ska accepteras.
Själv hamnade jag på min första promenad med Watson i hällregnet … det gick bra men blött blev det.
Idag har jag roat mig med provtagning igen och sen kl 11 var jag och fick fotvård, det är så skönt att jag fick det gjort nu före måndagens operation. Det lär väl göra ont nu igen att böja sig fram, så slipper jag reta mig på att fötterna behöver tas om hand. Samma var det när jag fick njuren, då när jag låg där på operationsbordet och de höll på runt om mig så ställde sig en yngre kille vid mina fötter och började dra på mig de där operationsstrumporna som man får. Då tänkte att guuud vilken tur att jag precis dagen innan hade fått fotvård. Bara tanken på att killen skulle dra på mig strumporna och höra det där frasande ljudet av torra fötter … brrr så ruggigt och jag sände min fotvårdare en varm tanke.
Imorgon är det läkarbesök igen och så får jag andra sprutan svinis och jag undrar om jag kommer få lika ont i armen andra gången? Min älskade marsipangris fick feber av sprutan och har legat sedan igår, lite bättre var han idag och det gör mig glad. Tycker synd om den lilla skrutten, hjärtat svämmar så lätt över när jag tänker på honom.

Kommer en del för lätt undan?

Lite ilsk kan man ju bliI fredags var jag till läkaren igen som sa att jag skulle direkt ner på ett ultraljud för att undersöka avflödet i urinröret. Tydligen så rinner urinen ut, men det verkade som om det var en förträngning där så att det går lite för långsamt, själva flödet kunde de se med ultraljud. Maken och jag ilade ner till rätt mottagning och jag fick nöjet att se min njure i full fart i färg. Det var nästan en andlig upplevelse så fantastiskt vackert i starkt rött. En liten bubbla såg läkaren där urinen trängdes lite för att komma ut, men det var inget större problem vad jag förstod av det lilla hon sa.

När vi var klara med ultrat så gick vi tillbaka till njurmottagningen där jag fick influensa sprutan. När vi sen åkte hem så var vi väldigt nöjda med att den här veckan var över efter alla provtagningar och isotopröntgen och allt vad det nu var. Såg fram emot kommande vecka som mer normal … tills läkaren ringde på eftermiddagen och talade om att jag måste göra om isotopröntgen i veckan som kommer.

Om jag fattade rätt så visade ultrat inte på något större fel, men de undrade varför isotopröntgen visade det den gjorde och vill göra om den processen. Suck, så nu blir det provtagning på måndag morgon, isotopröntgen på tisdag, ledig onsdag, provtagning på torsdag morgon och så läkarbesöket på fredag. Var det någon som tror att man kan vara i behov av vila när man är sjuk? Så veckan som kommer är för mig helt borta och det kommer jag garanterat själv att vara för jag blir så trött på att ha tider att passa hela tiden.

Sen spänner jag mig inför provsvaren och vad det kan bli av det hela. OM de nu hittar en förträngning som behöver åtgärdas så går de tydligen in via urinröret och hur kul låter det på en skala? Men på ett vis är jag glad bara de ger fan i att gå in i själva ärret efter operationen där de satte in njuren. Jag vet ju att jag ska öppnas lite i ärret efter dialysslangen som ju sitter kvar än så länge, det får allt räcka för min del.

Igår åkte vi iväg till kyrkogården, vår dotter var med men sonen roade sig på Finlandsbåten. Jag ska nog sluta gå på kyrkogården, där faller stora vemodet över mig och jag går omkring och försöker stänga av för att inte gråta allt för mycket. Det är ju så smärtsamt vackert på kyrkogården med alla ljus och de väl genomtänkta planteringarna som smälter ner min ynkliga försvarsmur till ingenting. Det är det där med livet och döden som blir så tydlig när vi som lever går där och tänder ljus och smyckar gravar och minneslundar.

Inom mig har jag inte hunnit komma fram till att jag faktiskt lever ännu, jag är inte så säker på att jag kommer att fortsätta att göra det och den osäkerheten måste jag förhålla mig till, har inte kommit fram till den platå jag behöver för att stå lite tryggare på. De här första tre månaderna är osäkra när man har fått ett organ, så är det för alla. Jag måste lära mig att leva med att jag faktiskt kan tappa njurfunktionen när som helst resten av mitt liv, rent av imorgon. 

