år idag sedan jag fick min nya njure, det ska firas med smörgåstårta och ett glas vitt vin. Njuren har fungerat felfritt alla dessa år och jag hoppas på många, många fler år.
Livet runt om har varit rörigt, en barndomsvän dog och min dotter ligger på sjukhus, dock får hon åka hem imorgon och leta efter sin balans som stack som en avlöning när en förkylning satte sig på hennes balansnerv i höger öra. Hon blev redigt sjuk, fick åka ambulans till sjukhuset, vi trodde det var den där kristallsjukan men det var en annan sort. Men som sagt imorgon kommer hon hem och lär få träna en månad, hjälpa kroppen art hitta tillbaka igen.
Själv håller jag på och städar mig runt i lägenheten, vardagsrum och badrum är nu klara, imorgon blir det sovrummet och riva ur sängarna på en gång. Jag skulle börja träna i roddmaskinen men insåg att städa gott kan inleda mitt tränande, en massa allsidiga rörelser och svettig, flåsig blir jag.
Phu, hamnade i soffan, tar en liten paus. Nu skulle jag göra mig tjusig inför dagen, sminka mig lite och se om kärringa kan hyfsa till sig en aning. Men det slutar nog här, nyduschad, fönad i håret och lite luktgott.
Smörgåstårtan ska garneras, och biskvitårtan skäras upp med en varm kniv så den inte spricker hur som helst i chokladen. Kaffe i termosen och saft till ungarna, ett berg av jordgubbar har jag rensat till alla som vill ha. Tänkte mig glass och jordgubbar till de små för biskvi är inte deras melodi.
Helgen har flängt iväg med besök på landet och hos sonen med familj som äntligen flyttar in i sin egen lägenhet, ljus, nybyggd och doftande av framtidshopp. Paus …….
Så nu har jag dukar fram allt, bara brygga kaffet kvar och lite sista i farten dona. Nu när gästerna snart kommer så stänger vi många dörrar här hemma, det är Storm på väg, 2- åringen som är kompis med Stålmannen. 🙂 hon är ljuvlig, med ögon fulla av bus och en kropp i full fart när den inte trotsar och kämpar emot åtgärder från härdade föräldrar.
Jag liksom ler invärtes när jag vet att de snart är här de små, lycklig bara att få se dem några timmar. Ps. Blev ingen sminkning, typiskt mig.
Ni kan ge er sjutton på att det är en irrande påskhäxa som har angripit mig idag.
Såg nog vad hon gjorde med grannen innan hon flög på mig. Så ryggslutet värker och jag suckar och stönar när jag ska ta mig upp ur soffan.
Har bakat marängbotten och gjort en smörkräm till morgondagens tårta. Maken har gjort en smörgåstårta som vi tror kommer att bli god.
Jag ska fota imorgon så ni får se det hela när det är garnerat och klart. Har klippt till en solhatt till barn … ska se när jag får ihop den, är så hopplös just nu … orken drar för det mesta sin kos så allt sker i korta etapper. Men har stickat ännu ett par vantar klara, denna gång randiga och tänker virka lite blommor att ”garnera” vantarna med.
Nu puttrar en sen middag på spisen, kyckling i vin … passar på att smutta lite på ett rosévin i väntan på middagen. Jag dricker så lite nu för tiden att maken har börjat köpa små vinflaskor, tror det är så där 2 glas per flaska, passar perfekt när jag bara tar en smutt i botten på glaset, resten får maken tuta i sig.
Så kul att de kommer imorgon min familj, längtar efter dem alla.
Idag är jag HF= hundfri, Watson är hos paret som älskar att ha honom och jag njuter av att gå här och drälla i nattlinnet. Ska snart få ett ryck och ta mig in i duschen och sen ska jag sy. Eftermiddagen blir det fotvård, äntligen. Blev sjuk sist jag hade tid och sen har jag i tanken bokat ny till massor av gånger utan att komma till skott.
Våren kom av sig totalt och det är bara skönt tycker jag, svalt väder gillar jag som ni vet och sen blir våren lite längre och det kan ju aldrig vara fel. Jag menar nu slår inte allt ut hysteriskt snabbt för att ta slut innan man ens fattade att det hade börjat.
Jag har varit ute på nätet och letat recept på smörgåstårtor, är alltid kul att pröva något nytt. Vi ska fira min födelsedag på söndag då alla är lediga, det är ingen jämn födelsedag men närmast sörjande kommer, så det är bara att fixa tårta och smörgåstårta. Det är inte klokt att jag fyller 57 år … 60 närmar sig med stormsteg, känns konstigt har nog aldrig tänkt på mig själv som 60-åring. Man bara lever på och tänker inte på hur åren går men 60 det är nästan underligt att närma sig. Nu är jag glad för varje år jag får som det nu blev med mitt liv, oddsen för att bli väldigt gammal utan sjukdom har liksom smygit ut personalingången. En läkare i en tidning sa att vi transplanterade i större grad dör av cancer än av njurbesvären … det får man väl tacka den medicin som håller kvar njuren i kroppen för, den är ingen medicin man vill äta egentligen. Men just nu mår jag ganska bra fast jag har rejäla svackor mest varannan dag …
Nu ska jag ta tag i mig själv och komma upp ….
