Etikett: regn

Nyss kom …

~ livsglimtar ~ 2 kommentarer

maken in efter en insats på altanen, han flyttade på balkonglådorna där blommorna var på rymmen i ett flöde jag aldrig skådat i en balkonglåda förr. Dessa balkonglådor har ju inga hål i botten så hällregnet fyller bara på i sitt eviga hällande. In med dem under taknockens skydd.

När han kom in sa han ”att han har gjort sitt” vad hade jag gjort? Jag sträckte precis på mig och bytte ställning blev mitt svar och så mycket mer lär det inte bli på ett tag. Fast jag har tänkt baka släta vetelängder med kardemummasmak senare …

Detta hällande regn njuter jag av, en perfekt start på semestern för maken som kan bara vara, total avslappning kan aldrig vara fel. Men min önskan om svalare väder var väl inte hällregn jag tänkte på precis, man får nog vara lite försiktig med sina önskningar.

Nu är det synd om er som inte mår bra av regn, ni som inte läser eller har en hobby att pyssla med, jag förstår att ni blir sura och rastlösa. När ni kunde ligga i 30-35 graders solsken på rygg och bara må bra …

Men jag är övertygad om att värmen dyker upp snart igen, minns ni inte förra sommarens ökenväder? Det var obegripligt varmt vecka efter vecka och till och med ni solgalningar började klaga. Media jagade hysteriskt högtryck, det var tyskvärmen, ryssvärmen till och med polskvärmen.

Tänker på hela min uppväxt med svensk sommar, aldrig anfölls vi av andra länders högtryck, vi hade nog med våra egna. Inte längtade vi heller till ökenvärme utan svensk normal sommarvärme med lite svalkande skval då och då som blandade sig i sommarprogrammets underhåll av oss svenskar.

det var sommar det.

Genom det öppna …

~ livsglimtar ~ Lämna en kommentar

fönstret lyssnar jag på ett hällande regn, du ljuva svalka och grå himmel. Tacksam att få andas och landa några dagar med normal svensk sommar. Solexemet kliar ännu men börjar lägga sig, har testat det mesta när det ännu en gång bröt ut.

Första semesterdagen för maken, passar bra tänker jag, han sitter och läser, går ner i varv, inget pockar på uppmärksamhet när det regnar, man får faktiskt bara vara.

Plötsligt gick luften ur mig, har tänkt en del om de svängningar jag nu långsamt ser i media när fler och fler journalister/debattörer börjar våga skriva om det missnöje vi vanliga människor ventilerat sedan länge vid kaffekoppen och vetelängden. Inse att politikerna tycker sig ha nått toppen, utan de studier de anser så viktiga för alla oss andra oavsett vilket jobb vi ska utföra. Det är väl bara i politik man ingen skolning behöver och det märker vi alla på saknaden av resultat. Almedalen, jag tittade, lyssnade och blev lika besviken som vanligt, floskler, lögner, undvikanden av viktiga ämnen var väl det som gör mig mest upprörd.

Att de ännu inte kan begripa varför folk går över till SD är ju så kränkande att det inte är klokt. Ett parti som talar tydligt, framförallt om det som de flesta av oss oroas av, vilket inte ens finns en susning av kunskap om hos de övriga partierna. Politikerna och deras kolleger vid de större PK styrda tidningarna fattar inte ett dugg?

Målar de korkat in sig i ett hörn så krävs det något som saknas i politiken idag, mod för att ta sig ut i verkligheten och börja agera utifrån den verklighet vi alla andra lever i.

Där är vi inte idag …

 

 

Vi är lika med?

~ livsglimtar ~ 10 kommentarer

När vi är duktiga så hänger vi på spettet här på landet, med en tomt som aldrig haft besök av spetthängare, trädgårdsskötare, planterare så finns här enorm mycket att göra. Nå, vi tar upp stubbar och stenar, klipper det sk gräset fast det låter mer som en stenklippningsmaskin.

Snart ska den ytan betäckas inga fula tankar nu … av grus, singel, sand eller vad nu lite större sten som köpes tonvis hitfraktad med lastbil med släp kan kallas? Ut med stenen via grävskopa och kratta, sen nästa lass med ny jord om man nu kan kalla jord för ny, den ska väl helst vara gammal?