Visst vi kan alla dö när som helst, men normalt så går vi inte runt och funderar så mycket på den möjligheten för vi räknar oss som friska och tänker inte alls på att döden även gäller oss. Ni friska lever i en avundsvärd värld utan allt för mycket insikt om att även ni kommer att dö och en del av er kommer att bli lika sjuka som jag och få uppleva ångest och lidande som ni aldrig någonsin har varit i närheten av. Jag är glad för alla er som faktiskt får gå igenom hela livet utan större problem rent fysiskt. Men kan inte låta bli att avundas er totala insiktslösa tillvaro om allt skit man kan drabbas av. Jag vill också leva så där som förr när allt hände andra och inte mig. Ett vilsamt tillstånd när man rotar ner sig i en förkylning och har nära döden upplevelse av lite envis hosta som stör nattsömnen.

Det finns så mycket fina människor som jag med nöje skulle träffa och umgås med men under de här åren av ”borttappat” liv så har jag kommit att reta mig redigt på alla de där personerna som inte ens har vett att leva fast de lever. Alla som inget vill, fan rent ut sagt vad jag retar mig på alla slöhögar som inget vill. I deras värld orkar man inget och tittar väldigt närögt bara på sig själv och sitt eget mående, andra har man bara för att utnyttja och klänga på som betjänter som ska utföra allt åt dem, rent av förverkliga deras liv det lilla. Ibland tänker jag att i vårt land så har slöhögarna fått ta över på många företag. Förändringar gillar få anställda, gäller det bara fördelar de själva ska hysta in så är allt så fint. Men behöver de jobba extra eller ens göra det de har betalt för på normal arbetstid så har de mycket att klaga på och på något konstigt vis så har de lyckats få ett övertag på många arbetsplatser.

Vad är det som gör att vi i vårt land har så svårt att säga nej, sätta upp gränser för de som inte sköter sig? Varför är vi så flata? Om jag nu ger mig in i getingboet när det gäller sjukskrivna så är jag övertygad om att både du och jag känner flera som vi undrat över genom åren. Jag har ett gäng som  jag inte räknar som mina polare, men jag känner dem tillräckligt för att veta att de alltid orkar roa sig, resa lååångt och göra allt sånt där som sjuka normalt inte orkar göra. Man kan kalla sin sjukdom för vad som helst men ofta sitter det ju i det fysiska som de påstår att de har så ont av. Men det gör inte ont att dansa och resa och umgås och festa väldigt ofta.

Jo, självklart får man roa sig fast man är sjuk det är ju inte det jag vill ta upp, utan att det är som en viss typ av människor som ofta har ont så där här och där men ändå aldrig har problem med festandet, just då gör det aldrig ont. För att i sammanhanget tala om hur förträfflig jag själv är kan jag ju säga att jag har avstått mängder av fester/bröllop/jämna födelsedagsfester/utlandsresor/familjesammankomster genom åren. Är man sjuk så är det inte där man oftast tillbringar sin tid utan det blir hemma i soffan eller rent av sängen. Det är stor lycka när jag har lyckats komma iväg på en fest utan att min kropp har svikit mig å det grövsta, jag har ändå fått gå hem väldigt tidigt (först) från festen i många år, jag som var en sån som släckte när jag gick på min friska tid.

Det finns ett stort gäng som brukar häcka på kvarterspuben, en där han orkar cykla runt hela ön året runt. När han inte cyklar så super han på puben med alla de andra som lever likadant. Men sjukskrivna eller pensionerade är  större delen av gänget. Samma stuk på det hela, man orkar alltid roa sig och att ha drogproblem verkar inte heller vara något problem.

Jag tror att vi skulle behöva ändra vår inställning både till samhället och till  arbetsplatsen. Det är det här med rättigheter och skyldigheter och jag anser att vårt folk har fått för sig att det är mest rättigheter vi alla har och det är antagligen en rest från socialdemokratiska styret när staten skötte allt och vi aldrig behövde tänka. Ett bortskämt folk blev vi … som alltid skriker på att staten ska kliva in och fixa allt otäckt som händer oss i världen, antagligen för att vi bara anser oss ha rättigheter. Synd bara att inte skyldighets medvetandet balanserar upp det hela då skulle vi inte ha de problem vi har idag.

Ska väl påpeka att det finns gott om människor som gör gott och jobbar häcken av sig både för dig och för mig. Men det finns en rätt stor klick som verkar ”ärva” sitt livsval och med det sin slöhet och sin rätt till bara rättigheter, det är dem jag vill åt.

 

Varför kniper vi käft?

Rackarns dåligt väder vi har fått, grått och rått jag känner av min fibromyalgi och vill helst gå och lägga mig. Men idag ska Watson och jag gå vår tur och som om inte det räcker så ska jag motionscykla en stund på eftermiddagen. Började igår och tänkte för mig själv att några minuter blir det väl .. efter tio minuter klev jag av och det var helt rätt. Nog kunde jag ha cyklat säkert 20 minuter, men kroppen var helt slut upptäckte jag när jag stod på golvet igen.

