Stickar och tovar

vantar mest hela tiden, det är så fridfullt att sticka.

Har precis sprättat upp en bit på en blixtlås jag sytt i till barnbarnets jacka, jag har inte sytt på länge och känner mig ringrostig.

Tänk att jag tog mig upp i sadeln på roddmaskinen idag, nu jäklar … Tomma tunnor skramlar mest, jag smög mig på maskinen och sa mest ”hej på dig”. 🙂

Nu ska jag sy färdigt blixtlåset.

Efter ännu ett …

hällande regn ligger jag i soffan och lyssnar på droppandet utifrån, några enstaka fåglar kvirrar till annars en tystnad som om naturen väntar på något stort.

Ännu ett hällande regn antar jag och i samma veva säger maken att det nog blir sånt här väder hela semester, varannandagsväder. Han har fördjupat sig i väderleken via Aftonbladet och jag säger ”stackars dig” och menar det, samtidigt som jag drar en inre tyst tacksamhetssuck över att det svala vädret håller i sig, inte själva regnandet.

Jag har funderat på att köpa en bencykel om de nu heter så, ser mig själv sittande i soffan och trampa för glatta livet, det är synd att inte ren fantasi kan ge motion och tappade kilon, i så fall vore jag nog olympier som jag fantiserar om än det ena än det andra. Jag har dragit mig för att berätta om detta till maken, han skulle då genast börja flina och påminna mig om allt som ligger lite gömt både här och där, allt jag tidigare tänkt bli stark och smal av.

Gå-band, liten studsmatta, en grej man liksom går upp och ner på fast man står still, roddmaskin, motionscykel, stor boll, gummiband. Nog ser du väl att jag har fantasi. Men jag sprider mina gracer, dottern har numera både gå-bandet och stora bollen. Här på landet har min mini studsmatta roat äldsta barnbarnet, men inte mig som tänkte att jag kunde stå på altanen och gå på samma plats vilket skulle ge mig starka ben, men ack så kort tålamodet blev, var ju så tråkigt att klockorna stannade.

Dags för middag säger maken och sätter fart på stekpannan och kastruller, hans tur idag att trolla, fläskkotletter med sås, kokt potatis, och grönsaker.

 

Just idag fick själen vingar

Gungan lyfter hela familjen, ser ni hur jag svingar lätt i själen.

Snart ska jag sätta mig i roddmaskinen och hoppas att det snea onda på ett nytt ställe i ryggen rätar ut sig. Jag blir ju handikappad av alla rörelser, min stackars kropp är inte van att använda alla muskler.

Känner mig så lycklig idag, äntligen ska vår son få en egen lägenhet, tänk att alla våra barn får hålla på så här, ensamstående och inget eget boende. Nu äntligen får hans familj bo i något som de inte kan bli utkastade ifrån. Att födas i detta land, växa upp, börja jobba och betala skatt, göra rätt för sig och sen inte få ett boende fast man är ensam med ett barn. Flytta in och ut hos vänner i åratal … medan flyktingar får förtur till boende, tror inte jag är ensam som tycker att det förhållandet skapar rasism.

Men det var ju lycklig jag var idag … ❤

Själen får vingar dagar som dessa, barnens väl och ve överskuggar alltid allt i mitt liv, det är väl det som är att bli mamma. Alla dessa samtal, möten man har, som ett flöde genom livet, barn väntas och föds, högtider för äldst och yngst, julklappar och dans runt majstång, vardagsmöten, ilskan, problemen, ekonomi, utveckling, avveckling, fostran i evighet både för mig, mina barn och barnbarn i en evig cirkel av familj och kärlek.