Hej Dogge Doggelito

Så fort det gick med både julafton och nyår. Tiden och jag har inte samma uppfattning om vad just tiden borde vara, väldigt långsam enligt mig. Egentligen så är ju tid något människan har hittat på för att styra upp sitt leverne. Visst inser jag att tiden måste få finnas, men oftare önskar jag att jag fick leva som de gjorde förr efter dygnets timmar, när det blev mörkt så gick man och la sig och gick upp när ljuset kom.

Dagen före nyår var maken och jag in till stan och efter utfört klappbyte så sa jag till maken att ”nu vill jag sätta mig och fika”. Mitt i detta stora Galleri tog jag en cappuccino med en citron och marängpaj. Njöt av att titta på alla som hastade förbi i stora gången och insåg plötsligt att jag trots lägre immunförsvar satt där mitt i alla baciller och njöt, jag blev väldigt rörd. Maken tittade på mig och frågade hur det var? Jag skärpte mig och svalde några gånger och sa sen att det var fantastiskt bra, tänk att jag sitter här? Lite vågat av mig att blanda mig med alla andra eller med deras baciller rättare sagt men så underbart att vara ”normal” igen.

Sen bar det av till Hötorgshallen vi hade ett presentkort till fiskaffären Hav som ligger där nere, vi tog oss dit med mycket tankar i skallen om vad vi skulle köpa för smarrigt till nyårsafton. När vi kommer fram så står Dogge Doggelito bakom disken klädd som alla andra som jobbade där och jag spontan som jag är blev väldigt glad och sa HEJ! Är du här? I en sånt där tonfall som om jag kände honom, det bara blev så för jag blev så paff … Han skrattade stort och sa att det var han som var där.

Sen fick vi vänta på vår tur och jag kikade lite i smyg på Dogge han är en glad skit som jag gillar, antar att Hav hyrt in honom för att göra oss kunder lite glada och förvånade precis som jag blev. När det var vår tur så tog jag upp den pappersficka där själva presentkortet låg och upptäcker att det är tomt.

Men snacka om snopna vi blev och tittade på golvet om det hade åkt ur och ner där, men inte då. Jag rotade i mina fickor som om jag trodde att presentkortet skulle dyka upp om jag verkligen grävde runt, men inte kom det fram något presentkort. Vi handlade fyra små förrätter munsbitar två med hummer och två med renkött och masade oss iväg till garaget där bilen stod, som två frågetecken och rätt besvikna. Vi hade ju redan hittat det mesta i frysen till nyår men tänkte förgylla med lite grädde på moset.

När vi kom hem så letade vi båda efter presentkortet, de satt nedstuckna i en korg jag har på mitt arbetsbord. Jag är rädd att jag själv har tagit ut dem och satt dem där för att vi inte skulle glömma att handla för dem, vi fick dem nämligen förra julen. Skamligt men så är det och mitt risiga tillstånd året som gått skyller jag på att de har blivit liggande, men jag vill nog helst låssas att de av någon konstig anledning har åkt ur sin pappficka och landat där när maken tog själva pappfickan från mitt bord. 😀

Nyår satt jag som vanligt i klädkammaren med hunden … 😦  han är verkligen rädd för smällare och jag hatar den där delen av nyår som smäller från morgon till sena natten. Varefter kvällen gick så la sig Watson där inne i sin korg som vi har satt dit, jag tog med stora kuddar och la mig bredvid för jag får inte plats i hans hundkorg. I år var första gången på många år vi inte gav honom lugnande tabletter (för hund så klart, kom alltid ihåg att djur inte äter människans medicin, utan att dö). Han har ju blivit till åren och lugnat sig så vi bedömde att vi skulle våga oss på att pröva utan och det gick ju bra.

Jag var väldigt trött efter en timma av lek med pipdjur och med en röst som skulle övertyga Watson om att allt var som det skulle, liggandes låg jag hopklämd med halva ändan ut genom klädkammar dörren halvt döv för Orups samlade verk gick på högvarv på en CD-spelare som stod bakom min ända för att övertäcka alla smällande ljud. Precis så där har jag tillbringat  8 nyårsaftnar och har upptäckt när grannen har fest så hörs väldigt mycket av det de säger upp i klädkammaren, det hade jag ju aldrig kommit på annars eller hur?  😉 Men i år var det inget som helst party i huset och det är rätt skönt det med, man kan gå och lägga sig och sova i lugn och ro när väl tolvslaget har passerat.