I lördags tittade jag på Robinsson och blev så förbannad, insåg att det här är nog det sämsta skit som har sänts. Jag blir förbannad när de svälter ner ett gäng i ett träsk utan anledning, sen ska de tävla mot ett gäng som har seglat på en räkmacka hela tiden. Usch, jag blir så beklämd av att se de avmagrade ungdomarna som såg ut som Belsen fångar. Att inte läkaren avbröt och skickade hem framförallt den där killen de kallade Valpen. Det var ju hemskt att se .. Vad är det för underhållning? Antar att många av dessa fick men långt efter den här inspelningen, kanske för hela livet.

Hur långt kan vi alla låta tv, politiker, giriga chefer och samhället gå utan att vi reagerar? Vad är det med oss svenskar som bara knyter näven i byxfickan och inget säger mer än mummel hemma vid köksbordet? Jag är inte mycket för fransmän, men de vet hur man protesterar när överheten gör sina återkommande övertramp. De samlar dynga och häller utanför överhetens högborgar och blockerar alla trafik, gör landet till ett litet helvete för att få fram sin åsikt. Det är så även vi borde reagera, vad är det i vår mentalitet som gör att vi bara sitter här och kniper käft?

En klick intellektuella har kamperat i alla forum där endas de fått fritt tillträde till ordet. Deras tyckanden blir som en norm för oss svenskar vare sig vi vill eller ej. Varje debattprogram dyker gubbarna och kärringarna upp och slänger käft, rapar ur sig samma skit hela tiden. Mycket prat och ingen verkstad precis som politikerna. På tal om politik så såg jag att man nu vill skicka Schyman och Marit Paulsen till EU på tal om pratmaskiner, har man verkligen inga yngre förmågor som man kan sända iväg. Samma kärringar och gubbar hela tiden och inget nytt kommer ur dem och inget nytt tas in. Alla som sitter högt upp bara bevakar sina egna intressen och skiter väl fullständigt i oss och Sverige.

Det finns så mycket i vårt land som är helt åt helskotta men är det någon som bryr sig? Jo, då en del bryr sig men så länge de som bestämmer inte bryr sig blir det aldrig någon förändring. Vi har de politiker vi förtjänar kan man ju tänka .. om vi stilla tiger så får vi mest skit där uppe.

Ni vet ibland när de frågar politiker en rak fråga och de aldrig någonsin svara utan bara svamlar runt, sånt avskyr jag och inser att politiker skulle jag aldrig kunna bli. Stå där och ljuga ständigt, ha en egen åsikt är förbjudet, man ska följa partiet och lågt i tak är det. Men oroligt behöver man inte bli för sin försörjning, då det inte verkar krävas ett jäkla något av dem de bara sitter där år efter år i gräddfilen med en massa fördelar som vi andra medborgare inte har. Gratis sjukvård och medicin eller busskort, de fattiga stackarna behöver verkligen så mycket som möjligt gratis till skillnad från oss vanliga.

Hmm … var väl inte riktigt det här jag hade tänkt att skriva om men nu blev det en harang av politiskt tänkande och kritiserade Jag är på bettet som ni ser … det går väl över när jag sätter punkt här.

Svensk akutvård finns den?

Har de en läkare till hela sjukhuset tro?
Har de en läkare till hela sjukhuset tro?

Maken blev så gul att jag trodde att han hade bytt ras. Så det bar av till sjukhuset igen och där har han legat och väntat sedan 14-tiden idag, nu är klockan 21.00. Tredje besöket efter remissen han fick av husläkaren i veckan. Jag fattar inte vad akutvård är för något om allt de gör är att ge värkmedicin och ställa folk i en kö för att få den operation man faktiskt är i behov av. Jag fattar att det finns akut och akut läge, det gör alla.

Men svensk akutvård är i ett miserabelt tillstånd. Danderyds sjukhus har fått ett ökat upptagningsområde och själva akuten är för liten helt enkelt. Vem bryr sig? Inte landstingsanställda de skiter väl i vården, bara deras egen pung är välfylld. På samma vis regerar våra folkvalda, snacka om att sakta men säkert rasera vård och omsorg.

I de flesta andra länder kommer man in och möter en läkare nästan direkt, vi kunde ju skicka de där reskåta politikerna till Tyskland, så kan de kanske lära sig lite om hur sjukvård kan bedrivas för att få lite fart på det hela. Jag fattar inte att inte all personal totalstrejkar för sin usla arbetssituation, nu menar jag även läkarna som aldrig säger ett knyst om läget. Varför är läkarna så nöjda? Vad är det i deras schema som är så fantastiskt? De lär ligga högst i självmordsstatistiken och det talar väl i så fall sitt tydliga språk. Men vad är det i själva läkarrollen som gör att de inte högljutt reagerar och protesterar eftersom det alltid måste komma från läkarhåll för att något ska hända som med städning tex på sjukhus.