Sen ska nog vi hyra en maskin som finfördelar jorden på något vis, detta är inte min avdelning utan vis. Så vi kan så det nya gräset Classic sport …

För er som inte hänger med upplyser jag om att Vi är min man. Jag brukar säga så när jag hemma sa ”vi ska tvätta fönster” ”vi ska skura golven” det tog några år innan maken fattade vem vi var, men nu sitter det i märgen på honom.

Vi tog fram en kluns utan namn i frysen och vi gissade på karre? Senare under dagen insåg vi att det var resten av en stor oxfile sedan nyår. Ojoj vilket besvär, så synd det är om oss …

Inte regnar det väl idag! Bara vräker ner, skönt att vara inne och mysa.

 

 

Overkligheten lägger sig över livet

~ livsglimtar ~ 8 kommentarer

Tunga droppar rinner ner för rutan och väderomslagen tycks oändliga i sin nyckfullhet. Jag känner mig inte grå, men kroppen är tung att leva med idag, lågt blodtryck, sus i öronen och den underliga durrtonen nanosekunden innan jag tror att jag ska svimma? Vad sjutton hette han Quasamemo? Han med puckelryggen som hasar sig fram, en kopia av mig idag. Det går nästan inte att gå rak när hela kroppen vill rasa ihop på golvet.

Efter ett par dygn på landet där mina tankar kunde lugna ner sig, samtalade också med dottern i telefonen, då la sig mitt inre till ro. Overklighetskänslan smög sig på, lurig känsla som jag inte kan ta på eller få ordning på?

Ettårsdagen för vår hunds dödsdag kom i samma veva, men flöt rätt smidigt, glad var jag för det. Även där slingrade sig känslan av overklighet in, ett helt år sedan, ofattbart. Som jag har gråtit och sörjt den lilla älsklingen, och ännu gör, ett jäkla bölande här på bana åtta, rätt vad det är, vare sig jag vill eller ej.

Sen dag tre ringer sonen och berättar att han ska gifta sig i sommar, snacka om att kastas mellan förtvivlan och glädje inom loppet av tre dagar. Du som känner mig och sonen får lov att inte berätta det jag nyss skrev. Tids nog berättar de nog för andra vad som är på gång.

 

 

Jaha ännu en sån där dag

~ livsglimtar ~ 4 kommentarer

Dagen när allt skulle hända slutade med att jag sov i timmar helt slut. Jag som skulle åka och hälsa på Suatilla, vi skulle äta lunch och fika något jag verkligen sett fram emot. Kunde nästan räkna ut mig redan igår, sov halva dagen, vaknade av att sonen  ringde och frågade om jag kunde hämta Tim vilket jag gjorde. Resten av kvällen var jag liksom bak och fram i skallen.

Watson är opererad och har vaknat som han ska hos veterinären, han kommer hem med husse efter fyratiden. Tänk att han fyller 10 år idag, vi får allt vara glada för varje dag vi får med honom, det känns så konstigt att tänka på att han inte kommer att vara så många år till med oss. Jag kommer bli helt förkrossad den dag har går fast jag muttrar på honom när han skäller inomhus och drar mig utomhus. Måtte nu tumören vara en ofarlig sort eller varför inte en fettknöl rent av. Cairnterrier kan bli 15-16 år så vi hoppas han håller sig frisk och blir en pigg väldigt gammal man.

 Jag öppnar kylskåpet och tackar nästan med korstecken när jag ser en tjock falukorv ligga där, allt för att förenkla för mig denna dag när matlagning inte är min gren. Inget är min gren dessa dagar och jag mår inte bra när jag inte kan göra sånt jag verkligen vill.

Ute har det regnat rätt mycket och molnen har kommit och gått, solen har visat sig en stund, nu blåser det mest och havet ser stålgrått ut.

Ännu en händelserik dag i mitt liv …. ironi, jag delar mycket med den rara damen ovanför. Känner mig som hundra år och behöver verkligen ha något att hänga på rätt ofta.

