Abstinens

Kunde ge mig på att veckan skulle ta slut med en skräll, med nya sängar in och gamla ut, passning av barnbarn, hälsa på mamma, även följa mamma till läkarbesök på sjukhuset på fredagen, hämta medicin på apotek, få besök av dottern med barnbarn och hämta det äldsta barnbarnet på fredagen och åka ut till landet, att intensiva veckan skulle sluta med något galet borde jag ha räknat ut och att det skulle drabba mig.

Trött var jag på fredag kväll på landet, det är då jag inser att jag har glömt mina sömntabletter hemma, efter ett galet letande, inser jag att det inte finns några på landet.

Jag gömde undan tabletterna när dottern med barn var på besök på fredagen, de följde mig hem från besöket hos läkaren med mamma, så när jag gick mitt extravarv senare på dagen tittandes efter om jag hade glömt något, så såg jag ju inte mina sömntabletter, de låg ju i lådan.

Jaha, säger jag till maken, det blir till att sova knackigt. Men det blev inget sova av alls och gud så sjuk jag blev, inte tänkte jag på abstinens inte. Dessa tabletter har jag ätit i många år. Har vid två tillfällen trappat ner och slutar ta dem och det har gått bra.
Men med tiden sover jag inte igen, jo, jag somnar som en stock och vaknar några timmar senare och kan omöjligt somna om. Det är där sömntabletterna kommer in.

Denna lördag morgon som skulle bli mysig med mitt älskade barnbarn blev en hastig frukost innan han och farfar åkte hem till stan och hämtade mina sömntabletter. Hela dagen blev mest fysisk pannkaka för min del, längtade hela tiden efter att få gå och lägga mig, ta mitt piller så balansen i kroppen kom tillbaka och den stela inre spänningen försvann.

Låg där i sängen och läste, inväntande sömnens förlovade land, känner hur spänningen släpper och jag hasar ner boken på nattduksbordet, släcker ljuset o ljuva sömn.

Söndagen var underbar, vaknar med mys med barnbarnet, äter en lång frukost och jag älskar livet igen.

Maken har krattat hela helgen med assistans av barnbarnet, så mycket löv att ta hand om.
Barnbarnet har läst högt för mig och räknar all som går, själv blir jag så himla stolt och glad. Han har nyss fyllt sju och kan redan sånt jag fick kämpa med i flera år. Tänk så mycket de lär sig i nollan, före första klass.
När mörkret faller får farfar ta med honom ut i mörkret med pannlampa ena gången och ficklampa andra gången, det är spännande med mörker men lite läskigt.

Själv har jag lärt honom leta efter fågelnamn i registret i min fågelbok med bild och ljud på fågelsång. Lära honom hur register fungerar från A-Ö, sidsiffror och siffror som visar var man kan hitta fågelsången som hör till varje fågel. Tycker det var en smart lektion med både räkning och bokstäver.
Hur låter Sveriges minsta fågel Kungsfågeln, hur ser den ut? Hur låter Sveriges största fågel Havsörnen, hur ser den ut?

Jag letar upp måttband som visar hur lång fågeln är och sen letar vi tillsammans upp smörpaket och annat för att han ska känna hur lite fågeln kan väga eller hur mycket.
Det blir många Aha upplevelser och det njuter jag så av att ge honom.

Senare lyssnar vi tillsammans på ”mattan” av fågelsång utomhus, vi lyssnar också på tystnaden inne och den njuter vi av tillsammans.
Han påtalar tystnaden själv nu, det känns stort att jag har fått honom att lyssna till tystnaden, det är en gåva jag hoppas han får med sig i livet från mig.

Idag, måndag i solsken och jag mår bra, har precis haft besök av en kille som kollar ventilationen i badrummet och ändrat den till det bättre. Snart ska jag ta stavarna och gå en sväng, det blir inte roligare än så här idag.

En halva sömn räckte inte på långa vägar

Nog kände jag hösten så fort jag klev in i husbilen som har stått utan sällskap i två veckor, den råa fuktiga luften mötte mig direkt i dörren. Vi gasade på till stället vi har varit på hela helgen och fick sätta på värmen för att få ut det råa.

Första natten var rätt kall, men extra filt och en tröja så var det ok, mitt problem är att jag har svårare än normalt att somna, fast jag tog sömntablett och la mig först för att jag var så trött så låg jag där med min bok och väntade på att ögonlocken skulle vilja stänga sig. Funderade på gasolen.. borde den inte ta slut snart sa jag till mannen? Nej då sa han… så där som män kan göra och få en att tro att de har koll på hela världen. I samma veva ser jag hur kylskåpets lilla lysdiod börjar blinka. Kylskåpet går på gasol när vi inte ligger på en camping och har elen kopplad. Hörru… vafför är det på detta vis? Den lilla mannen fick ta sin ficklampa och gå ut i svarta natten och byta gasoltub, det var väl det jag kände på mig att den höll på att ta slut. Natten ska vi inte tala om, så svart och så stjärnklart var det länge sedan jag var ute. Där stod jag med nacken bakåtböjd för att se, njuta av den storslagna stjärnhimlen. Kan inte låta bli att bli gråtmild av något så vackert och pampigt, så liten jag kände mig.

Äh, dra mig på en kärra tänkte jag för mig själv när klockan gick och gubben drog sina timmerstockar… jag tog en halva sömn till och blev inte ett dugg sömnigare.. men det var ju själva f*n tänkte jag när jag nästan hade läst ut hela boken, tog sista halvan och sen slocknade jag. Sov sen till nästan 10 på morgonen så underbart.. mannen var ute med Watson och jag fick tid att gå upp i min egen takt samtidigt som kaffet långsamt drog sig igenom melittafiltret.

Ingen TV, bara sällskap av varandra och naturen, jag kan inte påstå att det var helt tyst för på och runt badbryggorna hade Canadagässen flyttat in… vilka bajsmaskiner och lustigt nog tycker jag att de betedde sig precis som somarens badgäster. En del dök smidigt i böljan från bryggan andra plumsade eller bombade sig ner i vattnet. Hela tiden dök de ner och visade upp ändan precis som vissa badande gärna ställer sig på händerna i vattnet (som znogge). En häger.. såg vi, kan det var en hänger där? Jag måste kolla i en fågelbok för jag fattar annars inte vad det var för fågel. Lycklig blev jag när han med sin speciella stil sköt huvud framför sig för varje steg han tog. Jag tror att det var nate som täckte vattenytan och hägern gick faktiskt på naten.. såg härligt ut som Jesus gick på vattnet, fast den här polarn delade inte med sig av de fiskar han fick tag på utan de slank ner i den långa halsen på honom.

Ett stort äppleträd  finns på platsen och jag tittade på det tidigare i våras men fattade nog inte att det var just ett äppelträd. Så nu har vi en redig kasse med oss och jag tänkte skölja dem, dela dem itu, koka och köra igenom hushållsmaskinen. Den är så bra för då kommer moset i ena hålet och skruttet i det andra. Sen är det bara att frysa och ha på gröten i vinter. Sånt passar mig så bra, jag menar blanda nytta med nöje, gå i skogen och plocka svamp eller vara ute med husbilen och plocka äpplen. Det är nog ekorren i mig som talar nu.