Kladdkaka med vispad grädde

Packade picknick korgen med kaffe, kladdkaka och vispad grädde … Watson fick en vattenskål och så bar jag korg + stol, Watson i koppel och satte mig utanför vårt hus i skuggan. Watson gillar att bara ligga och jag att bara sitta i skuggan, till picknicken hade jag bjudit våra hundvakter B och I som kom med sina stolar och satte sig hos oss.

Trevligt att prata och fika en stund i all enkelhet, äntligen passade jag på att ge dem ännu en trerätters middag i form av presentkort. Lustigt nog väntade de just idag på det kylda/frysta paketet med förra presentkortets mat. De sa att de här middagarna verkligen har givit dem knorr på tillvaron. Vi vill så gärna att de ska mysa som tack för hjälp med Watson, för det är och har varit guld värt att de ställer upp.

När vi satt där kom sonen och marsipangrisen förbi, de var på väg till Tims första barnkalas, hans bästis fyller fyra år. De håller till på en stängd förskola, perfekt med staket runt det hela så alla ungar kan springa som de vill. Tänk att Tim skulle få fiska i fiskdamm för första gången, det kallar jag kalas.

Ännu en dag när det mesta i kroppen beter sig som det ska jippi!

Fick tre plastpåsar med sallad, kryddor, morötter, rödbetor, lök och rabarber av B och I, så nu blir det kokta pinfärska rödbetor och smör som förrätt, bland det bästa jag vet.

Nu ska jag sätta mig i soffan och sticka en stund har börjat med nya vantar efter att jag har stickat ett par sockar till Tim som han ska få i vinter.

Hej Dogge Doggelito

Så fort det gick med både julafton och nyår. Tiden och jag har inte samma uppfattning om vad just tiden borde vara, väldigt långsam enligt mig. Egentligen så är ju tid något människan har hittat på för att styra upp sitt leverne. Visst inser jag att tiden måste få finnas, men oftare önskar jag att jag fick leva som de gjorde förr efter dygnets timmar, när det blev mörkt så gick man och la sig och gick upp när ljuset kom.

Dagen före nyår var maken och jag in till stan och efter utfört klappbyte så sa jag till maken att ”nu vill jag sätta mig och fika”. Mitt i detta stora Galleri tog jag en cappuccino med en citron och marängpaj. Njöt av att titta på alla som hastade förbi i stora gången och insåg plötsligt att jag trots lägre immunförsvar satt där mitt i alla baciller och njöt, jag blev väldigt rörd. Maken tittade på mig och frågade hur det var? Jag skärpte mig och svalde några gånger och sa sen att det var fantastiskt bra, tänk att jag sitter här? Lite vågat av mig att blanda mig med alla andra eller med deras baciller rättare sagt men så underbart att vara ”normal” igen.

Sen bar det av till Hötorgshallen vi hade ett presentkort till fiskaffären Hav som ligger där nere, vi tog oss dit med mycket tankar i skallen om vad vi skulle köpa för smarrigt till nyårsafton. När vi kommer fram så står Dogge Doggelito bakom disken klädd som alla andra som jobbade där och jag spontan som jag är blev väldigt glad och sa HEJ! Är du här? I en sånt där tonfall som om jag kände honom, det bara blev så för jag blev så paff … Han skrattade stort och sa att det var han som var där.

Sen fick vi vänta på vår tur och jag kikade lite i smyg på Dogge han är en glad skit som jag gillar, antar att Hav hyrt in honom för att göra oss kunder lite glada och förvånade precis som jag blev. När det var vår tur så tog jag upp den pappersficka där själva presentkortet låg och upptäcker att det är tomt.

Men snacka om snopna vi blev och tittade på golvet om det hade åkt ur och ner där, men inte då. Jag rotade i mina fickor som om jag trodde att presentkortet skulle dyka upp om jag verkligen grävde runt, men inte kom det fram något presentkort. Vi handlade fyra små förrätter munsbitar två med hummer och två med renkött och masade oss iväg till garaget där bilen stod, som två frågetecken och rätt besvikna. Vi hade ju redan hittat det mesta i frysen till nyår men tänkte förgylla med lite grädde på moset.

När vi kom hem så letade vi båda efter presentkortet, de satt nedstuckna i en korg jag har på mitt arbetsbord. Jag är rädd att jag själv har tagit ut dem och satt dem där för att vi inte skulle glömma att handla för dem, vi fick dem nämligen förra julen. Skamligt men så är det och mitt risiga tillstånd året som gått skyller jag på att de har blivit liggande, men jag vill nog helst låssas att de av någon konstig anledning har åkt ur sin pappficka och landat där när maken tog själva pappfickan från mitt bord. 😀

Nyår satt jag som vanligt i klädkammaren med hunden … 😦  han är verkligen rädd för smällare och jag hatar den där delen av nyår som smäller från morgon till sena natten. Varefter kvällen gick så la sig Watson där inne i sin korg som vi har satt dit, jag tog med stora kuddar och la mig bredvid för jag får inte plats i hans hundkorg. I år var första gången på många år vi inte gav honom lugnande tabletter (för hund så klart, kom alltid ihåg att djur inte äter människans medicin, utan att dö). Han har ju blivit till åren och lugnat sig så vi bedömde att vi skulle våga oss på att pröva utan och det gick ju bra.

Jag var väldigt trött efter en timma av lek med pipdjur och med en röst som skulle övertyga Watson om att allt var som det skulle, liggandes låg jag hopklämd med halva ändan ut genom klädkammar dörren halvt döv för Orups samlade verk gick på högvarv på en CD-spelare som stod bakom min ända för att övertäcka alla smällande ljud. Precis så där har jag tillbringat  8 nyårsaftnar och har upptäckt när grannen har fest så hörs väldigt mycket av det de säger upp i klädkammaren, det hade jag ju aldrig kommit på annars eller hur?  😉 Men i år var det inget som helst party i huset och det är rätt skönt det med, man kan gå och lägga sig och sova i lugn och ro när väl tolvslaget har passerat.

Så är försökte jag hjälpa Watson förra nyår till hans stora förtretEtt annat nyår med fetvadd i öronen som han hela tiden skakade bort.