Nu ska jag lägga mig och läsa …

Ahhh höstdag äntligen

~ livsglimtar ~ 7 kommentarer
2123394bqqqjl8nwb

Jag är väldigt förtjust i fåglar vilket inte var fallet när jag var yngre då var det ”bara” fåglar. Konstigt det är att man ser annorlunda på saker med åren, naturen talar nu ett tydligt språk och jag är öppen och lyhörd för dess viskningar. Men förr var det bara något jag levde vid sidan om …

Maken väckte mig tidigt imorse och jag sov så tungt att jag inte fattade ett dugg, har ju svårt att somna så klockan drar iväg både mot 1 och 2 på natten  innan John Blund kommer. Så att bli om än varsamt väckt vid 06.00 var som att försöka hämta mig ur ett komatillstånd. Provtagning igen på Karolinska vilket gick snabbare denna måndag än förra.

Väl hemma njuter jag av den första grå höstdagen med regn hängande i luften, så jag har längtat efter en sån här dag. Svalt och skönt, balsam för att slappna av utan krav på att vara duktig och gå ut bara för att det är fint väder. Jag har varit lite duktig och bakar nu ett bröd med vete, råg och linfrö. Plockade lite här hemma och har ätit ett skapligt mellanmål bestående av en smörgås med mosad avokado, tomat och citronpeppar till latten. Sen ska jag väl erkänna att jag slängde in några sillbitar på tallriken, jag kan bara inte låta bli sill, som jag har längtat efter att få äta fritt igen. Jag äter mig igenom Abbas alla specialinläggningar burk för burk.

Nu har även jag fått hamsterkinder, början på månansiktet som cortisonet bjuder på som biverkan. Jag var så säker på att jag skulle slippa just det här, redan på sjukhuset såg jag att två av mina medpatienter hade börjat få rundningen av kinderna och tänkte då att jag själv skulle slippa. Nix Pix

Ett år brukar det ta att se normal ut igen sa syrran jag frågade, men det gör inte så mycket.

Nu ska jag lägga mig i soffan och läsa en helt nyutgiven tidning som heter Nära. Det är mediet Benny Rosenqvist och andra andligt inriktade som har producerat tidningen och jag ser fram emot att läsa den. Sen ska jag dricka flera glas vatten … mer än jag vill ha, bara att lyda doktorn.

Det köstar på

~ livsglimtar ~ 5 kommentarer
Vi har väder ...
Vi har väder ...

Mjölkig halvdimma ligger över Värtan och jag drar på Watson regn”rocken”, han har en i militärgrönt och när jag drog på mig min egen ”regnvädersrock” så såg jag att vi matchade varandra. Men ute var det inte mycket regn att tala om.

Tre ärenden stod på min lista, först inhandlades en Aftonbladet på ICA, så långt gick allt bra men sen skulle jag in till vår förvaltare och hämta ”bajspåsar” till Watson. De har tillfälligt flyttat och huserar två trappor upp, men på skylten står det bara deras namn och hissen var avstängd. Jag gick en trappa upp och ringde på en stängd dörr, gick ner igen och frågade en snubbe som jobbar på förvaltningen var sjutton de håller hus?

Ja, arg och otrevlig blev jag för jag orkar inte gå upp och ner i trappor .. nu visade det sig att det var till att gå upp för samma trappa igen och ännu en, när jag väl var upp så var dörren låst och man fick ringa på. Gud så jag ringde arga, otrevliga signaler och så skällde jag när jag kom in över att de inte kunde skriva på skylten hur många trappor upp de låg.

Jo, jag skäms över mig själv, men jag orkar inte med att det tar emot fysiskt jag blir så slut. Tog mina rullar med bajspåsar och gick till min vän och fotvårdare L som rullade ihop två små dynor med gasväv runt om som jag trär på en stortå som har fått spunk.

Tår ska ligga rakt ner har jag fått lära mig av L men min ena tå petar uppåt och då går man på själva tåleden vilket leder 😉 till att man blir svullen där och får ont. Men trär jag på den där lilla tutten så beter sig tån som den ska och tåleden blir avlastad. Spännande va? 🙂

Nu håller jag på och kokar jordgubbskräm med rabarber igen, tänkte först att jag skulle koka någon ny sort denna gång som aprikoskräm eller katrinplommon med lite citronskal i, fick för mig att det skulle vara gott med lite citronskal i plommonen, vad tror ni? Nästa krämkok blir nog katrinplommonen måste ju variera det hela.

