Nystädat doftar paradisiskt

Idag en dag av njutning, går runt här hemma i mitt nystädade hem. Drar ner alla persienner och stänger fönster och balkongdörr, allt för att behålla nattens svalka inomhus.

Läste lite rapporter om dagens väder och där hotades med 28 graders värme. Jag får spader och vill helst bosätta mig i en källare, gärna vackert inredd.
Så här i början går det an, värre sen när teglet i huset är uppvärmt, då är det inte lätt att få till det svala inne.

Igår kom maken hem från sin Skottlandsresa med dottern, så nöjd och solbränd i ansiktet efter alla långa dagsturer de hade tagit. Han packade upp både fudge och den bamsestora Tobleronen som i farten blev en smaksatt med kokos, vilket var en stor besvikelse för mig. Fick också en ljuvlig lammullspläd som jag kommer boa i på landet svala kvällar.

Jag minns än idag när mina föräldrar kom hem från sina festliga resor till Åland med Toblerone till syrran och mig. Dels var Tobleronen så himla god och sen den där spänningen som låg i att äta något från ett annat land.

Upplevde samma känsla av spänning vid min och makens första USA resa, jag gick runt i alla tänkbara affärer och njöt av allt nytt.
Minns deras kläders färger vid den resan än idag, blåbär/mjölk, lingon/mjölk. Idag vet jag att vi kallas för pastellfolket, så det amerikanska ”smutsiga och dova” färgerna lämnade ingen lust att handla just kläder.

Under min senaste amerikaresa så konstaterade jag att allt finns även här hemma och med den likriktningen försvann den spännande upptäckarivern hos mig.

Hudcancer och solande går inte ihop

Där for dottern och maken till Skottland, dotterns present till pappa på 60-års dagen.
Sonen hämtade vår bil och drog till vårt land med familjen.
Själv sitter jag här och brukar prisa den självvalda ensamheten, men just nu känns det mest, jaha, tomt.

Jag provringde till mamma för att se om Telia hade flyttat och öppnat hennes telefonnummer på den nya adressen, men så var inte fallet. Jag ringer Telia och frågar, då säger hon att ”den ska uppgraderas hela natten och vara klart till imorgonbitti”.
Jaha, säger jag.
Alltid lika förvånad att de inte kan säga saker på en gång när man pratade med dem om flyttandet.

Ute är det så vacker och somrigt att jag blir helt förskräckt, nu börjar årstiden när jag ständigt kommer känna en inre stress över att man borde så mycket.

Framförallt är det ute man ska vara, helst i solen hela dagen och på kvällen ska grillarna osa och getingar i solgass girigt söka sig ner i saftglasen eller på bullkladdiga småbarnsfingrar.

Det ska spelas krocket, kastas pil och alla tänkbara utelekar ska förhöja glädjen för oss alla. Ljuset, värmen och friheten, den eftersökta efter mörker och kyla har äntligen kommit till oss.

Till alla som mår bra av värmen och solens strålar, jag räknar mig inte till soldyrkarna. Värmen suger ut orken och drar värmen iväg uppåt 30 grader, då självdör jag. Strålandet får någon annan bjuda sitt fläsk på, min immunodepressiva medicin, ni vet den som ser till att njuren inte blir utkastad av kroppen. Den medicinen ger stort ökande av hudcancer, hudcancer och solande går inte ihop. Så det är skugga, keps och gärna en svart säck att dra över hela kärringen.
Där har ni mina somrar i ett nötskal.

Men ni andra ska fortsätta njuta i solen, vattnet, vid bryggan, i en segelbåt, på picknick filten, altanen, vid grillen var sjutton ni nu vill tillbringa sommaren. Själv håller jag mig utanför, lite i kanten av bilden av sommaren, i skuggan njuter jag av surrandet, fågelsången och att bara vara.