Ta bort gräddfilen för alla jävla politiker, tänk när Herr Persson behövde en ny höft, då tömdes en hel avdelning för att f*nstyget skulle ligga där. Är det sån vår vård är? Känt namn, idrottare eller politiker eller rika får förtur, är det så vi vill ha det? Alla som har ett akut läge ska självklart komma före inte tu tal om saken, men man måste ju samtidigt ha så pass med personal att andra patienter inte blir liggande dygnsvis för att möta en läkare. Det är ofattbart att det bara fortgår på samma vis år efter år.

Äh var tvungen att avreagera mig lite jag bara väntar och väntar…

Försmak av sommaren

Försmak av sommaren
Försmak av sommaren

Nu börjar jakten på den slimmade sommaren, sida upp och ner i tidningarna manar till återhållsamhet med det ena eller andra. Först har vi fått lov att späka oss över jul och nyår nu väntar andra bullar.

Ibland tänker jag på alla de där åren när jag var väldigt smal, de flesta var normalviktiga som växte upp på 50-talet. Vi rörde oss hela tiden och åt det vårt folk var vana att äta, inga konstiga medelhavsmåltider, vi åt av vår bondmat, fläsk, sås, potatis kombinerat med naturlig rörelse. Vi cyklade och gick när vi skulle göra något, ute lekte alltid barn från de var små tills de var tonåringar. Utveckling kallas det när vi kan sitta på rumpan och trycka på knappar, det är nu vi ska hinna så mycket mer för utvecklingen ska ge oss tid och göra oss avslappnade. Pytsan så det blev…

Teknik och sk utveckling, forskning glömmer alltid människan, sen när de upptäcker att vi blir stressade till döds så stramar samhället åt den redan hårt ansatta människan istället för att söka roten till det som gör oss illa. Det finns liksom inget intresse av ett mänskligt samhälle mer än i ordform som rapas ur politikers munnar när så behövs för att plocka lite poäng i den tillfälliga debatten, för inget i politiken har långsiktiga mål. Det gäller bara att hålla sig kvar till nästa val.

Förändring kostar pengar och nytänkande och inget vill de som bestämmer sätta till. Jag undrar ofta vart alla våra surt förvärvade skattekronor egentligen går till? Ibland när jag hör på media så blir jag  helt ställd när jag hör hur dålig uppföljning det är på statliga medel. Föreningar som inte finns kan plocka ut miljonbelopp utan att någon kollar om de ens finns. Finns det något egentligt ansvar som tjänstemän har i sina befattningar mer än att få lön för vad de än gör?

Men sjutton att jag inte kan skriva om sommaren som vanligt folk …

Förbaskade Irländare

 

Måste bara få skriva några sannerligen irriterade rader över Irländarna. Först kör de sin jävla lobbying i korridorerna i EU så att vi inte får importera det fina köttet från Argentina. Sen när de har satt stopp för det bästa köttet så skickar de sitt eget skitkött till oss, förgiftat…

Snacka om tjusig EU politik, tänk om de kunde bry sig om både djur och människor. Jag är inte mycket för den där stora sandlådan de kallar EU, tänker på de politiker vi skickar dit? Vad kan det för något? Inte annat än att de har gjort sig en egoistisk politisk karriär för sig själva, ser till att de tjänar pengar på vadå? Ja, vad i herrans namn gör kärringarna och gubbarna där hela tiden? Bara fläskar inte pengar i sin egen börs och till sin pension? Jag bara undrar?

Finns det något som har blivit bättre sedan vi tvingade in i EU? Jag skriver tvingades för det var ju Ingvar Karlsson som anmälde Sverige dit som medlem, då var det inte något snack om vad vi, folket ville. Undrar om vi fortfarande betalar mest av alla länder? Varför då? På grund av flata politiker som inte kan förhandla, det är inte personer, hårda förhandlare som vi har skickat dit.

En politiker som har varit i sitt lag, rött, grönt eller blått sedan tonåren för det ska börjas i tid det som krokigt ska bli. Så vad får de för uppfattning om livet, det äkta slitsamma livet som vi andra växer in i med tiden? De har en hög lön från början, behöver inte betala varken för vård eller medicin. Antar att de har gratis månadskort om de nu inte åker taxi som vissa gör rätt ofta. Fria tider verkar de ha, inte sitter de i riksdagen där man korkat nog tror att de ska sitta. Nej, de sitter på sina kammare och gör vadå? Vem vet vad det gör överhuvudtaget? Höjer sina egna löner gör de hela tiden oavsett hur kriserna drabbar alla andra. Sommarlov större delen av sommaren och en bit i på hösten, så har de väl säker alla skurlov och höstlov och annat fyffens bara de slipper jobba så mycket som möjligt.