Dagen ligger här som en blank spegel framför mig och aldrig i mitt liv har jag väl varit så rik på tid samtidigt som jag ingen tid alls har. Jag menar sova bort större delen av dagarna är inte mycket till fritid eller hur. Jag längtar efter allt det där vanliga vardagliga som att umgås, tänk att bara få för sig att gå över gatan och in till en vän och fika precis när det passar mig, inte när det passar min kropp. Vilket det för den delen nästan aldrig verkar göra, vi har ju husbilen stående runt hörnet, kunde ju bjuda en vän på kaffe i den en regnig dag. Tankarna och lusten finns men sen var det det där med orken och vips blev det inte ett smack av något.

Inatt drömde jag om dialys och transplantation i en väldig röra, vaknade med skallen full av orostankar, vilken tur att det bara var en dröm … men det var det ju inte så där rörigt är det ju just nu 😉

Men jag lever ännu en dag och är glad för det fast det köstar på …

Färgblind?

~ livsglimtar ~ 10 kommentarer

Tror jag har blivit färgblind … grått, grått och grått dag efter dag. Är man inte deppig så blir man väl det, om man inte ser upp. Suckar gör jag idag, just nu ny duschad och fin i håret mår jag ”på väg upp” bättre än igår.

Maken kickoffar på jobbet, men kommer snart hem som tur är. Idag måste jag till bibban och slita åt mig ännu ett gäng deckare, jag har ju massor av olästa böcker av alla slag, men deckare passar mig så bra just nu.

Tänka kan man väl få göra

~ livsglimtar ~ 7 kommentarer

 Väldans grått ute och jag tänker då inte sticka näsan utanför dörren idag. Igår satte jag en rågsurdeg som jag nu ska vårda som en litet barn så att jag kan baka lite gott bröd i veckan som kommer.

Jag längtar efter rutiner i mitt liv, det där vardagliga som gör att tryggheten infinner sig så att jag kan luta mig lite bak och nästan tro att allt är som vanligt.

Med lite sorg i hjärtat konstaterar jag att det från och med inatt kommer att mörkna fortare med vintertiden. Mörker tycker jag faktiskt om, men ljuset är man ju beroende av för sitt välmående, jag är en ”tända ljus person” och tar vilka anledningar som helst att tutta på några värmeljus.

Jag har precis spånat om att ev köpa ett träningskort på Iform här på ön, funderar på om de kan godta att jag köper ett halvårskort som jag får ”låta vila” så fort jag inte pallar att träna mer. Min tanke är ju att jag ska träna av bara sjutton sen när jag har fått en njure och då vill jag aktualisera mitt träningskort igen. Jag undrar om de går med på det?

Pratar med min man som ska hänga med och säger att jag inte avser att träna som normala, utan kanske göra typ 2-3 övningar på de flesta redskapen och inte ha hårt (inget) motstånd alls. Kanske kan jag träna upp mig lite inför operationen, det vore väl bra. Det låter så lockande men jag är lite rädd att det bara blir pannkaka och att jag överskattar min ork … hoppa hopprep går fetbort så är det bara.

Grå dag vädermässigt

~ livsglimtar ~ 5 kommentarer

 Nog blir man tröttare när det är grått och regnigt ute… om jag hade bott på landet idag så hade jag låtit Watson rasta sig själv, men om en stund så ska vi gå en tur som vanligt.

Igår kväll hade jag tålamod så det räcker och blir över… stickar nu på andra sockan med falsk fläta och kom till hälen. Inte kom jag ihåg hur jag gjorde och mönstret läste jag som djävulen läser bibeln. Sticka och repa, stick och repa, sen suckade jag djupt och drog upp allt ännu en gång och nu plötsligt fick jag ordning på maskorna. Den sista hälen jag repade upp hade blivit dubbel, har aldrig lyckas sticka två sidor på en gång som jag hade gjort, kan ju vara bra någon gång men inte på en häl det blev för tjockt.

Jag myser nu varje dag med vår nya taklampa och den lilla spoten som sitter bakom mig i soffan, de ska ringa från lampaffären när de andra två spottarna har kommit in. Så skönt att se vad jag gör.

