Blir euforisk flygande på en kroppkaka

        Den här lilla skylten fann jag passande då vi har varit barnvakt ganska mycket åt Tim denna vecka. Igår hämtade jag honom på dagis redan vid 2 tiden, hemma väntade farfar och min mamma som hade fint paket åt honom.

Hela veckan har min kropp protesterat mot det mesta, men jag mår så himla bra när jag får ha Tim omkring mig. Igår var han en solstråle när jag klev in på dagis, fick stora kramen så hämtade han saker för att visa saker de har på hans nya dagis. Fröknarna är gamla vänner och den ena hade sonen som dagbarn när han växte upp, visst låter det kanon. Allt har gott som en dans med inskolningen och han är otroligt glad från morgon till kväll säger fröknarna och så han prata.

Idag fick jag uppleva matlycka och kan ni gissa vad det handlade om? Nej, skulle inte tro det … igår kom min mamma under tiden jag hämtade Tim och i kylskåpet ställdes en plastbunke till mig. Men inte kom varken mamma eller maken ihåg att tala om vad jag hade fått … idag vid lunchtiden snokade jag i kylskåpet och såg den här plastbunken som jag inte kände igen. Öppnar den och ser att det ligger hemgjorda kroppkakor i rad.

Mammas kroppkakor var det absolut bästa jag visste i hela uppväxten, minns alla vintrar när jag kom hem och stora kastrullen stod på spisen med kokande vatten och en mindre kastrull med smält smör. Åhå jag suckar och ser allt framför mig … så min lunch kan ni säkert räkna ut vad som avnjöts.

  

Det här är ingen kroppkaka utan en kul bild som jag hittade hos Dellablogg.blogg.se Kanske får vi pröva metoden någon gång när vi är barnvakter till Tim. Ha ha knappast men kul var bilden och man förstår att även föräldrar kan känna att de vill tejpa upp ungen på väggen ibland.

Igår ringde min nya fina läkare från njurmottagningen och vi insåg att jag var tvungen att ta ännu ett Hb då det är på väg upp igen. Hon skulle prata med en blodläkare för att höra hur de ska få ordning på det hela, är inte så kul att hålla på och tappas så ofta … sist var före jul.

Maken var sista gången till akuten/ortopeden imorse (de har haft så fullt på ortopeden att han har fått hjälp nere på akuten) och äntligen ser CRP ut som det ska och han kan börja jobba på måndag igen. Visst är han ännu svullen i benen och fötterna … jo, båda benen och fötterna drabbades till slut och det kan ta många veckor innan det hela sväller av. Han har gått ner 6 kilo sedan före jul så inte har han varit pigg inte ….

Måste säga att Danderyd akuten/ortopeden har varit väldigt måna om honom och verkligen skött om honom fast de under ena veckan drabbades av stora benbrytardagen när det var så infernaliskt halt ute. Klart han har fått vänta för många timmar de två första gångerna, men nu har ju våra politiker  bestämt att allt ska vara så neddraget personalmässigt att det inte har en chans att funka optimalt och då är det som det är. Synd bara att det blir personalen som får ta skället och stressen av att inte hinna göra det som är tänkt på ett sjukhus. Politiker är nog de mest korkade som vi har i samhället .. hur kan man vilja stå för att allt monteras ner till det sämre? Jag hoppas att de själva blir senila och sjuka när de blir äldre så att de själva drabbas av att ligga i korridorer och vänta timme ut och in på den hjälp de redan har monterat bort av ekonomiska själ. Vi ligger väl sämst till när det gäller vård/väntan osv fast vi väl ännu tror att vi på något vis är överlägsna andra länder.

Nu ska jag hjälpa maken i köket vi ska skära rotfrukter i bitar och ha i ugnen till vår stekta entrecote, ladda lite har vi gjort idag = sova i soffan tillsammans för imorgon ska vi kanske ha Tim igen under eftermiddagen.

Inskolning

Så här ligger maken nu ovanligt nog … med en fot som ser ut som en klumpfot, vätskan verkar ha runnit ner från resten av benet och fyllt upp foten. Jag tror inte att han får på sig en sko på den klumpen.

Idag har marsipangrisen börjat inskolning på sitt nya dagis tvärs över gatan, sonen och Tim kom upp en stund och var så nöjda. Tim la sig på golvet och skrek, grät när de skulle gå hem från dagiset vilket var bästa tänkbara.

Ska bli så skönt när inskolningen är klar och allt flyter på som det ska.

                   

Nu blommar rosfebern …

Redan förra veckan klagade maken på ont i ett knä som också var svullet … efter helgen var hela benet svullet och jag sa igår att nu är du så god och ringer husläkaren direkt på måndag morgon.

Han fick en tid och blev efter mötet skickad på ultraljud på Sofia hemmet, men där såg de ingen propp utan mer en blödning i vaden och så var det något i knät som jag inte minns vad han sa … jag blir så där i minnet när jag blir stressad. Husläkaren valde då att skicka honom till akuten på Danderyd för en kraftigare röntgen, för att säkert utesluta propp … i samma veva ringde sonen på väg hem och sa att han kör pappa, kunde jag ta Tim? Så klart jag kunde, vi åt mat och hade det mysigt under tiden sonen körde pappa till akuten.

Väntan och väntan … sen ringer maken och säger att de tror att han har rosfeber och jag har nu läst på och inser att det är ingen ovanlig följdsjukdom när man som han precis har haft halsfluss. Så nu ligger stackarn på akutmedicin och väntar på att den läkaren ska konstatera och medicinera honom för hemgång. Läkarna var tre på akuten som tittade, men de var ortopeder så nu får stackarn ligga där och vänta in en medicinläkare  som slutligen ska bekräfta själva rosfebern.

Jaha, så fortsätter vi att ha sjukstuga … men jag är glad att det inte var någon djupgående propp … fy så läskigt. Tursamt nog kunde vår hundvakt komma över vid middagen och ta Watson för jag klarar inte av att gå ut med honom och samtidigt ha Tim med mig. När han lämnade tillbaka Watson berättade han att grannen vars hund dog i somras frågade om de fick gå en promenad med Watson och det fick de så klart. Så nu ska gudarna veta att han har promenerat tre gånger mellan 17-21.00, nu sover han tungt på sin bädd.

Jag känner mig trött men lättad ska bli skönt när maken kommer hem igen om det så blir mitt i natta. Tycker så synd om min man, han som aldrig har varit sjuk har de två sista åren åkt på både det ena och andra. Vi har levt så många år tillsammans att man inte alls mår bra när den andre är sjuk.

Nu ska jag dricka lite te och äta en smörgås av mitt nybakade matbröd, när maken och sonen åkte iväg så hade jag gjort smörgåsar till dem för det blir inte mycket ätande på akuten. Så det var tvunget att baka ett nytt bröd till morgondagen.

Nu ringde han och sa att han blir kvar över natten och får intravenöst det han behöver …