Det här med att sätta upp

nya gardiner är som att byta liv. Varje gång jag ser in i rummet med de nya sommarskira gardinerna så hajar jag till och njuter av det ”nya” fina rummet.

Ligger här i soffan och begrundar dagens datum, den 3 maj 1954 föddes jag på Södersjukhuset i Stockholm.
Min mamma var ensam och rädd, på den tiden fick kvinnorna klara sig själva. Hon berättade hur hon låg timme ut och in tittandes på väggklockans visare tick tack tick tack medans värkarbetet ökade.

Min födelsedag firades under uppväxten lite i skymundan då min syster promt skulle födas den 1 maj. Eftersom alla i släkten var lediga den dagen kom de hem till oss och gratulerade framförallt syrran och mig så där i farten. Jag kände inte att jag inte firades under uppväxten, men jag fick nog med mig en känsla av att det inte var så viktigt med just min födelsedag.

Tills jag flyttade hit till ön och mötte kvinnan som skulle bli min bästa vän år ut och in, hon som blev förbannad på mig när jag inte tyckte att min födelsedag var något att fira.
Hon lärde mig att både känna och tycka att det visst var något att fira och det har vi gjort genom åren.

Men det blir inget egentligt firande, för jag orkar inte just nu. Egentligen skulle ungarna med ungarna kommit i lördags på middag, men jag orkade inte och har skjutit på middagen till senare tillfälle.

Strålande sol och min mamma har lånat en telefon och ringer, sjunger för mig, minns min födelsedag. Hon är glad och verkar trivas, där hon är, berättar om högläsning och allt möjligt kul. Jag kan glädja henne med att hon får telefonen kopplad på fredag och vi kommer i veckan med nya telefonen.

Klippte mina underbyxor i delar

Igår rotade jag runt efter ett par gamla underbyxor jag verkligen gillar och en lite töjbar tunn T-shirt-aktig överdel, som jag klippte isär i alla sömmar. Ska testa att sy egna underbyxor, blir det bra kommer jag att slakta många T- shirts som bara ligger för tanten har blivit för stor för dem. Hoppas även kunna sy till barnbarnen, stora planer. 😉 De gamla underbyxorna har jag också klippt isär de ska jag använda som mönster.

Idag gick jag upp lite tidigare för att dagen inte ska ta slut så snabbt, än lyser solen och är det ut man vill så är det nog nu man ska dra på sig jackan … mitt i min frukost? När jag är redo att dra på mig jackan, då har regn och rusk tagit över där ute.

Nu ska jag äta klart min frukost, rostbrödet har nu kallnat och knaprigheten har gått över till seghet, så blir det när jag skriver inlägg i stället för att äta.

Har förvirrat mig i hjärnans vindlingar

Snöyran slog till efter förmiddagens sol, tursamt gick Watson och jag vår promenad i tid med sol och allt man kan önska av en kall vinterdag. Nu har jag tänkt ut en lite längre promenadväg inne i området (plogat) som vi ska gå varje vardag Watson och jag. Det blev så där 40 minuter och sen ska jag på kvällen sätta mig och trampa motionscykel. Enligt min läkare så kommer blodtrycket gå upp om jag motionerar mer och det vill jag så gärna att det gör. Konstigt, till andra med högt säger man att de ska träna för att trycket går ner?

Jag blir aldrig klok på sånt här … Såg på tv imorse om en simmare som blivit frisk med hjälp av kinesologi (osäker på stavningen). Jag tror på sånt, men när de alltid börjar blanda in mat i allt så blir jag så trött. Inte nog med att man ska bantan man ska utesluta tamme sjutton allt man tycker om. Bli vegeterian vilket jag inte alls klarar i långa loppet fast jag tycker väldigt mycket om grönsaker och kan vara lite halv vegan periodvis. Kaffe och te gick bort och sen kan man ju sluta leva på en gång eller hur? Börja morgonen med en soppa på broccoli, spenat och lite annat … kan säkert vara gott till lunch men till frukosten har jag svårt att vara hungrig.