Nu verkar min karriär som Tarmor över, han har sagt Farmor flera gånger nu, så jag får tacka för mig som Tarmor och presentera Farmor framöver.
Nu står smörgåstårtan på bordet färdigt att hugga in på … ser ut över Stockholm där glimmar Globen smaragdgrön. Maken berättade just att Stockholm har varit miljöhuvudstad i Europa 2010 därav den gröna färgen så här sista natten. Kul att jag fattade det sista natten … 😉
Snart kommer Marsipangrisen på en returträff, han har redan varit här idag och myst med mig i soffan. Han hade inte riktigt tid att gå hem när pappa kom, men snart kan han fortsätta sin lek. Om inte annat så med smörgåstårtan, ska bli kul att se om han gillar sånt. Jag måste snarast handla ett fint set till honom med flat tallrik och djup, det går ju inte att farmor och farfar inte har sånt när han kommer.
Maken har varit till skogen och pulsat i 3 km med Watson så han klarar nu av kvällen och vi kan gå ut igen vid 2-tiden på en nattkiss.
Tänk att livet kan vara så spännande … har syskon som bor runt om i Sverige som jag inte har vuxit upp med, men träffat några gånger. Nu har jag hittat tre syrror och en bror på Facebook och en faster i Danmark, när jag tittade i fasterns Facebook sida så hittade jag många med samma efternamn som jag själv bar tills jag skaffade pass vid 17-18 års ålder. Då upptäckte vi att jag fast jag var född i Sverige var dansk medborgare och ännu bar min pappas efternamn. Lite spännande att jag liksom inte fanns med det namn min adoptivpappas adoption gav mig.
Men jag fick betala en summa för att få frimärken med stämplar som gjorde mig svensk, ibland undrar jag hur det kunde bli så där konstigt.
Jag har släkt i USA vilket jag visste sedan tidigare, har ett telefonnummer till Florida där en faster bor eller bodde för många år sedan, men jag har aldrig ringt henne. Nu såg jag många yngre personer som så klart är barn till hennes barn. Spännande tycker jag …
Idag har jag beställt en White Lady 10 bitars tårta med vit marsipan fylld med chokladmousse som är bland det bästa jag vet. Min tanke var att jag skulle köpa två 6 bitars moussetårtor med citron och någon annan smak, men de hade inga av den sorten nu, kan ha med värmen att göra. Tårtan ska hämtas på torsdag det är då jag har haft njuren i ett år och det ska bli trevlig att bjuda familjen och min donator på lite fest mitt i veckan. Ska imorgon beställa en smörgåstårta, orkar inte alls göra varken den eller en vanlig tårta som jag mår nu.
Till min donator har jag köpt en berlock som ser ut som en stjärna där det står ”You are my lucky star”. Till den ska jag imorgon köpa själva armbandet som är modell lite kraftigare för dessa berlocker som kommer från Thomas Sabo. Det finns en uppsjö av fantastiska berlocker titta får ni se. Jag tänkte att jag kan köpa en berlock varje år till min väldigt speciella vän. Samma armband med berlock köpte jag till dottern i julklapp vilket var poppis. Så bra när man inte vet vad man ska hitta på i present.
Allt är fel i detta inlägg när det gäller bilderna, Tim skulle sitta längre ner men nu får det bli så här.
Julafton gick i lugnets tecken det blev en njutbar eftermiddag och kväll med ett härligt julbord. Vi är ju så få nu för tiden och inte blev det bättre av att sonen och marsipangrisen firade jul i Småland. Tänk att jag fick klappar som jag hade önskat mig detta år och jag känner mig lika glad som ett barn. Dottern hade köpt fin tunika i Indien, men jag var för fet för den så nu får den hänga i garderoben och sporra mig som ska börja träna och ”banta” efter nyår. Sen en tjusig sidenscarfs som hör till tunikan, egentligen heter det inte tunika på indiska, men jag kommer inte ihåg dess rätta namn.
Tjusiga silverhängen fick jag, ett med alla chakra stenarna i rad infästa i silver precis vad som stod på min önskelista och så mångudinnan med armarna upp hållandes i månstenen så vacker i sin enkelhet.
Jag har ju lovat att sätta in en bild på min egen smörgåstårta så här kommer den bilden.