Idag ska jag inte gå så många knop, har funderat på att baka något men det stannar nog vid att fundera. Magen har börjat mullra/gasa igång efter alla fikon och fibrer, stackarn vet ju varken ut eller in just nu så jag gissar att jag kommer att bli sittande en del på toa under dagen. Just det här när man känner att man behöver gå men inget kommer är ingen höjdare. Nog med skitsnack..

Här kommer jag med svampkorgen i högsta hugg

~ livsglimtar ~ 10 kommentarer

                                                   

Efter att ha läst i DN att svamparna växer så det knakar av allt regn så kommer jag att ta med svampkorg och kniv, här ska trampas skogsmark och letas svamp i helgen. Är det något jag är otroligt road av så är det att plocka svamp. Nu hade jag ju inte tänkt mig den där röda med vita prickar, men visst är det vacker.

Nu har jag handlat kotletter som ska grillas i helgen och till dem ska jag göra en kall sås av äppelmos och mangochutney… Jag har även packat ner några frysta biffar som jag tänkte göra en sallad med äggnudlar till… men vi får väl se vad det blir av det hela. Mest ser jag fram emot att få gå ut i skogen och skit samma om det regnar som de har lovat större delen av helgen. Jag har stövlar och regnkläder, så det är bara att trampa iväg..

Det blir nog ingen fricamping i helgen utan vi åker nog till Östnora camping så att vi kan koppla oss till elnätet. Varför? Jo, för om det regnar och nu blir lite kallare så är det så skönt att bara slå på golvvärmen, då slipper man det där råa i luften och får en skönt inne temperatur. Sen vet vi att det finns skog runt om där så svamp kan man nog hitta.

Vi har nu sagt att vi ska åka i höst med den vanliga bilen till de olika naturreservaten runt om Stockholm för att se vilka som är något för oss att åka till nästa säsong. Vi kommer att passa på att gå i skog och plocka svamp samtidigt som vi rekar inför nästa års resor med husbilen.

Idag har jag en sån där dag när jag är tyngre i baken än vanligt… man borde så mycket och jag känner inte för ett dugg just nu. Men jag känner mig själv och vet att jag kommer igång ändå är bara svår startad vissa dagar. Den här godingen är det inte så gott om för den gillar inte ösregn, utan vill ha lite regn då och då under sommaren för att frodas. En som växer sig stor nu är Karl Johan svampen, favorit i de flestas svampkorgar. En matigare svamp får man leta efter…

Sent ska syndaren vakna…

~ livsglimtar ~ 22 kommentarer

Sent ska syndaren vakna… nu är det inte morgonväckningen jag tänker på utan min vikt. Kom på att jag gick med i aftonbladets viktsajt i juni, betalade för ett år och har sen inte varit in där. Klart jag har fått mail från dem där de vill höra min veckovikt… ha ha ha ja, nu blev det ju nästan ett halvårs vikt och inte hade jag gått ner i vikt. Så där ser man att det inte hjälper att vara med i viktsajter….jasså, måste man äta rätt också?

Nu jäklar blir det hårda bandage igen, jag har kopierat och studerat veckans matsedel som om mitt liv hänger på den och faktiskt gör livet väl det. Om inte allt för länge så ska jag ju tillbaka till min njurläkare och vägas. Då är det dags igen för att känna hur misslyckad jag är, spelar ingen roll hur bra jag sköter allt annat…inget är som vikten i min läkares ögon. Jag får nästan en känsla av att hon väntar in den dag hon kan säga att jag inte kan få en ny njure för jag är för tjock. Men det är väl min fantasi sånt händer i…

Öroninflammationen vill inte riktigt ge med sig och jag känner av bihålorna då och då så jag ska tillbaka till min husläkare idag och kolla hur det ser ut. Har jag vatten i öronen, skvalpar det i hela skallen nu eller håller det sig lokalt? Det var frågan det och lite mer slemlösande behöver jag….

Jäkla ämne att dra upp…. men jag är i botten nu och måste ta tag i mig själv viktmässigt. Jag har tänkt mig 10 kilo ner….ska det vara så sketans svårt?

Men så det regnar idag… jag önskar att jag fick sitta här hemma och kura med tända ljus. Men nä, hunden ska ut och så iväg sen till doktorn, har tänkt lämna in alla mina recept på apoteket, så får de hålla ordning på det hela åt mig, en fin service man kan få numera.