I timmar har jag suttit och försökt använda mina sparade bilder, de jag har till bloggen, men det är något fel på det hela. Försökte göra en ny ”sida” men det kommer inte upp några bilder. Ska be maken starta upp vår nya bärbara och använda den istället, den här stationära är så där 7-8 år …

I helgen blev vi med ny plastgran, den förra såg för bedrövlig ut och kastades ut för två år sedan kom vi på redan förra julen då alla plastgranar redan var slutsålda.

Jag har köpt saffran men längre än så har jag inte kommit … ska baka bullar vilken dag som helst. Jag har sagt till maken att vi inte ska ha så mycket julmat detta år, jag orkar inte hålla på och inte ska jag äta så mycket heller. Dum som ett spån beställde jag som en prenumeration fin choklad, en ask som kommer varje månad. Hur dum får man va? Hur smal kommer jag bli på en skala? Ha ha jag slutar aldrig förundras över mig själv och min hjärnas vandringar till mörka vrår där chokladsuget tar över.

I veckan ska vi på pysselkväll till dottern, vi har köpt en sak till henne, men kan inte skriva här vad … hon läser min blogg inte så ofta, men man vet ju aldrig.

På onsdag kommer Marsipangrisen med sin pappa hit efter dagis och äter middag och det ser jag så lyckligt fram emot. Funderar på vad jag ska bjuda på … gör nog fruktsallad till efterrätt med glass eller lite kardemummagrädde till.

Solen gör comeback och jag dyker ner i alla måsten tror jag?

Jag skulle behöva fila på figuren

Nu sitter jag och laddar inför att flytta allt som står på diskbänken, här ska skuras med Vim så det står härliga till.  Min diskbänk har inte skinit som sola sedan jag blev redigt risig för något år sedan. Tänker att om jag tar en liten sak om dagen så kanske även jag får fint i varje vrå vilket jag längtar efter.

Tänk att det är så nesligt, fult, tabuaktigt att smygäta … hrmf,  jag gör det på nätterna då sätter kortisonsuget igång som jag vet inte vad, värsta magkatarr suget i magen. Ni ska inte tro att det räcker med en macka och ett glas mjölk. Nej, kan till och med klämma i mig en hel stor Marabou frukt och mandel i ett nafs. Jag har aldrig varit med om maken till konstigheter och som ett brev på posten går jag upp i vikt.

Tröstar mig själv med att sen, vilket år som helst ska maken och jag börjar på gym och käckt svettas fram figuren igen. Nääästa år, det är då allt ska ske, nu håller jag bara på med ren uppvärmning bestående av små promenader och städning av köksskåp. Det tar rätt bra det där att kliva upp och ner på en stol när man skurar ur skafferiet. Det gjorde jag igår efter att jag hade varit på banken och i affären, ser ni det tar sig sa mordbrännaren … nä, det var inte så kul att skriva just de orden dagarna efter branden hos grannen.

Solen gör storartad comeback två dagar i rad och jag blir till mig och tappar helt fattningen. Solen tränger sig på när jag äntligen har kommit igång med städning och annat inneplock, klart det blir en konflikt mellan solen och mig. Hinner jag ens skriva tanken innan solen har gått upp i rök?

Sa jag att jag var och tog prover för första gången denna vecka imorse? Fick komma in med förtur, skönt att slippa sitta där med alla sjuka och andas in bacillerna de söker läkare för. Jag har munskyddet på mig när jag sitter i ett väntrum, vågar inte chansa just där.

För andra dagen i rad

Jag har ett paket med garn att hämta på Ica så det blir en tur ut idag med i solen. Nu är jag inne på sista stickvarvet på en sjal och det ska bli så skönt när den är klart så att jag slipper ha den här inre stressen över att den ska bli klar. Nu väntar diskbänken på mitt sällskap så tjingeling för denna gång.

Tiga är silver eller hur det nu är med den saken

jacka_1159822157När mannen kom hem med Watson så svepte han förbi mig med Watson i famnen, han var fullständigt full av snöbollar som satt runt hela benen. Det blev raka vägen in i badkaret och en snabbdusch för att få bort snöbollarna, Watson var inte alls glad …

Ja, nu har även vi fått snö och det är till att pälsa på sig om man nu har tänkt sig en sväng ut. Men jag tänker nog passa på att vårda den där slängen jag har i kroppen mest hela helgen. Konstigt släng för den delen, ena stunden känner jag mig nästan normal och sen får jag lite feber och känner mig rätt ynklig, fram och tillbaka. Nu tror jag inte det blir mer än det som är, men oron finns ju att jag plötsligt ska bli sämre.

