Spotta upp sig …

… verkar många behöva nu för tiden. Var på väg hem efter tandläkarbesöket när en man ljudligt harklar upp sig och spottar mellan sina egna fötter sittandes vid busshållplatsen. Jag bara känner hur hela mitt jag skakar på sig, vem ska gå i hans loska om en stund? Äckelhögar det har blivit allt för många av nu för tiden. En stund senare går en ung flicka förbi med sin spottande kompis. Men … skärp er! Varför i hela friden spottar så många nu för tiden? Har salivblandningen ändrats sedan jag växte upp eller?

Landet i helgen var rena Sibirien för maken och sonen, gud så de sågade, yxade och släpade. När de var klara fick vi som en ny tomt, så fint och öppet det blev. Nu har vi en enorm hög med sly och rester från träd och buskar som ska köras till tippen. Antar att de får åka många vändor för att bli av med allt skräp.

Förra veckan var jag till Danderyds sjukhus på en informationsträff för personer som är i njursvikt stadiet, själv var jag där för att sätta lite ord på det som hände med mig och min resa genom njursvikten, dialysen och transplantationen för att avslutas med hur jag mår idag, svara på frågor. Det blev en trevlig eftermiddag, med många värdefulla tankar som dök upp att prata om. När det hela var slut blev jag sittande en stund och prata med J som satt bredvid mig, jag sa att jag hade skrivit blogg under hela tiden för att sätta ord på det jag upplevde. Då frågade han vad min blogg hette … jag sa det och då visade det sig att han hade läst min blogg. Världen är inte så stor alla gånger, jag blev så häpen och tror nog att även han blev det. Han skulle höra av sig och jag hoppas verkligen att han gör det, alltid roligt om jag kan hjälpa till på något vis. Efter träffen frågade min syster I om de fick ringa mig igen till nästa träff och det är klart att de får.

Idag ska jag ner på fotvård vilket ska bli skönt, men nu ska jag göra mig iordning så att Watson kan få sin tur.

Kvarlämnade energier

Redan igår efter tandläkarbesöket började min kropp lägga sig ner i soffan och självdö … idag har jag tröskat mig igenom tiden, mest sovande. Dagen har varit ännu segare än igår och jag har mest tyckt synd om mig själv. Väderomslag konstaterade jag redan igår och idag är det ett faktum, småregnar ute.

Tandläkarbesöket var mindre kul, en liten borstskada på en lagning som ska fyllas i kan jag väl tycka är lagom, men att ena hörntanden har blivit ett boende för Baktus och Karies det gör mig sur, en spricka har gjort att det har blivit ett hål. Tandläkaren ville pröva att laga hålet sa han, om det inte går så ska den dras ut, men roten är så pass stor att han i så fall ska skicka mig till en speciallist. Nä tänkte jag idag, inte vill jag först bli rejält borrad för att sen kanske få höra att det inte funkar och då få remiss som ska skickas iväg och väntas på. Så nu väntar jag på remissvar ..

I helgen som gick sov vi för första gången över på landet, det var mysigt på många vis dock inte i min nya säng. Korkskalle som jag är valde jag en fast säng då min vikt enligt Ikeas uträkningar kräva en fast säng. Några dagar senare när jag läste lite mer noga vad de säger så såg jag att vi som ligger på sidan ska ha mjuk säng. Far och bada tänker jag som fick så ont i ryggen att jag vaknade och trodde jag hade fått ryggskott. Så nu ska vi snart ut och jaga en mjuk bäddmadrass i hopp om att det räcker.

Hela helgen var marsipangrisen med oss, det är så roligt att vara med honom, men klart jag blir både trött i skallen och grinig ibland, han sa nog farmor så där 200 gånger enligt maken, då kan man väl få bli lite sliten eller hur? Vi fick även fint besök av dottern med sin fästman och min mamma, det värmde mig i hjärtat att de hade hämtat min mamma. Vi grillade så klart och åt en god middag, som efterrätt bjöd jag på kaffe med vodka, kahlua och vispad grädde ovanpå … mums så gott. Marsipangrisen var mest sugen på vispad grädde, så han fick en banan med mycket grädde till så var han nöjd.

Jag njuter av vår lilla hus och nu när köket är klart är det så fint i storstugan med insyn i köket. Sovrummet fick jag inviga själv första delen av kvällen, jag var så trött att jag inte orkade vara uppe utan gick och la mig. Maken och sonen gjorde vad de kunde för att göra slut på alla ostar, vin och så whisky senare på kvällen.

Själv hade jag svårt att somna, som om tantens energier satt kvar i sovrummet, jag mumlade för mig själv att nu får ni ge er av, här ska jag bo så det så och banne mig om inte andra natten var mer normal. Så är det för mig att energier, kvarlämnade kan störa mig eller bara påminna om något från tidigare händelser. Jag har upplevt en hel del väldigt speciella saker med känslor i hus och rum jag har varit i. Även när vi flyttade in i denna fyrarummare så gick jag inte gärna upp på toa på natten själv utan maken fick följa med mig. Det var som om lägenheten var delad i två halvor, den med två sovrum och badrum klarade inte jag att gå in i så mycket i början. Det gick över efter att jag hade både mumlat och pratat med vad det nu är jag känner … låter ju inte klokt, men jag tror att de flesta av oss någon gång har känt konstiga känslor i ett rum utan att förstå vad det handlar om.

Utanför vårt hus står två körsbärsträd i blom, det är så ljuvligt att stå inunder och titta upp i allt det rosa, jag njuter av alla knoppar som växer sig större för var dag. Vitsippor, blåsippor och allt som för varje dag tar sig upp och slår ut, såg idag påskliljor i vitsippa havet mitt i en lite skog. Det här med träd har jag funderat på, ska plantera ett fint träd på landet för varje barnbarn jag får. Till nästa vår ska Tim få ett träd som sitt där ute … vad kan han tänkas vilja ha? Det funderar jag på, ett snabbväxande träd ska det vara så att det ger frukt i rimlig tid.

Nu är maten klar säger maken, stekt lax kan aldrig vara fel. Så här glad var marsipangrisen på landet i helgen

Så här glad var Marsipangrisen i helgen.