Suck …

här gör jag mig till och samlar in enkronor i en plastpåse, kollar turlistan med nytt bussnummer och sträckning. Åker iväg till Kupan Röda Korsets trevliga ställe, tänkte mig både lite sällskap vid fikabordet och köpa deckare för en krona styck. Det var där min påse med enkronor passade in …

Tji fick jag, sommarstängt, tog en annan buss tillbaka och klev av vid Ica och gled in på apoteket vilka inte hade det jag ville ha. Köpte två lösfranska i bageriet och gick hem. Skyltfönster kan verkligen vara det ruskigaste som finns, halva vägen hem speglade sig min kropp i dessa jäkla rutor. Jag sneglar mot allt det där som är jag, i hopp om att figuren på något mirakulöst vis ska smalna av, drömma kan man, drömmer gör man, men inte hjälper det. Jag var lika fet när jag flåsade mig upp för Ica backen som vanligt.

Jaha, äter mina franska med Italiensk Cotto en skinka som ligger på plus hemma hos oss, latten min är mer som kaffe med uppvispad mjölk gillar den så.

Nu ska jag öppna första boken Att föda ett barn i Kristina Sandbergs trilogi.

 

Jag går på Kupan och hittar livsglädje i svallande kvinnokroppar

Idag stämde allt och iväg kom jag till Röda Korsets Kupan, i solskenet med vårkänslan och förhoppning om att hitta något.

En av kvinnorna hojtade så fort jag kom in, de satt ett gäng runt ett dukat kaffebord och där skulle jag efter en stunds botaniserande i ”affären” också sitta med kaffekopp och trevligt prat. En av kvinnorna, som jag faktiskt har pratat med för några år sedan i en busskur väntandes på försenad buss, då var hon bra dragen, men oemotståndligt  pratig och trevlig ändå.

Nu satt vi här igen och truten gick på oss båda, fick oss ett redigt gapflabb när vi kom in på svallande kvinnor och allt som hör till kroppens strävan mot jordens mitt. Inte lätt att vara kvinnokropp alla gånger.

Fyra barnböcker för 40 kr och en glad skit var jag som satt i busskuren på väg hem, inser att jag nog måste ta mig dit en gång i veckan. Nu ska jag rota fram hemstickade vantar och skänka nästa gång i pur glädje över att de finns. Det här med att umgås på detta vis, komma när jag vill, gå när jag vill utan att någon förväntar sig ett skvatt av mig, det blir nog finemang för mig.

Nu måste jag äta något och sen ska jag läsa alla mina nya barnböcker, så jag vet vilken som passar 6-åringen nästa gång vi ska läsa.

Hjärtats Kram på er Alla idag ❤

Kroppen hit och kroppen dit, nu tar jag min skalle under armen och går

Just nu när det börjar dra i benen mot att göra mig i ordning för att åka till Röda korsets Kupan så tänker jag tanken ”Vem jag var”. Själva resultatet av alla åren händelser som påverkat mig, förändrat, skrapat av, urholkat, täppt igen, förkalkat, ignorerat just mig, bara kroppen ska ha sitt. Det finns inget annat än kroppen som styr min dag, mina val och förkrymt har livet blivit, varje litet val av lägesförändring föregås av en personlig checklista.

Dagens yrsel, magen, herregud så den förstör för mig, kraften i benen, är den svagare än normalt? Detta kan jag fundera över en bra dag, en dålig dag funderar jag inte ett dugg, kan lika gärna lägga mig ner på en gång.

Det känns inte rättvist att ha blivit inte ens en blek kopia av sig själv utan en skugga av sig själv, ständigt detta sittande utanför sig själv och undra när kroppen ska gå in för landning, låta mig hitta tillbaka till mig själv, men bara för den stund kroppen tillåter. Jo, jag lever där mellan alla skuggperioder, tvingar mig iväg, för att sen lova mig själv att aldrig någonsin göra om det hela … påskmiddag med familjens tio personer, klart vi ska ha fast jag lovade mig dyrt och heligt att aldrig ha något mer, det är bara så vidrigt med kroppen. Att ila runt där i familjen och bara önska att jag var död, ungarna, barnbarnen, mamma alla att ta hänsyn till. Lyfta barnbarn och vara livrädd att svimma med något litet hjärta i famnen, vad i hela friden ska jag göra med mig själv?

Jag är inte självmordsbenägen bara mer deprimerad än vanligt och så sjukligt trött på det hela, mina tankar spinner oavbrutet runt detta tema. Jag skrattar gott och ser högst levande ut, jag tvingar mig till utflykter, bakande, lagar mat, tvätta, bädda allt det där normala med den skillnad att gör jag A tex tvätta håret när jag duschar så orkar jag inte gå ner till affären samma dag. Det är så jag håller på, åker till affären med maken, kan klara att handla ibland helt normalt, men stå upp är sjukt jobbigt i kön till kassan tex. Eller så packar magen ihop av IBS och då finns det bara toan för mig och maken får fixa handlandet själv. Hela tiden denna kropp som lever ett eget liv utan att jag kan hantera det.

Vem jag var undrar jag i början och ett är säkert absolut inte den person jag är idag. Nää, nu skiter vi i det här tuggandet, jag ska leta upp dagen och göra den till min, här kommer jag Kupan.

Bryggseglare?

Den lyser obarmhärtigt varmt när vi går vår sväng Watson och jag … nej, det är inte skönt. Ska det vara skönt ska man sitta i en solstol med stickning, korsord, kaffe, bubbelvatten och självklart ha ett redigt stort parasoll som sveper skugga över mig. Jag får inte sola för medicinen och det är så skönt att det är så för en som aldrig har varit intresserad av att ligga där och späka sig i solen. Men det ställer också till lite för även jag vill röra mig ute och ibland sitta en stund i just solen. Ska sy mig en redig solhatt … på tal om att sy … all har väl hört om dessa.

Bryggseglare …

Jag är nog en syseglare … inte mycket blir gjort mest bara prat känns det som. Har en massa småhögar nu i syrummet som jag borde ta tag i, Tims byxor har jag sprättat upp och sytt ihop baken på men kvar är själva breda resårlinningen. Igår när vi hade kalaset här så kom min mamma med en kasse med jeanskjolar, helt perfekt att klippa ut jeans åt till Tim. Så nu har jag en jeanshög bland de övriga högarna. Här sitter jag och läser sybloggar så det står härliga till … när jag väl är klar med det har dagen liksom gått och orken, är inte klokt.

Imorgon har jag bokat hundvakt jag ska passa på att ta mig till Bikupan, det är Röda Korset som har en andrahandsbutik nära vår bostad. Ska titta om jag kan hitta tyg, mönster, garn … finns också en handrahandsaffär för barnkläder där runt knuten, kanske kan jag hitta något vettigt till Tim.

En sak som är underbar är alla båtar som i en evig ström åker förbi nere på vattnet. Det är så fint att stå och titta på när de drar förbi smått som stort, glittret i vattnet, solens smeksamma vals och skuggor som drar förbi är så fint att jag tar extra andetag. På tal om balkongen så får vi nu sätta dit kedjor för de inglasade fönstrena, Tim klättrar och är inte dummare än att han fattar hur man drar upp rutorna.

Nu ska jag sy …