Nu gäller det att mitt immunförsvar verkligen orkar hålla emot fram till februari, om jag får en ordentlig omgång då går det åt pipan för mig och jag kommer att hamna i akut dialys. Vem vill det? Inte jag i alla fall, jag vill hålla mig frisk den tid som är kvar nu och hoppas så in i norden att jag får min väns njure om hon är frisk.

Åhh, jag har väl inte sagt att hon har fått kallelse till undersökning inför att donera sin njure! Det är bra att de gör de grundläggande nu som att hennes blodtryck är ok och att hon inte har socker för har hon något av det så åker hon på en gång. I december så åker hon med sin familj till Thailand 3 veckor och det är ju lika bra att hon då vet om ifall de kommer att fortsätta undersökningarna när hon kommer hem eller inte.

Sen var det Watsons ben, proverna som togs visade att han inte hade cancer … vågar nästan inte skriva ordet, det förhatliga. Han har helt enkelt tjock hud där som är svart och ser farlig ut men är det inte. Vi har nu haft bandage i rätt många veckor på honom och har nu varit ner i källaren och hämtat struten. Struten hatar alla hundar och det är rätt synd om honom när han springer in i alla dörrkarmar och inte når ner till matskålen. Men nu ska såren få lufta sig har vi bestämt, i veckan som kommer ska stygnen tas bort.

Igår frågade znogge om hur det var med Watson och jag kom på att jag glömmer bort att tala om vissa saker, det är nog mitt tänkande som nu blir allt med luddigt av njursvikten. En vän jag pratar ofta med i telefonen sa att jag ibland är lite borta eller om hon menade att saker kom med längre fördröjning än vanligt från mig. Ja, tänkte jag så är det ju och ibland tappar jag helt den röda tråden och avslutar både skrivet och pratat mitt i, hängande så där i luften utan början och slut. 42

Det är ju rätt nyttigt för en som ständigt har pratat på längden och bredden att tappa den där nästan automatiska pratmaskinen. Jag har insett att det inte är så viktigt alla gånger att ha en åsikt, att säga något överhuvudtaget. Man är inte så viktigt som man tror alla gånger eller hur jag ska säga det hela. Jag tror inte att tala är silver och tiga är guld nej, jag tror att vi har fått en käft för att kommunicera med. Vi pratar mycket luft med varandra, vi skulle behöva prata mer om det som berör och är viktigt.

Jag tänker inte fördjupa mig mer än så just nu för jag har en känsla av att jag kommer att tappa tråden rätt snart. Ska sätta mig och sticka på ett par sockor i stället, får vara glad så länge jag håller ordning på den tråden. -Solen kämpar sig just nu igenom en stålgrå himmel, det är vackert ute idag och jag njuter av att se himmel och hav spegla sig i varandra, glittret och de små eviga vågorna slänger som gnistkyssar upp till mig.

Äntligen fredag

smil_1172639486.jpgSå här glad är det läge att vara för det är fredag. Biffarna tinar och jag försöker fundera ut hur kvällens ätande ska se ut. Idag skulle Millanmill och jag träffas, men jag orkade inte är rätt trött sedan igår och har sovit en stund nu för att orka med resten av kvällen.

Idag blev jag så glad för vår tidning här hemma hade tagit in Millanmills saga om en semla. Det betyder mycket för Millanmill och mitt hjärta pyser över av stolthet.

När Watson och jag gick vår sväng lös solen och just då var det vårkänsla i luften, nu ser det ut som det brukar… grått, grått och vått. Det regnar inte, men det är som om det aldrig torkar upp ordentligt ute, hunden har som lerkockor runt tassarna vissa dagar.                                                                                                                                    flower_1174171701.gifEn liten blomma räcker jag över till er alla goa blogg kompisar. Önskar er en trevlig helg och skickar med en kram.