Så där ja, nu har jag morrat klart för denna gång. Men jag är ju en av folket, så min åsikt är ju inte värt ett korvöre, dumt att man inte blev politiker, där kan man ju få vara hur korkad som helst, så där kunde nog jag passa bra , med njursvikts korkskallen. Sitta av några perioder, så kan man gå i pension sen, välbetald sådan till skillnad mot alla som jobbar för sin pension. Jag tror att en handfull politiker jobbar, jag menar verkligen jobbar och vill något, men jag är säker på att större delen bara ingår i ett spel för gallerian och det är vi det som ska se på med st0ra ögon och lyssnande öron, som ska tro på allt som de rapar ur sig.

Hur min dag har varit? Jo tack, helt kanon. Jag har även denna dag varit ovanligt energi fylld och har fått lite gjort. Sonen och fästmön med den goa magen kom över på kvällen på en fika. Det händer ju en del runt mig som jag inte skriver om så där som livet är för alla, folk hör av sig och man planerar möten och saker man ska handla och göra. Men nu är jag trött som bara den och måste hoppa i säng.

Samhällskritik

Godmorgon alla sköna damer/herrar. Här har jag sovit som en stock, morgonen var hyfsad tills jag hastade ut och hämtade posten. Fick en uppstressande dusch av remisser som får mig att vilja gå och gömma mig. Orkar inte med så här många resor och allt inom två veckor, kan ni fatta att de har vaknat på den där lung/allergimottagningen…. i mars fick de min remiss. Sen kom kallelse till mammografi, igen tänkte jag och ringde, men är man 54 år så ska man straffas med att få pattarna ihopklämda vart annat år. Jag höll faktiskt på att svimma sist.. men det är en annan story. Så nu har jag bytt tid och trixad för att jag ska orka göra allt de ber mig om. Så den närmaste tiden blir det mammografi, spirometri, lung/allergimottagningen, provtagning hos min syster, och läkarebesök som slutkläm ännu en dag.

Solen skiner och jag är snurrig i skallen, kommer så lätt ur den lilla balans kroppen har, lite stress och samtal sen har jag hasat tillbaka igen i det här skit tillståndet där man helst inte vill göra ett dugg mer än att sitta i soffan och sen gå och sova. Men skam den som ger sig jag har ju Watson som ska ut och själv ska jag upp och i duschen börjar bli lite ”sent” nu.

Helgen blev inte alls som jag hade tänkt, har för den delen insett att jag nog ska sluta och tänka också. Ingen ide att ha idéer, det blir mest pannkaka av det mesta nu för tiden. Dotterns fest gick vi inte på mest för att jag faktiskt blev sur på henne, sånt händer i de bästa familjer. Hon har drabbats av ”problem” som jag inte kan ta upp, men kan ju säga att det inte är så märkvärdigt ett vanligt problem i nutid. Men jag orkar inte sitta i luren och parera en sur person som väl mest har behov att använda mig som slasktratt. Jag packar ihop orkar inte, blir helt slut och vill knappt leva när jag hamnar i sånt… jag vill inte, orkar inte lyssna, delta ha åsikter, stå emot dumheter.

Det blir så här när man är sjuk, fokus över vad som är besvär och jobbigt flyttar sig väldigt mycket och det som många gör stor sak av får mig mest förbannad. Det finns allt för många som har sånt besvär med livet… de är friska, har allt de kan önska, men ändå är det bara skit med allt och så jävla besvärligt att ta sig från A till B. Allt de kan se i moll skyndar de sig att se dystert, minsta besvär växer dem över skallen och rinner över på alla som närmar sig.

De står där och gräver ner sig i en vanlig höstförkylning istället för att vara hemma några dagar, snyta näsan, läsa och dricka varmt, göra livet så mysigt det går den stund man tvingas stanna upp. Har vi blivit ett folk av gnällare utan anledning? Kom igen när vi svälter, fryser och bor på gatan… då kan man snacka om att gnälla. Men vad har en vanlig Svensson egentligen för anledning att gnälla? Ju bättre gemene man har det desto mer gnäller svensken.

Vi är bortskämda, jag säger det igen och har sagt det tidigare, allt för många tror att de bara har rättigheter och motparten som ska stå för fiolerna är alltid staten/kommunen dvs vi alla tillsammans. Det är som om vissa inte fattar att staten är vi. Allt för många lär sig aldrig att de själva måste ha lite vilja, lite ryggrad och arbeta för det liv man vill skapa. Ibland får man gå ner i lön för att komma igång med något och då gör man det, sitter inte arbetslös och väntar på sina rättigheter att få allt precis som man själv vill.

