Kan fyra veckor verkligen gå så snabbt?

Hemma igen efter fyra veckor i stugan, minns den sköna sucken när vi äntligen satt i vår packade bil på väg till stugan, semestersucken och kommentaren ”hemresan från semestern är bara en suck bort”. Njutbar tid har en förmåga att rusa som ingen annan tid.
Jag kan inte fatta att jag var där i fyra veckor, visst vi hade ungarna där med barnbarnen totalt tio dagar, men inte alla på en gång och lite gäster, mycket grillande och denna sommars höjdpunkt var egenrökt lax, så gott att dottern skrapade insidan på skinnet för att inte missa en tugga. 🙂

Jag har lite svårt att komma igång här hemma, högarna efter min mammas prylar occuperar ännu mitt hem, jag har äntligen plockat ut en Ikeakasse med resten nu uppmärkta kläder som ska till henne, vinterkläder i sånt där plastöverdrag med blixtlås.

Men allt det andra, trött jag blir, bara diabilder över ett helt liv i stora kartonger som står staplade halvvägs upp i taket i mitt sk syrum. Lär inte komma åt symaskinen på lång tid.
Ibland blir jag trött bara av att tänka på alla beslut jag måste ta, tavlorna, vilka ska till landet, vilka ska stanna här, var ska de sitta?

I förrgår kom mitt äldsta barnbarn sjuåringen hit, vi bakade muffins och matbröd, sen åt vi fiskbullar till middag till hans stora lycka. ”Får jag bada” var bland det första han frågade? Klart han fick, de har bara dusch hemma hos honom. Sen sov han över, det sista jag sa var att han skulle sova länge nästa morgon och väcka mig om jag sov för länge. Pyttsan, 07.30 vaknade jag med ett pling, inte sjutton kunde jag somna om. Men barnbarnet han gjorde som jag sa och sov länge.

Jag ska baka idag igen, håller på med en svårstartad surdeg, den får nog matas lite till och förhoppningsvis komma igång imorgon.
Men var är min efterlängtade regniga torsdag? Nyss en kraftig skur på tre minuter, nu skiner solen igen. Var det allt?

Mina händer värker så det räcker och blir över, resten av kroppen gnäller lite här och där, som om den inte vet var den ska börja. Har fått långtidsverkande Alvedon men upptäcker när jag tar dem att jag upplever kroppens smärta starkare när jag inte medicinerar. Jag har ju varit så försiktig med smärtlindring, bara tagit när jag känt att jag blir galen på gnagandet, molandet, huggandet. Att ta smärtlindring är inte fel, ska ta mer och hålla en jämn mängd i kroppen, men det vill jag inte. Till slut blir det bara ett ökat behov av tabletter vilket jag inte vill. Ändan bak hur jag än gör.

Nää, nu måste jag sätta fart!

Hem kom …

han med fin kartong från Betsy Sandberg med chokladpraliner, hällde upp lite rosévin och dukade upp havskräftor, räkor, aioli och mitt nybakta mjölkfranska. Här firade vi Semesterns start, en lättad man som redan i morse kände att nu kommer inte väckarklockan ringa på fyra veckor, bara den känslan, guld värd.

Värmen tog mig, så inget vettigt har blivit gjort de närmaste dagarna, äntligen får soldyrkarna sitt och jag får mitt svalare väder nästa vecka.

Idag har jag skickat in ett inlägg till DN:s debattsida, inte för att jag plötsligt kom på det själv utan för att en person jag litar mycket på tyckte att jag skulle göra det. Men jag tror inte det kommer in, jag är inte så PK som de är där och för den delen i de flesta drakar till tidningar. Lite läskigt är det att sticka ut näsan, är ju inte så tillåtande/högt i taket längre i vårt land. Om den inte kommer in så sätter jag in de här.

 

 

Spontant köper jag …

en V75 och vinner en slant vilket jag genast köper en ny för och vinner en större slant. Jag som inte gillar spel på djur, känner mig dum minst sagt.

Igår åkte vi med ett stort lass till återvinningsstationen och på vägen dit ser jag ett bageri som vi bestämmer oss för att stanna till vid på hemvägen. Där köpte vi bullar och frallor, hittade även honung från en biodlare i trakten. Hemma slängde vi på kaffebryggaren och så besvikna vi blev, så där dåligt bakar inte ens föräldrar som bakar och säljer utanför Coop för att få pengar till ungarnas skolresor. Tänk att ha mage att kalla sig bageri och baka så tungt och torrt, dyrt som fan var det också. Jag är en bagare jämfört med det hon sålde, pinsamt att man kan kalla sig Bageri. Men honungen är jag glad att jag hittade.

Solen skiner och maken slipar utemöblerna som han snart ska slaska olja på, i år har allt sånt som inoljning av altangolv och möbler blivit försenat pga evigt regnande så fort vi har varit här. Två gånger har vi skurar av altangolvet i hopp om att kunna olja in det dagen efter som bara bjudit regn.