Sen tog jag lite bilder på marsipangrisen den dagen, jag som alla andra farmödrar måste ju visa sitt barnbarn på foto vare sig andra vill se eller ej. Här sitter han och äter julpapper och vackra snören, det var det som var bäst denna jul viskade han till mig när inga andra hörde.
Farmor i egen hög personHär sitter jag med mitt nya kalkonkrås under hakan och runt halsen, tack cortisonet för den svullnaden och som om inte det räckte så har jag fått hamsterkinder. På sjukhuset säger de att det kommer att gå bort ... f*n trot när jag ser mig själv så här. Jag har ännu inte sett någon maskin på gym som tränar kalkonkrås och hamsterkinder har ni? Här står farmors marsipangris men gå är han tveksam till, några steg men inte mekar
Han är tveksam till att gå mer än några steg skulle det stå. Fotot är det som sitter högst upp i inlägget.
Ska bara skriva att det blev något konstigt när jag skickade iväg inlägget, men det får allt se ut som det gör för jag kan inte få det som jag vill.
Dagen har gått i slöhetens tecken vi har båda tagit oss en lur och när vi inte har slöat så har vi fikat och ätit både det ena och andra. Bettan din lingonkaka vill jag ha receptet på den var så himmelskt god till kaffet. Ikväll ska vi äta vårt eget julbord, jag har precis kokat en potatis som räcker till oss båda. Tro inte att jag skämtar aprillo med er, i 5 kg säcken med potatis fick vi bumlingar som var de största potatisar jag någonsin sett. Den jag nu har skalat och delat i bitar kommer att räcka och bli över för oss två.
Maken har lagt in sill för första gången och den ska vi nu smaka på och så en liten rackare ska vi ta till den för igår fick maken stå över, han var ju vår chaufför. Sillsallad med lite vispad grädde på, skinka, hemlagad pastej som mamma har gjort och så fick jag doppa med hem från henne, så det måste jag passa på att göra, inte så stort julbord som vi normalt har haft. Lutfisken ska vi äta till middag imorgon.
Nu ser det här så lugnt och kanske lite andligt ut, jag ville visa mitt upphöjda känslotillstånd. Jag har varit på ICA … 😉 inte blev jag euforisk av det precis, men där mitt i smeten står Rosita min donator och jag blir så glad när jag ser henne. Vi kramas och är högljudda (osvenska, för det är vi båda två i vårt sätt att vara) i vår glädje att se varandra … det har hänt saker i hennes liv som har varit jobbiga för henne efter att hon gav mig sin njure. Äntligen är hon på rätt tåg igen och tuffar på med lyckan boende i sitt bröst och jag blev tårögd av glädjen att allt går bra nu för henne. Nej, allt har gått fint som har med hennes donation att göra, hon har haft andra problem som nu har löst sig.
Idag har jag varit trött, det kommer efter när man har haft full fart ett par dagar. Men nu under eftermiddagen har jag rullat igång igen och känner mig så larvigt lycklig över att jag mår så bra, jag kan inte få er att förstå hur det känns om ni inte själva har mått pissdåligt under en väldigt lång tid och sen blir friska. Jag har ju fått livet tillbaka … Jag förstår ju nu att jag kommer att må som mig själv igen och det gör mig så sprallig och lycklig och alla överord och lite till.
Jag älskar hela världen och vill ta det mesta i min famn.
Men hejda sig och säg som det är … hrmf, jag är lite förbannad fortfarande på både det ena och andra som jag ser på TV eller läser i tidningarna om. Det sitter en förbannad person inne i mig? Jag fattar inte när hon klämde sig in och tog plats, har tänkt ut en öppningsreplik när jag kommer till min kurator, för hon finns där väntandes på mig, det har vi kommit överens om att ” jag ringer när jag orkar ta tag i den biten”. Allt i mitt liv kommer att hända nästa år … så klart.
Jo, så var det smörgåstårtan som jag gjorde i lördags, försökte knycka bilden från Bettan hon med receptet http://tantenfunderar.blogg.se men fick inte till det, men så idag såg jag att bilden på något vis hade kommit över till mig ändå, så jag prövar att sätta in den här.
Jag har fotat min egen tårta men maken är ute och handlar och det är han som sätter in alla bilder. Jag är inte så korkad, men nästan 🙂 när det gäller teknik, mest tror jag att jag är ointresserad. Maken visade mig en gång hur man gör och jag skrev punkt för punkt och lik förbannat kom inte en bild in. Ähh skit, då lägger av för då upplever jag att tekniken inte är som den ska, mig kan det ju inte vara fel på? Tänk alla gånger maken har suttit här med tex en ny dator som ”bara” ska installeras, har ni någon gång varit med om att något nytt i teknisk väg ”bara” funkar när man installerar det??? Nej, jag säger ju det att det rätt hopplöst alltid något som inte funkar.