Men hallå livet funkar ju inte så… om du personligen skulle betala din granne för att han inte fick det jobb just han ville ha. Utan du fick se honom gå där hemma och dra benen efter sig i sin jakt på det enda ”han” kan godkänna i sin värld. Då skulle det nog bli annat ljud i skällan, man skulle bli förbannad. Det blir ju många av oss när vi hör bekanta som nyttjar systemet. Men i och med att pengarna inte direkt kommer ur vår plånbok utan mer indirekt ur vår gemensamma statens, så reagerar vi inte så kraftfullt som vi borde.

Media informerar ju dagligdags om hur lite respekt vår valda har för våra gemensamma pengar i stat och kommun. De lider sannerligen av samma oförstånd som vi andra när det gäller andras pengar, att de inte har något ansvar för det jobb de gör, har väl inte gjort saken bättre. Ansvar för sitt jobb har bara vi människor som jobbar längre eller längst ner, vi står och faller med hur vi hanterar våra jobb. Där finns inget hänsynstagande eller saftiga redan uppgjorda morötter som faller in om vi gör bort oss och måste gå. Nej, vi får allt ta ansvar för det jobb vi är satta att sköta.

Men så rann väl det där förbaskade samhällstankarna över igen … och jag ska på en gång skriva här att det säkert är väldigt svårt att få ett jobb och det är synd om alla arbetslösa, alla taskigt vaggade människor och alla andra som inte får ihop allt som de har tänkt sig, alla som har blivit sjuka och missnöjda med vården och alla stackars föräldrar som nu för tiden drar ett mycket tyngre lass än någonsin tidigare föräldrar har gjort och så alla uteliggare som socialen missköter å de grövsta och alla hungriga som glömde att köpa mat för bidraget och köpte öl i farten och narkomanerna som det är så synd om borde ju få rena sprutor och varför inte lite rent knark på en gång så behöver man inte oroa sig för dem och invandrarna ge dem bostäder och trygghet och allt de vill ha utan att jobba det är väl humant och barn som uppför sig illa redan tidigt akta dem och smek dem inte åt fel håll utan inse bara att de är taskigt vaggade och låt dem håll på med sitt med tiden får man hjälpa dem inom kriminalvården med anpassning till något passande yrke som advokat eller så ….

Så kan saker sägas med ironi, men med en jäkla massa sanning i sig. Men sanningen är väldigt flexibel och finns i lika många varianter som människor, inte att förglömma.

Lev dagen väl och dra ditt strå till stacken vad det än består av …

Sossarna är nog glad i smyg

Men vad är det som händer med vädret? Evigheters regnande och grått så man tror att man har blivit färgblind. Jag sitter här och hukar, tänker att jag snart måste ut med Watson och lusten är lika med noll men vad hjälper det, hunden ska ut ändå.

Besöket igår på jobbet var så trevligt, som vanligt hade tjejerna dukat vackert och ordnat allt så trevligt. Jag fick så många kramar och pussar på kinden att det inte var klokt. Jag som har tänkt sluta kramas för att inte bli förkyld eller så..

Några äldre damer kände jag igen och de mig, men annars var det mest nytt folk. När jag satt där så längtade jag väldigt mycket tills jag blir frisk, jag har nu fantiserat om att gå ner dit som frisk och bara glida in som en i teamet och hjälpa till. Jag kan ju baka eller läsa högt den dagen, hitta på något kul med dagens gäster. Förr var jag deras tim vikarie som jobbade mestadels heltid, var alltid någon som var sjuk eller var på kurs. Men numera så snålar kommunen så de får inte ta in vikarier när folk är sjuka, utan då får någon från en annan avdelning komma dit, vilket gör att den avdelningen blir underbebannad eftersom det redan är för lite folk från början. Tvi vale för skitsnåla kommuner och staten kan ta sig i brasan, inte är man ett dugg rädd om folk varken de anställda eller de som de är satta att ta hand om.

När man hör deras eviga floskler, humansnack, luftpastejer om att ta hand om gamla/barn och sjuka så mår jag illa och det spelar ingen roll vilken färg partiet har de är lika goda kålsupare hela högen, bara skor sig själva. Titta bara på sossarna nu som stadigt hänger på allt förhatligt (enligt dem) som de blå har ändrat, nu är sossarna glada att de själva har sluppit göra det som de har smitit ifrån i så många år. Sen kan de komma till makten igen och säga att de blå skitlaget har försämrat allt, ha ha samtidigt som de gnor sina händer och är glada att allt som behövdes är gjort av andra. Alla framtida försämringar oavsett kommer att skyllas på de blå… men att ta tag i något och se till att förändra själva de är de inte kapabla till.