Som sagt solen skiner och jag ligger i soffan och skriver, tänker på att om en vecka blir vi kvar här i paradiset fyra veckor, semester kallas det. När tre veckor har runnit iväg då längtar jag efter ensamheten igen, tänk att det alltid är så varje semester. Det har blivit något felkopplat i mig som alltid vill bara vara för mig själv. Inget nytt egentligen jag har nog alltid varit väldigt social samtidigt som ensamhet och tystnad är det jag längtar efter.

Jag ska nog se till att vi köper med en hammock, där jag kan ligga/sitta i skuggan och njuta. Släpet ska med hem denna helg, vi har möbler som ska med ut till det nya huset, det blir mycket släpande till nästa helg. Nu har jag stoppat i mig några kvarvarande stackars skumbananer med chokolade, de såg så övergivna ut i sin danska pose. Bläk, känner jag nu, det var inte vad jag behövde om jag säger så.

Nu ska jag upp och ut, vi hörs.

 

 

Här ska firas

Jag packar husbilen i tanken, många kassar blir det. Makens sista arbetsdag är idag och vi planerar för semester och det ska bli så skönt. För min del spelar vädret inte så stor roll, bara det inte blir för varmt. Allt annat väder kan man ju klä sig för eller av eller hur?

Jag ser fram emot att sitta i soffan och titta på bröllopet på lördag, vi har bjudit in min mamma och jag håller nu på med maten vi ska bjuda henne på. Tänkte mig en matjesilltårta (jag ska sätta in receptet på denna supergoa och lätta tårta i min blogg Matglad, se blogroll) och kall öl till att börja med och sen blir det en sån där paj igen med kola till kaffet som dottern bjöd på sist. Nu kokar en burk kondenserad mjölk på spisen och handduken jag la i botten på kastrullen gör att det luktar tvättstuga i hela köket.

Nu kommer sommaren och då brukar det bli lugnt på bloggen, även jag får väl annat för mig. Här ska packas garn och stickor, under semestern ska jag nog bara sticka sockor och vantar av en massa restgarner. Sen är det min meterlånga hög med pocketböcker som ska med, jag älskar böcker. Bibban har under alla år varit en oas att återvända till, under de sista året har jag inte alls varit dit som förr, men i höst ser jag fram emot att åka dit igen.

Långsamt men säkert tar jag tillbaka mitt liv och det är en svårbeskrivbar känsla av lycka. Den frihet som alla friska har men inte förstår att de har … jag skakar på huvudet, svårt att förstår utan att ha varit där jag var och alla andra är som blir handikappade av olika sjukdomar. Idag ryser jag när jag tänker på hur sjuk min kropp var för inte så länge sedan, när jag inte orkade gå till affären och handla … maken körde mig dit och jag hasade runt med kundvagnen och kneade av svimkänslan och klunkade i min vattenflaska för att inte må illa, för att stoppa kräklusten.

Många gånger var det jag fick rusa till kundtoaletten och bara sitta där och dyngsvettas medans kroppen vände ut och in på sig själv. Sen vänta på maken som fick handla klart, hasa ut till bilen och sen bara ligga på soffan resten av kvällen. Så svårt att förstå idag …

Idag lite fukt från ovan

Men idag mår jag bra från allt som hade med njursvikten att göra, nu är det fibromylagin kvar och den är inte kul, men inget man dör av eller hamnar i rollstol av, så det är bara till att sega sig fram dag för dag, anpassa sitt leverne efter villkor fibron ställer.

Nu tänker jag på hösten som kommer och planerar för fysisk återkomst, jag ska tillbaka till min sjukgymnast och träna och sommaren får ses som en uppmjukningsbanan för mig. Nu ska kilona få sig en käftsmäll så att jag går ner i vikt och orkar leva. Visst pratar vi så lättvindigt om vikt vi ska tappa … det är fan i mig det svåraste av allt att gå ner i vikt. Mat är ju inte som rökning något man kan sluta med, ändra livsstil är nog ett av de svåraste cirkusnummer vi kan göra.

Häromdagen ”presentade” vi vår hundvakt med ett Delicard, vi har köpt dessa presentkort många gånger både till hundvaken och andra, till jular och födelsedagar. Ifall ni inte vet vad det är gå in och titta för bättre kan man inte ge eller få som present.

Denna gång ingår förrätt, varmrätt och efterrätt allt kommer hem till den du ger presentkortet till, levereras till dörren. De får välja mellan de alternativ jag kopierade in här nere. Det finns olika presentkort att välja på och du kan också ge flera val på ett presentkort. Nej, jag är inte betalt av Delicard för att skriva detta 😉 men det är en sån supergåva att ge bort, alla blir glada och får en  fantastisk middag eller flera att se fram emot. Man får laga till köttet eller vad man nu väljer som behöver tillagas, det ingår en väldigt trevlig kokbok om vad man kan göra med den mat man valt.

Nu ska jag sätta mig i soffan och sticka lite på vantarna till marsipangrisen för det kommer en ny vinter var så säker.

 
 

Förrätt

Sikrom

Laxpastrami

Serrano & Tapenade

Huvudrätt

Ankbröst

Lammracks

Enbärslax

Dessert

Chokladfondant

Manchego & Marmelad

Lemon Cheesecake