Va, hoppa över hygienen?

När ”medicinklockan” väcker mig då har jag sovit bort hela förmiddagen, jag sätter mig upp och känner igen min stela, knarriga kropp och inser att det var mycket länge sedan jag tog min nya dos medicin mot smärtan.
Så nu till kaffet och smörgåsen känner jag en som stoppar i sig tabletter i en farlig fart. Immundämpande, kortison, Levaxin, och så de nya mot smärta som jag tror (hoppas) kommer förändra mitt liv.

Här på landet har jag två uppgifter, ge fåglarna solrosfrön och de sista av vinterns talgbollar. Men jag matar dem inte bara för att fylla deras magar, ren egoism ligger också bakom min generositet, jag vill se dem, så många som möjligt. Kom, kom o Ät!
Sen det här med upptagandet av maskrosor, säkert en evighetsmaskin som skulle behövas för att tukta det gula beståndet. Med hopp om att värktabletterna gör sitt så kommer jag göra mitt, kombination av gymnastik och förgörande av det gula är en lagom kombo för mig att komma igång med.

Vad gör man annars ensam på landet? Just ingenting, så totalt klocklöst att bara vara, som i ett ingenmansland. Inga krav, inga måste, bara lite ätande, hygien och toalettbesök, till och med hygienen kan man hoppa över i sin ensamhet om man vill, ingen behöver känna ev lukt.

Nu ska jag skära bröd, ost och dela ett äpple, dagens gottebord till fåglarna, undrar om jag inte har russin i skåpet?

Grodprinsen samlar i haklappen

                                               

Har haft grodprinsen på besök och det är alltid lika mysigt. Denna gång fick vi bjuda på farfars gryta till lunch och det är så kul att se honom äta mest med händerna och hur paprikabitarna som jag skar till honom snabbare än snabbt sorterades ut ur truten på honom ner i facket på haklappen. Han och Watson ligger i samma klass, har sett Watson sortera ut en grön ärta och floppa ut den ur truten. De är nog i samma ålder hunden och barnbarnet, båda går ännu att locka med ”godis” Watson gör vad som helst för lite levergodis och Tim han går på russin, säkert skulle även han äta levergodis om han fick en chans.

Jag vet inte vart helgen tog vägen, vi handlade och pysslade lite här hemma, igår kväll kom dottern över och blev kvar tills det var dags att gå och lägga sig. Sonen kom idag som jag skrev, han läser min blogg då och då, sa att det var ”mycket sjukdom” i mitt skrivande och att han inte känner den biten av mig som jag skriver om. Han vet ju att jag är sjuk och allt runt om det hela, men han känner en annan Mamma som jag inte visar så mycket av just nu. Jag vet att jag har gnölat väldigt mycket på senaste tiden, men det är där jag är just nu, inte har jag tänkt på att ni inte får se  de andra sidorna av mig. Utgår väl ifrån att ni på något mirakulöst vis ska förstå att det finns en annan Maggan också, en som skrattar  och är kraftfull om än svag jämfört med den jag en gång var.

Idag har vi haft både regn och lappvantar dalande ner på den blöta marken, inte blir det något kvar mer än just det blöta.

Nu ska vi snart värma lite rester till middag, det är alltid så skönt när man kan smita ifrån matlagning då och då.