Äh, nu blev det politiksnack och det finns det ju allt för många som roar sig med här inne så jag ska hålla igen truten. Vore ju inte kul om de röda vaknade till liv och började gapa om hur fel jag har i min sandlåda och hur rätt de har i sin… eller de blå. Jag ser ju hur verkligheten ser ut och det verkar inte politiker se med samma ögon som oss andra. Så fort de kommer en bit upp i hierkin så formas de snabbt till en evighets struntpratande gaggmaskin som säger samma som de andra i laget, vilket är lika med ingenting, rundgång. Alla verkar sluta tänka eller så får de inte tänka fritt… så är det nog, kort i taket. Som en slags inavel där bara de som är lika oss andra får vara med…

Hunden ska ut…

Politik ett stort misslyckande oavsett färg

Ser ut genom fönstret, ser att solen slänger sina efterlängtade strålar över allt i sin väg. Naket ganska kallt ljus, som inte direkt inbjuder till dans.

Jag har ett bygge som jag brukar betrakta från mitt fönster, det ligger på lagom avstånd så att vi inte störs av det på varken det ena eller andra sättet. När jag och hunden går förbi så hör och ser jag att det är polacker, många polacker som sliter där med bygget. Jag kan inte fatta var alla våra egna byggarbetare har tagit vägen? Går de på A-kassan så länge eller var är de någonstans? Är det så att de som styr alltid springer kapitalistens ärenden och då vill man inte ha en svensk byggarbetare för han kostar för mycket. Eller är det så att han egentligen inte finns längre, för det har byggts så lite under så lång tid och varken byggföretagen eller samhället har sett till att det har utbildas nya i branschen.

Är det kanske precis så makten vill ha det, inga svenskar utbildade att sköta service. Om man ser samhället som en pyramid och då tänker att större delen av pyramiden hålls stående av oss vanliga Svensson och våra barn som då sköter allt som måste till för att pyramiden ska stå rak med oss som  en tyngd i botten. Om vi då slutar att utbilda tillräckligt med folk i alla service grenar vad händer då?

Är det då regeringen är nöjda och kan passa på att snacka om, var det ett blått pass? Är det då alla polacker och andra invandrare plötsligt ska komma hit och göra allt, tänkte skriva skitjobb åt oss. För mig är det inte det, men jag undrar vad de styrande egentligen har för känsla för biträdet som torkar en gammal farbror i ändan. Säkert ingen större känsla för den gamla farbrorn, fram till den dagen det är deras egen pappa eller deras egen rumpa så dags då, men vägen dit är lång. Eller biträdet som lagar mat på en vanlig lunchrestaurang eller som städar på kontoret eller kör budbilen. Utan alla de där vanliga oansenliga tjänsterna stannar verkligen vårt land.

Tänker på alla de där upphöjda Nissarna, pappersnissarna som skaffar sig egna departement… vad har de för värde egentligen? Tänker på alla de olika departementen och olika statliga ”företag” som inte producerar ett skit, de flesta sköter inte ens de de har lön för. Titta bara på Livsmedelsverket….måste vara kul att sitta där och bära upp en hög  lön utan att göra ett skit.

När det gäller maten och våra bönder fattar jag inte ett dugg längre. Maten tillåter de företag att förgifta och urlaka på olika vis för att den ska hålla eller se fräsch ut, vad allt de stoppar i gör med våra kroppar bryr de sig inte om. Att vi hade en hel del bra livsmedels lagar fram till vi gick med i EU bryr det sig inte heller om att slåss för och varför skulle inte vi som land slåss för de bra saker vi har kommit fram till för att skydda vår befolkning? Nej vi verkar lägga oss som en platt, varm pannkaka i allt som andra vill.

Det som oroar mig mest är alla de där politiskt tillsatta som ska sköta olika för landet viktiga saker. Inte gör de ett handtag mer än att se till sin egen tjänst och lön, de bara sitter och gör inte ett smack. Jag kan inte fatta att livsmedelsverket inte verkligen sköter allt som har med mat i vårt land att göra. Ge sig ut och kontrollera i affärer och företag våga stå för något och stå för sjutton på vår sida, människans sida. Ta beslut som behövs, syns och hörs gör rätt för er lön slöfockar. Samma inom djurvård…. skamligt att det inte finns någon gemensam hållning som man verkligen håller på.

När det gäller våra asyl lagar, stå på er! Har vi lagar så har vi eller hur? Alla kan ju inte bo här i vårt land. Vela inte så förbaskat bara för att media snyftar och ylar hela tiden och vill bestämma hur vi ska ha det i vårt land, inte för att de bryr sig, utan bara för att de vill sälja extra nummer med  snyft reportage. Måna om oss och det som är vi i alla lägen som andra gör för sitt folk/land. Tänk inte, säg inte ordet HUMANITÄRT för då kommer veligheten in och då blir det inget bra resultat av något.