Jag ska sätta in min egen bild på min tårta här när maken väl kommer hem och kan fixa till det hela. Äh, det blir ju pinsamt att inte kunna sånt själv, jag får nog ta mig en ny lektion av honom.
Det blir lätt kaos i min skalle när det händer mycket
Det syns inte för andra men jag kan lätt hamna i ett kaotiskt tillstånd när jag vill för mycket, sån var jag inte förr men nu får man stå ut med det mesta. Helgen har varit underbar med besök igår hos en bloggvän som jag har skrivit och pratat i telefon med i så där tre år utan att vi har träffats. Vi åkte hem till henne och hennes man och fick några timmar av kvalitativ vänskap och många skratt. Tänk att den där rösten hörde till den kroppen och de gesterna, det var det märkligaste på länge. Upptäckte väldigt snabbt att hennes make och jag var väldigt lika, födda i oxens tecken som brukar vara tystlåtna men vi båda pratade mycket och har gift oss med en varsin mer tystlåten partner. Mycket klokt av oss så att vi får hålla hov för oss själva så ofta vi vill hemma 🙂
När vi kom hem igår så satte maken och jag igång att göra en smörgåstårta efter recept från http://tantenfunderar.blogg.se jag tänkte knycka hennes bild på smörgåstårtan, men det lyckades jag inte med så ni får titta in och skrolla ner hos henne, jag har gjort den med lax och räkor på. För den delen är det en blogg värd att titta in i, det är en njurkompis till mig som också fick en njure från en kompis tror det är 6 år sedan och hon mår bra och är i full sving.
Det tog en stund att göra tårtan men det var roligt och blev väldigt bra. Idag kommer närmaste familjen och jag ser så fram emot det. Vi ska äta smörgåstårta och sen till kaffet har vi plockat fram sista saffransbullarna, våra hembakta kakor och allt godis vi har gjort. Jag ser fram emot tända ljus och en mysig eftermiddag när marsipangrisen öppnar sina paket och flänger omkring som en galning i sin iver för att få de små armarna att bli långa nog att nå allt han inte får nå.
Tänk att jag kan göra sånt här igen utan att däcka efter en kvart, jag har gjort smörgåstårtan mestadels själv och bara det är helt fantastisk att få vara mitt gamla jag, njuter jag så av.
Igår tog vi tag i lite som behövde uträttas. En tur till stan och jag kunde byta ett underställ som var lite väl trångt mot en munkjacka och ett par mysbyxor som också var lite trånga, men går att ha på sig. Varför jag köpte för trånga byxor? Jag ville ha just dem och det fanns ingen större storlek… så enkelt var det med det.
Vår filmkamera som är sex år fick plötsligt spunk och började tugga band så vi åkte till en affär för att lämna in den på lagning. Men det visade sig vara onödigt då lagningen skulle kosta mer än att köpa en ny. Filmkameran var dyyyr när vi köpte den, idag skulle en liknande kosta ca 2.500 kronor. Jag fattar inte hur priserna kan förändras så med åren, allt annat går ju upp, men inte priset för teknik.
Jag satt i bilen och väntade under tiden maken var in med kameran. I skyltfönstret såg jag affärens tomte i naturlig storlek. Där stod en liten flicka och petade på tomten, hon lyfte på skägget och kikade ordentligt både här och där. Ett mycket koncentrerat litet ansikte som noga studerade tomten och då tänkte jag för mig själv att när försvinner den där nyfikenheten som gör att man inte kan låta bli att peta på saker?
Hela tiden i stan så gick jag och sa för mig själv Heja ”Sonens namn” för han satt och skrev teoriprovet till körkort. Innan vi åkte hemifrån pendlade jag hur det skulle gå med teoriprovet för honom och pendeln sa klart ok, så det sjöng liksom inom mig hela tiden han satt där och skrev sitt prov. När mobil samtalet kom fick jag glädjefnatt för det var viktigt för min son att klara det här provet. Till påsk har han sitt körkort klart tänkter jag mig…
Tänk så glad man kan bli när det går bra för ens barn, glädjen är nästan större än när det går bra för en själv.
Så satt vi här och pratade om vad vi skulle mumsa på för gott till nyår. Jag har väl redan berättat om smörgåstårtorna vi brukar göra själva. Men i år beställde vi en lax och räkor från vårt ICA. Jag funderar på att göra något gott till efterrätt själv, men sen får det nog räcka med duktigheten.
Igår tog vi tag i lite som behövde uträttas. En tur till stan och jag kunde byta ett underställ som var lite väl trångt mot en munkjacka och ett par mysbyxor som också var lite trånga, men går att ha på sig. Varför jag köpte för trånga byxor? Jag ville ha just dem och det fanns ingen större storlek… så enkelt var det med det.
Livsglimtar 