Så är försökte jag hjälpa Watson förra nyår till hans stora förtretEtt annat nyår med fetvadd i öronen som han hela tiden skakade bort.

Ser framåt

1667240ripe4be44m

Dagarna flyr som en frisläppt duva, tiden väntar inte den bara är förbi innan jag insett att den varit här. Våra år är det samma med, de går och går fast man inombords känner sig som alltid.

Snart har vi ett nytt år framför oss med allt det nya, jag ser fram emot det året vad som än händer. Nyår närmar sig med skräckblandad förtjusning, har man hund som är skräckslagen av smällarna så får man tillbringa nyårsnatten i klädkammaren med en halvt drogad hund. Om grannen visste hur väl allt hörs när jag ligger med hunden där inne? Det hade jag ju aldrig fått uppleva om vi inte hade boat in oss där med hunden.

När ungarna växte upp så var maken alltid på jobbet över hela helgen. Vi roade oss med att göra en smörgåstårta tillsammans och det var en ny sort varje år. Dottern blev en baddare på att garnera och som om det inte räckte så bakade vi även en smaskig tårta. Vad vi gjorde sen? Åt och åt och hoppades att maken skulle hinna hem före tolvslaget. Till barnens lycka kom han oftast hem och kunde vara med vid tolvslaget. Minns hur sonen kämpade med att vara vaken och alltid somnade. Vi fick lova att väcka honom klockan tolv,  men då ville han aldrig komma upp utan sov gott.

2009 jag smakar lite på mitt år, tror det kommer att bli knaggligt, men fantastiskt. Jag kommer att bli njurfrisk och hoppas verkligen att jag får göra allt jag har drömt om så länge. Det jag fantiserar om är inga konstigheter, men mest av allt är det husbilen mina tankar går till.

Denna sommar vill jag, hela jag vara med inte behöva sova och hålla mig lugn mest hela tiden. Jag vill njuta av vårens alla turer allt från den tidiga snösmältningen till vårens första uppkäftiga tussilago, blåsippor, vitsippor allt sånt som jag blir så gråtmild av. Fåglarnas sång och långsamt kunna promenera ner i Ekbacken och bara omvälvas av allt det gröna sköna som jag älskar så innerligt. Gå där med Watson, sätta mig på en bänk och bara bli ett med naturen.

Stora vemodet slår till

67_picture1lg.jpgNu börjar jag oroa mig för Nyår. Jag har aldrig varit någon älskare av just den helgen, det är då det stora vemodet slår till varje år samma känsla. Undrar hur många fester jag har stått på och höjt mitt glas mot fyrverkerier och glam, men inombords varit så sorgsen och känt mig övergiven, fast jag har haft fullt av människor omkring mig. Nu oroas jag inte av själva känslan i sig, den har jag fått lärt mig att den hör till och framförallt att den går över snabbt.

Nu oroas jag av att min hund är så otroligt rädd för smällarna och allt oljud. Vi har testat allt men har gett upp, vi ger numera honom lugnande så att han sover som en stock i vår klädkammare där jag har boat åt honom och mig själv. Förra året lyckades jag tejpa fast fetvadd i hans öron och han såg för bedrövad ut och vispade runt med öronen för att bli av med tussarna.

Jag vet precis hur han kände sig men det var bara för att dämpa ljuden utifrån lite mer. Så nyår tillbringar vi i en lägenhet med alla persienner nerdragna och alla tänkbara gardiner ihopdragna. Alla dörrar stänger vi och försöker ha radion på som får spela lite musik för att dämpa ungjävlarnas smällare som började redan igår kväll. Nu kommer smällandet att successivt öka fram till nyårsnatten och det är en pina för de flesta hundar.

Man kan ju inte ha hunden nedsövd hela kvällen utan vi försöker räkna ut så att dosen slår till vid rätt tid. Så vårt nyår blir firat i klädkammaren, vi byter av varandra och går ut och tittar på fyrverkerierna från balkongen, vilket är en ljuvlig syn då vi ser hela Stockholm, Nacka, Värmdö-landet från oss. Häpnadsväckande vackert, men även den synen grumlas ju av att vår hund har mått dåligt hela kvällen. Jag har sällat mig till de som inte alls gillar smällare, har ni tänkt på sånt otroligt utsläpp av rent skit det är för vår jord?

kuba210b_225082w.jpg Nej, här skulle jag vilja ligga och guppa i lugn och ro…det vore väl en dröm att fira in nya året i tystnaden liggandes på botten i en guppande båt med en bok på magen och bara njuta av skvalpet och ljuset. Drömma kan jag väl få?