Tänk om det var så här; en flyktingfamilj kommer hit, godkänns och får direkt läsa svenska och insikts kurser i hur allt fungerar i vårt land, om de vill vara här ska de leva med oss inte utanför oss. Sen eller under tiden ser Arbetsförmedlingen till att de får jobb, det har de lön för. Svårare än så är det inte, men som vi har det börjar det med att de inte godkänns på åratal, sitter och väntar på vår bekostnad rent ekonomiskt och på deras bekostnad rent psykiskt. Sen om de godkänns så får de säkert bostad, men inget jobb och ingen verkar kräva att de tar del av vårt samhälle och går sina kurser i svenska eller ser till att de verkligen får jobb. Jag fattar inte hur man kan misslyckas med så elementära saker.

Äh, jag ska nog sluta att titta på polackerna när de bygger vårt land…..

När nutid blir dåtid och politiken tränger sig in i min blogg

Nu är hösten här.. det har blivit svalare inne och golven känns kyliga att gå barfota på. Jag har en tunn morgonrock i bomull som jag tar fram när våren börjar bli varm, tvättar och hänger undan när hösten börjar nypa till. Stod där i klädkammaren och suckade och tog med mig min tjocka fleecemorgonrock som jag nu sitter i. Ja, jag sa ju det att hösten är här…

Igår kom min mamma med fina blommor och susi .. vi kastade oss över DN:s korsord och kämpade på med nutidskrysset, men kunde bara konstatera att det var ett dåtidskryss då allt handlade om proggen under 60- och 70-talet.

Egentligen borde vi kunna den delen, men hallå, jag var 14 år -68 och politik var redan då ett tämligen dött ämne för mig. 1968 dansade jag disco hela nätterna och masade mig efter några få timmars sömn till skolan. Mamma höll på att bli galen och skolan fångade aldrig något intresse hos mig. Jo, jag älskade att handarbeta och att laga mat, men inget av de sakerna var ju något skolan egentligen tyckte var något att satsa på. Ingen var smart nog att fånga mig och lägga upp en plan för att få mig att se vägen jag kunde gå.

Vi som inte toppar statistiken i matte är ju inget som skolan är så intresserade av och de skoltrötta som jag hörde till är väl de ungar som egentligen är friskast rent kast sett.

Nej, jag var inget bra på att underkasta mig systemet. Idag kan jag tänka att det var synd att jag inte gjorde det och tog tag i mig själv och blev något på pappret som är så viktiga i samhället för att ge status, lön och en uppgift som man aldrig behöver mumla om att man har.

Undrar hur det är att säga att man är kirurg eller annat statusjobb. Känna upphöjdheten i samhället från de medborgare som hyvlar där nere i botten med låglöne jobb som kommunerna helst skulle sluta betala lön till överhuvudtaget om de bara kunde hitta på en rimlig anledning.

För det har vi väl alla förstått att vi som hyvlar där nere i botten med barnomsorg, äldreomsorg vi som värnar om det svaga, vi är inte värda ett vitten enligt de som styr. Men de låssas ju förbannat bra hela tiden.

Tänker på kommunals kvinnorna som strejkade för högre lön… nu var det deras tur att få högre lön, det gick ju fint ända tills Göran Person sa nej. Regeringen gick in och bestämde, vad sjutton ska man med facket och en strejk till?

Då avbröts strejken och tjejerna fick inte ett skit och där stod hon den där fackmopsen som ser ut som en karl och var så nöjd (Kommunals ordförande var hon då, jag minns inte namnet.) Finns så mycket förljugenhet i vårt samhälle och lurade blir vi alltid på ena eller andra viset.

Många engagerar sig politiskt och gör en karriär av det hela och tjänar ju bra med pengar. Det måste ju vara lönen som håller dem både tysta och kvar för förändring blir det ju sällan.

Alla de som blir fritidspolitiker brukar ju sluta, ge upp och det är väl när de ser hur spelet går till. Spelet för gallerian som är vi andra som ska luras. När de inser att de inte alls har någon möjlighet att påverka att banan redan är bokad av yrkespolitiker som vet hur en slipsten ska dras till sin egen favör. Det är då de hoppar av, politik var inte alls som de trodde, vi naiva oinsatta stackare.

Nämen, vad har jag skrivit nu då om politik, jag som inte gillar sånt. Vad ska det vara bra för och leda till? Nu kommer några att vakna upp och börja försvara sin röda linje och den blå linjen har nog också något att säga och jag vill inte säga ett dugg mer i saken, bara använda min blogg som ja, just det en dagbok där personliga tankar forsar ut. Utan personligt ansvar.. eller får man inte va sån?

Jag vill inte vara varken blå eller röd jag vill bara tänka högt.